Skogen, en magisk källa till energi och balsam för själen!

Publicerad den av
Svara

Det finns inget bättre för själen än att sitta på en vacker plats i riktig skog där träden inte står på rad som vetet på en åker. Kan man sen hitta en plats som den här så får man bara ödmjukt bocka och ta emot för att livet skänkte en ytterligare några magiska ögonblick! Slå dig ned och sitt helt still på en sten mjuk av mossa, ställ ifrån dig bössan (känns det svårt så låt bli). Slå av radion och mobilen en stund och bara lyssna på lite löv som prasslar i vinden eller hackspetten som trummar intill. Ibland kan man t.o.m höra mössen, ljud som man aldrig annars uppfattar. Se hur den uppgående solen lyser upp alla färger, ger skogen liv, målar trädstammarna med ljus som framkallar helt nya nyanser och gör grenar till glödande trollfingrar.

DSC_1393

Inse att man kan höra tystnaden och njuta av ljudens frånvaro! Som jägare kan du passa på att inse hur långt en bildörr hörs eller det metalliska ljudet av patroner som laddas!

DSC_1399

…eller tänk dig hur lätt det ändå är att vara ett varskt klövvilt med stora öron och bra luktsinne om det är människor som kommer från fel håll, bryter grenar eller talar högt i sin radio.

DSC_1401

Se alla tavlor som finns där, redo att avnjutas och förevigas i ditt minne och ge fantasin bränsle … hur stor var dovhjorten som lämnat ännu djupa spår efter sina klövar i mossan? Hur stort var vilsvinet som bökat en bit bort?

DSC_1410

Se den naturliga skönheten även i döda växter som får stå kvar och bygga mystiken och vara boplats för både mossa och lav såväl som ett insektsskafferi för djur.

DSC_1413

Var tacksam för att du är där … och om du känner en ny känsla när du insuper stillheten…så kanske du nått insikter du inte hade… för att du förstått hur fantastiskt det är att bara vara….i naturens miljö och stillhet utan uppkopplingar, el och allt annat vi har omkring oss i vårt samhälle…där vi ofta glömmer vad som är viktigast och vad som laddar våra batterier bäst – stillheten!

Att röka kött och fisk – en introduktion!

Publicerad den av
6

Byggde min rök sent 2013, sökte i början bra guider men hittade inte så mycket ens via Google. Däremot finns det en hel del att läsa, men med ganska olika budskap, det verkar finnas massor av tillvägagångssätt som alla ger ett hyfsat resultat! Frihetsgraderna är många, några av dom:
+ Hur mycket ska man salta/rimma och på vilket sätt, torrsalta eller i saltlake?
+ Vilken sorts salt ska man ha och ska man även ha socker?
+ Vilken temperatur ska man ha och hur kan/ska den variera över tiden?
+ Vissa skriver att man ska börja med att torka på låg temp i början?
+ Hur länge ska man röka för att få bra röksmak, rökmängd och ventiler?
+ Vilken typ av spån, träslag och storlek på fliset (om man har rökaggregat som jag har  och inte eldar med ved)?
+ Hur ska man hänga, lägga det i röken?
+ Ska man ha vatten i röken eller ej?
+ Vilken sluttemperatur skall man ha på köttet/fisken?
+ Vilka köttslag och styckningsdelar passar bra?

Som tur är känner jag många som röker och efter att ha frågat runt och tagit lite medelvärden samt rökt själv och testat olika varianter har jag börjat få lite koll på saker. Tror att en anledning till brist på google-material är att dom flesta som håller på med sånt här inte är så intresserade av eller aktiva på internet jmf med mycket annat man söker på där man direkt hittar massor av material. Många som jag växt upp med är också den äldre stammen och röker i timrade vedeldade ”rökstutar”/stugor där man samlar ihop och röker några älgar en gång per år. Det är ofta mycket gott men ibland kan det också vara lite för hårt rökt och lite väl torrt. Svårt att vara spontan med en sån rök. Min morbror i Lappland som har en sån gör det fantastiskt gott, speciellt det rökta fläsket som nog var det som fick mig att börja i kombination med mitt matintresse och tillgång till eget viltkött speciellt vildsvin. Många lämnar också bort till proffs, på landsbygden kan man ibland lämna in på nån mataffär som förmedlar rökning till vettiga priser.

Jag är och förblir i flera år till en nybörjare inom detta gebit men tänkte dela med mig av det jag lärt mig hittills, som ett alternativ. Det finns många sätt och det verkar gälla att hitta en metod som passar ens egen utrustning och smak.

Jag började röka i en s.k lokomotivrök från Jula men tyckte ganska fort att det var ohållbart att stå hela dagen och värma upp briketter, och mycket svårt att hålla jämn temperatur.  Så ifjol byggde jag en ny rök av ett värmeskåp för att kunna reglera värmen enkelt och sen satte jag på ett rökaggregat som är elvärmt och matar fram spån som enkelt fylls på. Proffsen kör med gas eller eldrivna aggreaget på stora skåp men samma sorts alspån från Töreboda. Rökaggregatet jag använt kommer från MatModus i Skåne och fördelen jämfört med Bradley´s som nog är vanligast är att det blir mycket billigare än briketter. Till skåpet har jag en termostat som slår av och på värmeskåpet så det håller sig mellan en lägsta och en högsta temperatur. Det skapar en rök som sköter sig själv väldigt bra, man bör bara se till att spånet ramlar ned som det ska och ibland fylla på. Jämfört med att mata briketter i min gamla rök från Jula så är det mycket självgående och man hinner med mycket annat samma dag, det blir lätt att hålla temperatur och kontrollera kvaliten och heller inga problem att åka iväg bara nån annan fyller på. En svaghet med värmeskåpet är att värmeelementet sitter längst in och om man inte flyttar runt köttet blir det förstås ojämnt tillagat.

Om det inte är sommar och varmt kan jag komma ned under 30 utan värme på och även nyttja skåpet för kallrökning.

unnamed

Som med mycket annat går det lika fort att lära sig vad/hur man inte ska göra som hur man ska göra. Mitt första misstag var att förvara köttet i saltlaken lite för varmt (i en varm källare kring 15-20 grader) så det jäste och en hel del kött vart förstört, det har faktiskt hänt en gång till men då prövade jag att röka ändå och fick lära mig att den jästa laken inte förstörde köttet. Numera har jag det alltid i max10-12 grader, det är alltså lättare att röka stora mängder som inte går in i en kyl under den svalare årstiden om man inte har en sval källare med kallt golv eller ett garage.

Jag har provat både nitritsalt och vanligt salt och med eller utan socker. Har inte märkt nån smakskillnad mellan nitrit och vanligt men färgen blir vackrare och det är ibland viktigt. Jag använder inte socker eftersom jag inte märker nån skillnad med det heller, även om andra tycker att det gör skillnad. Köttet tar inte upp socker mer än lite i ytan om man använder rub. Numera har jag landat i en mix av nitrit salt och vanligt salt ca 50/50 eftersom det ger färg utan att vara onödigt mycket nitritsalt. Nitrit hämmar också bakterietillväxt och säkrar hanteringen på så sätt.

unnamed (1)

Med lax har jag även prövat torrsaltning och det fungerar jättebra! Man kan blanda saltet med smaksättning som kryddor t.ex citronpeppar eller annat som passar lax t.ex ingefära eller lime/citron och låta allt dra in i kylen i ca 3-4 h, över natten fungerar också. Gör man saltlag till fisk så är det inte lika noga som med kött, jag brukar köra 10%, har man brått räcker 1h för att få hyfsad sälta men ligger det 2-4h blir det lite mer och man av med det vita albuminet som annars läcker ut vid uppvärmningen.

