Jaktens själ?

Som säkert många andra reflekterar jag ibland över vad som är själen i jakten för mig? Vad gör att det inte bara är en fritidssysselsättning utan mer ett sätt att leva?

Inte så lätt att ta på förstås.. jag tror att det som mycket annat är flera olika saker tillsammans: Närheten till djur och skog som blir mycket intensivare än många andra aktiviteter i naturen, predator-spänningen vid en ansmygning är helt unik…eller hundens skall vid drevjakt..eller…! Jag funderar också över vad som gör vissa upplevelser intensivare än andra och att dom liksom etsar fast sig i minnet? Jag minns så oerhört många detaljer från jakttillfällen, behöver bara titta på en av väggens trofeér så minns jag precis hur det gick till in i minsta detalj många år senare. Jag tror att det är några faktorer som samverkar och gör att det blir extraordinärt, rent biologiskt är det säkert adrenalinet och andra ämnen som hjälper till att ”skriva” i den del av minnet som är som Moses stenplattor.

Vad är mest centralt för mig?

  • Storslagen natur, ofta fantastiska minuter vid gryning och skymmning med underbart ljus, stigande dimma och kontakter med djur som bara sker vid den tiden på dygnet. Jag känner inte till någon aktivitet förutom jakt och fotografering av djur där man rör sig på rätt sätt vid rätt tidpunkter och på så sätt blir en integrerad del av naturen som gör att man upplever helt andra saker än vid exempelvis en svamptur.
  • Många kontakter med djur, varje gång lär man sig nåt nytt då det alltid är unika förhållanden och nya situationer, genom att studera djurens beteenden och rakttioner med och utan hundar så förstår man mer och mer av hur dom tänker och agerar.
  • Att se ett jaktbart vilt på långt håll, tänka ut en strategi, med ett fokus som stänger ute ALLT annat smyga in på håll och ibland lyckas fälla det ibland inte, det är lika spännande oavsett även om ett avslut såklart blir kronan på verket!
  • Att under drevjakt få djur på sig och på tiondelar av en sekund bedöma om och hur man kan agera för att fälla det enligt de regler och möjligheter man har.
  • Djurens beteende och alla olika förhållanden gör att man ofta upplever helt nya situationer, kan försöka sig på något man vet är svårt och lyckas, att växa med en uppgift, speciellt om man överraskar andra – värdet av bekräftelse ska inte underskattas.
  • Att som hundförare samarbeta med en duktig hund är helt magiskt. För mig speciellt att smyga på ett stånd och tillsammans samarbeta för att fälla vilt.
  • Att få tillaga viltkött från den egna jakten, hantera det från förberedelser, träning, skott, hängning, styckning till matlagning och matbord…känns så otroligt rätt, samtidigt som man äter god mat så flashar jaktminnen förbi från sekunderna då djuret föll.

Jag kan forsätta och hitta fler situationer som är värda extra mycket i jaktminnet…men dessa är de som är högst på min skala.

Ska man välja ut en enda sak så är det kärnan i jakten, det som ingår i det centrala jaktmomentet, att fokusera helt, stänga ute allt… närma sig ett villebråd på rätt sätt och lyckas fälla det…lyckas man inte så är det nästans samma upplevelse men att lyckas hela vägen är förstås målet.

 

Annonser

Radiobabbel

Jag tror att många jaktlag har mer eller mindre att lära kring hur man hanterar radiokommunikation, Jag har själv hunnit uppleva många olika varianter senaste åren. Allt från att man inte berättar nåt om vad som händer till att det pratas så mycket att man har svårt att kunna säga det som verkligen är viktigt, eller för den del höra nånting av det som händer runtomkring en i skogen om man inte stänger av sin egen radio.

Oftast fungerar det mycket bra men då det inte fungerar är det riktigt irriterande eftersom det lätt gör att man missar ett djur helt eller förkortar det korta tillfället man har på sig att bedömma och komma till skott så att man missar chansen.

Hur stort problemet kan bli och hur mycket disciplin som krävs beror förstås på antalet jägare, hur viltrikt det är och hur många hundförare man har igång samtidigt. Den som kan styra upp det och sätta en ”kultur” är framför allt jaktledaren, men jag tror att vi jägare speciellt hundförare också kan bli bättre på att ge varandra feedback och komma ihåg syftet med kommunikation samt vikten av tystnad. Ibland upplever jag nästan att det verkar lättare att klaga på den hundförare som berättar för lite än den person som pratar för mycket.

Så här efter hundsäsongen tar jag mig friheten att skriva ned några självklarheter och enkla riktlinjer som jag tror kan vara en bra påminnelse för många och kanske inspirera till att få bättre ordning.

Varför är radiokommunikationen viktig?
1. För att alla i jaktlaget snabbt och enkelt skall kunna informera varandra om vad som händer och är viktigt att veta…
2. För att man skall kunna be om hjälp eller viktiga råd om nåt händer.
3. För att jaktledaren ska kunna styra upp händelser och starta, stoppa, begränsa vilt etc.
4. För att hundförare och/eller drev skall kunna kommunicera vad som händer och sinsemellan styra upp hur man agerar på bästa sätt.
5. Om det händer lite på marken så kan det förstås underlätta på passet om man får veta vad det finns för djur i såten och om hunden fått upp nåt så att man vet att det kan vara nåt på gång…eller kan komma att hända nåt även om informationen inte är superviktig.

