Skottland 2017

I höstas fick jag förmånen att följa med till Glenprosen, en Estate 2 h norr om Edinburgh. En mark som många andra har fokus på och tjänar mest på grouse men där man även har ett starkt bestånd av kronhjort.

20171027_162242

Det är bara min andra Skottlandsresa för jakt på kronhind och kalv, den jakt som i mina ögon definitivt är bland det mest prisvärda om man vill ha mycket jakt för pengarna, speciellt om man inte är ute efter trofeér…eller inte har mer plats på väggen alternativt en fru som sagt stopp. För en läsare som inte upplevt sån jakt så handlar det om att ta ned bestånden till den nivå som marken tillåter, fastslaget av deras motsvarighet till vår länstyrelse. Markägaren ansvarar för att den nås så att djuren inte sliter för mycket på området, det handlar om att man under perioden oktober till januari  beroende på markens storlek oftast måste skjuta flera hundra djur.

20171027_112812

Vi var där 1a veckan efter jakten på stag vilket medför att dom inte alls är störda innan, då är flockarna inte så stora och lättstörda som dom blir efter några veckors jakt. Vi var 4 personer där alla varit på godset tidigare utom jag,. Dom andra har varit på samma gods 12 år i rad och jag fick möjlighet då en av dom som brukar vara med inte kunde åka detta år. För mig var det en förmån då jag uppskattade förra årets resa och kände att jag med den erfarenheten kunde få ut mer i år och fortsätta lärandet och bygga vidare på dom erfarenheterna. Jag har inte tänkte skriva så utförligt om årets jakt även om den var lyckad och trevlig på alla sätt, allt som allt sköts 61 hjortar av oss varav jag fällde 25 stycken, mycket fler än väntat pga att jag fick bra tillfällen, hade tur med vind och jaktområden och flockarna rörelse. Däremot tänkte jag skriva en del av vad jag lärde mig i år, mycket för min egen skull att dokumentera sånt som man lätt glömmer men också för andra som kanske planerar liknande resa.

Dimma o synvillor:
Första dagen var det rejält med dimma på höglandet vilket förstås skapar helt annorlunda förhållanden, svårt att hitta flockar men när man väl gör det andra chanser att komma nära men svårare att skjuta och bedömma avstånd såväl som ev. djur bakom.

  1. Kikare trycker alltid ihop objekten oavsett väder, viktigt att komma ihåg om man har grenar eller gräs mellan sig och djuret. Gräs betyder oftast inget för kulbanan men en gren är förstås farlig om den inte är omedelbart intill djuret. Faran är också att i en kikare kan det se ut så fast djuret är långt bakom, det gällar att ha lite referenser och veta vad som funkar och inte om man ska få ut max av sina möjligheter. Tar man alltid det säkra före det osäkra tar man förstås inga risker men missar också många tillräckligt bra lägen, med en bra stalker så får man goda råd och lär sig under vägen.
  2. I dimma fungerar det inte att använda avståndsmätare, i dimma finns det också mycket färre referenspunkter…min erfarenhet är att objekten ser ut att vara längre bort än vad dom är, oavsett hur mycket erfarenhet man har är det läge att vara extra försiktig med skotten och bara välja bra lägen där man kan hålla mitt i höljdled så det finns marginal. Andra problem är förstås oförmåga att se vad/om det finns någonting bakom. Skottarna själv använder oftast klenare kalibrar än oss, t.ex 243 och lättare kulor som inte går igenom just för att ta bort den risken. Ytterligare risker med dimma är förstås att om djuret går iväg kan det vara ytterst svårt att se vartåt och spåra om man inte har hund och det inte blöder ymmnigt.
    20171023_103707

Bra förberedelser för en vecka i Skottland är att kunna sitt vapen och sin ballistik, förmåga att kunna skjuta bra skott upp till kring 300 ger en massa fler skottillfällen.

Vad är bra kläder?
Just när man kryper mycket vilket man alltid gör mer eller mindre i Skottland så är det ytterst viktigt med bra täthet på skor, knän och armbågar-underarmar. Jag och min kompis hade i år annoraker från Swazi respektive Ridgeline och var nöjda med båda varianterna. En vän i samma sällskap var inte riktigt lika nöjd med en svensk gore-tex anorak, jag har inte följt upp om det var klenare 1-2 lagers gore-tex!? Damasker är också bra då man oftast går långt och vill ha kängor men vill öka tåligheten mot vatten samtidigt som man vill ha skydd mot den tuffa ljungen. Jag testade Swazis i når och är mycket nöjd med dom. Sen hade jag Sitka´s Timberlinebyxor samt Cloudburst de dagar det var extra blött, knäskydden i Timberline var en välsignelse! Att tro att handskar med gore skulle hjälpa är önsketänkande… det är nog trycket som gör att det alltid tränger in vatten oavsett, bättre att ha tunna handskar som går bra att skjuta med och att man istället som med en våtdräkt åtminstone värmer upp vattnet och inte fryser, sen har jag  ett par extra torra ullvantar med mig att byta med om det är kallt och blött. Huvan på en bra anorak är också mycket användbar högre upp på bergen då det blåser. För er som inte upptäckt det redan så är det mest överlägsna understället Aclimas eller Brynjes ”nätbrynja” i ull, andas bäst när man rör på sig intensivt men värmer ändå bra när man stannar, att man inte svettas vid de intensiva perioderna gör att man inte har nåt blött att frysa i när man stannar och kanske ligger upp till nån timme och väntar på att hjortarna ska komma i läge eller resa på sig från lega.

20171025_140409

20171026_120728

Skytte o taktik
Man lär sig väldigt mycket på en sån vecka där man får så mycket kontakt med djur men ska man fälla mycket gäller det att vara van med sitt vapen, helst träna långhållskytte innan och ha ett sikte med ballstiktorn. Det är också bra att vara bekväm med annat än bogskott, som huvud och ryggrad då det gör att djuren faller direkt och inte flyr och drar med sig de andra, då får man några tiondelar på ett eller flera djur till vilket gör skillnad för när dom väl har fått fart stannar dom oftast inte så snart att man kan komma åt dom igen. Överhuvudtaget gör det skillnad att alltid få ned djuren direkt så att man kan vara säker på att dom inte är skadade så man måste hålla igen och inte skjuta på fler.

För er som laddar själv och gillar skytte så använde jag i år Barnes ELD-X som är ett mycket bra val för långhåll, stabil i vind och bra skottverkan. Jag är mycket förtjust i min 270W som är ett ypperligt val för denna typ av jakt. Lagom rekyl för att kunna ligga kvar på målen men ändå bra egenskaper, nåt grövre behövs absolut inte.

En annan sak jag påmindes om i år är att om man skjuter på en grupp t.ex hind och kalv och dom går iväg över en kulle och kommer ut på andra sidan så ska man tänka på att det inte behöver vara samma djur. Jag var säker på min träff men djuren såg ut att springa vidare, min lite unga stalker var säker på att dom sprang vidare och vi förföljde dom i många timmar. Dagen därpå visade det sig att djuret låg på andra sidan kullen och det var ett annat sällskap som stöttes ut.

20171024_141042

Sen är det förstås viktigt att vara i bra form och kunna klara att gå upp mot nån mil eller mer per dag i bergig terräng utan att bli trött så att man tappar fokus när man väl kommer till skott.

20171027_143024

Skottland är ett av de mest prisvärda resmålen jag har prövat på, men då är jag också mycket förtjust i öppna vidder och den typen av smygjakt som erbjuds då den ställer stora krav både på fysik, skytte och att hålla huvudet kallt och kunna ta snabba och bra beslut, jag tycker helt enkelt att det är mycket ”jakt”.