Det enklaste jag gör som blir superbra och också mitt 1á klockrena recept att dela här är att röka lax, som jag har i 70-90 grader i röken för hel laxsida och stoppar den vid 54-57 grader, vill man ha det som i affären kör man upp till kring 60-65, den blir absolut inte torr då men fastare. Kör man det till ca 55 tycker jag att det blir en underbart saftig och krämig god lax. Lägger jag dessutom in vitlök som blir rökt och bakad i ca 4-5 h och använder den vid tillredning av aiolin så har man en helt underbart god och enkel rätt. Avnjöt den senast idag, barnen var lyriska vid julbordet! Jag har som sagt inte så hög temp för laxen och tycker man det tar lång tid att komma över 50 kan man köra den ca 3.5 h så den blir ordentligt rökt och sen sätta in den i ugnen på 150 grader så är den klar på 10 min. Vill jag ha mer rökt så lägger jag in det på kvällen och röker utan värme över natten, då kommer det upp till närmare 25-30 grader av rökaggregatvärmen, sen vrider jag på värmen på morgonen och drar upp det till drygt 50.

Det jag röker allra mest är annars viltkött från egna jakten, det som blir godast är nog i min smak det feta som t.ex vildsvinssida (utskurna borttagna ben) eller hela spjällsidor, karré och Entrecote från större djur. Även skinka, speciellt på sen hösten då det är mer fett blir mycket gott. Hjärtan skär jag i halvor och dom blir goda men kan gå lite högre än fläsket för att inte bli segt. Fläsket stannar jag oftast vid 72-75 medan hjärtat kan gå minst till 75 eller lite mer annars blir det svampigt. Billigt rimmat sidfläsk från affären om det finns är perfekt att slänga med om man har plats. Precis som i ugnen får man inte köra hjortkalv eller rå för länge då det har för lite struktur och bryts ned för mycket till ”pastejaktigt” kött. Kör det på högre temp, lite kortare tid och stanna vid 60 grader på köttet.

Vad gäller saltprocent kan man fråga runt och få ganska olika svar, det varierar mellan 6 och 12 bland dom jag frågat och de recept jag läst!? Det spelar också roll vilket kött man har och hur man ska äta det. Jag rimmar numera i 7-8% saltlake, ett dygn per cm tjockt kött, oftast 3-4 dagar. Jag har kört skinka så lågt som 5,5% och det blir också gott men ska man ha det ett tag saltar det ur och blir lite för lite salt efter några dagar i kylen. Då kan man undra.. volym eller viktprocent? Vad jag kommit fram till ger det ungefär samma sak, vill man göra det fort mäter man saltet i dl löser upp det i en del av vattnet och lägger sen till vatten. Vill man ha det på det mest exakta sättet kan man väga…men det ger ungefär samma resultat. Frågar man en kock svarar dom volymprocent, säkert för att det är mest praktiskt.

Sen brukar jag torka av det ordentligt innan jag hänger in det först i 50-60 grader i 4-6h för att sen höja till 75-80 och sen på slutet upp mot 90-95 grader för att få upp köttet till ca 70-75, jag brukar variera köttets sluttemperatur mellan 70-75. Hela processen brukar ta från 8  på morgonen till  ca 22 på kvällen. Stora bitar som t.ex en dovhjortsbog eller ett vildsvinslår kan jag köra klart i ugnen eftersom mitt skåp inte blir så varmt och det tar mer än en dag. Det går ypperligt att ge det all röksmak och få upp det till ca 60 grader och sen göra klart nån 1/2-1h i ugnen på 120 med termomenter i köttet och avbryta vid max 75 grader. Jag kör på samma sätt när jag har lite brått och/eller inte vill ha så hårt rökt ofta köttet bara ett tag i röken för att få röksmak, t.ex tjocka spjäll i 4-5 timmar så det blir milt rökt men kanske ”bara” till 40-50 grader, sen gör jag det klart i ugn eller på grillen lite snabbt upp till 55-60 grader innertemp med god rub och eller glaze. Det hinner man lätt med efter jobbet och det blir mycket godare än bara vanligt grillat. Då rimmar jag inte innan heller utan torrsaltar och kan låta det ligga i rub med salt i efter rökningen.

unnamed (2)

Jag är fascinerad av hur många tillagningssätt som enkelt kan kombineras och med bra slutresultat om man håller sig till lite sunt förnuft och litar på den intuition man byggt upp över åren i köket. Jag kör också ofta sous wide med långsamt tillagning på låg temperatur upp till nära måltemperaturen t.ex 45 grader för att sen grilla på det precis innan servering för att få god och vacker yta. Speciellt praktiskt om man vill ha mycket kött perfekt tillagat men slippa stå och fixa när gästerna kommit, allting är precis nästan klart och går klart på en het grill snabbt och smidigt på 10-15 min då man värmer på det samtidigt som det får grillyta.

Om man inte rimmar utan lagar färskt kött som är marinerat och/eller kryddat med rub så kan man även använda sin rök som en smoker och i kombination med en het grill (beroende på vilken värme man får upp röken i) göra riktig amerikansk ”Barbeque” på sommaren…mer om det en annan gång!

Man ska variera sig. Det salta köttet man gör vid ren rökning är ju ganska speciellt med relativt mycket salt och stark röksmak och passar bäst till tilltugg och pålägg, det går ofta inte åt några stora mängder men det är otroligt kul att förädla sina råvaror så långt och alltid väldigt uppskattat att bjuda på, speciellt runt lägerelden med jaktkamraterna på annandagsjakten!

Det vore kul att få prata med någon som jobbar med detta, man röker ju inte mer än 4-5 ggr per år när vi pratar husbehov och några ggr till åt kompisar som vill ha hjälp. Tänk att få utväxla lärdomar med någon som gör det hela tiden och de erfarenheter som då byggs upp!? Det roligast som hänt mig hittills var när en jaktkompis smög till mig några bitar eftersom ”svärfar röker så förbannat hårt” … ditt är mycket bättr!  Nåt har man lärt sig.

Välkommen att kommentera här eller skicka DM till mig på Twitter om du vill veta nåt mer eller komplettera min beskrivning.

Finns flera bra grupper på Facebook med massor av kunskap kring rökning!

Det finns en fortsättning om rökning i varmare temperaturer i:
Köpte en smoker i vår… riktig BBQ!?

Det finns några senare bloggar om torkning av kött efter kallrökning:
Att torka kött

Åteljakt tips o tricks del 1

Publicerad den av
Svara

Nu i nov-dec börjar åtelsäsongen, vissa kanske säger att det är året runt men jag tycker det blir mer intressant på de mörkare perioderna av året då man inte kan lägga tid på smyg och vak. Däremot kör vi våra åtlar året runt så dom står aldrig still. På våren-sommaren kan det bero på närliggande jordbruk om man skjuter på dom eller ej, att ha vildsvinen vid åteln är självklart bättre än på begärliga grödor, och låter man dom vara ifred där så har man garanterat mindre på åteln. Man behöver heller inte den jakten i de fallen utan har fullt upp att bevaka och skyddsjaga på åkrarna.

Tänkte mig detta som början till en guide för nyblivna åteljägare. Vi har några i vårt lag som precis har tagit jägarexamen och åteljakt är ett bra sätt att under mer kontrollerade former både studera djur och/eller skjuta predatorer och vildsvin. Min tanke var att skriva ned lite enklare regler, tips och tricks här som sen kan utökas efterhand.

Själv har jag bara byggt och jagat på åtel i 4-5 år och som alltid finns det mycket att lära. Ska man likna det vid nåt så är det ändå ganska likt smyg och vakjakt, samma regler gäller för ansmygningen och vakplats m.a.p vind och man har oftast väldigt gott om tid till bra stöd och bra skott. När jag började med jakt på åtel hade jag fördomen att det var enkelt och lite fegt att skjuta djuren vid en ”foderplats”…men jag har hunnit ändra åsikt när jag insett hur mycket jobb det är och hur pass svårt det ändå är, samtidigt som det är ett säkert och kontrollerat sätt att hålla koll på och begränsa vildsvin och de skador de gör på jordbruk etc. Sen tycker jag inte att det är rätt att mata för mycket och sprida fel sorts mat men det finns många sätt och spelar förstås roll hur mycket man också skjuter. En näve bra mat i rimlig mängd som t.ex majs ökar inte stammen utan ser till att man vet var dom är och kan jaga dom på ett sätt som är säkrare än de andra alternativen som finns. P1020528

Några viktiga faktorer för lyckad åteljakt:

Nummer 1 för mig är att det blåser rätt så att min vittring inte för lätt sprider sig från koja/vakplats till spridaren. Det absolut vanligaste problemet jag historiskt råkat ut för är att oroliga grisar känner vittring och inte går fram. Sitter jag i början på veckan och funderar på att avsätta en kväll så börjar jag med att titta på väderprognosen med vindriktning och styrka. För lite för inte bort min vittring och för mycket gör att djuren trycker, kring 2-4 m/s tycker jag är perfekt om den ligger från spridare mot vakplats. Vädret påverkar på många sätt, kyla gör t.ex att dom behöver mer mat och kommer mer regelbundet, efter busväder och längre ”tryckande” i skogen är det också större sannolikhet att dom kommer ut den första kvällen med bättre väder. Jag upplever också att fullmåne med för bra ljus gör dom skyggare och mer försiktiga jämfört med molningt.