När ska man inte prata i radio?
1. Om man inte har någon information som är viktig just nu – fråga dig: behöver någon verkligen veta detta? Och…behöver dom veta det nu eller kan vi lika bara prata om det sen? Tänk på att det som kan te sig viktigt, komiskt eller intressant för dig just där du är kan vara intressant för alla men inte så viktigt att veta just då. Det behövs inte mycket prat i radion för att en passkytt missar ett djur som smyger förbi.
2. Om man har långt samtal med bara en person, är det superakut så säg till på radion att du ringer upp istället är det mindre akut…låt bli helt.
3. Om något kan upplevas känsligt för en person eller jaktlaget.

Varför inte då? – Detta är det som jag tror att många lätt glömmer bort!
1. För att alla i jaktlaget istället skall kunna höra vad som sker runt omkring dom, djur som är på väg eller hundar som skallar etc. Vi är där för att jaga inte prata och för att höra krävs tystnad.
2. För att man inte med sitt prat skall varsla djuren om var man sitter, dom har nog med fördelar med sitt goda luktsinne! Mycket lätt att underskatta hur långt det hörs även om man försöker viska.

Exemplen på onödig information kommer hela tiden, speciellt från upprymda hundförare eller folk som vill vara hjälpsamma till överdrift. Jag upplever att ju mer någon har jagat ju tystare är dom, jag har aldrig upplevt att dom som skjuter mest pratar mycket i radio!

  • Älgskit i såten men den är gammal (!?!?)
  • Nu höll jag på att ramla i diket (?!?!)
  • Det passerar en svart hund förbi pass 18 (hundföraren har alltid gps numera men…svarar ändå i 3 av 4 fall typ: Har den gul väst – Ja – Då är det min (och… !?!?!?)
  • Nu går drevet mot pass 21 (Onödig information såvitt hunden inte går tyst …men pratet i hörssnäckan gör att man just då man behöver sin hörsel mest missar att höra djuret som kommer långt före)

Hur ska man kommunicera händelser?
0. Anropssignalen: Till vem, från vem och har man bra förbindelse ta ärendet direkt!
Exempel: Johan från Per – Ligger djuret?
1. Kortfattat: Vad är viktigt och inget mer. Vissa saker kan te sig viktiga…men överväg om det är nåt som någon verkligen kan agera på!? Sen finns det förstås lag där man har god disciplin och passkyttarna behöver veta lite vad som händer för att minimera tristess om man sitter 5 man på 3000ha i Norrland och ser 1 djur per v.
2. Förståeligt: Om du berättar om djur, ange absoluta riktningar inte relativa, bakåt, förbi eller bortåt säger ingenting för dom som inte är du! Ange helst kända referenser, om det inte går väderstreck, fart och djurslag samt kön etc. ”En dov sprang förbi mig” säger absolut ingenting medan ”En dovstång passerade pass 15 i hög fart österut över hygget” kan vara mycket intressant.
3. Tryck in knappen innan du pratar och håll inne tills du slutat, nåt som är en vanlig synd för många av oss, speciellt när man är ivrig eller har brått. Se också till att ha en bra mikrofon, den vanligaste bristen på komradio. Men ger vi varandra inte feedback om sånt så kan man aldrig förbättra sig.

P1000050

Min egen radiokommunikation är inte på något sätt perfekt…det var inte det jag vill säga med detta inlägg, men jag har flygit som pilot i 7 år (Jag är inte imponerad av det jag hört som Armen lär ut, tar mer tid än flygets) och vet vad det vill säga att inte uppta kanalen utan att kortfattat och tydligt säga vad man vill,  sen har jag jagat i många år och ofta förvånats över allt ”trevligt” men ointressant prat som fyller etern…och i andra änden några fall med där det är helt tyst på radion och inget vet något.

Jag hoppas jag kan bidra till nån insikt för den som läser detta med öppet sinne eller nybörjare som undrar vad man skall tänka på. Detta är definitivt något man borde prata om på jägarexamensutbildning? Oftast upplever jag dock att det är lika många äldre jägare som syndar med detta.

Säg det tydligt, kortfattat och enkelt att förstå!

Mycket lätt att vi missar massor av viktiga mindre händelser omkring oss om vi spenderar mer tid till att kolla på GPS och prata i radio än på att verkligen jaga!

/LA8PV!

Skogen, en magisk källa till energi och balsam för själen!

Det finns inget bättre för själen än att sitta på en vacker plats i riktig skog där träden inte står på rad som vetet på en åker. Kan man sen hitta en plats som den här så får man bara ödmjukt bocka och ta emot för att livet skänkte en ytterligare några magiska ögonblick! Slå dig ned och sitt helt still på en sten mjuk av mossa, ställ ifrån dig bössan (känns det svårt så låt bli). Slå av radion och mobilen en stund och bara lyssna på lite löv som prasslar i vinden eller hackspetten som trummar intill. Ibland kan man t.o.m höra mössen, ljud som man aldrig annars uppfattar. Se hur den uppgående solen lyser upp alla färger, ger skogen liv, målar trädstammarna med ljus som framkallar helt nya nyanser och gör grenar till glödande trollfingrar.

DSC_1393

Inse att man kan höra tystnaden och njuta av ljudens frånvaro! Som jägare kan du passa på att inse hur långt en bildörr hörs eller det metalliska ljudet av patroner som laddas!

DSC_1399

…eller tänk dig hur lätt det ändå är att vara ett varskt klövvilt med stora öron och bra luktsinne om det är människor som kommer från fel håll, bryter grenar eller talar högt i sin radio.

DSC_1401

Se alla tavlor som finns där, redo att avnjutas och förevigas i ditt minne och ge fantasin bränsle … hur stor var dovhjorten som lämnat ännu djupa spår efter sina klövar i mossan? Hur stort var vilsvinet som bökat en bit bort?