Sista dagen gjorde vi nåt riktigt roligt – rough shooting, vi gick på linje i en ravin och i kanten av några fält och vid en damm och jagade kanin, fasan och änder. Fantastiskt kul och svårare än jag trodde när man inte är van. Speciellt kaninerna var snabba och nära så hagelsvärmen oftast bara nån decimeter bred på det hållet så inte så enkelt som man tänker sig.

Annonser

Skottland del 1 – Hinds and calves!

Efter att ha lyssnat på åtskilliga jakthistorier från min vän Kim så har jag länge velat åka till Skottland för att jaga på höglandet. Det kanske är norrlänningen i mig och passionen för fjäll och öppna vidder? Det är lite magiskt med de böljande ljungbeklädda kullarna helt utan träd ofta inhöljda i dimma och duggregn. Att sen få jaga sitt favoritvilt kronhjorten i denna miljö är verkligen nåt att längta efter.

Kim som varit där mer än 10 gånger har varit del av ett gäng som började åka dit för 15 år sedan och det är begränsat med platser, men så ringde han en vårdag och sa att han kunde vara kvar 1 v till för att jag och nån mer skulle få chansen att komma dit. Med hjälp av hans engelska kompis rekade vi fram en bra arrangör i närheten av Pitlochry bara ca 2 timmar norr om Edinburgh på östra sidan där det normalt pga av tillgång på mat är det tätaste bestånden på marker där man prioriterar kronhjort (red deer) och inte ripa (grouse) vilket är ganska vanligt då dom får mycket mer betalt för grouse. Vi var säkra på att vi ville komma dom senare veckorna, efter jakten på stag då man skjuter hind och kalv och får jaga obegränsat med djur för en dagkostnad. Då blir det riktigt mycket jakt!

Vår arrangör har 200 djur per år på 4 olika områden dom måste skjuta av för att komma ned till den nivå som naturen klarar av. Det är tuff styrning från deras ”länstyrelse” vad som är tillåten belastning. Vi var tre man, jag, Kim och Fredrik, vår alltid lika glada och trevliga jaktkompis från Stockholm, som precis som jag skulle få sin första vecka i Skottland.

Utdrag ur inbjudan:
”It is important that all of you are comfortable with shooting distances 150m – 250m as it is unlikely we will get closer on our estates. If this is a problem for anyone then obviously your options will be somewhat limited at times. There will be no limit on what may be shot selectively as we have in excess of 200 hinds & calves to shoot.
We find the use of silencers/moderators invaluable and hope you have them. We will expect all hunters to be competent enough to place all bullets in the chest area, shots outside this area, into the spine, high shoulders or legs cause rejections at the game dealer with penalties applying. Normally we find Scandinavians to be excellent shots”

p1000985

Jaktformen & viltet 
Det som präglar jakten är att det är helt öppet landskap utan skydd om man inte kan gå i skydd av terrängen som dalar, raviner, små bäckfåror eller smyga runt och komma upp bakom över nån kam. Kronhjortarna som är ca 30% mindre än våra svenska söker lä och har en enormt bra syn samt förstås som vanligt sitt goda luktsinne. Dom ligger ofta högt för att ha god utsikt och spanar nedåt. Hundar används inte, dom får användas till eftersök men det är inte speciellt vanligt. Spåren betyder inte nåt eftersom det är så gott om djur och dom rör på sig ganska mycket. Jaktformen blir det som man i vissa länder kallar ”spot and stalk”, kikaren är viktigt redskap helst med inbyggd avståndsmätare, annars behöver man en separat. Man jagar som gäst alltid med en ”Stalker” som kan marken, letar rätt på djur och leder ansmygning, har koll på avstånd samt väljer ut skjutbara invidivider och tar hand om djuren efter skott, även om man förstås får hjälpa till med det man kan.

Det är inte lätt att komma nära och tar tid så när man väl har position så handlar det som sagt om att skjuta så många som möjligt. Man väljer oftast att skjuta hind före kalv då kalven alltid stannar och kan tas med nästa skott, men det beror också på antalet djur och avstånd, om man t.ex redan på yttre gränsen av sin kapacitet avståndsmässigt vill man inte tappa iväg den mindre kalven till ett än större avstånd. Allt detta bedömer stalkern. Sen finns oftast en ”Gillie”, en yngre elev under upplärning eller äldre f.d stalker, som ibland går med och bär utrustning och ibland väntar vid fordonet som används för att frakta viltet, en Argo, en ”skoter” på hjul som driver på 8 stora breda hjul och klarar riktigt brant körning.

p1010033

Förberedelserna
Man smyger mycket, oftast krypande eller på knä och det är bra med heltäckande kläder även om allt inte måste vara cammo, både handskar och nåt för ansiktet är bra. Vädret är oftast blött och även om det inte regnar varje dag så är marken täckt med blöt mossa och rännilar av vatten i branterna. Ansmygning nära marken på knä eller krypande långa sträckor gör att man behöver bra membrankläder. Jag har inte behövt det i Sverige på några år utan det har räckt med vaxade och ”regntåliga” kläder som andas bättre så jag behövde kolla på nåt som tål mycket vatten. Då jag länge varit nyfiken på Sitka från USA så köpte jag byxor från dom som har fungerat bra. Jacka har jag länge velat ha Swazi´s anorak, tyvärr hann den inte komma så jag fick nöja med mina befintliga alternativ. Det visade sig på plats att anorak var det mest populära plagget, Härkilas var väldigt vanlig liksom deras övriga plagg.

Man ska tänka på att det är rörlig jakt så man blir oftast rejält varm för att sen ligga och vänta på kall mark kanske i regn eller vind. Ull är förstås bäst att ha underst, men inte för tjock, jag hade nätvarianten från Aclima. Lager på lagerprincipen är klart bäst och det är bra med stora ventilationsluckor på skalkläderna så man kan ventilera och ta av plagg om vädret växlar. Om man har ryggsäck eller ej handlar om man vill minimera vikt eller om man anser sig behöva reservkläder, packutrymmer och/eller matsäck med sig hela tiden. Oftas hade vi ryggsäckarna i fordonet, dom som svettades mycket hade ombyte, själv gör jag inte det och klarade dagarna med ull (nätvarianten superbra när man rör på sig mycket), tunn fleece och jacka, med en väst som förstärkning är perfekt de dagar det var mer nedåt 0.

p1010036

Det mesta av skyttet sker på mellan 150 och  uppåt 300 m vilket gör att man behöver vara bekant med sitt vapen och ammunitionens kulbana. Jag utökade mitt Zeiss 3-12 Victory HT med ett torn/turret i början på sommaren så när det är anpassat slipper man tänka på kulbanan. Min 270W som jag använder till pürch i Sverige och långhåll är perfekt kaliber både vad gäller energi, kulbana och liten rekyl, de stalkers vi träffade använde 270 och 30.06. I samråd med Kim så laddade 60 st 130gr blyspets som också är en bra nivå för den storleken på vilt. Benstöd är ett måste, vi hade Harris mellanstorlek som går från liggande och oftast ovanför ljungen upp till sittande.

20161104_104436Man måste söka tillstånd för införsel av vapen ett antal månader innan, det tar ett antal veckor med byråkratin, sen måste man förstås ha ett Europeiskt vapenpass som vid alla resor utomlands med vapen. Det går att hyra vapen på plats men jag rekommenderar starkt att ha med sig det vapen man är van vid då skyttet är krävande. Behöver man hyra så var det dock billigt där vi var, ca 60 kr per skott, men om man byter stalker vilket vi gjorde kan man också behöva byta vapen vilket inte gör det lättare, men det funkar.

Sen får man heller inte glömma att på vägen åka in och bunkra massor av god mat till matsäck, middagar och snacks till jakthistorierna framför brasan samt lite goda drycker.