Nummer 2 är att veta vilken tid eller vilka tider dom brukar komma, det kan vara både regelbundet och mindre regelbundet över året. Troligen beroende på annan tillgång på attraktiv föda!? En bra åtelkamera med mms är en bra hjälp att kunna vara förberedd både på vilka tider dom brukar komma såväl som vilka individer som troligen kommer. Det underlättar att känna igen sällskapen och undvika att skjuta fel djur. Ofta kan man även se vilket håll dom kommer ifrån vilket är viktigt om man inte vill lägga vittring över deras väg fram, speciellt äldre suggor och galtar går ofta stora rundor runt spridaren och kan täcka av stora delar av möjliga vägar fram. Mitt tålamod är inte det bästa så att bara chansa går sällan bra eftersom man då ofta kan få sitta många timmar och ens vittring hinner spridas om det bara är lite fel vind eller virvlar inne i skogen.

Nummer 3 är åtelns kondition med attraktiv mat, oftast ren majs och bra laddade batterier som ger vettig belysning och att spridaren fungerar som den ska. Ansmygningen måste ta hänsyn till vinden både m.a.p spridare/återplats såväl som grisarnas troliga väg fram till åteln. Tänk också på att vara så tyst det bara går, ofta kan dom ha lega nära en åtel även om dom lika ofta kommer långväga och går en matrunda förbi ett antal fodrings och/eller åtelplatser Kan man komma lite tidigare då ofta andra djur kommer före vildsvinen, t.ex hare eller rådjur så är deras varslande och flykt det bästa tecknet på att andra djur är på väg fram. Då kan man helt avslappnat sitta tillbakalutad och vänta på att harens öron reser på sig och den varslar in mot en del av skogen där det kommer andra djur. När man väl hör djuren själv så är det mycket lätt att höra om det är vildsvin som kommer. Kvällar då det är onödigt att åka ut är exempelvis efter att hundar jagat igenom området, men efter 2-3 d är det som vanligt igen, samma sak om det ändrats nåt, t.ex att belysning varit släckt och man laddat om batteriet så är det inte alltid dom kommer fram direkt. Men vildsvin kan bete sig mycket olika på olika marker beroende på vad dom är vana vid och utsatta för i sin omgivning, deras beteende varierar kraftigt. Dom verkar också känna bra om det är en människa i närheten eller om det bara varit nän där och fyllt på för några timmar sen.

Personlig utrustning:

Vanlig kikare, helst ljusstark förstås, mycket trevliga att sitta tillbakalutad och ha en översikt med den utan att behöva använda vapnet

Ljusstark kikare på vapnet som helst ska vara inskjutet/kontrollerat exakt hur det skjuter på det avstånd man sitter på, ju mer perfekt skott ju mindre risk för onödiga eftersök i mörkret. Tänk på att den kikaren inte alltid är lämplig för att fånga av på nära håll om du behöver gå en bit i mörker på ett djur som inte är dött.

En flaska att pinka i om du sitter i koja

Lite matsäck är inte dumt men i tysta förpackningar

Ha mörka kläder, tänk på att åtelbelysningen sprider ljus även mot kojan!

Se till att ha bra koll på kojan med inredning, stol och stödet etc så att man inte i mörkret slår i nåt och bullrar. Glöm inte att stänga av ljudet på mobilen och dra ned ljusstyrkan till minimum.

Annat:

Man kan skriva mycket mer:

+ Olika sätt att bygga spridare och kojor?

+ Placering av åtlar, mix av foderplatser där man inte skjuter och åtlar där man skjuter?

+ Vilken mat man väljer, hur mycket och hur ofta?

+ Olika sätt att ”krydda” med lockmedel eller t.ex jäst majs?

En bra ny video är:

https://video-ams2-1.xx.fbcdn.net/hvideo-xfa1/v/t42.1790-2/11371698_710426309102549_1065425813_n.mp4?oh=b308a58308b7b984a50ae26595f1b60a&oe=557A15CA

+ Placering av belysning och typ är viktigt för att se och urskilja rätt djur?

+ Placering av koja m.a.p vind och för att se bra utan att vara för nära + Vilka indvider ska man skjuta och när?

+ Hur kan man säkra upp att man väljer rätt individ, vanliga misstag och orsak?

Vi kan fylla på med det! Kommentera gärna med ytterligare tips eller synpunkter på det som är skrivet!

Viltolyckornas årstid…. jägarens chans att agera

Publicerad den av
Svara

Det är absolut värsta tiden nu, soluppgång och nedgång när folk åker till o från jobbet, väldigt dålig sikt i mörker ofta med väta som slukar det sista ljuset men ingen snö…och ganska ofta dimma eller regn. Extra mycket viltolyckor i våra viltrika trakter i mellansverige där vi trots viltrikedomen har många vältrafikerade vägar utan viltstängsel.

Det har hänt mig förut att jag kommit förbi och kunnat hjälpa till men ändå glömmer jag bort mellan gångerna vilken kick det ger att göra konkret och direkt nytta, denna gång måste jag reflektera lite över varför och dela det med er som tar sig tid att läsa.

Jag var på väg från Örebro och kom förbi två handfallna bilister halvt chockade med en kniv i handen och en väldigt levande med skadad Dovhjort mitt på vägen strax före Katrineholm. Jag stannar och erbjuder förstås min hjälp till vilket dom är tacksamma för, precis när jag ska ta kniven och gå fram och avfånga så reser den dock på sig men blir helt stilla stående på benen i diket, inte möjlig att ta med en kniv m.a.o, som tur har jag hela jaktgarderoben i bilen. Jag hämtar mitt vapen, laddar och fångar av den säkert i diket utom synhåll från någon bilist som kan bli skrämd eller rapportera oss för djurplågeri (ja…det har hänt)

Allt är löst och fixat innan dom hunnit komma ur sin panikkänsla, vi kollar att den (mycket fina… ) spetsdoven är helt död… bilisten står där fortfarande efter krocken med omskakad tom blick, tackar och undrar vad han ska göra nu? Jag upplyser honom om att han direkt måste anmäla det för Polisen och lämnar honom sen.

Har tid att tänka i bilen hem (via åteln) och undrar om vi inte pga vårt så ordnade och säkra samhälle, spec så här i medelåldern med stora barn ”verkligen” behövs alldeles för sällan…eller så lägger man för lite tid på att engagera sig i områden och roller där man upplever att man gör stor skillnad? Kanske också det är så att man är så van att göra det man gör på jobbet och sällan ser skillnaden man ändå åstakommer…det är ens jobb och man har betalt för det! I såna här situationer kommer man in och får använda andra erfarenheter och kunna agera när andra står handfallna och verkligen behöver konkret hjälp i form av snabba beslut och handling direkt. Hursomhelst blir jag rejält förvånad över hur ovanligt bra känsla som infinner sig av att ha gjort en för en jägare ganska enkel ”god gärning”.

Det går också upp för mig vad det kanske är som driver t.ex en eftersöksjägare att ändå gå upp mitt i natten för tredje ggn på en vecka och ge sig ut i mörkret för att hjälpa till med eftersök!?…ger det samma kick?…dom människor som behöver hjälpen har ju åkt? Men djuret behöver förstås mest hjälp…och ibland hundarna träning!? Hjältar är ni i alla fall i mina ögon! (har alltid varit!)

