Radiobabbel

Jag tror att många jaktlag har mer eller mindre att lära kring hur man hanterar radiokommunikation, Jag har själv hunnit uppleva många olika varianter senaste åren. Allt från att man inte berättar nåt om vad som händer till att det pratas så mycket att man har svårt att kunna säga det som verkligen är viktigt, eller för den del höra nånting av det som händer runtomkring en i skogen om man inte stänger av sin egen radio.

Oftast fungerar det mycket bra men då det inte fungerar är det riktigt irriterande eftersom det lätt gör att man missar ett djur helt eller förkortar det korta tillfället man har på sig att bedömma och komma till skott så att man missar chansen.

Hur stort problemet kan bli och hur mycket disciplin som krävs beror förstås på antalet jägare, hur viltrikt det är och hur många hundförare man har igång samtidigt. Den som kan styra upp det och sätta en ”kultur” är framför allt jaktledaren, men jag tror att vi jägare speciellt hundförare också kan bli bättre på att ge varandra feedback och komma ihåg syftet med kommunikation samt vikten av tystnad. Ibland upplever jag nästan att det verkar lättare att klaga på den hundförare som berättar för lite än den person som pratar för mycket.

Så här efter hundsäsongen tar jag mig friheten att skriva ned några självklarheter och enkla riktlinjer som jag tror kan vara en bra påminnelse för många och kanske inspirera till att få bättre ordning.

Varför är radiokommunikationen viktig?
1. För att alla i jaktlaget snabbt och enkelt skall kunna informera varandra om vad som händer och är viktigt att veta…
2. För att man skall kunna be om hjälp eller viktiga råd om nåt händer.
3. För att jaktledaren ska kunna styra upp händelser och starta, stoppa, begränsa vilt etc.
4. För att hundförare och/eller drev skall kunna kommunicera vad som händer och sinsemellan styra upp hur man agerar på bästa sätt.
5. Om det händer lite på marken så kan det förstås underlätta på passet om man får veta vad det finns för djur i såten och om hunden fått upp nåt så att man vet att det kan vara nåt på gång…eller kan komma att hända nåt även om informationen inte är superviktig.

När ska man inte prata i radio?
1. Om man inte har någon information som är viktig just nu – fråga dig: behöver någon verkligen veta detta? Och…behöver dom veta det nu eller kan vi lika bara prata om det sen? Tänk på att det som kan te sig viktigt, komiskt eller intressant för dig just där du är kan vara intressant för alla men inte så viktigt att veta just då. Det behövs inte mycket prat i radion för att en passkytt missar ett djur som smyger förbi.
2. Om man har långt samtal med bara en person, är det superakut så säg till på radion att du ringer upp istället är det mindre akut…låt bli helt.
3. Om något kan upplevas känsligt för en person eller jaktlaget.

Varför inte då? – Detta är det som jag tror att många lätt glömmer bort!
1. För att alla i jaktlaget istället skall kunna höra vad som sker runt omkring dom, djur som är på väg eller hundar som skallar etc. Vi är där för att jaga inte prata och för att höra krävs tystnad.
2. För att man inte med sitt prat skall varsla djuren om var man sitter, dom har nog med fördelar med sitt goda luktsinne! Mycket lätt att underskatta hur långt det hörs även om man försöker viska.

Exemplen på onödig information kommer hela tiden, speciellt från upprymda hundförare eller folk som vill vara hjälpsamma till överdrift. Jag upplever att ju mer någon har jagat ju tystare är dom, jag har aldrig upplevt att dom som skjuter mest pratar mycket i radio!

  • Älgskit i såten men den är gammal (!?!?)
  • Nu höll jag på att ramla i diket (?!?!)
  • Det passerar en svart hund förbi pass 18 (hundföraren har alltid gps numera men…svarar ändå i 3 av 4 fall typ: Har den gul väst – Ja – Då är det min (och… !?!?!?)
  • Nu går drevet mot pass 21 (Onödig information såvitt hunden inte går tyst …men pratet i hörssnäckan gör att man just då man behöver sin hörsel mest missar att höra djuret som kommer långt före)

Hur ska man kommunicera händelser?
0. Anropssignalen: Till vem, från vem och har man bra förbindelse ta ärendet direkt!
Exempel: Johan från Per – Ligger djuret?
1. Kortfattat: Vad är viktigt och inget mer. Vissa saker kan te sig viktiga…men överväg om det är nåt som någon verkligen kan agera på!? Sen finns det förstås lag där man har god disciplin och passkyttarna behöver veta lite vad som händer för att minimera tristess om man sitter 5 man på 3000ha i Norrland och ser 1 djur per v.
2. Förståeligt: Om du berättar om djur, ange absoluta riktningar inte relativa, bakåt, förbi eller bortåt säger ingenting för dom som inte är du! Ange helst kända referenser, om det inte går väderstreck, fart och djurslag samt kön etc. ”En dov sprang förbi mig” säger absolut ingenting medan ”En dovstång passerade pass 15 i hög fart österut över hygget” kan vara mycket intressant.
3. Tryck in knappen innan du pratar och håll inne tills du slutat, nåt som är en vanlig synd för många av oss, speciellt när man är ivrig eller har brått. Se också till att ha en bra mikrofon, den vanligaste bristen på komradio. Men ger vi varandra inte feedback om sånt så kan man aldrig förbättra sig.