På plats i Höglandet, dag 1:
Vi vaknade till en måttligt kylig morgon med lätt dimma längst upp på berget. De första 2 dagarna gick jag och Fredrik tillsammans och delar på en stalker för att mjukstarta och lära oss, för att det sista 3 gå ensamma med var sin stalker. Kim som är erfaren och vill maxa kör ensam alla dagar. Första dagen går vi med Johnny, en erfaren stalker i 35årsåldern med 7 år heltid på dessa marker.

14881629_895213343911689_1529479752_o

Vi börjar brant uppför på östra sidan av marken för att komma rätt i vind, vi ser inga djur förutom hind och kalv som springer över till grannmarken men när vi kommer över en topp och snart ska vända neråt lägger sig stalkern snabb ned bakom en lite höjd och vinkar till oss att också gå ned på knä, det står en större flock på andra sidan en mindre dal bara drygt 200 m bort. Jag som går tvåa får snabbt upp vapnet i position bredvid Johnny som frågar om jag ser djuren på 250 m och säger direkt att jag kan ta vilket djur jag vill i flocken – ovanligt att höra! Jag hittar snabbt en ensam troligtvis smalhind som står fritt på en bra position och släpper skottet, den faller direkt och alla djuren flyr direkt åt höger. Stalkern gör klart för mig att den fallit och råder mig att sikta på hind och kalv som går sist i flocken när den rör sig. Han visslar och lockar så att dom stannar och jag skjuter direkt kalven som också faller, hinden går vidare för att stanna 50 m bort och 285 m från oss, det känns långt och hårkorset rör sig lite yvigt över bogen, det går åt nån tiondels sekund mer tid än innan men jag skjuter och tredje djuret faller på plats. Nu är alla andra utom skotthåll, Johnny gratulerar mig för bra skytte och vi reser oss för att gå nedför backen och upp på andra sidan där djuren ligger, alla är lätta att hitta och skotten sitter bra.

20161031_111449

Vi tar ur dom tillsammans och gillien hämtar Argon, efter kort paus så lastar vi i dom och fortsätter jakten västerut.

20161031_113800Vi hittade ganska snart en mindre flock som vi fick smyga an från flera håll innan Fredrik fick ett läge men efter att väntat länge på att dom skulle resa sig efter vila blir dom varska och smiter undan innan han kommer till skott. Vi får ta omtag längre fram i dalen där vi ser en större flock röra sig sakta ifrån oss, vi går fort och kommer upp nära dom bakom en kam, efter att nästan ha blivit upptäckta kommer vi riktigt nära några stycken då djuren går åt samma håll nära men utan att se oss och vi kan krypa över kanten och Fredrik skjuter en hind med perfekt skott under 100 m, dagen slutar där med totalt 4 djur. På kvällen njuter vi god mat och delar våra historier från dagen framför en sprakande brasa och med god skotsk single malt.

Dag 2 med öppnare landskap och svår vind
Nästa dag går vi på marken närmast vårt boende, ett vackert men mer öppet landskap än första dagen och svårare ansmygningar, speciellt med dagens vind. Djuren ligger alltid i lä och med dagens vind är det riktigt svårt att komma nära som dalarna och sluttningar ser ut på området. Jag får tidigt syn på några hindar och kalvar som står fritt men dom upptäcker oss. Sen är det Fredriks tur och vi smyger runt en lång sväng för att komma nära en flock men när vi kommer runt ett krön står det en annan flock ivägen som är omöjlig att komma nära och som skulle röja oss för dom andra om vi försöker så vi får börja om. Det blir en lång runda men efter att stalkern gissat rätt på vart hjortarna är på väg och några timmars smyg samt väntan vid ett krön ligger plötsligt Fredrik så nära som 70-80 m och skjuter en hind som tyvärr inte faller direkt utan går en bit vilket gör att det inte blir nåt fler djur ur den flocken. Vi är nöjda ändå och efter att vi tagit hand om djuret sätter vi oss och njuter av utsikt och matsäck.

20161101_134629

20161101_151616

Sista timmarna på dagen går jag och stalkern ensamma ned förbi ett mindre skogsparti där det ofta är djur i gryning och skymning men vi upptäcker inget men får i alla fall kämpa ur oss de sista krafterna genom att gå nedåt i tuffa branter innan vi kommer direkt ned till vår stuga där det står en isig fräsch ”gt” och väntar.

Dag 3: Downs & Ups
Första dagen ensam med stalkern går vi på samma mark som första dagen, vi får tidigt syn på en mindre flock går uppåt och stannar på en topp ca 700 m bort.

14924013_895213333911690_1999343407_o Vi kan gå via en ravin i skydd in till 2-300 m för att smyga in på en topp när toppen där dom ligger. Vi kryper sakta upp över en kam för att se hur dom ligger och är plötsligt så nära som 70 m men ser endast den vaksamma ledarhinden som ligger och tittar åt vårt håll, vi backar oerhört försiktigt tillbaka och kryper ned igen för att hitta en väg att komma upp längre bort där vi ser fler djur. Efter 15-20 min kryper vi över en kam 130 m nedaför djuren, plötsligt när vi kryper över kanten och ställer vapnet tillrätta så står djuren upp och tittar ned mot oss, nåt har dom anat…jag får justera fram mitt vapen för att få pipan fri från ljungen innan jag snabbt kommer i position och tar sikte på det djur som stalkern pekar ut…släpper skottet men bommar!?? Jag fattar ingenting, är det nåt fel, jag brukar aldrig missa på såna avstånd även om det är brått men nåt har gått fel…jag försöker få sikte på ett annat djur men dom rör sig nu fort bortåt över nästa kam. Svårt att säga efteråt om det ändå var nån gren ljung framför pipan eller om jag ryckt av ett skott, jag vill förstås tro på det förstnämnda då jag inte varit med om den typen av missar på många år utom när nån liten årsräv lockar till skott på lite för långt håll. Vi går upp och kollar men det stämde med vår syn och hörsel (stalkers är mycket vana att lyssna på träffen) och vi hittar heller inget blod. Vi spanar för att se var djuren gått men dom har snabbt letat sig för långt bort medan vi gått uppåt skottplatsen.

14876045_895215997244757_275197410_o

För att tro på vapnet och vara säkra på att det inte är nåt fel så går vi tillbaka och kollar av vapnet på en tavla dom har med sig, men det var förstås inte det utan det går perfekt. Vi tar en snabb fika innan vi laddar om mentalt för att ta omtag och hitta fler djur.

p1010031

Efter en lång promenad längre in i marken så hittar vi en stor flock på bergssidan, men den kräver en lång runda upp bakom så vi kommer uppifrån och smyger/kryper sista bitarna innan vi plötsligt får syn på djuren som gått närmare åt vårt håll och är på drygt 220 m. Jag lägger mig snabbt och hittar en kalv som ramlar i skottet och rullar nedåt så jag kan gå vidare till en annan kalv, alla djuren börjar rörar sig så det blir brått, jag släpper skott och träffar bra så den faller på samma sätt som den andra…men precis efter skottet ser stalkern en hind med löst bakben som haltar bortåt så på nåt sätt måste den hunnit in bakom sista djuret och fått kulan på sig. Vi följer djuren och jag försöker hinna skjuta på 300 m men hinner inte sen stannar den igen på 345 och jag tar sikte och skjuter, det är svårt att se men vi tycker att det träffar, vi ser i alla fall att den flocken som springer vidare bara har friska djur och det går fort. Stalkern  får också ganska snart syn på ett huvud som sticker upp över ljungen och vi kvickar oss ned för att få koll på läget, efter att gillien vimsat omkring så hittar vi det ganska snart själva. Stalkern tar hand om det medan jag gåt tillbaka för att leta rätt på kalvarna, inte lätt att hitta rätt på saker när det ser likadant ut överallt men plötsligt ligger dom där, bara 2 m ifrån varandra dit dom rullat uppifrån.20161102_165526 Jag tar ur dom och stalkern kommer över medan gillien hämtar argon, skottet satt i levern så det får jag vara nöjd med på 345 m, viss kompensation för dagens helbom. Vi packar in och kör nedåt precis när mörkret faller. Blir gott om saker att prata om den kvällen också, alla har haft en händelsrik dag på höglandet.