Åter på kontoret framför mailen….varför ger det inte riktigt samma adrenalinpåslag? Borde man omskola sig till barnmorska!?

Att hålla samman jaktlag…enkelt eller svårt?

Publicerad den av
Svara

Sitter över lunchen (inspirerad av en kommentar på FB) och reflekterar över hur mycket onödigt tjafs det ibland är i föreningar, jaktlag och andra sammanslutningar. Ett jaktlag är ett sammanhang som jag tror är extra känsligt för det är så stor del av livet för många med massor av nedlagd tid, kött och hundar etc.

Jag tror att dom flesta av oss kan anstränga sig lite mer och börja ha mer acceptans för varandra och olika ideal, olika etik, olika intressefokus olika prioriteringar olika mål etc. Hur och varför?

Vi är ju väldigt beroende av varandras beteende och värderingar när vi gör saker tillsammans, det är en utmaning att samarbeta. Som människor är vi strikt evolutionärt byggda för att umgås och ”jobba” tillsammans i grupp men forskning visar att vi fungerar och trivs bäst med 3-4 personer i taget. Så generellt har vi en utmaning inbyggd i oss.

Det mesta har fungerat bra i de jaktlag jag har haft förmånen att delta, men varje litet tjafs eller bråk förstör mycket stämmning. Nåt som slår mig är också att de flesta skiljaktigheter man drabbats eller berörts av har varit baserade på trivialiteter som t.ex obefintlig eller dålig kommunikation och missförstånd men i grunden också onödig irritation baserat på olika synsätt som istället ofta borde accepteras, eller bara lämnas till en jaktledare att besluta om. Det är också vanligt med helt olika förväntningar och mål med det man gör, kommunicerar man dom så underlättar det, lite enkel feedback eller en fråga kan se till att man lätt kommer överens…men ofta går folk runt varandra och surar istället.

Hur många har inte varit i nåt jaktlag där hundförarna tittar snett på varandra och sina hundar av olika anledningar, olika former av avundsjuka, brist på bekräftelse brist på erfarenhet och förmåga. Istället för att stötta och lära varandra!  Stolthet, Jante och idealiserande av den egna förmågan försvårar ofta dialog tror jag. Som ni vet kan man säga att nåns fru eller syster är….men inget illa om någons hund:-)

Hur många har inte varit i ett jaktlag där folk tittar snett eller snackar bakom ryggen på någon som skjuter för mycket…eller för lite!?

Det är så lätt att gnälla på andra som inte beter sig som man själv vill eller tycker att man ska bete sig, det handlar mycket om värderingar och egna ideal och oskrivna regler som inte delats.

Sociala medier speglar en grund till konflikter bra på så vis att folk säger åsikter som dom i vanliga sammanhang håller för sig själva och bara tänker. Ett enkelt ex idag, en person skriver om Vildsvinsfeber 6:

”….ett enda stort sponsorjippo och övningsskytte med levande måltavlor. Nej, någon jaktfilm det är det inte!”

…ÄR DET INTE?

Social medier är på nåt vis den perfekta kanalen för att vräka ur sig åsikter och subjektiva ideal som att det vore sanningar (detta ex var så bra för det var inte alls allvarligt…men typiskt), uppenbarligen anser många att man får tycka vad man vill om det som faller en in, i detta fall en film man inte ens sett (den är inte släppt)…och jag har själv ingen åsikt men i en sån mening har man på ett kick sågat nåt man inte vet nåt om samt tagit på sig rollen att vara den outnämnda domaren som har rätten att bedömma vad som är jakt och inte!?…bara ett exempel, och inget ont om den som skrev det, hen är i gott sällskap:-) … men man ser det lite för ofta, inte öppet för diskussioner eller dialog utan som en sanning istället för att ”jag tycker…” Om man är beredd att ta en diskussion så är det ok, och ibland fungerar det men oftast blir det helt ”tyst” eller tjafsigt bråk i snabba kommentarer.

Jag hörde en jaktkompis säga nåt bra för nåt år sen… till mig som jag tog åt mig av ”Tänk inte så j..a mycket…”…det är ett bra och enkelt exempel på attityd, va inte så kritiska mot varandra och anse er inte sitta på sanningar om hur saker ska gå till och vara, vi har alla olika erfarenheter, bakgrund och ideal …inse det och ha för den delen åsikter men döm inte. Ett enkelt synsätt, döm inte andra för snabbt och kategoriskt, och titta inte snett. Ta upp det face-to-face och stå för din feedback, är det kritik så ta det enskilt. Ser du nån som du ändå (trots din vidgade acceptans:-) tycker är en ”klantskalle” i nåt avseende, försök lära ut det du tycker är ett bättre sätt. Inte alltid det går…men försök. Om andra försöker lära dig nåt, ta åt dig, var öppen för andra angreppsätt och åsikter så kommer nog andra oftare att vara öppen för det du föreslår. Som en av mina ungar säger till mig ibland ”Man tycker olika….” …och som komplement, fungerar alltid: Gör som du vill på ett sätt som inte drabbar andra och acceptera att andra göra saker på andra sätt om det inte felaktigt drabbar dig.

Om du tycker att några viktiga saker är fel i ditt jaktlag, ta upp det med jaktledare och försök få respons, lobba vänligt och snyggt med andra vad dom tycker utan att snacka skit. Då har du i alla fall försökt, funkar det inte, försök hitta andra grupper som passar dina värderingar bättre …men jobba för bra stämmning där du är och står, var tolerant mot andra. Det sociala och stämmningen är grunden för trevlig och effektiv jakt i jaktlag.

Vore detta lätt skulle vi alltid vara överens om allt:-) Försöker verkligen själv lära mig detta! Dom som känner mig ska inte känna sig utpekade, inget av detta är på något vis baserat på egna erfarenheter utan rent hypotetiskt!

Grabbgänget busar på vallen

Publicerad den av
Svara

Ibland vid viltkontakt förbyts jaktinstinkterna fort i fascination över hur mycket likheter vi har med djuren och hur häftigt dom kan bete sig. Häromkvällen smög jag ut 15 min innan solnedgången för att vaka på kronvilt och vildsvin. Jag har bara jagat kron i några år men ändå haft turen att få studera detta otroligt vackra hjortdjur förhållandevis många gånger, det är dock ofta man påminns om hur lite man ändå sett och vet. Ofta har man tyvärr dom bästa upplevelserna och viltkontakterna när det är för mörkt för att fotografera, vilket förstås är lite synd just eftersom det alltid är så vackra scenerier. Orden räcker liksom inte till för att beskriva, men jag tänkte försöka.P1030360

Efter bara några minuters vakande stilla i kanten av en vall hoppar det ut tre kronvilt ur skogen ett par hundra meter bort. Adrenalinet och jaktlusten spritter till innan jag i kikaren lite besviket konstaterar att det är 3 st spetsar, vi har nämligen bara några få dagar innan sagt att vi skall spara allt utom kalv till hundjakten. Först ersätts påslaget mest med frustration eftersom dom ställer sig otroligt fint på vettigt skotthåll, men det löses snart upp i fascination över deras pojkaktiga och ystra beteende. Det är uppenbarligen ett riktigt litet busigt kompisgäng, dom böjer huvuden som kapitalerna och stångas med varandra och en av dom, en nästan helsvart och lite mindre rusar hela tiden runt runt i olika bågar på vallen, växlande fart och gångart och får dom andra, speciellt en av dom att springa efter, precis som att dom leker tull. Dom hoppar helt plötsligt ned i diket där dom racar i full fart efter varandra. Deras lek är en upplevelse att få se, Annars är det vanligaste man ser förflyttningar till och från ”maten” och deras långsamma betande i kombination med försiktigt och uppmärksamt spanande, förutom brunstbeteendet som förstås alltid är lika häftigt att studera och lyssna på i september.