DSC_1410

Se den naturliga skönheten även i döda växter som får stå kvar och bygga mystiken och vara boplats för både mossa och lav såväl som ett insektsskafferi för djur.

DSC_1413

Var tacksam för att du är där … och om du känner en ny känsla när du insuper stillheten…så kanske du nått insikter du inte hade… för att du förstått hur fantastiskt det är att bara vara….i naturens miljö och stillhet utan uppkopplingar, el och allt annat vi har omkring oss i vårt samhälle…där vi ofta glömmer vad som är viktigast och vad som laddar våra batterier bäst – stillheten!

Att hålla samman jaktlag…enkelt eller svårt?

Sitter över lunchen (inspirerad av en kommentar på FB) och reflekterar över hur mycket onödigt tjafs det ibland är i föreningar, jaktlag och andra sammanslutningar. Ett jaktlag är ett sammanhang som jag tror är extra känsligt för det är så stor del av livet för många med massor av nedlagd tid, kött och hundar etc.

Jag tror att dom flesta av oss kan anstränga sig lite mer och börja ha mer acceptans för varandra och olika ideal, olika etik, olika intressefokus olika prioriteringar olika mål etc. Hur och varför?

Vi är ju väldigt beroende av varandras beteende och värderingar när vi gör saker tillsammans, det är en utmaning att samarbeta. Som människor är vi strikt evolutionärt byggda för att umgås och ”jobba” tillsammans i grupp men forskning visar att vi fungerar och trivs bäst med 3-4 personer i taget. Så generellt har vi en utmaning inbyggd i oss.

Det mesta har fungerat bra i de jaktlag jag har haft förmånen att delta, men varje litet tjafs eller bråk förstör mycket stämmning. Nåt som slår mig är också att de flesta skiljaktigheter man drabbats eller berörts av har varit baserade på trivialiteter som t.ex obefintlig eller dålig kommunikation och missförstånd men i grunden också onödig irritation baserat på olika synsätt som istället ofta borde accepteras, eller bara lämnas till en jaktledare att besluta om. Det är också vanligt med helt olika förväntningar och mål med det man gör, kommunicerar man dom så underlättar det, lite enkel feedback eller en fråga kan se till att man lätt kommer överens…men ofta går folk runt varandra och surar istället.

Hur många har inte varit i nåt jaktlag där hundförarna tittar snett på varandra och sina hundar av olika anledningar, olika former av avundsjuka, brist på bekräftelse brist på erfarenhet och förmåga. Istället för att stötta och lära varandra!  Stolthet, Jante och idealiserande av den egna förmågan försvårar ofta dialog tror jag. Som ni vet kan man säga att nåns fru eller syster är….men inget illa om någons hund:-)

Hur många har inte varit i ett jaktlag där folk tittar snett eller snackar bakom ryggen på någon som skjuter för mycket…eller för lite!?

Det är så lätt att gnälla på andra som inte beter sig som man själv vill eller tycker att man ska bete sig, det handlar mycket om värderingar och egna ideal och oskrivna regler som inte delats.

Sociala medier speglar en grund till konflikter bra på så vis att folk säger åsikter som dom i vanliga sammanhang håller för sig själva och bara tänker. Ett enkelt ex idag, en person skriver om Vildsvinsfeber 6:

”….ett enda stort sponsorjippo och övningsskytte med levande måltavlor. Nej, någon jaktfilm det är det inte!”

…ÄR DET INTE?

Social medier är på nåt vis den perfekta kanalen för att vräka ur sig åsikter och subjektiva ideal som att det vore sanningar (detta ex var så bra för det var inte alls allvarligt…men typiskt), uppenbarligen anser många att man får tycka vad man vill om det som faller en in, i detta fall en film man inte ens sett (den är inte släppt)…och jag har själv ingen åsikt men i en sån mening har man på ett kick sågat nåt man inte vet nåt om samt tagit på sig rollen att vara den outnämnda domaren som har rätten att bedömma vad som är jakt och inte!?…bara ett exempel, och inget ont om den som skrev det, hen är i gott sällskap:-) … men man ser det lite för ofta, inte öppet för diskussioner eller dialog utan som en sanning istället för att ”jag tycker…” Om man är beredd att ta en diskussion så är det ok, och ibland fungerar det men oftast blir det helt ”tyst” eller tjafsigt bråk i snabba kommentarer.

Jag hörde en jaktkompis säga nåt bra för nåt år sen… till mig som jag tog åt mig av ”Tänk inte så j..a mycket…”…det är ett bra och enkelt exempel på attityd, va inte så kritiska mot varandra och anse er inte sitta på sanningar om hur saker ska gå till och vara, vi har alla olika erfarenheter, bakgrund och ideal …inse det och ha för den delen åsikter men döm inte. Ett enkelt synsätt, döm inte andra för snabbt och kategoriskt, och titta inte snett. Ta upp det face-to-face och stå för din feedback, är det kritik så ta det enskilt. Ser du nån som du ändå (trots din vidgade acceptans:-) tycker är en ”klantskalle” i nåt avseende, försök lära ut det du tycker är ett bättre sätt. Inte alltid det går…men försök. Om andra försöker lära dig nåt, ta åt dig, var öppen för andra angreppsätt och åsikter så kommer nog andra oftare att vara öppen för det du föreslår. Som en av mina ungar säger till mig ibland ”Man tycker olika….” …och som komplement, fungerar alltid: Gör som du vill på ett sätt som inte drabbar andra och acceptera att andra göra saker på andra sätt om det inte felaktigt drabbar dig.

