Varje morgon efter frukost träffas våra ph ute på altanen och planerar dagens jakt utifrån vilka djur vi söker med målet att ge oss så mycket jaktlycka det bara går!

Det är Tisdag. Fredrik och jag och Börger är en konstellation även idag, vi ska försöka ta en Oryx åt Fredrik, eller Gemsbuck som den kallas här i Namibia. Det känns inte lika lätt för mig längre då jag har tagit 3 av 4 djur, nu kan man inte lika lätt snubbla över nåt annat lovligt djur när man misslyckas med det första.

Vi börjar dagen med det svåra, Fredrik och Oryx. På bara 2h räknar vi till över 15 st Red Hartebeest, idag när vi inte jagar dom!? Vi fick ju dock våra igår så vi ska inte klaga, men nån Oryx i skjutbart läge är svårare, dom lurar oss och vi kommer inte till skott. Precis innan lunch kommer vi till ett vattenhål där vi på håll ser djur, en stor flock Black Wildebeest och likaså några Blue Wildebeest samt några zebror och Bläsbuck.

Fredrik visar sig ha lite kort i rockärmen för att se till att får mer spänning idag trots allt. Han har budgeterat för några djur utöver dom 4 som ingår i paketet och bestämmer sig snabbt för en stor Blue Wildebeest som Börger ser ut.

Vi är på ungefär 120 m avstånd och smyger försiktigt upp i ett torn medan dom fortfarande står stilla och betraktar oss, undrande vad vi är för några.

Fredrik lägger sig ned med sitt fasta skjutstöd precis då dom börjar röra på sig och får hjälp av Börger som pekar ut djuret. Efter bara några sekunder kommer den fritt, skottet går och det förhållandvis tunga djuret tecknar skott på ett sätt som jag aldrig sett, det hoppar säkert 2-3 m upp i luften, nåt som man aldrig ser på ett så stort djur hemma i Sverige.

Fredrik sköt bra, efter stegringen kastar den iväg bara 10-15 m innan den ligger där. Vi gratulerar Fredrik, tar oss ned från tornet och går fram och beundrar den imponerande och vackra varianten av gnu. Det är en riktigt fin trofé och ett vackert skinn!

Vi kommer hem mitt på dagen och hinner ta oss lite tid att varva ned tillsammans vid poolen där vi hinner få en trevlig pratstund med Börger och höra mer om hans bakgrund och äventyr innan det är dags för lunch.

Vid femtiden åker vi ut igen så det blir det en kortare tur på några timmar, min tur att jaga och fokus blir på Impala, vi ser några flockar ganska snabbt ute på marken och även kort skymten av ett ”grabbgäng” med flera större bockar (ram´s) som vi sett tidigare. Det vi kan smyga på blir en av de större flockarna där det finns några med fina horn men hur vi än försöker kommer vi inte nära dom idag, vinden är svår och dom är lättstötta. Nu har vi alla fall försökt, tråkigt om det är för lätt och vi har gott om tid för fler försök.

På hemvägen träffar vi på en warthog ”sau” som med sin dåliga syn och i medvind tror att vi är några kompisar, dom ser riktigt roliga ut med sina vårtor och långa svans. Jag går närmare och ”pratar” lite med den, men den förstår inte vildsvinsspråket. Det är först när jag kommer nära som den förstår att vi inte är riktigt lämpliga lekkamrater, vi stöter också på en 2 m lång grön typ av Kobra som låter oss förstå att den inte är helt vänligt inställd.

Kvällen bjuder som vanligt på trevliga samtal runt elden och god mat.

Alla har haft en bra jaktdag, speciellt Jonathan som jagat med Ph´n Johan och efter några tröga och ”tomma” dagar skjutit 3 vackra vilt under samma jaktdag!

Vi njuter av några drinkar och en underbar ljum Namibiakväll innan vi söker oss tillbaka till våra rum.

Godnatt Namibia!

Vi vaknar till ännu en underbar morgon i Namibia, sval och frisk efter ett rejält nattregn som ger oss helt perfekta spårningsförhållanden. Det känns som vi varit här en vecka redan, när det händer mycket så går tiden långsamt, dagarna blir längre och man upplever det som mer tid. Frukost vid 07 som vanligt och sen snabbt iordning och samling vid bilarna. Idag ska vi växla runt för att få jaga i olika konstellationer, jag ska slå sällskap med Fredrik och den yngste PH´n Börger som gör sitt första jobb på Keerweder, han är från sydvästra Namibia och har gårdens mest erfarna spårare James till assistans för hitta runt.

Först blir det fokus på Red Hartebeest som båda har kvar, vi tar plats i bilen och är snart ute på vårt område.