Riktigt synd att det inte är lite ljusare så jag kunde ha tagit lite bilder, dom är trots sin ungdom redan mycket vackra små herrar, bär huvudet högt som hjortar gör och då och då spanar någon av dom uppmärksamt trots leken. Efter några turer till skogen för att sen komma ut igen i full fart så sprids dom slutligen efter ca 45min ut sig för att äta, den lilla svarta som är yvigast går mot mig och kommer så nära som 25-30 m innan jag är tvungen att lätt vissla och röra försiktigt på mig för att se hur han reagerar när han ännu inte fått vind, vill alltid passa på att se och lära mig reaktioner när jag har chansen, han rycker förstås till men tar det relativt lugnt innan han accelererar upp i fart med riktning mot skogen och på vägen plockar upp dom andra för att tillsammans söka skydd bland träden.

Nu är det nästan helt mörkt. Jag samlar ihop skjutstöd, bössa och sittunderlag och går därifrån med lika många skott som när jag kom men flera arfarenheter rikare. Samtidigt som jag ändå lite förbannar att jag för första gången sett bara spetsar tillsammans just när det precis blivit förbud…så förbyts känslan fort mot förnöjsamheten över lyxen att få se ett sånt skådespel. Det är ändå nåt som många aldrig får uppleva. Sättet man rör på sig i naturen när man jagar ger så otroligt mycket mer än eventuella byten i form av underbart intensiva naturupplevelser. Aldrig att man en sekund ångrar att man gett sig ut! Ofta går man ändå hem från korta vak nästan helt utan viltkontakt men alltid med en utvilad hjärna och sinnen påfyllda av stillhet och natur. Perfekt omladdning efter intensiva arbetsdagar inomhus!

Tur eller otur? … kan man hjälpa jaktlyckan?

Publicerad den av
Svara

Senaste åren har jag reflekterat en hel del över vad som är viktigast för att fälla vilt när man har chansen, ha jaktlycka och ge ”turen” större utrymme?

I de flesta lag träffar man på nån eller några jägare som fäller betydligt mer än alla andra, ibland mer än dom andra tillsammans, allt för ofta upplever jag att det reduceras till ”tur”. Som ateist, realist och viss kunskap inom sannolikhetslära har jag alltid förundrats över att vissa uppenbarligen verkar tror att det hänger på nån sorts ”tur”, även om det för många förstås bara är ett uttryckssätt. Det klart slumpen kan spela en i händerna, speciellt med nåt så oberäkneligt som djur. Men i längden är jag övertygad om att det jämnar ut sig och oftast kommer de personer som har tur att fortsätta ha ”tur” även om de flesta av oss kan ha längre perioder av både ”tur och ”otur”. Så…vad tror jag det finns för faktorer som gör att man har ”tur”? Hur mycket talang är det? Är det hårt och envist arbete för att bygga erfarenhet och intuition? Jag tror mest på det sistnämnda som många andra färdigheter i livet!

I grunden spelar det förstås väldigt stor roll hur mycket man jagar och hur bra marker, kvaliten på hundar i laget, egen hund? Jaktledning och organisation etc. som gör att man har mer eller mindre chans att få viltkontakt, vilket ger skottchanser och bygger erfarenhet, men i den stund du har djuret framför sig så är det bara upp till dig! Det gäller att vara förberedd och i de fall man inte räcker till förstås hålla inne med skottet och njuta av kontakten…varje djurkontakt är lärorik och samlar man på sig dessa erfarenheter leder det till mer fält vilt senare. Ett oskjutet skott kommer alltid att vara bättre än ett dåligt skott! Är du väl förberedd så får du fler chanser att skjuta lyckade skott med din förmåga och dina kunskaper när ögonblicket kommer! Är du inte förberedd så kommer du att ha ”tur” mycket mycket sällan.

Själv behöver jag i alla fall all ”tur” jag kan få men jag sliter för att hjälpa den! Sen får vi som är lite mer jaktidioter än andra får inte glömma att jaktlycka är nåt subjektivt, för väldigt många inklusive mig själv är det massor av jaktlycka att bara sitta på pass en septembermorgon och se solen stiga upp, höra hundars drevskall eller för den delen att höra om och dela andras jaktlycka vid lägerelden med en god kopp kaffe i handen!

Men … får jag inte också lyckan att fälla vilt lite då och då så blir jag definitivt lite tjurig, bara att erkänna!

För dig som jagat ett tag är nog det mesta skåpmat…men kanske nåt nytt och fyll gärna på med kommentarer om du har några hemligheter du vill dela med dig av!

1. Långsiktiga förberedelser som sker under året för att lyfta färdigheter och göra att man kan utnyttja fler tillfällen

+ Träning i skytte, som simulator, jaktstigar, 22a/luftgevär etc. Det finns massor av roliga saker utöver älgbanan ändå är det svårt att få vissa att göra ens den!? Skytte är en färskvara, dom som säger annat snackar skit, sen kan olika jägare ha olika lägsta nivå. Oavsett nivå så är ödmjukheten inför sin förmåga den absolut viktigaste egenskapen som gör att du skärper dig och tar de chanser du klarar. Jag anser också att är man bara en skaplig skytt så är allt det andra nedan viktigare. I början av jaktkarriären och för icke jägare faller mycket av fokuset på skyttet eftersom det är det man förstår lite av, medan man har ännu inte insett alla andra saker som är viktiga. En person som skjuter fullt på älgbanan men som i sin iver rycker av skottet under jakten är betydligt sämre ”skytt” än den som bara sköt godkänt men med sin erfarenhet släpper skottet rätt vid jakttilfället.

+ Studera djur så mycket du kan, deras beteende både ostörda så väl som skrämda lär dig jättemycket nyttigt inför jakten. Stora delar av året jagar jag med kameran, nyttigt och bra med ytterligare anledningar att ta sig ut.

+ Lära sig sin mark genom att vara ute så du förstår mer av djurens beteende bättre med växlar, daglegor etc. Inför smygjakt studera var djuren rör sig och tänk igenom ansmygningar, reka stigar, diken etc.

DSC_1303

+ Lär dig vad djuren äter och när, vad lockas dom av och vad får dom att ligga kvar i skogen? Här har jag själv mycket kvar eftersom jag är uppväxt i skogarnas Norrland.

Listan kan göras lång men alla är viktiga sysselsättningar som är en del av ”jakten” och gör att man ökar sitt utbyte. Det jag tänkte fokusera på i detta inlägg är dock snarare det som vi närmar oss nu när hundjakten börjar snart, är framför allt hur man ökar sin chans att fälla viltet när det står där framför dig och samtidigt göra det på ett säkert och sätt så att resten av dagen inte går till eftersök!? Det finns förstås många sätt men jag tror inte att något av de i mina ögon viktiga moment jag väljer att lyfta fram här är nåt man kan helt försumma om man vill stå där njuta av Dianas kyss innan dagen är slut och i längden ha ”turen” att fälla en stor andel av det vilt man möter!

2. Förberedelser innan jakttillfället?

+ Ha bra koll på din utrustning! Väl ihopskruvat och förstås väl inskjutet vapen, laddad radio och kläder efter väder så man inte fryser utan kan sitta riktigt still.

+ Ha lite koll på PM om du kan, med frekvens ev pilotton och tillåtet vilt innan så att morgonens genomgång blir repetition. Glöm inte att lyssna av var andra sitter och hur hundförarna skall gå etc. Det är inget man helst frågar om på radion sen! När nån säger på radion att dom observerat vilt så är det bra att veta var det är.

+ MInimera dina doftspår, enklast är att använda oparfymerad tvål, shampoo, antipersperant etc. Se till att kläder är vädrade etc. Det finns även ämnen att köpa som tar bort lukt.

+ Ha så bra koll på marken som möjligt med pass och terräng, inte så lätt om man är gäst förstås. Läs in dig på kartan och ha gärna en GPS med passen så du kan nå alla pass utan hjälp och slipper stå o fråga på radion.

+ Vad har du fått för typ av pass, nån speciell utrustning som krävs? t.ex vid långa håll kan en skjutkäpp göra stor skillnad, tänk bara på att varje pryl kan också vara i vägen om det går fort, vilket det oftast gör!

+ På väg till passet och innan start, repetera för dig själv vilket vilt som är tillåtet och viktiga kännetecken, om kor/hindar suggor t.ex är tillåtna tänk igenom viktiga faktorer såsom hur när och du kan göra troligt att hon inte har en kalv, kultingar. Om du jagar något viltslag för första gången, hur skiljer du dom från olovligt?