Om du tycker att några viktiga saker är fel i ditt jaktlag, ta upp det med jaktledare och försök få respons, lobba vänligt och snyggt med andra vad dom tycker utan att snacka skit. Då har du i alla fall försökt, funkar det inte, försök hitta andra grupper som passar dina värderingar bättre …men jobba för bra stämmning där du är och står, var tolerant mot andra. Det sociala och stämmningen är grunden för trevlig och effektiv jakt i jaktlag.

Vore detta lätt skulle vi alltid vara överens om allt:-) Försöker verkligen själv lära mig detta! Dom som känner mig ska inte känna sig utpekade, inget av detta är på något vis baserat på egna erfarenheter utan rent hypotetiskt!

Grabbgänget busar på vallen

Ibland vid viltkontakt förbyts jaktinstinkterna fort i fascination över hur mycket likheter vi har med djuren och hur häftigt dom kan bete sig. Häromkvällen smög jag ut 15 min innan solnedgången för att vaka på kronvilt och vildsvin. Jag har bara jagat kron i några år men ändå haft turen att få studera detta otroligt vackra hjortdjur förhållandevis många gånger, det är dock ofta man påminns om hur lite man ändå sett och vet. Ofta har man tyvärr dom bästa upplevelserna och viltkontakterna när det är för mörkt för att fotografera, vilket förstås är lite synd just eftersom det alltid är så vackra scenerier. Orden räcker liksom inte till för att beskriva, men jag tänkte försöka.P1030360

Efter bara några minuters vakande stilla i kanten av en vall hoppar det ut tre kronvilt ur skogen ett par hundra meter bort. Adrenalinet och jaktlusten spritter till innan jag i kikaren lite besviket konstaterar att det är 3 st spetsar, vi har nämligen bara några få dagar innan sagt att vi skall spara allt utom kalv till hundjakten. Först ersätts påslaget mest med frustration eftersom dom ställer sig otroligt fint på vettigt skotthåll, men det löses snart upp i fascination över deras pojkaktiga och ystra beteende. Det är uppenbarligen ett riktigt litet busigt kompisgäng, dom böjer huvuden som kapitalerna och stångas med varandra och en av dom, en nästan helsvart och lite mindre rusar hela tiden runt runt i olika bågar på vallen, växlande fart och gångart och får dom andra, speciellt en av dom att springa efter, precis som att dom leker tull. Dom hoppar helt plötsligt ned i diket där dom racar i full fart efter varandra. Deras lek är en upplevelse att få se, Annars är det vanligaste man ser förflyttningar till och från ”maten” och deras långsamma betande i kombination med försiktigt och uppmärksamt spanande, förutom brunstbeteendet som förstås alltid är lika häftigt att studera och lyssna på i september.

Riktigt synd att det inte är lite ljusare så jag kunde ha tagit lite bilder, dom är trots sin ungdom redan mycket vackra små herrar, bär huvudet högt som hjortar gör och då och då spanar någon av dom uppmärksamt trots leken. Efter några turer till skogen för att sen komma ut igen i full fart så sprids dom slutligen efter ca 45min ut sig för att äta, den lilla svarta som är yvigast går mot mig och kommer så nära som 25-30 m innan jag är tvungen att lätt vissla och röra försiktigt på mig för att se hur han reagerar när han ännu inte fått vind, vill alltid passa på att se och lära mig reaktioner när jag har chansen, han rycker förstås till men tar det relativt lugnt innan han accelererar upp i fart med riktning mot skogen och på vägen plockar upp dom andra för att tillsammans söka skydd bland träden.

Nu är det nästan helt mörkt. Jag samlar ihop skjutstöd, bössa och sittunderlag och går därifrån med lika många skott som när jag kom men flera arfarenheter rikare. Samtidigt som jag ändå lite förbannar att jag för första gången sett bara spetsar tillsammans just när det precis blivit förbud…så förbyts känslan fort mot förnöjsamheten över lyxen att få se ett sånt skådespel. Det är ändå nåt som många aldrig får uppleva. Sättet man rör på sig i naturen när man jagar ger så otroligt mycket mer än eventuella byten i form av underbart intensiva naturupplevelser. Aldrig att man en sekund ångrar att man gett sig ut! Ofta går man ändå hem från korta vak nästan helt utan viltkontakt men alltid med en utvilad hjärna och sinnen påfyllda av stillhet och natur. Perfekt omladdning efter intensiva arbetsdagar inomhus!

Tur eller otur? … kan man hjälpa jaktlyckan?

Senaste åren har jag reflekterat en hel del över vad som är viktigast för att fälla vilt när man har chansen, ha jaktlycka och ge ”turen” större utrymme?

I de flesta lag träffar man på nån eller några jägare som fäller betydligt mer än alla andra, ibland mer än dom andra tillsammans, allt för ofta upplever jag att det reduceras till ”tur”. Som ateist, realist och viss kunskap inom sannolikhetslära har jag alltid förundrats över att vissa uppenbarligen verkar tror att det hänger på nån sorts ”tur”, även om det för många förstås bara är ett uttryckssätt. Det klart slumpen kan spela en i händerna, speciellt med nåt så oberäkneligt som djur. Men i längden är jag övertygad om att det jämnar ut sig och oftast kommer de personer som har tur att fortsätta ha ”tur” även om de flesta av oss kan ha längre perioder av både ”tur och ”otur”. Så…vad tror jag det finns för faktorer som gör att man har ”tur”? Hur mycket talang är det? Är det hårt och envist arbete för att bygga erfarenhet och intuition? Jag tror mest på det sistnämnda som många andra färdigheter i livet!