Tack Kim för initiativet! Tack Kim o Fredrik för sällskapet! Thank you Johnny, Clark and Steven for having us on your nice estates! och Tack till Fredrik för några av bilderna!

Jägarna hemma igen – Samlade erfarenheter från 5 östgötar

Väl hemma igen tillbaka i vardagen satte vi oss och summerade vilka minnen och intryck som sitter skarpast kvar i minnet  från vårt första besök i Sydöstra Namibia, 2 h sydöst Windhoek. Bara våra helt subjektiva åsikter och erfarenheter utifrån ett besök på en plats i detta underbara jaktland!

Per Andersnäs – Minnen för livet!

P1030405-001

Vi var där sista veckan i mars, svala nätter men på dagarna var det mellan 20 och 30 grader. Lite avsvalkande och uppfräschande regnskurar då och då och ibland riktigt dundrande åskväder eftersom det är i slutet på monsunen. Shorts var skönast på dagarna men ibland ändå ett svårt val då det i vissa jaktområden var tät buskvegetation med mycket taggiga buskar, värmen gjorde att jag vissa dagar ändå valde ta några rispor. Dom som var uppvuxna där verkar ha ärvt riktigt tjockt läderskinn på underbenen samt en vana att placera fötterna helt rätt. Hatt var att föredra före keps pga solen, jag hittade en riktigt skön tjock tyghatt därnere. Bästa möjliga solskyddsfaktor är inte fel. Välventilerade svala bomullskjortor fungerar bäst, långärmat skyddade mot buskarna och vart inte för varmt om dom satt löst, lätt att kavla upp ärmarna. Finns att få tag på både hemma och på plats. På mornar och kvällar var det skönt med nåt tjockare långärmat typ safari/militär jacka men fortfarande luftigt, inga tighta tröjor! Är man osäker är det smart att handla en del därnere i samråd med sin ph. Ullsockar av det tunnare slaget fungerade bra i mjuka kängor. Flera av oss hade köpt Courteney kängor vilka fungerade mycket bra, tillverkade i Afrika och utvecklade på plats. Dom är bra marknadsförda här hemma och kan verka som enda alternativet men därnere är dom ett av många märken på kängor för varmare väder. Köper du nåt annat så se till att välja låga ofodrade skinnkängor som andas bra, du behöver inte nån Gore-tex.

Den drygt midjehöga vegetationen med lite träd här och där döljer djuren bra men när man kommer upp lite själv och använder en bra handkikare gör den goda vilttillgången att man ganska fort kan hitta djur på lite håll. Den sandiga marken med tuvor och sten och däremellan ren rödbrun sand gör att spåren syns bra. Alla ph´s är duktiga spårare och skiljer lätt på alla arter som för en annan ändå ser ganska lika ut, speciellt i början. Skyttet blir ofta lite längre håll då man syns väl i den för det mesta låga vegetationen och djuren är varska. Ofta stannar individer till och lite nyfiket studerar inkräktare på typiskt 150 till 250 m och då gäller det att vara snabb. Jag upplever djuren generellt lite mer hårdskjutna än vårt vilt, antar att det beror på att dom evolutionärt haft en helt annan omgivning och miljö med mycket mer rovdjur och helt annat klimat!?

Tycker man om att filma är det bra att ha både en vidvinkelzoom för landskap samt en 150-600 till djuren. Jag låg lite mittemellan med min Nikonutrustning som är under uppbyggnad. Fotografering är kul som kompliment om man får dagar då viltet är skjutet och pengarna slut.

Miljön med boende, mat och service övergick mina förväntningar med råge och är nog svårslaget på framtida jaktresor, jag kan utan tvekan rekommendera Keerweder Safaris.

Ingen besvikelse på nåt plan!

Fredrik Eklund – Efter lång längtan!

DSC_1684

Jag och Pelle har i många år suttit framför brasan med en GT efter långa jaktdagar i Skottland och pratat om Afrika, det har lockat med en liknande jakt fast andra djur och trevligare klimat. För några år sen kom vi till skott och började reka. Vi tog in flera offerter, Pelle tog det avgörande steget och valde ut RES TUTA, dom gav ett bra paket med bäst pris så då var det plötsligt bokat i maj 2014. Kändes dyrt från början med vart i slutändan överkomligt och prisvärt, mkt jakt för pengarna!

Jag förbredde mig ordentligt, köpte och gick in skor, tänkte igenom kläder och läste en hel del om viltet, vägen fram med förberedelser är en kul del av ”hela” resan. Oroade sig innan för att kaliber 270W skulle vara för klent och stressade med att få in en 9.3 i Europasset men 270W fungerade ypperligt, perfekt för det vilt som vi skulle skjuta, speciellt på oftast relativt långa avstånd, mitt val av Oryx fungerade också perfekt. Mina kamerorna vart dock kvar i väskan, mobilen dög bra till många typer av bilder och jag  filmade mycket.

Jag tyckte långbyxor var att föredra med tanke på alla taggar, Courteney skorna fungerade bra, kniv behövde man knappt då andra tog hand om djuren, Kikare Zeiss 10×50 fungerade bra. Harrisbenstöden fungerade riktigt bra i fler situationer än förväntat.

Hemkommen kan man komma på sig med att bara gå och le. Eftersmaken från Namibia är ett tryggt, gästfritt land med ”riktig” jakt, klimatet var perfekt och väldigt engagerade ph som också själva uppskattade jakten. Det var äkta, vilda djur, staketen var låga så dom kunde komma och gå hur dom ville. men färre antal arter än förväntat.

Namibia gav mersmak!

Kim Funck – 270 och Harris äger!

DSC_1844

När ett par av mina vänner skulle förverkliga sina drömmar om att åka till Afrika för jakt och jag blev tillfrågad om jag ville följa med så tvekade jag inte en sekund. Ska jag åka någon gång i livet så är det med goda vänner och inget annat. Afrika har inte lockat mig av den enkla anledningen att jag inte kan viltet. Skulle jag få nöjet att skjuta en fin trofé så skulle jag varken förstå eller uppskatta, som att slänga pärlor på svin tänkte jag. Men ack så fel jag hade. Även de djur man upplevde tidigare som lite udda fick man en helt annan upplevelse av på plats i bushen. Red Hartebeest som jag tyckte var en lustig antilop (Koantilop på Svenska) imponerade stort på mig, resliga varska och graciösa, rent av magnifika. Jag lusläste boken ” Ask the Namibian Guide” innan jag for. Fick en samstämmig bild av kalibervalet som mer eller mindre sågade allt under 300WM för plain game. Kulval då? Jo bondat, bondat eller Barnes-X, ALLT annat helt odugligt. Vapenval? Nån sågade Blaser helt? Ops tänkte jag med min Blaser R93 i 270W. Jag jagar normalt med Sierra Game King. En helt vanlig normal blyspets. Allt var fel! Ordningssam som jag är inhandlades Nosler Partition kulor och en lämplig laddning togs fram. Kände mig trotts det lite ”busig” med att komma dragandes med mitt ärtrör i 270W. Jag kan nu konstatera att inga av de tre PH’na jag jagade med hade något ont att säga om den kombinationen. Reglerna är samma där som hemma att det primära är att skottet sitter där det ska. Ph’na själva använde 270W, 7×64 och 308W, 2 av 3 laddade med Sierra Game king. Jag var inte så inövad på att skjuta med 3 bening men det gick bra att komma in i det skyttet med.