P1000050

Min egen radiokommunikation är inte på något sätt perfekt…det var inte det jag vill säga med detta inlägg, men jag har flygit som pilot i 7 år (Jag är inte imponerad av det jag hört som Armen lär ut, tar mer tid än flygets) och vet vad det vill säga att inte uppta kanalen utan att kortfattat och tydligt säga vad man vill,  sen har jag jagat i många år och ofta förvånats över allt ”trevligt” men ointressant prat som fyller etern…och i andra änden några fall med där det är helt tyst på radion och inget vet något.

Jag hoppas jag kan bidra till nån insikt för den som läser detta med öppet sinne eller nybörjare som undrar vad man skall tänka på. Detta är definitivt något man borde prata om på jägarexamensutbildning? Oftast upplever jag dock att det är lika många äldre jägare som syndar med detta.

Säg det tydligt, kortfattat och enkelt att förstå!

Mycket lätt att vi missar massor av viktiga mindre händelser omkring oss om vi spenderar mer tid till att kolla på GPS och prata i radio än på att verkligen jaga!

/LA8PV!

Annonser

Snön är jägarens bäste vän…

Finns det något bättre för jakten än avlövat, spårsnö och tjäle så man tar sig fram överallt, ser bättre vilka djur som rört sig och hur dom rör sig, man kan lätt förfölja om man inte kan ha hund och har man hund ser man bättre vad hunden går på. Jag njuter varje sekund som jag får ynnesten att jaga i snö, speciellt nysnö förstås då man även ser de färskaste spåren. Nysnön gör förstås också att man själv kan smyga tyst till pass och djuren förblir inne i såten innan det drar igång, speciellt gynnsamt om man jagar kronhjort som är lättstörd. Det dämpar också andra ljud som nybörjarens metallklank med magasinet eller fumlarens smäll i bildörren….

P1030381

Skarsnö är vasst o låter oändligt högt vid varje steg men har också sina fördelar, tyvärr svårt för hundarna men går man då i drev istället och får fart på djuren så går dom inte långt pga att det hörs så väl och stöter man dom framför sig så hörs det väl för passkedjan när det är nåt på gång. Det är samma spänning som när man hör hundskall eller prassel i grenar men mycket tydligare och man kan oftast höra vilken storlek/sort det är på djuren och om det är flera. Är det bara lite skarsnö så hundarna klarar av en stund är det förstås suveränt då djuren ofta står kvar o trycker så länge dom kan så en hund som hittar åt dom och får fart på dom är som vanligt det bästa.

20150131_101633

Man lär sig otroligt mycket, jag passar alltid på och gå i någon såt, då får man även upp värmen men framför allt lär man sig alltid nåt nytt om vilka djur man har inne och hur dom går undan för drevet eller hundarna. För att inte tala om fördelar när man kommer till en skottplats och skall se hur skottet tagit eller ej, hår och blod syns fantastiskt mycket bättre och även en bom lämnar oftast tydliga hål i ytan på snön. Att förfölja ett påskjutet eller skadat djur blir oändligt mycket lättare…eller att verifiera oskadat djur med spårstämplarna och hur dom rört på sig vid skottet och efteråt.

Det är en lyx att få jaga i södra Sverige där tillgången på arter och antal gör att vi jagar ända in i februari, vi har oftast snö från senare delen av december så har man tur hinner det bli flera helger. Att få jaga drevjakt på vildsvin, dov eller kronhjort är så mycket lättare när dom syns mot den vita bakgrunden istället för att man bara ser grisens rygg över ormbunkarna. Man ser dom oftast lite tidigare och hinner förbereda skottet på ett annat sätt genom att lättare känna igen viltet, kön och bedöma avstånd och fart när man får några viktiga sekunder till.

Behöver man fodra då djuren får ont om mat så är foderplatserna en ypperlig möjlighet att inventera och se vad man har för djur på markerna vilket förbättra r möjligheterna till en bra förvaltning. Har man någon form av problem t.ex med jordbruket så kan några av dom precis som åtlar också vara en möjlighet att skjuta av precis rätt djur och nå de nivåer man önskar.

20150205_164936

För att inte tala om kombinationen kyla och en värmande brasa och njuta av en kopp choklad, tina fötter och fingrar samtidigt som man hör jaktkompisarnas berättelser om vad som hände i senaste såten…en lyx att njuta av!