Från det första höga tornet vid ett vattehål får James syn på 3 stycken.

Vi ger oss iväg och jag börjar med att gå först efter Börger och James.

Efter ett flera timmar långt förföljande och flera span från träden i vår väg får vi dock ge upp på dom djuren, dom har lurat oss galant och vi släpper dom för en annan del av området.

Mitt i buskaget stöter vi plötsligt på en stor Elandtjur, vårt största antilopdjur, oerhört ståtlig och respektingivande med skruvade vackra horn, dom kan bli uppåt 1000kg! Det känns som en oerhörd förmån att få se den på så pass nära avstånd som 30-40 m. Den är också det dyraste djuret på menyn och ingen av oss har tingat en sån så den får ostört skrida vidare genom buschen.

Strax efter smyger James upp i ett Shepherds tree och hans skarpa ögon får syn på en Red Hartebeest som vilar bara ca 100 m bort, bara de karakteristiska hornen sticker upp. Yes! nu har vi äntligen en bra chans. Vi smyger tyst närmare och hittar en lucka genom buskagen där jag tar stöd på trebeningen som Börger snabbt ställer upp och väntar på ca 70-80 meters avstånd från det vilande djuret.

Minuterna går, blir oerhört långa och jag gillar det inte riktigt för det är ibland svårt att hålla fokus länge utan att tappa lugn och rätt andning, men det går bra, efter några minuter börjar Börger vissla och locka på den med diverse ljud för att den skall ställa sig upp, först reagerar den inte men så plötsligt ställer den sig upp, jag släpper skottet direkt, den tecknar bra och försvinner snabbt bakåt bakom en buske. Det känns bra och när vi söker oss framåt så ligger den där, helt still bara 20-30 m från skottplatsen. Ett fascinerande djur, så otroligt anpassat till sina omgivning i färg och beteende, ofta gräver dom i den röda sanden med huvud och horn och pälsen har precis samma färg som sanden. Tjuren kan väga ca 150kg levandevikt.

James går efter bilen och letar sig snart tillbaka till oss genom buschen, vi tar snabbt några bilder innan vi lastar på djuret för att jaga vidare. Nu är det Fredriks tur, ganska snart får vi syn på en hel flock Red Hartebeest som vi spårar en lång stund fram till ett vattenhål där vi även stöter på några riktigt ståtliga Blue Wildebeest, bara kort efter den kontakten får vi syn på flocken och lyckas komma hyfsat nära mot vinden, närheten gör att vi tar det lugnt och smyger mycket försiktigt ivrigt spanande. Plötsligt får vi syn på dom bakom några buskar, dom står där på 80-100 m, den största tjuren anar nåt och ställer sig på en liten höjd så ryggen syns över buskarna och spanar åt vårt håll, har den fått syn på oss? Har Fredrik öppet för skott? Ett kort ögonblick går den bara nån meter åt rätt håll fri från buskaget och Fredrik tar tillfället som ges, den brakar iväg bara 20-30 m innan den faller. Kul!! Vi har tagit varsin Red med bara nån timmes mellanrum båda på ovanligt bra avstånd och bra skott, det känns klart över förväntan då vi redan varit med om att dom lurat oss flera gånger med sina skarpa ögon.

Vi återvänder för lunch och kort vila. Ett rejält regn och åskväder gör att eftermiddagens jakt ställs in och istället tar vi oss tid att mäta trofeer. Alla skallar och skinn ligger i salt. Dom mäts i längd och grovlek vid roten, det visar sig att vi redan har två guld i gruppen, Pelles Oryx och Kims Springbuck, själv har jag samlat ihop 3 silver i salthögen.

En trevlig middag avrundar dagen. Många av oss har redan efter 2 dagars jakt skjutit en stor del av det paket som ingår så nu blir det att börja snegla på ytterligare djur. ”Cull” dvs äldre djur och djur som har klena eller skadade horn kan fällas betydligt billigare och erbjuda trevlig jakt.

Flera av oss har också bestämt oss för att byta bort Pumba (warthog/vårtsvin) som vi inte ser mycket av mot den vackra Impala antilopen som vi redan sett flera ståtliga individer av.

Framåt elva smyger jag iväg, lägger huvudet mot kudden och somnar innan jag känner örngottet, goda samtal, bra jaktkompisar, ljumma namibiakvällar, iskall GT och jakt är bra sömnmedicin!

Tack för ännu en fantastisk jaktdag!

Vi vaknar till en fantastisk morgon, solen stiger precis när vi sätter fötterna på altanen för att gå bort till huvudbyggnaden och samlas vid det stora matbordet för gemensam frukost. Det ligger mycket förväntan i luften och vi känner oss redan ganska hemma efter gårdagens mjukstart och trevliga middag.