Min vana trogen tog jag med mina långa S30 Harris benstöd. Dom har varit min bästa vän under många smygjakter både i Sverige, Kanada och Skottland. Perfekt stöd från liggande till sittande. Jag fick tre tillfällen att använda dom. En Shakal som fick bita i gräset på 300m, en Red Hartebeest på 280m och En Springbuck cull på 160. Det har jag fyra saker att tacka för. En välskjutande (i Afrika helt oduglig) Blaser R93a. Utprovad och välskjutande ammunition, Harris och Min Leica kikare med avståndsmätning. Tror faktiskt att Harris fick ett par nya kunder i Namibia.

Spårning dominerar. Det är nog först när man kommer dit och ser den röda sanden som man förstår deras möjligheter att spåra djuren. Det var relativt enkelt att lära sig några karakteristiska spår, som Redhartebeest, oryx och Gnu. Vansinnigt intressant och gav mersmak.

Maten då? Ingen högoddsare att vi åt en hel del antilopkött! Vilket kött sen, helt gudomligt!

Sist men inte minst: Klädsel? Själv hade jag långbyxor en dag och det passade inte mig. PH’na gick i kortbyxor av en anledning. Lite rivsår i början av whait-abit buskar men man lärde sig snart vilka buskar som man var tvungna att passera med försiktighet, typ 90% av dom. Sen en långärmad tunn skjorta, främst för att inte bränna sig. En tunn jacka som var skön att ta på sig på kvällar och morgnar. Kängor och tunna yllesockor. Gaters var inte nödvändiga under regnperioden då vi var där. I övrigt så har jag sällan träffat på så genuint varma människor. Något som fastnat och som jag tror är unikt är ljuset vid gryning och skymning, helt magiskt.

Afrika fick en plats i mitt hjärta, helt klart!

Pelle Forss – BBQ under södra korset!

IMG_3027 Så var det äntligen dags att se om drömmen eller fördomen skulle gå i uppfyllelse. Drömmen om en safari att minnas , med strapatser på savannen, smygande under lång spänning och svårighet, nervositet för allt främmande och okänt eller fördomen om ett jaktarrangemang för rika lönnfeta västerlänningar med iscensatta jakter och allt från bundna till drogade halvtama djurparksdjur.

Det var drömmen som slog in och efter tre dagars hårt spårande efter Kudu men endast ögonkontakt vid två tillfällen finns för mig minst en god anledning att återkomma till detta lilla paradis mitt ute i ingenting och två timmar från närmsta supermarket . Att det tagit minst sju år av velande att äntligen komma iväg hade bara en god sak med sig och det var att sonen Jonathan hunnit bli så stor och erfaren i jakten att han med glädje följde med, farsan kan ju behöva någon som håller koll på när han ska gå och lägga sig.

Resan:
Kvinnan vid incheckningen på Arlanda hanterade min väl fyllda resväska med finess och satte bara på en lapp ”heavy” och låtsades som inget alls, detta skulle visa sig inte vara riktigt lika enkelt på hemvägen vid incheckningen i Namibia såg man bara tillfället att få ytterligare 1300:- i intäkter men tack vare att jag reste med grabbar som reser lätt så fanns det plats att möblera om lite för att spara en sur utgift. Väl ombord på Air Namibia på väg ner fick jag också erfara nackdelen av att vara utvilad innan man reser och i kombination med stora förväntningar och rastlöshet blev natten lång och sömnen endast någon timme på den 10 timmar långa flighten. Något som inte verkade bekomma de övriga passagerarna på det toppmoderna planet, en titt runt om i cabinen vid 03,30 liknade mer en stor koloni med tomma knarrande svalbon skvallrade om att de flesta nog klarade resan bättre än jag. Väl nere började man ana att det kommer att bli alla tiders , ett smidigt system att få ut vapnen i tullen och inte några sura tullare som ställer massa frågor om ditt och datt utan bara ren formalia och med rätt införseldokument oc fem dollar till tullarnas fikakassa var vi straxt uppstigna i vår värds Toyota landcruiser , för övrigt den enda besvikelse denna veckan för en LandRover freak som mig men Beannie vidhöll hela veckan att sedan dom bytt ut alla Defenders mot Landcruisers så har tiden i Verkstan för reparation och underhåll gått från omfattande till obefintlig. Detta sista håller jag givetvis fortfarande för att vara helt osannolikt.

Förberedelser:
Jag gillar inte att sakna något under en resa och till skillnad från sonen så lyckades jag få med mig en massa saker för mycket, tvättservicen på Ranchen var ypperlig och således hade det bara behövts två jaktuppsättningar och två middagsuppsättningar detta med underkläder inräknat för att klara hela veckan med nytvättade kläder två ggr om dagen. Böcker/tidningar hinner man inte läsa utan det räcker med något på flyget som man kan kasta när man är klar , typ ett par korsord. Viktigaste förberedelsen var att öva hemma med att skjuta på upp till 200m stående med trebening, jag märkte redan första gången att det här var minsann svajigt och att hålla still var inte att tänka på utan bästa sättet för mig var att komma in i målet underifrån och sedan krama av straxt före bullseye. Första målet var att känna sig säker på att krossa lerduvan på 100m och sedan succesivt öka avståndet.

Vilken kaliber då?
Problemet här är ju att jag har en finfin 416 Rigby stående i vapenskåpet och den hade väl varit helt i sin ordning om det var buffeljakt vi skulle åka på! Nu fick det bli R8án och valet stod istället mellan 7×64 och 9,3×62 båda två tyska kalibrar och det måste ju passa i tyska västafrika tänkte jag och tog med båda piporna för säkerhets skull. Väl på plats efter samtal med vår ph föll valet på 7×64:an eftersom jag har bra koll på den kulbanan upp till alldeles för långa håll på friska djur, i efterhand kan jag tillägga att jag inget ångrar då allt vilt blivit på plats och att det inte spenderats några kvällar och nätter letandes skadat vilt. Jonathan som inför jakten skaffat sig och jagat in sig med en R8 i kaliber 9,3X62 hade givetvis inga problem och om man vid något tillfälle ska förorda kulans och inte skyttens prestanda så har en 250grs accubond eller en marginellt lättare oryx en klar fördel om skottet går igenom lite kvist eller buskar.

Jakten:
Att för första gången gå ut på jakt med sin ph och smyga sig på en grupp Oryx, göra sig redo, inte komma till skott och vid fjärde ansmygningen följa frambenet upp , gå in i målet och sedan krama av kändes för mig mycket ovanligt. Med så lite vetskap som jag hade om hur viltet fungerar i afrika kontra hemma i Åtvidabergs skogarna kändes det mera som målskytte. Detta avtog i slutet av veckan när man lärt sig mer om samspelet mellan olika individer och hur de mellan olika raser drar nytta av varandra för att tillsammans klara sig undan alla hot dom har i sina omgivningar.

Sen var det det här med BBQ under södra korset. South cross är en stjärnbild som vi på våra breddgrader aldrig ser men det har haft samma betydelse för sjöfarare och allmän navigering i bushen som vår polstjärna haft för oss och under våra kvällar runt elden förstod man på de inhemska att det är A och O att känna till vilket håll man ska gå med hjälp av stjärnbilden. Att vara professionell matlagare kan ibland väcka oro hos en del värdpar så för säkerhetsskull meddelade till värden i god tid jag att vi var ett par kockar med i sällskapet . inte för jag tror det gjorde någon skillnad för får man genuint lagad mat på råvaror i världsklass tre gånger om dagen i åtta dagar så går det inte att fuska , Eland, oryx, springbuck, impala, blesbuck, black och blue wildebeast samt vårtsvin och till största delen nerlagda av oss tillredda på grillen med fantastiska tillbehör och givetvis goda viner presenterade av husets grand old man.