I grunden spelar det förstås väldigt stor roll hur mycket man jagar och hur bra marker, kvaliten på hundar i laget, egen hund? Jaktledning och organisation etc. som gör att man har mer eller mindre chans att få viltkontakt, vilket ger skottchanser och bygger erfarenhet, men i den stund du har djuret framför sig så är det bara upp till dig! Det gäller att vara förberedd och i de fall man inte räcker till förstås hålla inne med skottet och njuta av kontakten…varje djurkontakt är lärorik och samlar man på sig dessa erfarenheter leder det till mer fält vilt senare. Ett oskjutet skott kommer alltid att vara bättre än ett dåligt skott! Är du väl förberedd så får du fler chanser att skjuta lyckade skott med din förmåga och dina kunskaper när ögonblicket kommer! Är du inte förberedd så kommer du att ha ”tur” mycket mycket sällan.

Själv behöver jag i alla fall all ”tur” jag kan få men jag sliter för att hjälpa den! Sen får vi som är lite mer jaktidioter än andra får inte glömma att jaktlycka är nåt subjektivt, för väldigt många inklusive mig själv är det massor av jaktlycka att bara sitta på pass en septembermorgon och se solen stiga upp, höra hundars drevskall eller för den delen att höra om och dela andras jaktlycka vid lägerelden med en god kopp kaffe i handen!

Men … får jag inte också lyckan att fälla vilt lite då och då så blir jag definitivt lite tjurig, bara att erkänna!

För dig som jagat ett tag är nog det mesta skåpmat…men kanske nåt nytt och fyll gärna på med kommentarer om du har några hemligheter du vill dela med dig av!

1. Långsiktiga förberedelser som sker under året för att lyfta färdigheter och göra att man kan utnyttja fler tillfällen

+ Träning i skytte, som simulator, jaktstigar, 22a/luftgevär etc. Det finns massor av roliga saker utöver älgbanan ändå är det svårt att få vissa att göra ens den!? Skytte är en färskvara, dom som säger annat snackar skit, sen kan olika jägare ha olika lägsta nivå. Oavsett nivå så är ödmjukheten inför sin förmåga den absolut viktigaste egenskapen som gör att du skärper dig och tar de chanser du klarar. Jag anser också att är man bara en skaplig skytt så är allt det andra nedan viktigare. I början av jaktkarriären och för icke jägare faller mycket av fokuset på skyttet eftersom det är det man förstår lite av, medan man har ännu inte insett alla andra saker som är viktiga. En person som skjuter fullt på älgbanan men som i sin iver rycker av skottet under jakten är betydligt sämre ”skytt” än den som bara sköt godkänt men med sin erfarenhet släpper skottet rätt vid jakttilfället.

+ Studera djur så mycket du kan, deras beteende både ostörda så väl som skrämda lär dig jättemycket nyttigt inför jakten. Stora delar av året jagar jag med kameran, nyttigt och bra med ytterligare anledningar att ta sig ut.

+ Lära sig sin mark genom att vara ute så du förstår mer av djurens beteende bättre med växlar, daglegor etc. Inför smygjakt studera var djuren rör sig och tänk igenom ansmygningar, reka stigar, diken etc.

DSC_1303

+ Lär dig vad djuren äter och när, vad lockas dom av och vad får dom att ligga kvar i skogen? Här har jag själv mycket kvar eftersom jag är uppväxt i skogarnas Norrland.

Listan kan göras lång men alla är viktiga sysselsättningar som är en del av ”jakten” och gör att man ökar sitt utbyte. Det jag tänkte fokusera på i detta inlägg är dock snarare det som vi närmar oss nu när hundjakten börjar snart, är framför allt hur man ökar sin chans att fälla viltet när det står där framför dig och samtidigt göra det på ett säkert och sätt så att resten av dagen inte går till eftersök!? Det finns förstås många sätt men jag tror inte att något av de i mina ögon viktiga moment jag väljer att lyfta fram här är nåt man kan helt försumma om man vill stå där njuta av Dianas kyss innan dagen är slut och i längden ha ”turen” att fälla en stor andel av det vilt man möter!

2. Förberedelser innan jakttillfället?

+ Ha bra koll på din utrustning! Väl ihopskruvat och förstås väl inskjutet vapen, laddad radio och kläder efter väder så man inte fryser utan kan sitta riktigt still.

+ Ha lite koll på PM om du kan, med frekvens ev pilotton och tillåtet vilt innan så att morgonens genomgång blir repetition. Glöm inte att lyssna av var andra sitter och hur hundförarna skall gå etc. Det är inget man helst frågar om på radion sen! När nån säger på radion att dom observerat vilt så är det bra att veta var det är.

+ MInimera dina doftspår, enklast är att använda oparfymerad tvål, shampoo, antipersperant etc. Se till att kläder är vädrade etc. Det finns även ämnen att köpa som tar bort lukt.

+ Ha så bra koll på marken som möjligt med pass och terräng, inte så lätt om man är gäst förstås. Läs in dig på kartan och ha gärna en GPS med passen så du kan nå alla pass utan hjälp och slipper stå o fråga på radion.

+ Vad har du fått för typ av pass, nån speciell utrustning som krävs? t.ex vid långa håll kan en skjutkäpp göra stor skillnad, tänk bara på att varje pryl kan också vara i vägen om det går fort, vilket det oftast gör!

+ På väg till passet och innan start, repetera för dig själv vilket vilt som är tillåtet och viktiga kännetecken, om kor/hindar suggor t.ex är tillåtna tänk igenom viktiga faktorer såsom hur när och du kan göra troligt att hon inte har en kalv, kultingar. Om du jagar något viltslag för första gången, hur skiljer du dom från olovligt?