  
Direkt efter frukost bär det iväg, vi delar upp oss på olika områden och är snabbt ute på marken, bara några hundra meter från gården är det vildmark och kikaren är det redskap som stillar nyfikenheten från en fin position på bilflaket samtidigt som man parerar den stötiga bushvägen, bössan ligger också beredd om det skulle dyka upp nån schakal på vägen ut. Efter ungefär en 15-20 min är vi vid vårt område. Jag jagar idag ensam med Bennie precis som igår och vi börjar med att bara gå några hundra meter för att försiktigt smyga upp i ett jakttorn vid ett uttorkat men grönt och frodigt vattenhål.

Så fort vi kommer upp ser vi vilt, jag räknar snart till 6 olika viltslag, Blue och Black Wildebeest, Oryx, Zebra, Red Hartebeest och Schakal. Det mest intressanta är en ensam oryx som  nog är den svåraste av dessa, den ligger ensam ungefär 200 m bort bland några zebror, ensamma djur går tydligen ofta tillsammans med andra för att  få hjälp med fler ögon att känna sig trygga. Jag vill inte skjuta på det avståndet och har heller ingen iver för långskott så länge vi har gott om möjligheter att smyga närmare. Tyvärr stöts snart oryxen upp av zebrorna som verkar vilja äta precis det gräs han ligger på, han lunkar sakta bortåt. Vi smyger ned från tornet och börjar leta oss åt dess håll för att om möjligt få läge,

På vägen så tvärstannar Bennie plötsligt, backar och trycker tillbaks mig bakom en buske, bara 80-90 m bort ligger en jättefin Springbuck och vilar vid roten av en buske. Vi tittar försiktigt fram mellan grenarna för att inte oroa den, jag har fritt skottfält men har tyvärr inte med mig mitt skjutstöd, stående eller fritt känns lite osäkert på det avståndet, en Springbuck är bara lite större än ett rådjur och jag vill ha en bra träff, känner mig heller inte helt lugn så här 1a skottet. Bennie märker att jag inte andas helt lugnt och då det börjar bli lite brått för Springbucken anar nåt så erbjuder han mig att skjuta från hans rygg, han lägger sig snabbt ned på mage och jag tar stöd precis som djuret reser sig upp med framsidan mot oss, skottet går direkt innan den hinner börja fly och faller ihop på plats av skottet som tar lite högre än jag tänkt nära ryggraden. Vi stannar och tar det lugnt, massor av vilt runtomkring oss och det kan gott bli fler chanser så vi fortsätter att smyga sakta framåt. Mitt på den öppna ytan bakom bocken vid vattenhålet står en plötsligt en stor black wildebeest och fnyser argt åt oss på drygt 100 m. Enligt Bennie är det troligtvis den största vi kommer att se den veckan. Tankarna yr i huvudet, har jag råd med den? Den står fortfarande och fnyser med fronten mot oss för att visa sitt missnöje över vårt intrång på dess domäner, hur många sekunder har jag på mig?. Bennie har skjutstödet uppe och jag tänker ”va fa…n” lägger an siktar på stickhålet och skjuter, men känner i skottet att jag haft alldeles för brått och ryckt av skottet som passerar till höger, Bennies vana sinnen både ser nedslaget och noterar det uteblivna dova anslaget som så tydligt signalerar träff i djur. Förbannat….jag skäms och vill helst göra som strutsen…uppenbarligen lite för lättstressad och ivrig i skottögonblicket. Den ståtliga tjuren är snabbt långt borta, vi går fram för att säkra våra teorier och det är inte tillstymmelse till blod på skottplatsen. Vi tar ganska snabbt rätt på Springbucken och tar lite bilder,

Bennie tillkallar bilen och vi lastar upp den på flaket innan vi fortsätter jaga, restan av förmiddagen försöker vi hitta den Oryx vi såg men ser mest Black Wildebeest. På hemvägen ser vi flera vackra Impalabockar från bilen. Jag skäms fortfarande för bommen men försöker skaka av mig misstaget innan det är dags för en god Lasagne och sen lite kort vila på rummet innan vi ger oss ut igen vid tretiden på eftermiddagen.

Ute på området och ivrigt spanande från bilen får vi syn på två Red Hartebeest varav en riktigt fin tjur. Vi smyger mot dom men jag får fort en bra lektion i hur vaksamma dom är, gång på gång sticker det bruna karakterisktiska huvudet upp ovan vegetationen och ser oss redan på 3-400 m, en stark vind gör det extra svårt, vi backar och gör ordentliga lovar för att komma rätt i vind men dom lurar oss 3 gånger på raken.