Namibia kommer att se oss igen!

Jonathan Forss – En ren tillfällighet och en reflex…

IMG_2899

Under det gångna året som är mitt tredje år som jägare har jag hört mer och mer prat från min far och hans kompisar om en jaktresa till Afrika. Det var av en ren tillfällighet jag hörde att de saknade en jägare för att fylla alla platser till denna resa, och i ren reflex med ”jaga först, ekonomi senare” i tanke så stack jag fram nacken och erbjöd mig att fylla den platsen.

Efter en resa på lite mindre än ett dygn så anlände sällskapet till Namibia som nu var destinationen för denna oförglömliga jaktupplevelse.
Vegetationen i den namibiska vildmarken är mycket vacker och finns i stor variation. stenöken, slätter med stora vattenhål, och buskinfesterad vildmark. Djuren är skygga och vana vid rovdjur så som gepard och schakal, vilket gör att man måste ibland ta beslut på sekunden vid skjutpinnarna.
I min upplevelse så gjorde jag bäst ifrån mig med en tyst och välplanerad Smygjakt fram till bytet så jag hade mer tid på sig att placera det dödande skottet.
I utrustningsväg så tog jag med mig tunna och välventilerade kläder, så som bomullsskjortor och kakhibyxor.
En vattentät handkikare med medelstor förstoring, för att kunna hjälpa till med spaningen.
En heltäckande hatt, så man inte bränner sig ovanpå öronen och på nacken som man annars skulle ha gjort med keps eller liknande.
Ingångna kängor med lågt skaft, jag använde mig utav ett par hikekängor med gore-tex från Timberland.
Och min Blaser R8 i 9,3×62, min bössa som jag använder för mellandistans här hemma på drevjakt.
Jag fann stor framgång med mitt val av bössa då djuren jag sköt inte sprang längre än ett par meter från skottplatsen trots deras vana att springa långt även vid den perfekta träffen med mindre kalibrar. Varken jag eller mina kamrater lyckades skada ett djur då vi alla sköt dödande skott, men man såg märkbar skillnad på hur långt djuren sprang beroende på kaliber.
I slutändan hade vi alla en minnesvärd resa som vi sent kommer glömma.
Själv sköt jag en handfull trofédjur som nästan alla visade sig vara silvermedaljörer, en utmärkt ursäkt för att komma tillbaka och ta sig ett par guld!
Back for GOLD!

Tur eller otur? … kan man hjälpa jaktlyckan?

Senaste åren har jag reflekterat en hel del över vad som är viktigast för att fälla vilt när man har chansen, ha jaktlycka och ge ”turen” större utrymme?

I de flesta lag träffar man på nån eller några jägare som fäller betydligt mer än alla andra, ibland mer än dom andra tillsammans, allt för ofta upplever jag att det reduceras till ”tur”. Som ateist, realist och viss kunskap inom sannolikhetslära har jag alltid förundrats över att vissa uppenbarligen verkar tror att det hänger på nån sorts ”tur”, även om det för många förstås bara är ett uttryckssätt. Det klart slumpen kan spela en i händerna, speciellt med nåt så oberäkneligt som djur. Men i längden är jag övertygad om att det jämnar ut sig och oftast kommer de personer som har tur att fortsätta ha ”tur” även om de flesta av oss kan ha längre perioder av både ”tur och ”otur”. Så…vad tror jag det finns för faktorer som gör att man har ”tur”? Hur mycket talang är det? Är det hårt och envist arbete för att bygga erfarenhet och intuition? Jag tror mest på det sistnämnda som många andra färdigheter i livet!

I grunden spelar det förstås väldigt stor roll hur mycket man jagar och hur bra marker, kvaliten på hundar i laget, egen hund? Jaktledning och organisation etc. som gör att man har mer eller mindre chans att få viltkontakt, vilket ger skottchanser och bygger erfarenhet, men i den stund du har djuret framför sig så är det bara upp till dig! Det gäller att vara förberedd och i de fall man inte räcker till förstås hålla inne med skottet och njuta av kontakten…varje djurkontakt är lärorik och samlar man på sig dessa erfarenheter leder det till mer fält vilt senare. Ett oskjutet skott kommer alltid att vara bättre än ett dåligt skott! Är du väl förberedd så får du fler chanser att skjuta lyckade skott med din förmåga och dina kunskaper när ögonblicket kommer! Är du inte förberedd så kommer du att ha ”tur” mycket mycket sällan.

Själv behöver jag i alla fall all ”tur” jag kan få men jag sliter för att hjälpa den! Sen får vi som är lite mer jaktidioter än andra får inte glömma att jaktlycka är nåt subjektivt, för väldigt många inklusive mig själv är det massor av jaktlycka att bara sitta på pass en septembermorgon och se solen stiga upp, höra hundars drevskall eller för den delen att höra om och dela andras jaktlycka vid lägerelden med en god kopp kaffe i handen!

Men … får jag inte också lyckan att fälla vilt lite då och då så blir jag definitivt lite tjurig, bara att erkänna!

För dig som jagat ett tag är nog det mesta skåpmat…men kanske nåt nytt och fyll gärna på med kommentarer om du har några hemligheter du vill dela med dig av!

1. Långsiktiga förberedelser som sker under året för att lyfta färdigheter och göra att man kan utnyttja fler tillfällen

+ Träning i skytte, som simulator, jaktstigar, 22a/luftgevär etc. Det finns massor av roliga saker utöver älgbanan ändå är det svårt att få vissa att göra ens den!? Skytte är en färskvara, dom som säger annat snackar skit, sen kan olika jägare ha olika lägsta nivå. Oavsett nivå så är ödmjukheten inför sin förmåga den absolut viktigaste egenskapen som gör att du skärper dig och tar de chanser du klarar. Jag anser också att är man bara en skaplig skytt så är allt det andra nedan viktigare. I början av jaktkarriären och för icke jägare faller mycket av fokuset på skyttet eftersom det är det man förstår lite av, medan man har ännu inte insett alla andra saker som är viktiga. En person som skjuter fullt på älgbanan men som i sin iver rycker av skottet under jakten är betydligt sämre ”skytt” än den som bara sköt godkänt men med sin erfarenhet släpper skottet rätt vid jakttilfället.

+ Studera djur så mycket du kan, deras beteende både ostörda så väl som skrämda lär dig jättemycket nyttigt inför jakten. Stora delar av året jagar jag med kameran, nyttigt och bra med ytterligare anledningar att ta sig ut.

+ Lära sig sin mark genom att vara ute så du förstår mer av djurens beteende bättre med växlar, daglegor etc. Inför smygjakt studera var djuren rör sig och tänk igenom ansmygningar, reka stigar, diken etc.

DSC_1303

+ Lär dig vad djuren äter och när, vad lockas dom av och vad får dom att ligga kvar i skogen? Här har jag själv mycket kvar eftersom jag är uppväxt i skogarnas Norrland.

Listan kan göras lång men alla är viktiga sysselsättningar som är en del av ”jakten” och gör att man ökar sitt utbyte. Det jag tänkte fokusera på i detta inlägg är dock snarare det som vi närmar oss nu när hundjakten börjar snart, är framför allt hur man ökar sin chans att fälla viltet när det står där framför dig och samtidigt göra det på ett säkert och sätt så att resten av dagen inte går till eftersök!? Det finns förstås många sätt men jag tror inte att något av de i mina ögon viktiga moment jag väljer att lyfta fram här är nåt man kan helt försumma om man vill stå där njuta av Dianas kyss innan dagen är slut och i längden ha ”turen” att fälla en stor andel av det vilt man möter!