+ Om du är i nytt lag eller gäst, vilka är hundförarna, jaktledaren och varifrån kommer dom, vilken riktning? Hur ser hundarna i laget ut?

3. Viktiga faktorer för att tidigt se djur?

Jag tycker själv att man oftast har flest chanser tidigt på pass eller på vägen dit!

1. Var ljudlös, var luktlös…var tyst, var osynlig och var ljudlös! Prata inte i radion i onödan och var försiktig med matsäck och ståltermosar. Metalliska ljud som när du laddar är perfekt att göra så tidigt som du får ur säkerhetsynpunkt, t.ex på väg till passet, det hörs lätt flera hundra meter.

2. Finns det alternativa vägar till passet, planera m.a.p vind och att inte lägga doftspår på fel ställe så att du själv går där du förväntar dig att viltet skall komma. Fråga andra om du är ny på marken!

3. Om du har möjlighet så ta dig gärna till ditt pass före andra, stå still och vänta på att andra som inte är tysta stöter djur på dig. Svårt att bedömma om man ska gå fort för att komma fram till pass och kunna vara helt tyst eller gå försiktigt. Det spelar förstås in om du har gott om tid på dig och/eller om man får jaga på väg till pass. Bedöm det från tillfälle till tillfälle…men alltid onödigt att bullra för mycket, en trampad grov gren hörs jättelångt!

4. Om du kör/åker bil, tryck igen dörren, om det inte går lämna den öppen! Speciellt på hjortmarker och/eller storskog där djuren är van med tystnad är det oerhört viktigt. Strategin hur olika passkyttar tar sig till pass kan vara nyckeln till en lyckad jakt på kronjort.

5. Innan du går ut på öppna ytor, kolla av ytan och dess ”gränser” …och var beredd innan du kliver ut att du kan stöta djur som ligger i kanten eller är på väg ut. ”Scanna” snabbt av innan du tar fram kikare och tittar noggrannt, har du ett djur nära så gäller det att se det innan det ser dig.

DSC_1296

4. Att tänka på när man väl är på pass?

1. Tänk säkerhet: Var står dina passgrannar, förbjudna riktningar? Var har du kulfång och var har du inte? Kan du röra dig nånting m.a.p säkerheten. 5-10 m kan räcka för att se ner i en ravin och det behöver absolut inte vara fel.

2. Reka platsen: Vilka avstånd har du till olika punkter och vilka kan du med din förmåga skjuta på? Välj ut hållpunkter, och för varje tänkt sannolik punkt som du tror att djuren kommer ifrån, vilka lägen är bra att skjuta på (t.ex på väg upp ur ett dike etc) Då slipper du fundera på det sen!

Varifrån kan du förvänta dig viltet från hundar/drevkedja? Hur blåser det?…ofta går djuren upp i vind. Jagar grannarna? Kom ihåg att djuren inte så sällan kan komma bakifrån, dom vet inte om att drev/hundar är på väg eller är stötta av annat. Tänk på att klövdjur ofta går högt för att ha översikt och få vind av olika hot, dom stannar ofta och lyssnar efter t.ex förföljare, då har man perfekt skottläge. Rävarna däremot kommer oftast längst med kanter och diken.

4. Placering och troliga vägar för djuren: Kan du skjuta på djur i rörelse och hur fort får dom komma på olika avstånd för att du skall kunna släppa ett bra och säkert skott. Eller är villkoret att dom kommer lungt, stannar eller att du kan vissla fast dom? (Kan du inte bedöma avstånd, köp en avståndsmätare om du har möjlighet, ger bra träning även att senare klara sig utan) Om du fått pass vid en väg eller kant mot hygge, mosse tänk på att om du kan ställa dig innanför kanten där djuren kommer och har sikt så kan du få syn på djuret i tid när det fortfarande smyger och kanske stannar och spanar/lyssnar i kanten innan det kastar sig ut snabbt på den snabba ytan. Det kan kännas attraktivt att stå där man ser långt men kommer dom fort är det ändå sämre än att ha chans att se dom tidigt, bättre att se ett djur som går lugnt än 4 djur som springer fort på håll!

5. Har du ordning på grejerna: Om du har kikarsikte, vilken förstoring är bäst att börja med, själv har jag beroende på sikt ofta på lägsta för kommer djuren nära har du aldrig tid att ställa om! Ha inte på linsskydd och annat i onödan, bara nåt som du kan glömma bort och få imma bakom.

6. Använd din hörsel, bästa sinnet vi har då vi inte har djurens luktsinne. En bruten gren är oftast första varslet av vilt, skrämda fåglar kan vara samma signal, Själv föredrar jag ljuddämpare just för att aktiva hörselskydd aldrig kan tävla med fria öron.

7. Om du sitter i torn, vilka rörelser är ok och vilka stöd har du? En knakande planka kan lätt förstöra det bästa läge när du vrider dig för att få in djuret i siktet!

5. Vid kontakt med vilt?

+ Stå helt still (alltid viktigare än ev. cammodress) eller om du har möjlighet, hitta tidigt när djuret tittar bort ett stöd genom att gå ned på knä eller stötta mot närmaste träd. Här har du i rörelsen mer nytta av att ha rätt kläder och olika vilt har olika bra syn och färgseende! Kan du lära dig att skjuta stående utan speciellt stöd så har du en fördel jmf med att röra dig!

Det är ruskigt många bedömningar som skall göras på kort tid, det är här erfarenhet gör skillnad, men också hur förberedd du är genom att tänkt igenom scenarier innan. Glöm inte att om du inte hinner bedömma läget och är osäker på din förmåga, ett oskjutet skott gör ingen skada.

+ Kan du snabbt bedöma vilket vilt det är och om det är tillåtet? Ibland kan man veta vilslag redan på det man hör!? Ju snabbare du gör det ju snabbare kan du göra övriga bedömingar.

+ Säkerheten först, vilka platser kan du skjuta djuret på, där det står eller ditåt det går…vänta inte på ett perfekt läge, det kommer sällan!

+ Kan ett tillåtet hondjur ha lämnat sin kalv..kan kultingar vara kvar i diket bakom?

+ Vilka skottvinklar och träffpunkter är möjliga på djuret?

+ Vilken fart har djuret, vilken framförhållning krävs för säkert skott, tyvärr sällan älgarna kommer rakt sidledes på 80m. Om man jämför träffbild så kan ett vildsvin på 30 m gissningsvis jämföras med en älg på uppåt 120m. Jag tycker att man skall ha erfarenhet och vara i bra trim innan man skjuter på löpande vildsvin på drevjakt.

+ Vilket avstånd kan du skjuta på med ditt stöd eller utan, din kaliber, din ammunition, dina riktmedel etc. Generellt tycker jag att om man inte känner sig trygg med att i den ställning man står kunna träffa precis där man vill så är det får långt avstånd!

+ Lätt stötta djur kan du oftast stanna för ett säkert skott genom att vissla eller locka på rätt sätt, ett otroligt lätt sätt att få ett mer ”perfekt” läge.

6. Efter skottet, efter passet?

Har du möjlighet, stressa inte fram till fält vilt även om du får, låt det ligga, det kommer ofta fler djur, behöver det avfångas, gör det och gå tillbaka om du inte måste börja ta ur.

Om du har möjlighet och ni får skjuta på väg från pass, vänta lite tills andra börjar gå och bullrar i skogen så händer det att stöts ut djur som tryckt under jakten.

Även när du själv reser dig från en tyst och osynlig position så kan du välja att göra ljud som stöter ev djur i din närhet innan jakten blåses av, typiskt på hyggen och högt gräs kan djur trycka länge om inte hundarna varit i närheten.