Mitt i jakten på dessa går vi också på en Oryx som lurar oss och snabbt försvinner spårlöst i vegetationen. Det kommer plötsligt en ordentlig regnskur och åskan dundrar respektfullt en bit bort. En stund senare nu nära skymmningen är vi vid ett nytt vattenhål och smyger där upp i ett torn, mellan 100 och 200 Springbuck står i bakkant och även några enstaka Bläsbuck.

Plötsligt ser vi en ensam Oryx komma från vänster, mycket troligt den vi skrämde förut, den går på drygt 150 m men börjar plötsligt gå bortåt. Bennie undrar om jag känner mig trygg med att ta den, jag gör mig klar och tar stöd vid sidostolpen, tyvärr hinner den gå en bra bit men stannar ändå fint och den stora kroppen känns inte svår på 200 m. Jag släpper skottet som tar men troligen lite lågt för den stannar inte utan haltar halvspringande iväg, jäklar… nu är det brått vi vill inte tappa en Oryx strax innan mörkret. Jag skjuter snabbt två skott till på 250 m, ett av dom tar, den stannar och det syns blod i munnen, den lägger sig ned på drygt 300, eftersom den fortfarande är oroande pigg vill Bennie att jag fortsätter, ett skott till som tar men den reser ändå på sig och går en bit till tills den lägger sig på 390, jag håller upp ordentligt och får in ytterligare en träff, den reser sig igen och haltar upp bakom en buske på drygt 450 m där den lägger sig, vi går snabbt ned från tornet och tar oss över den öppna ytan medan den ligger och betraktar oss, inne på 100 m har jag den i siktet men bara huvudet så Bennie vill gå till höger så vi har halsen, då reser den ännu en gång på sig och brakar iväg in i buskarna, Bennie ropar på bilen med hunden som kommer på några minuter. Vi hör den igen springa en kort bit och brakande lägga sig och släpper hunden som snabbt hittar den och börjar skälla, vi springer fort fram och ser precis hunden flyga bakåt för att undvika de sylvassa hornen vilket den inte helt lyckas med.

Jag skjuter fångskott, mitt absolut sista jag har med mig och den lägger ned huvudet. Efteråt räknade vi till två skott i lung o hjärtrakten, ett genom frambenet bakifrån och det två långskotten i bakdelen varav ett alldeles precis intill ryggraden, vilket otroligt segt djur!

Men det är med en stor lättnad vi gratulerar varandra för att vi redde ut det. Bennie erkänner att han önskat sitt vapen ett kort ögonblick i tornet men berömmer mig för att jag höll huvudet kallt och träffade på de långa avstånden. Vi tar lite bilder och hittar hundhår på hornen, det är en stor och fin tjur med grova fina horn, nästan 90 cm långa. Hunden har bara en mindre skada men hade riktig tur som klarade sig.

Min andra dag innehåller nästan lite för mycket dramatik…omtumlad tar vi plats i bilen för hemfärd.

Alla samlas för några drinkar innan vi samlas vid elden, berättar dagens historier och avnjuter ännu en god middag tillsammans.

Det stör mig alltid enormt att inte skjuta bra men första dagen i ny miljö pch stora förväntningar gör tydligen att man inte riktigt är lika lugn som för det mesta annars. Min PH´s avslutande ord ”Enjoyed hunting with you today!” lugnar mig dock när jag lägger huvudet på kudden för att somna några sekunder senare.

Nästan ett år efter att vi bestämt oss för resmål, resa och ingående vilt så samlas vi en ruggig marsdag tidig morgon i Pelles rymliga Landy strax utanför Linköping, 5 förväntansfulla jägare fyller bagaget och tar plats. I väntan på bussen till flyget med bagaget i högsta hugg fångar jag 3 gubbar och en grabb, lite frusna men förväntansfulla!

Kim Funck, Fredrik Eklund, Pelle Forss och hans son Jonathan Forss också jag själv Per Andersnäs. Vi har köpt 7 dagars jakt på Keerweder Safaris i Namibia via RES TUTA i Sverige. Som vanligt är det en grym känsla att få komma iväg, att med alla uppdämda förväntningar ha det precis framför sig!

Nästan precis 24h senare via Frankfurt landar vi utanför Windhoek Namibias huvudstad, lite tröttare men glada över att vara framme inklusive all packning och våra käraste ägodelar, en hög med Blasers.