2. Förberedelser innan jakttillfället?

+ Ha bra koll på din utrustning! Väl ihopskruvat och förstås väl inskjutet vapen, laddad radio och kläder efter väder så man inte fryser utan kan sitta riktigt still.

+ Ha lite koll på PM om du kan, med frekvens ev pilotton och tillåtet vilt innan så att morgonens genomgång blir repetition. Glöm inte att lyssna av var andra sitter och hur hundförarna skall gå etc. Det är inget man helst frågar om på radion sen! När nån säger på radion att dom observerat vilt så är det bra att veta var det är.

+ MInimera dina doftspår, enklast är att använda oparfymerad tvål, shampoo, antipersperant etc. Se till att kläder är vädrade etc. Det finns även ämnen att köpa som tar bort lukt.

+ Ha så bra koll på marken som möjligt med pass och terräng, inte så lätt om man är gäst förstås. Läs in dig på kartan och ha gärna en GPS med passen så du kan nå alla pass utan hjälp och slipper stå o fråga på radion.

+ Vad har du fått för typ av pass, nån speciell utrustning som krävs? t.ex vid långa håll kan en skjutkäpp göra stor skillnad, tänk bara på att varje pryl kan också vara i vägen om det går fort, vilket det oftast gör!

+ På väg till passet och innan start, repetera för dig själv vilket vilt som är tillåtet och viktiga kännetecken, om kor/hindar suggor t.ex är tillåtna tänk igenom viktiga faktorer såsom hur när och du kan göra troligt att hon inte har en kalv, kultingar. Om du jagar något viltslag för första gången, hur skiljer du dom från olovligt?

+ Om du är i nytt lag eller gäst, vilka är hundförarna, jaktledaren och varifrån kommer dom, vilken riktning? Hur ser hundarna i laget ut?

3. Viktiga faktorer för att tidigt se djur?

Jag tycker själv att man oftast har flest chanser tidigt på pass eller på vägen dit!

1. Var ljudlös, var luktlös…var tyst, var osynlig och var ljudlös! Prata inte i radion i onödan och var försiktig med matsäck och ståltermosar. Metalliska ljud som när du laddar är perfekt att göra så tidigt som du får ur säkerhetsynpunkt, t.ex på väg till passet, det hörs lätt flera hundra meter.

2. Finns det alternativa vägar till passet, planera m.a.p vind och att inte lägga doftspår på fel ställe så att du själv går där du förväntar dig att viltet skall komma. Fråga andra om du är ny på marken!

3. Om du har möjlighet så ta dig gärna till ditt pass före andra, stå still och vänta på att andra som inte är tysta stöter djur på dig. Svårt att bedömma om man ska gå fort för att komma fram till pass och kunna vara helt tyst eller gå försiktigt. Det spelar förstås in om du har gott om tid på dig och/eller om man får jaga på väg till pass. Bedöm det från tillfälle till tillfälle…men alltid onödigt att bullra för mycket, en trampad grov gren hörs jättelångt!

4. Om du kör/åker bil, tryck igen dörren, om det inte går lämna den öppen! Speciellt på hjortmarker och/eller storskog där djuren är van med tystnad är det oerhört viktigt. Strategin hur olika passkyttar tar sig till pass kan vara nyckeln till en lyckad jakt på kronjort.

5. Innan du går ut på öppna ytor, kolla av ytan och dess ”gränser” …och var beredd innan du kliver ut att du kan stöta djur som ligger i kanten eller är på väg ut. ”Scanna” snabbt av innan du tar fram kikare och tittar noggrannt, har du ett djur nära så gäller det att se det innan det ser dig.

DSC_1296

4. Att tänka på när man väl är på pass?

1. Tänk säkerhet: Var står dina passgrannar, förbjudna riktningar? Var har du kulfång och var har du inte? Kan du röra dig nånting m.a.p säkerheten. 5-10 m kan räcka för att se ner i en ravin och det behöver absolut inte vara fel.

2. Reka platsen: Vilka avstånd har du till olika punkter och vilka kan du med din förmåga skjuta på? Välj ut hållpunkter, och för varje tänkt sannolik punkt som du tror att djuren kommer ifrån, vilka lägen är bra att skjuta på (t.ex på väg upp ur ett dike etc) Då slipper du fundera på det sen!

Varifrån kan du förvänta dig viltet från hundar/drevkedja? Hur blåser det?…ofta går djuren upp i vind. Jagar grannarna? Kom ihåg att djuren inte så sällan kan komma bakifrån, dom vet inte om att drev/hundar är på väg eller är stötta av annat. Tänk på att klövdjur ofta går högt för att ha översikt och få vind av olika hot, dom stannar ofta och lyssnar efter t.ex förföljare, då har man perfekt skottläge. Rävarna däremot kommer oftast längst med kanter och diken.

4. Placering och troliga vägar för djuren: Kan du skjuta på djur i rörelse och hur fort får dom komma på olika avstånd för att du skall kunna släppa ett bra och säkert skott. Eller är villkoret att dom kommer lungt, stannar eller att du kan vissla fast dom? (Kan du inte bedöma avstånd, köp en avståndsmätare om du har möjlighet, ger bra träning även att senare klara sig utan) Om du fått pass vid en väg eller kant mot hygge, mosse tänk på att om du kan ställa dig innanför kanten där djuren kommer och har sikt så kan du få syn på djuret i tid när det fortfarande smyger och kanske stannar och spanar/lyssnar i kanten innan det kastar sig ut snabbt på den snabba ytan. Det kan kännas attraktivt att stå där man ser långt men kommer dom fort är det ändå sämre än att ha chans att se dom tidigt, bättre att se ett djur som går lugnt än 4 djur som springer fort på håll!

5. Har du ordning på grejerna: Om du har kikarsikte, vilken förstoring är bäst att börja med, själv har jag beroende på sikt ofta på lägsta för kommer djuren nära har du aldrig tid att ställa om! Ha inte på linsskydd och annat i onödan, bara nåt som du kan glömma bort och få imma bakom.

6. Använd din hörsel, bästa sinnet vi har då vi inte har djurens luktsinne. En bruten gren är oftast första varslet av vilt, skrämda fåglar kan vara samma signal, Själv föredrar jag ljuddämpare just för att aktiva hörselskydd aldrig kan tävla med fria öron.

7. Om du sitter i torn, vilka rörelser är ok och vilka stöd har du? En knakande planka kan lätt förstöra det bästa läge när du vrider dig för att få in djuret i siktet!

5. Vid kontakt med vilt?

+ Stå helt still (alltid viktigare än ev. cammodress) eller om du har möjlighet, hitta tidigt när djuret tittar bort ett stöd genom att gå ned på knä eller stötta mot närmaste träd. Här har du i rörelsen mer nytta av att ha rätt kläder och olika vilt har olika bra syn och färgseende! Kan du lära dig att skjuta stående utan speciellt stöd så har du en fördel jmf med att röra dig!

Det är ruskigt många bedömningar som skall göras på kort tid, det är här erfarenhet gör skillnad, men också hur förberedd du är genom att tänkt igenom scenarier innan. Glöm inte att om du inte hinner bedömma läget och är osäker på din förmåga, ett oskjutet skott gör ingen skada.

+ Kan du snabbt bedöma vilket vilt det är och om det är tillåtet? Ibland kan man veta vilslag redan på det man hör!? Ju snabbare du gör det ju snabbare kan du göra övriga bedömingar.