 

Slutord:

När läget kommer ökar du dina chanser ofantligt om du kan osäkra, sikta och skjuta på nån sekund, oftast får du bara en chans, speciellt om djuret ser dig. Då hänger allt på hur van du är med ditt vapen och om du hunnit igenom alla bedömningar ovan på kort tid innan tillfället dyker upp eller att du nått den mognad att du har det i ryggmärgen. Just det tillfället kommer inte igen…men säkert nåt liknande som blir lättare när du upplevt detta. Kom ihåg, det perfekta läget kommer sällan eller aldrig, du måste veta vilka träfflägen som funkar på vilket viltslag, en rak bredsida inträffar så sällan att det blir ofta inget om du inte vet vilka andra lägen som funkar på djuret, för dig och för ditt vapen/kaliber/kula. Sen finns det förstås många lägen där en bogträff är enda godkända alternativet, men ex snett höger bakifrån är oftast ok. där sitter levern medan snett bakifrån vänster blir buk (”älgklockan” är bra och viktig repetition).

Sist men inte minst, det är dina misslyckanden som du ofta lär dig mest av, så ha respekt för dina och andras, döm inte andra för snabbt och inse vikten av att vara ute mycket, uppleva mycket och våga prova nya grepp utan att äventyra säkerhet. Det är så man lär sig. Med tiden kommer du att få större och större andel tur och det häftiga med jakt såsom mycket annat är att det finns så otroligt mycket att lära, ingen blir nånsin fullärd! Varje ny terräng och varje nytt vilt är en stor utmaning, njut av din jakt!

Skitjakt!

 

PS. Tycker du att listan är skitlång och att det mesta är dravel men du skjuter massor ändå på trevliga jakter…så njut av din intuitiva kompetens och erfarenhet 🙂 DS

Konturlösa svin …

Publicerad den av
Svara

Funderade länge på rubriken till det här inlägget, det handlar ju om skyddsjakt på vildsvin, som jag denna vår fått erfara för första gången, och det var en helt ny upplevelse, men kärnan i berättelsen är svårigheterna…så jag valde rubriken efter det. Själv har jag bara jagat vildsvin på åtel och drevjakt och inte mer än några år så det finns hela tiden massor av nya erfarenheter att samla, jag tycker det är kul att skriva ned de erfarenheter jag gör och slutsatser jag drar, var inte blyg att kommentera om nåt känns mindre rätt. Hittills har alla former av vildsvinsjakt varit svårare än jag trott och detsamma gäller verkligen skyddsjakten.

Vi har en mark i Norra Östergötland där jorbrukdsarrendatorn i år valde att så ärtor på en del av jordbruksmarken som vätter mot de allra vilttätaste såtarna, så vi fick verkligen att göra direkt!

P1020815

Tidigt i maj en söndagkväll ringer jaktledaren och informerar om läget, med massor av ärtor ovan och i jord och en vildsvinsstam som är kraftigare än någonsin efter den milda vintern så blir det till att vara på hugget från början. Det gäller att hjälpas åt för att bevaka fälten och skrämma bort grisarna innan de hinner göra för mycket skada! Plötsligt står man där och provsmakar på bondens perspektiv, den tuffare synen att vildsvinen mest är ohyra som skadar ens levebröd…dom ska bort och det spelar helt förståeligt inte alltid så mycket roll att alla de vanliga jaktetiska reglerna följs till punkt och pricka. Vi bestämmer ändå förstås att vara väldigt försiktiga för att inte av misstag fälla nån sugga och inte heller kultingar som kan växa och bli mycket trevligt jaktbart vilt vid höstens drevjakter.

Vi gör ett schema med 2-4 man varje kväll och jag och jaktkompisen Kim som bor nära varandra ger oss först ut en tisdagkväll. Vi åker ut som vid pürsch en timme innan solens nedgång som är strax efter nio men får senare erfara det oftast inte händer nåt förrän precis innan det är kolsvart, dvs nästan en h efter solnedgången, Vi sätter oss i var sin ände och njuter av den fina majkvällen. Kim får tidigt nåt att fokusera på och följer en gris i kanten av fältet länge. Jag ser honom på avstånd och undrar varför han inte skjuter. Det visar sig att Kim smugit länge längs ett djupt krondike för att komma i bra läge men blir väldigt överraskad när han inser att ett gäng kultingar har varit med hela tiden i skogskanten utan att han sett dom förränn precis när han står som närmast och skall till att skjuta, hela tiden i tron att det varit en ensam gylta. Jag som omväxlande sitter och smyger i andra änden av fälten och inte sett nånting är precis på väg att ge upp och går mot bilen på väg att tända pannlampan när jag ser en hel klunga svarta profller alldeles nära bilen i ett av hörnen närmast en av våra viltrikaste såtar. Plötsligt står dom där och när jag får syn på dom inser jag att det bara är några få minuter tills det är alldeles svart, brått att komma i läge, bestämma vad det är för djur och eventuellt kunna skjuta om ljuset är tillräckligt.

Jag går upp rätt i vind och smyger snabbt men försiktigt närmare till jag står på ungefär 90 m, lägger mig ned och hittar bra underlag för benstödet, studerar dom en bra stund i kikaren för att urskilja vad det är för djur.

IMAG0118

Det är 4 stora grisar och 6-8 ganska skapliga kultingar. Det börjar bli riktigt mörkt men det känns ändå ganska lätt att urskilja den minsta av de stora som också springer en bit bort ifrån de andra och inte har några kultingar omkring sig. Ser ut som en typisk årsgris på en 40-50 kg. Den vänder upp bredsidan och jag släpper skottet där det ska, den vänder om tar 4-5 steg för att sen bli liggande medan de andra sprätter iväg och snabbt får fart, först oordnat för att fort samlas och som på ett snöre rusa upp på den angränsande vägen och in i skogen. Jag anropar Kim och meddelar att jag har en påskjuten gris som ligger innan jag ger mig av närmare för att se att allt står rätt till tillsammans med laikan som får följa med från bilen och nosa på lite varmt vildsvin.

När vi kommer fram svär jag högt, det är inte en årsgris det är en ung sugga som lika gärna kunde ha haft kultingar, ingen katastrof men absolut inte vad jag ville skjuta och trodde att jag sköt, säkert kring 75 kg och ca 2 år gammal, Förbannat ….jag inser snabbt att jag lika gärna kunde stått här med den största suggan och dragna spenar och ett helt löst gäng vildgrisar som följd. Jag var ju helt säker på att det var en lite årsgris!? Vi hjälps åt och ta reda på grisen och hänger den i slaktboden, jag kontaktar jaktledaren och berättar hur det gått till och vad som hänt, alltid tråkigt att bryta mot våra riktlinjer och vara så nära att göra ett jaktbrott.

Somnar den natten med mycket tankar, rejält sänkt förtroende för mitt omdöme men också en erfarenhet rikare. Mörker ger synvillor och mycket sämre förutsättningar att bedömma läget, både svårigheter att bedömma avstånd och upplösta konturer gör det väldigt svårt. Det som är svårt på en åtel med skumt ljus blir nära på omöjligt utan lampans stöd och framförallt störra avstånd.

Dagarna går med varierande aktiviteter på fälten, några hörn börjar blir ordentligt bökade men större delen ganska ostört. En vecka senare är vi på skjutbion och skjuter bort några lådor, det går som vanligt bra så länge man orkar fokusera, några skott lite lågt, det måste jag jobba på men de flesta sitter bra även när grisarna kommer fort, det lovar gott inför drevjakten. När det avslutas vid halv nio lämnar jaktledaren och jag snabbt för att komma iväg till marken och göra vårt vaktpass den veckan, det har varit mycket bök på tre ställen av fälten och kvällen innan har det skjutits 3 årsgrisar. Tidigare under veckan också en del skrämskott och en kulting för att får bort en ensam sugga med smått.

Även om det är vardagkväll och jobb nästa dag känns det bra för det är en fantastiskt kväll och helt underbart att komma bort ifrån dundrandet i skjutbion. Jag njuter och sitter nästan en kvart och studerar en kronhjort tills den på 7 m avstånd när jag medvetet rör lite på mig förstår att den inte går helt åt rätt håll. Den sladdar upp ett spår i åkern och försvinner skällande upp på ett hygge.