+ Om du är i nytt lag eller gäst, vilka är hundförarna, jaktledaren och varifrån kommer dom, vilken riktning? Hur ser hundarna i laget ut?

3. Viktiga faktorer för att tidigt se djur?

Jag tycker själv att man oftast har flest chanser tidigt på pass eller på vägen dit!

1. Var ljudlös, var luktlös…var tyst, var osynlig och var ljudlös! Prata inte i radion i onödan och var försiktig med matsäck och ståltermosar. Metalliska ljud som när du laddar är perfekt att göra så tidigt som du får ur säkerhetsynpunkt, t.ex på väg till passet, det hörs lätt flera hundra meter.

2. Finns det alternativa vägar till passet, planera m.a.p vind och att inte lägga doftspår på fel ställe så att du själv går där du förväntar dig att viltet skall komma. Fråga andra om du är ny på marken!

3. Om du har möjlighet så ta dig gärna till ditt pass före andra, stå still och vänta på att andra som inte är tysta stöter djur på dig. Svårt att bedömma om man ska gå fort för att komma fram till pass och kunna vara helt tyst eller gå försiktigt. Det spelar förstås in om du har gott om tid på dig och/eller om man får jaga på väg till pass. Bedöm det från tillfälle till tillfälle…men alltid onödigt att bullra för mycket, en trampad grov gren hörs jättelångt!

4. Om du kör/åker bil, tryck igen dörren, om det inte går lämna den öppen! Speciellt på hjortmarker och/eller storskog där djuren är van med tystnad är det oerhört viktigt. Strategin hur olika passkyttar tar sig till pass kan vara nyckeln till en lyckad jakt på kronjort.

5. Innan du går ut på öppna ytor, kolla av ytan och dess ”gränser” …och var beredd innan du kliver ut att du kan stöta djur som ligger i kanten eller är på väg ut. ”Scanna” snabbt av innan du tar fram kikare och tittar noggrannt, har du ett djur nära så gäller det att se det innan det ser dig.

DSC_1296

4. Att tänka på när man väl är på pass?

1. Tänk säkerhet: Var står dina passgrannar, förbjudna riktningar? Var har du kulfång och var har du inte? Kan du röra dig nånting m.a.p säkerheten. 5-10 m kan räcka för att se ner i en ravin och det behöver absolut inte vara fel.

2. Reka platsen: Vilka avstånd har du till olika punkter och vilka kan du med din förmåga skjuta på? Välj ut hållpunkter, och för varje tänkt sannolik punkt som du tror att djuren kommer ifrån, vilka lägen är bra att skjuta på (t.ex på väg upp ur ett dike etc) Då slipper du fundera på det sen!

Varifrån kan du förvänta dig viltet från hundar/drevkedja? Hur blåser det?…ofta går djuren upp i vind. Jagar grannarna? Kom ihåg att djuren inte så sällan kan komma bakifrån, dom vet inte om att drev/hundar är på väg eller är stötta av annat. Tänk på att klövdjur ofta går högt för att ha översikt och få vind av olika hot, dom stannar ofta och lyssnar efter t.ex förföljare, då har man perfekt skottläge. Rävarna däremot kommer oftast längst med kanter och diken.

4. Placering och troliga vägar för djuren: Kan du skjuta på djur i rörelse och hur fort får dom komma på olika avstånd för att du skall kunna släppa ett bra och säkert skott. Eller är villkoret att dom kommer lungt, stannar eller att du kan vissla fast dom? (Kan du inte bedöma avstånd, köp en avståndsmätare om du har möjlighet, ger bra träning även att senare klara sig utan) Om du fått pass vid en väg eller kant mot hygge, mosse tänk på att om du kan ställa dig innanför kanten där djuren kommer och har sikt så kan du få syn på djuret i tid när det fortfarande smyger och kanske stannar och spanar/lyssnar i kanten innan det kastar sig ut snabbt på den snabba ytan. Det kan kännas attraktivt att stå där man ser långt men kommer dom fort är det ändå sämre än att ha chans att se dom tidigt, bättre att se ett djur som går lugnt än 4 djur som springer fort på håll!

5. Har du ordning på grejerna: Om du har kikarsikte, vilken förstoring är bäst att börja med, själv har jag beroende på sikt ofta på lägsta för kommer djuren nära har du aldrig tid att ställa om! Ha inte på linsskydd och annat i onödan, bara nåt som du kan glömma bort och få imma bakom.

6. Använd din hörsel, bästa sinnet vi har då vi inte har djurens luktsinne. En bruten gren är oftast första varslet av vilt, skrämda fåglar kan vara samma signal, Själv föredrar jag ljuddämpare just för att aktiva hörselskydd aldrig kan tävla med fria öron.

7. Om du sitter i torn, vilka rörelser är ok och vilka stöd har du? En knakande planka kan lätt förstöra det bästa läge när du vrider dig för att få in djuret i siktet!

5. Vid kontakt med vilt?

+ Stå helt still (alltid viktigare än ev. cammodress) eller om du har möjlighet, hitta tidigt när djuret tittar bort ett stöd genom att gå ned på knä eller stötta mot närmaste träd. Här har du i rörelsen mer nytta av att ha rätt kläder och olika vilt har olika bra syn och färgseende! Kan du lära dig att skjuta stående utan speciellt stöd så har du en fördel jmf med att röra dig!

Det är ruskigt många bedömningar som skall göras på kort tid, det är här erfarenhet gör skillnad, men också hur förberedd du är genom att tänkt igenom scenarier innan. Glöm inte att om du inte hinner bedömma läget och är osäker på din förmåga, ett oskjutet skott gör ingen skada.