+ Säkerheten först, vilka platser kan du skjuta djuret på, där det står eller ditåt det går…vänta inte på ett perfekt läge, det kommer sällan!

+ Kan ett tillåtet hondjur ha lämnat sin kalv..kan kultingar vara kvar i diket bakom?

+ Vilka skottvinklar och träffpunkter är möjliga på djuret?

+ Vilken fart har djuret, vilken framförhållning krävs för säkert skott, tyvärr sällan älgarna kommer rakt sidledes på 80m. Om man jämför träffbild så kan ett vildsvin på 30 m gissningsvis jämföras med en älg på uppåt 120m. Jag tycker att man skall ha erfarenhet och vara i bra trim innan man skjuter på löpande vildsvin på drevjakt.

+ Vilket avstånd kan du skjuta på med ditt stöd eller utan, din kaliber, din ammunition, dina riktmedel etc. Generellt tycker jag att om man inte känner sig trygg med att i den ställning man står kunna träffa precis där man vill så är det får långt avstånd!

+ Lätt stötta djur kan du oftast stanna för ett säkert skott genom att vissla eller locka på rätt sätt, ett otroligt lätt sätt att få ett mer ”perfekt” läge.

6. Efter skottet, efter passet?

Har du möjlighet, stressa inte fram till fält vilt även om du får, låt det ligga, det kommer ofta fler djur, behöver det avfångas, gör det och gå tillbaka om du inte måste börja ta ur.

Om du har möjlighet och ni får skjuta på väg från pass, vänta lite tills andra börjar gå och bullrar i skogen så händer det att stöts ut djur som tryckt under jakten.

Även när du själv reser dig från en tyst och osynlig position så kan du välja att göra ljud som stöter ev djur i din närhet innan jakten blåses av, typiskt på hyggen och högt gräs kan djur trycka länge om inte hundarna varit i närheten.

 

Slutord:

När läget kommer ökar du dina chanser ofantligt om du kan osäkra, sikta och skjuta på nån sekund, oftast får du bara en chans, speciellt om djuret ser dig. Då hänger allt på hur van du är med ditt vapen och om du hunnit igenom alla bedömningar ovan på kort tid innan tillfället dyker upp eller att du nått den mognad att du har det i ryggmärgen. Just det tillfället kommer inte igen…men säkert nåt liknande som blir lättare när du upplevt detta. Kom ihåg, det perfekta läget kommer sällan eller aldrig, du måste veta vilka träfflägen som funkar på vilket viltslag, en rak bredsida inträffar så sällan att det blir ofta inget om du inte vet vilka andra lägen som funkar på djuret, för dig och för ditt vapen/kaliber/kula. Sen finns det förstås många lägen där en bogträff är enda godkända alternativet, men ex snett höger bakifrån är oftast ok. där sitter levern medan snett bakifrån vänster blir buk (”älgklockan” är bra och viktig repetition).

Sist men inte minst, det är dina misslyckanden som du ofta lär dig mest av, så ha respekt för dina och andras, döm inte andra för snabbt och inse vikten av att vara ute mycket, uppleva mycket och våga prova nya grepp utan att äventyra säkerhet. Det är så man lär sig. Med tiden kommer du att få större och större andel tur och det häftiga med jakt såsom mycket annat är att det finns så otroligt mycket att lära, ingen blir nånsin fullärd! Varje ny terräng och varje nytt vilt är en stor utmaning, njut av din jakt!

Skitjakt!

 

PS. Tycker du att listan är skitlång och att det mesta är dravel men du skjuter massor ändå på trevliga jakter…så njut av din intuitiva kompetens och erfarenhet 🙂 DS

Enkelskottsfilosofi!?

Gårdagens jaktlycka och ett ovanligt perfekt skott då djuret faller direkt inspirerar mig till lite reflektioner kring jaktskytte!

rådjur

Det finns en hel del etik eller informella/onämnda ”halvregler” som det inte pratas om så mycket i jägarkåren, trolgen mycket rädsla för att trampa nån på tårna?

Nåt som förvånar mig då och då är att man möter jägare, både mer erfarna och nybörjare som inte verkar strävar efter att skjuta 1 enda bra skott. Vissa verkar vara nöjda med att bara träffa nånstans, fortsätter skjuta utan att se var första skottet träffade och utan att vänta på att djuret faller. Det spelar förstås roll hur bra djuret tecknar vilket kan variera, gris t.ex tecknar inte alltid så tydligt och förstås också hur fort djuret kommer, det ÄR förstås viktigt att djuret inte springer vidare över en gräns in på grannens mark. Men…jag undrar bl.a hur mycket sånt man diskuterar under jägarexamen? (säkert mycket varierande…) Skottverkan, hur djuren tecknar…och hur långt olika vilt kan gå även efter ett bra skott. Sen spelar många andra faktorer in, självklart hur man känner att 1a skottet tog….minimera djurets lidande, kättförstöring, förhindra eftersök, närhet till gräns etc. Det är mycket att ta hänsyn till och svårt för både erfarna och nya jägare. Men hur mycket diskuterar vi jägare sånt och hur mycket ger vi feedback till nyblivna jägare. Ibland tror jag att det fungerar hyfsat bra med unga som övervakningsjagar men sämre mot äldre som börjat jaga sent i livet och där det finns stolhet, prestige och rädsla för att stöta sig!?

Som intresserad av skytte så tycker jag alltid att man i fall ska sträva efter att aldrig släppa ett skott om man inte vet att det kommer att ta bra, sen kan det alltid under olika typer av förhållanden bli dåliga skott ändå, men utgångspunkten skall vara att man tror att första skottet skall räcka, då har man en bra chans! Snabb repetering för att vara beredd men studera hur skottet tog och se hur djuret rör sig efter skottet, ligger det så ska man om man kan och får snabbt fånga av ifall djuret lever. Helst med stick om det är möjligt eftersom skott på nära håll ofta är svårare än man tror och lätt förstör mer kött.

Det absolut viktigaste här är självkännedom, vad är jag i för trim? Kan jag med min träning och förmåga skjuta på det här avståndet eller när djuret kommer så här fort eller när djuret står på det här sättet?

Många jägare övar alldeles för lite och tror att skytte är nånting man kan för alltid när man väl lärt sig, i mina ögon är det en färskvara även om det för varje år blir lättare och lättare att komma i trim. Men även här är jag rädd att stolthet och prestige är det som hindrar övning. Oftast övar dom som redan kan medan dom som är osäkra och rädda för att visa dåliag resultat är dom som inte kommer till övningarna. Vad kan vi göra åt det i våra jaktlag?

Jag tror att nya jägare skall börja med vak, smyg och åteljakt där alla förhållanden är mycket bra grund för att lära sig jaktskytte, oftast stillastående djur och bra stöd. Börja med det som jägare, gå inte direkt på drevjakter med snabba djur och även ibland helt annat tryck från hundägare och kompisar att djuren inte skall gå ”förbi”.

Jag tycker att alla jaktlag borde diskutera mer etik helt öppet och inte vara rädda för att prata om dom gråsoner vi har runt regler som vid första anblick kan verka enkla. Förutom ett bra Jakt PM så borde vi ha ”Etiska värderingar och rekommenderat jaktbeteende” i alla fall i diskussionsform! Sen får det inte vara så att om man av misstag inte alltid lyckas följa och nå upp till den nivå man eftersträvar så måste det vara ok så länge det inte sker för ofta eller att man uppenbart inte bryr sig om reglerna. Är vi för mycket jaktpoliser tar det lätt glädjen från jakten. Det är en svår balansgång men om vi inte eftersträvar ett överenskommet vettigt beteende som alla står bakom så ger vi inte oss själva bästa chans att ha trevliga jakter oich minimalt med eftersök.

Ha de bra i skogen!!