Kompisen ser ett helt gäng vara på väg ned till sådden men dom får troligen vind av honom och vänder, jag sitter envist och scannar av kanterna på åkern men ingenting dyker upp, förhoppningsvis har vi lyckas skrämma iväg de mest närgångna grisarna, jag börjar precis ge upp och gå mot bilen när jag får syn på nåt mörkt 300 m bort i en skyddad skogsvik, tar upp kikaren och ser ett vildsvin som precis gått ut och står 10-20 m ut och bökar. Nu är det brått, det är precis i slutet av sista skjutljuset och svårt att se vad det är, långsamt smyger jag närmare och ser inga kultingar. När jag är inne på 150 m tycker jag mig se en pensel tydligt men vill komma närmare för att vara säker, söker mig mot kanten, nu utanför grisens synfält, när jag kommer runt udden på ”skogsviken” reser jag mig mycket långsamt…den står kvar! Nu är jag inne på bara 30-40 m, men den är fortfarande ganska lätt att urskilja mot sådden, den ser helt klart ut som en lite grövre men inte så stor galt. Den står vänd mot mig och jag dubbelcheckar men kan inte se några fler grisar i närheten, det känns tryggt även om jag har förra veckan grava felbedömning färskt i minnet.

IMAG0072

Den går några steg mot mig, på det här avstånden ser det ut som en fjolårsgris, jag reser mig långsamt upp från min hukande ställning, osäkrar och skjuter den strax framför bogen snett framifrån, den ramlar direkt och blir liggande. Plötsligt dunkar det till av oro..har jag bedömt rätt den här gången? Jag talar om för kompisen att påskjuten gris ligger och går fram, väl där blir jag förvånad igen!

Framför mig ligger en galt men inte nån fjoling…en riktigt stor och kraftig en med utstickande betar, jag bedömde könet helt rätt men absolut inte storleken. Vår jaktledare kommer och gratulerar och hämtar direkt bilen. Den är nästan för tung för att dra på två man, vi får den till kanten men där tar vi ur och det blir lite lättare när vi fårt bort tjugofem kg och gör den lite plattare så att trycket fördelas ut på större yta i leran när vi drar den längs kanten mot bilen.

Väl i slakthuset väger vi den till modiga 95kg urtagen, troligen kring 125 levandevikt, en rejäl reva i baklåret och en bete borta vittnar om nyligt slagsmål med nåt troligen ännu större. På vänstra bogen hittar vi en konstig knöl precis under skinnet? Där sitter en perfekt expanderad Oryx precis under skinnet, 8.57an har lämnat kvar absolut all energi den hade på dryga 30 m och stannat precis under skinnet på utsidan av bogen…inte så konstigt att den vart på plats. Min största galt hittills och en skön känsla att skjuta rätt djur och göra ett bra jobb med skyddsjakten. Men återigen jag jag fått lära mig hur svårt det är att se konturer och bedömma storlek. Även på så kort avstånd som jag valde för att vara säker så bedömde jag storleken väldigt fel!

P1020725

Bara att inse att det inte precis är nån lek….RESPEKT!

 

 

 

 

 

Vanlig tisdagkväll och riktig svintur!

Publicerad den av
Svara

Som norrlänning med flest jaktår norrut har jag föga erfarenhet av jakt utanför höst och vinterperioden. Vildsvin fick jag lära känna så sent som för ett år sen i trakterna söder om Katrineholm, men då mest på åtel pga brist på bra grishundar och träskmarker där dom är svåra att få fram.

P1020510

För ett år sen fick jag ynnesten att via en god vän komma till en större mark med gott om pürschfält i norra Östergötland.och nu efter en mild vinter också en hyfsad vildsvinsstam. Under hösten hade jag turen att få mest vildsvin på mig i hela laget och lärde mig mycket under drevjakten, snabba skott på snabba djur är nåt som är utmanande och kräver omdöme och träning. Så här i april har jag fått lära mig nåt nytt… att dom inte bara går ut och bökar utan även i all stillhet gärna står i kanterna och äter färskt grönt gräs. Det svåra är att dom kommer ut precis i sista skjutljuset och är varska och lättstötta till skillnad från när dom står och glufsar under en åtel. Det fina…är att man plötsligt fått pürchjakt under vårperioden och på vettiga tider, 20-22 i en tid med vettig temperatur och en grönska som piggt sprudlar tillsammans djur som njuter av färsk mat och varmare tider. Fantastiskt att sitta ute sista timmen och veta att det är god chans att hungriga grisar kommer springande från olika håll mot det gröna för att mumsa på gröngräset. Det är också en god tid innan viktigare grödor slår rot att reducera stammen skrämma bort dom från fält som snart skall få dyrare sädeslag. Jag antar att det här läget kräver bra väder i god tid innan solen blir för sen…i alla fall om man vill hinna vara ute på arbetsveckan.

P1020516

En tisdag mitt i arbetsveckan i slutet av april smyger jag mig ut på fälten där det finns fina inslag av grönare smattar blandat med plöjda och harvade delar. Sätter mig längre ned på ett fält bredvid en hög med gamla balar och ett  krondike med några övergångar där djuren behöver passera för att komma till det gröna. På vägen ut skrämmer jag både en fin råbock och en stor rödräv. Jag sitter från en timme innan solens nedgång och en kvart efter utan att se nåt, däremot hör jag en gris grymta bakom mig, Efter en kvart till misstänker jag att han grymtar pga att den fått vind så jag börjar långsamt gå inåt fältet för att se vad som finns mer norrut. Jag hinner bara 150 m då jag vid en rundspaning i kikaren får se en årsgris som ganska lungt joggar ut där jag nyss stått med riktning mot det gröna, j..ar jag skulle suttit kvar! Den kommer ut på 150 m och småspringer, inte alls nåt bra skjutläge på en gris så jag inväntar att den skall stanna vilket den inte gör förrän kort å¨200 m och sen på 250 m i hörnet av ett fält. Det finns inget att ta skydd bakom så jag gör ett försök fullt öppet ta mig närmare men långsamt, men den märker mig ganska snart och försvinner med ett rasslande spår bakom sig av jägarbesvikelse. Försiktigt går jag vidare och inte mindre än nån minut senare får jag syn på en svart knöl i kanten bara några hundra meter norrut på samma fält.

IMAG0095

Adrenalinet strömmar ut och jaktinstinkten hettar upp, försiktigt tar jag mig i en stor cirkel ut bakom en udde där jag kan närma mig fort utan att den ser mig. Det är brått! Solen ramlar ned bakom horisonten och det är bara minuter kvar med vettigt skjutljus. Jag närmar mig fort i skydd av lite träd fram till en udde med stängsel, ska jag lägga mig direkt och chans på skott mellan trådarna på 100 m? Jag går vidare för att inte riskera nåt, smyger försiktigt sista metrarna ut till udden där stängslet slutar, det går bra men det är skumt ute nu, behöver siktets förstärkning för att urskilja bra konturer! Väl framme kanske 90 m ifrån sänker jag mig försiktigt ned, fäller ut benstöd slår på riktmedlet, osäkrar i samma rörelse som jag ställer vapnet på marken och tar plats bakom siktet. Letar rätt på grisen, en fin årsgris som står och äter gräs, men precis när jag lägger an lyfter den på huvudet och ser nån rörelse så jag hinner bara se det svarta djuret i siktet, inte ens skilja på bak o fram innan den rinner ned i diket alldeles intill. Grym akutbesvikelse! Den räddades av sin vaksamhet en tiondels sekund innan den skulle varit på andra sidan av sitt liv och det goda gröngräset. Jag har aldrig varit med om en så sen räddning, normalt blir man upptäckt vid ansmygningen, måste vara detta som är riktig svintur!…ur svinets perspektiv.

Adrenalinet rinner snabbt ner i skorna och själv tappar jag all anspänning och fylls av besvikelse en kort stund innan jag landar i ynnesten av att ha fått en stund av helt grym smygjaktspänning och nästan fått sätta kronan på verket.

P1020522

Så är det med jakt, och det är en del av tjusningen att det är inte lätt, och nåt lär man sig vid varje kontakt. En vanlig tisdagskväll en helt vanlig arbetsvecka går mot sitt mörka slut och den har kryddats av lyxig smygjakt i en fantastiskt natur… jag gläds med vildsvinet över att det klarat sig och kanske får möjlighet att ge mig mer spänning nån annan kväll? Skogen inrymmer en oändlig mängd möjliga äventyr!

God svintur på er!