+ Kan du snabbt bedöma vilket vilt det är och om det är tillåtet? Ibland kan man veta vilslag redan på det man hör!? Ju snabbare du gör det ju snabbare kan du göra övriga bedömingar.

+ Säkerheten först, vilka platser kan du skjuta djuret på, där det står eller ditåt det går…vänta inte på ett perfekt läge, det kommer sällan!

+ Kan ett tillåtet hondjur ha lämnat sin kalv..kan kultingar vara kvar i diket bakom?

+ Vilka skottvinklar och träffpunkter är möjliga på djuret?

+ Vilken fart har djuret, vilken framförhållning krävs för säkert skott, tyvärr sällan älgarna kommer rakt sidledes på 80m. Om man jämför träffbild så kan ett vildsvin på 30 m gissningsvis jämföras med en älg på uppåt 120m. Jag tycker att man skall ha erfarenhet och vara i bra trim innan man skjuter på löpande vildsvin på drevjakt.

+ Vilket avstånd kan du skjuta på med ditt stöd eller utan, din kaliber, din ammunition, dina riktmedel etc. Generellt tycker jag att om man inte känner sig trygg med att i den ställning man står kunna träffa precis där man vill så är det får långt avstånd!

+ Lätt stötta djur kan du oftast stanna för ett säkert skott genom att vissla eller locka på rätt sätt, ett otroligt lätt sätt att få ett mer ”perfekt” läge.

6. Efter skottet, efter passet?

Har du möjlighet, stressa inte fram till fält vilt även om du får, låt det ligga, det kommer ofta fler djur, behöver det avfångas, gör det och gå tillbaka om du inte måste börja ta ur.

Om du har möjlighet och ni får skjuta på väg från pass, vänta lite tills andra börjar gå och bullrar i skogen så händer det att stöts ut djur som tryckt under jakten.

Även när du själv reser dig från en tyst och osynlig position så kan du välja att göra ljud som stöter ev djur i din närhet innan jakten blåses av, typiskt på hyggen och högt gräs kan djur trycka länge om inte hundarna varit i närheten.

 

Slutord:

När läget kommer ökar du dina chanser ofantligt om du kan osäkra, sikta och skjuta på nån sekund, oftast får du bara en chans, speciellt om djuret ser dig. Då hänger allt på hur van du är med ditt vapen och om du hunnit igenom alla bedömningar ovan på kort tid innan tillfället dyker upp eller att du nått den mognad att du har det i ryggmärgen. Just det tillfället kommer inte igen…men säkert nåt liknande som blir lättare när du upplevt detta. Kom ihåg, det perfekta läget kommer sällan eller aldrig, du måste veta vilka träfflägen som funkar på vilket viltslag, en rak bredsida inträffar så sällan att det blir ofta inget om du inte vet vilka andra lägen som funkar på djuret, för dig och för ditt vapen/kaliber/kula. Sen finns det förstås många lägen där en bogträff är enda godkända alternativet, men ex snett höger bakifrån är oftast ok. där sitter levern medan snett bakifrån vänster blir buk (”älgklockan” är bra och viktig repetition).

Sist men inte minst, det är dina misslyckanden som du ofta lär dig mest av, så ha respekt för dina och andras, döm inte andra för snabbt och inse vikten av att vara ute mycket, uppleva mycket och våga prova nya grepp utan att äventyra säkerhet. Det är så man lär sig. Med tiden kommer du att få större och större andel tur och det häftiga med jakt såsom mycket annat är att det finns så otroligt mycket att lära, ingen blir nånsin fullärd! Varje ny terräng och varje nytt vilt är en stor utmaning, njut av din jakt!

Skitjakt!

 

PS. Tycker du att listan är skitlång och att det mesta är dravel men du skjuter massor ändå på trevliga jakter…så njut av din intuitiva kompetens och erfarenhet 🙂 DS

Balans mellan frihet, jaktglädje och regler – Etik?

Så här under längre ledigheter finns det lite extra utrymme att filosofera och fundera över jaktetik och beteende kring jakten. Det jag ofta återkommer till är den svåra balansen mellan den frihet och jaktglädje jag uppskattar mest och de informella och formella regler/värderingar som jag ofta tycker behövs för att trivseln skall frodas.

P1020784-001

Jag tror inte att jakten blir bra med för mycket regler och uppstyrning samtidigt som jag blir frustrerad när vissa jägare i jaktsammanhang inte alls beter sig som jag förväntar mig och själv ser som självklart…jag jobbar både med mig själv för att om möjligt vara ett föredöme, vilket inte alltid är lätt!…. samtidigt som jag funderar mycket på vilken typ av jakt man egentligen skall ägna sig åt…och hur mycket man skall bry sig om andra, det jag tror mest på är att goda gemensamma värderingar är det bästa vi kan ha…sen måste vissa formella regler och uppstyrning från jaktledning finnas där men inte vara det som vi är beroende av, mer en sista utväg och nåt att respekterat luta sig mot!

Vad är då en bra och balanserad jaktetik? Det är förstås omöjligt att ge ett entydigt svar på och inte min ambition med att släppa mina tankar fria. Det kommer alltid att vara utifrån betraktarens/utövarens subjektiva perspektiv och åsikter…men jag är säker på att en stor del av jägarkåren skulle kunna dra stora fördelar av att diskutera mer etik, definiera en gemensam värdegrund och sprida den inom ”kåren” för att vi långsiktigt skall vårda värdena inom olika områden och stärka vårt rykte samtidigt som vi får bättre jakter. Kanske skulle vi också kunna jobba mer med mentorier till unga och gamla nybörjare för att ge dom en aktiv fortsatt utbildning efter det som jägarexamen ger?