Vi blir hämtade av två av våra tre PH’s Bennie och Johan som tar oss till en god frukost inne i stan samt förbi en affär med jaktkläder där vi kompletterar lite innan vi tar fart ut mot Keerweder Farm 2 h sydöst Windhoek. Vi checkar in i fina rum i en vacker byggnad på en höjd i kanten av den ca 7000 ha stora egendomen på randen av Kalahari inte så långt från Botswana.

Efter lunch bär det direkt av ut till skjutbanan för att kolla av bössorna och att vi kan skjuta, efteråt får vi veta att dom tidigt insåg att dom inte behövde ta med sig egna vapen utan kände sig trygga med vår förmåga. Bennie som är huvudman på gården går också igenom säkerheten och information kring jakten och upplägg.

De djur vi alla har i vårt grundpaket är Oryx (Gemsbuck), Warthog, Springbuck och Red hartebest, dessutom har några innan bestämt sig för Zebra och ev. Kudu som tillägg. Man kan under veckans gång växla ut och ändra sig genom att välja andra djur från en prislista och betala ev. merkostnad. På den finns även billigare ”cull” som är djur som skall skjutas av för dålig trofé, köttbehov eller annan anledning för ca 2000 kr. De trofédjur som väljs ut ur paketet eller tillägg kostar mellan 3.500 för de billigaste till kring 10.000 för Zebra, Gnu och Kudu och upp till 15.000 för Eland som är dyrast. Vi har inte efterfrågat några rovdjur men kan skjuta Shakaler utan kostnad.

Direkt efter skjutbanan ger vi oss redan denna första dag ut för att mjukstarta jakten den sena eftermiddagen, ingen tid att förlora! Vi sitter upp på bilarna med våra PH ger oss ut på marken för att lära oss omgivningarna, se vilt och jaga om vi får tillfälle. Ingen av oss har varit i Afrika och jagat förut och allt är nytt, växtlighet och djurliv liknar förstås ingenting vi är vana vid och ögonen är stora, kikarna får jobba och de första dagarna studerar man extra vetgirigt allt som rör på sig och naturen med sin mestadels buskhöga, torra – karga växtlighet. Alla växter har små blad för att behålla vätska i värmen och många av buskarna är taggiga och vassa att gå för nära, den värsta ”waitabout” har hullingar som fastnar och går in djupare och man försöker gå förbi utan att lyda den… vänta en stund, dra ut taggen eller helst respektfullt undvika dess grenar.

I vegetationen finns det diverse giftiga ormar som man ska ha respekt för, både svart mamba, div. kobror och pufformar, men dom är utrustade så att vi klarar oss bra om vi direkt åker till sjukhus i Windhoek ifall nåt skulle hända.
Jag får ensam följa med Bennie första kvällen, vädret är underbart, som svenska sommar nu i slutet av monsunperioden innan deras vinter, det har kommit regn och ska komma mer så det är ovanligt grönt, snart har man passerat snittet som bara ligger på 8 regndagar/år.

Redan denna första kväll kan jag från bilen och en lång promenad i bushen räkna ihop 5 olika vilt: Impala, Red Hartebeest, Springbuck, Blue Wildebeest (en typ av Gnu) och några Warthogs som springer omkring i buskaget ganska likt våra vildsvin.

När vi börjar gå förvånas jag först av det som är den stora skillnaden mot vår svenska smygjakt, först tror jag Bennie är lite arrogant för han ser sig inte om så mycket utan går omkring och tittar på marken? Efter en stund inser jag att det är spår han tittar efter. Marken tillåter med sin röda sand god spårkvalité och man spårar mycket mer än vad vi gör i kombination med att man klättrar upp i lämpliga träd och spanar för att sen smyga an.

Två av oss har jaktlycka redan första kvällen, Pelle skjuter en fantastisk Oryx och Fredrik skjuter en schakal. Efter att med 3 timmar i buschen stillat den värsta jakthungern och fått se hur det ser ut så kör vi tillbaka till gården, fortfarande fulla av förväntan och iver, det vi har längtat efter så länge känns redan överträffat av det vi ser! Hungriga och lite trötta efter en lång dag samlas vi för middag så fort vi duschat och bytt om.

Vi sitter runt en eld i den fina trädgården på altanen och pratar om dagen medan Bennie grillar och hans fru och hennes föräldrar dukar fram. Tillsammans med familjen i tre generationer avnjuter vi sen en fantastiskt middag, vi får bl.a Eland som är det bland det absolut godaste vi ätit från en grill och då är 2 st i gänget kockar! Vi njuter av måltiden, gott vin och trevliga samtal innan kvällen blir sen och vi varvar ned framför nån drink och letar oss till rummen efter lång resa och händelsrik dag för att vara pigga i morgon då det blir full jakt!