De områden som jag ser är:

Syn på vilt, viltvård och naturen generellt

  • Vissa ser naturen som nåt att betrakta nån gång per år (helst helt orörd när dom själva behagar ge sig ut) och vissa ser den som nåt att dra nytta av med mest rättigheter, däremellan finns det många sunda nyanser av mer vårdande perspektiv med viktiga inslag av respekt och vettigt nyttjande som gör att vi får en långsiktig hållbarhet.
  • Vad är t.ex vettig utfordring? När.och till vilka vilt under vilka förutsättningar? Ska vi sprida stora högar av sockerbetor nära grannen bara för att han gör det? Hur nära grannen får en åtel stå på en liten mark?.. eller hur många djur kan jag pürcha på min lilla gröna vall intill den stora Kronmarken?….svåra frågor!

Genomförande av jakt och ffa jaktskott

  • Det finns så otroligt många sorters jakt och så många situationer att ta hänsyn till men om vi har bara har respekt för djuren och åtminstone skäms när eftersöken blir mer än sällsynta, tyvärr är det inte självklart för alla? ….och tänk bara om alla jägare insåg att skytte är en färskvara…och inget man tränar bara på älgbanan nån gång varannat år!?

Respektfullt tillvaratagande av vilt från skott till frys

  • Grunden här är att ta reda på så mycket som möjligt på ett bra sätt! Jag stortrivs när Svensk jakt skriver om olika områden såsom skinnet t.ex.

Själv fick jag mina första jaktupplevelser i väldigt stor frihet i Lapplands stora områden men ändå tidigt också informella regler som jag fick till mig indirekt genom att betrakta äldre jägare och se hur dom betedde sig som jägare i skogen och gjorde jag fel fick jag veta det! Jag blir väldigt förvånad när jag i jaktsammanhang träffar på personer som jagat länge eller kort tid men inte har lärt sig grunderna såsom att vara så tyst man kan och inte bullra omkring i skogen eller att man släpper chansskott mot snabba djur. Var missade man grunderna?

Vi får inte glömma att mycket av charmen med jakt är att människor med olika bakgrund och värderingar/intressen samlas och nyttjar våra viltresurser under trevliga och hållbara förhållanden. Vi är markägare eller inte, egna arrenden eller bara gäster, landsbygdsbor eller stadsbor, vi är olika åldrar och kön med ofta vitt skilda värderingar, vi lockas av olika drivkrafter, naturattraktion, skydd av jordbruk/skogsbruk, spänning och social samvaro, intresse för köttresursen etc. Det gör förstås att vi absolut har olika perspektiv och erfarenheter samt synsätt både på naturen, viltet och jaktens utövande! Trots eller kanske tack vare våra olikheter måste vi kunna fungera tillsammans!

När tycker då jag att det blir mer eller mindre problem som vi kan hantera bättre i våra jaktlag? Det finns många olika situationer:

  • När jakttrycket blir så hårt att det i olika typer av skötselområden blandas för många olika intressen som går i konflikt så det blir för mycket politik…och resultatet blir inte bra sund vilvård utan en j…a massa regler som tar gläden ifrån jakten, 3 av fyra situationer möter man vilt som man av nån anledning inte får skjuta fast dom uppenbarligen dominerar, jag vet…man måste se till helhet och långsiktighet…. ofta stämmer det men lika ofta är det också helt felaktiga beslut baserade på egenintressen och avundsjuka… regler som man vet att hälften av jaktgrannarna mer eller mindre skiter i ändå!
  • När jaktformen och hundaktiviteten bllir viktigare än jaktkvaliten, man är ute och nöter så mycket på skogen så att vissa vilt lämnar marken långa stunder…men det förnekar man för att det är viktigare att vissa får köra på som dom vill och gjort i alla tider pga egoism, informella beroenden och hierarkier… .
  • När jag träffar machojägaren som har ett rykte att leva upp till så skjutandet och fällandet av vilt blir det allra mest centrala, ibland också för hastiga och för många skott…slarv med kött etc. Skojar bort dåliga skott och avbryter eftersök i förtid för att hinna få ner mer vilt.

Jag tror detta är en viktigare och viktigare diskussion, speciellt då jakten verkar vara på uppsving med mer och mer nya jägare och vi har en stark viltstam i Sverige, många nya vilt såsom starkare hjortstammar och vildsvin i vissa områden samtidigt som vissa områden med mer varg blir utarmade… . Samtidigt som vi har starka konfllikter mellan olika intressen såsom skogsvård och jordbruk mot långsiktig viltvård och jaktkvalite samt vargkriget som eskalerar mellan rabiata varghatare på ena sidan och naiva rovdjursälskare på andra sidan.

Hur hittar man balansen…en sund mer avslappnad enkel jakt som vilar på vettiga värden utan prylfokus och pack av hundar som hetsar vilt för att maximera utbytet…men ändå gemensamma enkla värderingar som gör att jakten fungerar utan en massa regler. En ledning av jakten som är sund och demokratisk men ändå vågar leda och styra då det blir fel!?

….eller så är det ett omöjligt projekt…men då har jag i alla fall skrivit av mig lite:-)

Som avslutning: Vad är jakt?… är vi alla jägare? Varför jagar vi? själv gillar jag Leif GW´s beskrivning som ett ärligt typiskt GW perspektiv:

http://www.youtube.com/watch?v=moXrb9ZiFYA

Vi ska inte huttla! 🙂 Det är roliga och tuffa utmaningar vi har! – Skitjakt därute!