P1000422

Sen måste man förstås tillstå att för mycket snö tufft för djuren speciellt om det kommer innan dom ätit på sig, hundjakten kan få avbrytas lite tidigt av etiska skäl eller att det blir omöjligt med kortbenta hundar…men även då kan snön ge roliga jakter om man spårar med snöskor och stöter fram djuren som oftast inte går så långt och fort. Men generellt är fukt och blöta värre för vildsvinens föryngring än snö, speciellt om det växlar mellan blöta och stark kyla utan att dom har bra snö som isolerar.

Men som deporterad norrlänning i Östergötland måste jag ändå säga en sak som snön gör…och som jag inte kan få i våra viltrika södra delar av landet – Gud vad jag längtar efter toppfågeljakt!!

P1020808-001

Hösten, vår fantastiska jakttid och en jägares tacksamhet!

Satt på kontoret i veckan och surade ett tag, vart helt enkelt lite avundsjuk på alla som var ute på älgjaktpremiären medan jag själv satt instängd på kontoret i det vackra och friska höstvädret. Jag klagade t.om lite för jaktvännerna på Twitter! Vårt lag jagar bara på helger och det kändes lite tufft att inte få vara ute direkt i premiären. Men sen tänkte jag efter och kom på att hösten varit så bra en höst bara kan vara för en jägare som brinner för sitt intresse. Vädret har varit otroligt, jag har sen i augusti en helt underbar västlaikavalp som skänker massor av glädje och jag har redan haft många suveräna jaktminnen på bara 2 tidiga höst månader. När jag ser tillbaka på det som hänt finns det all anledning att bara vara tacksam för alla de stunder jag fått i skogen och de spännande jaktminnen jag hunnit samla på mig.

Jag har haft en underbar resa till ett Lappland och storskogen i höstskrud även om jag inte såg någon älg mer än i slaktboden.

P1000037

Jag har hemma i Östergötland och närliggande Småland och Sörmland haft turen att få fälla flera olika vilt där alla skänkt mig minnesvärda stunder och ett fantastiskt kött från djur som varit lyckliga i sin ursprungliga miljö och dött snabbt utan lidande. Alla föll på plats utom ett som sprang iväg och föll 40 m bort och det har varit lämplig ålder, kön och storlek.

Förhösten 2015 (innan hundjakten)

I goda jaktvänners sällskap har jag också fått dela trevliga stunder, god matsäck och njutit av stillhet såväl som spännande ståndskall…och allt detta bara på två månader! Hela heta säsongen med hundjakt och jaktlag är fortfarande kvar, bara en sak är helt solklar, jag är tacksam och egentligen inte ett dugg bitter…. förutom korta stunder då jag ser annat omkring mig!? När jag ser reklambladen i postlådan och undrar hur grisarna har mått när fläskfärsen kostar 29:90 eller fläskfilén 69:90, och vad uppfödaren får..och vilken chans dom har i konkurrensen om snåla konsumenters gunst att ge djuren en bra miljö? Eller när jag hör på sociala medier om djurensrättaktivister som kört helt fel i sina resonamang och krossar rutor på jägarnas bilar, hur tänker dom? Jo dom tänker lika j..a fel som aktivisten i Sydafrika (SVT Korrespondenterna) som för att ”rädda” lejon stänger in dom i burar som är 15×25 m och ger dom namn!? Vad har dom förstått om hur naturen fungerar?

Lycka är hur man lever sin stund på jorden och alla djur kan inte leva länge i en miljö där dom inte har plats! Att livet ibland förkortas av ett välriktat skott istället för en sjukdom eller som mat åt ett rovdjur eller påkörd av en bil på vägen innebär inte att det är synd om djuret, tvärtom! Jämfört med andra djur har dom levt i sin evolutionärt ursprungliga miljö och haft det bra. När skall djurens ”vänner” inse det? Själv mår jag dåligt när jag ser djur i djurparker, speciellt rovdjur som rör sig över stora områden. Problemen för djuren både i Sverige och i Sydafrika är kraftigt minskade habitat pga av vårt välmående som gör att vi fortsätter breda ut oss och ta större och större områden till vår gränslösa ”tillväxt”. Ont om utrymme och inträngda på små områden där det inte finns naturliga förutsättningar att ha mångfald och populationer som för hundratals år sen. När jag möter dessa bristande insikter och snedtända aktivisters åsikter så blir jag bitter…och tycker synd om människor som missat så mycket av hur naturen och helheten fungerar så att man tycker att vegetarisk kosthållning räddar djuren utan att inse att odlingarna och speciellt ekologiskt odling som kräver större ytor också tyvärr i många fall tränger undan massor av djur och minskar deras utrymme ytterligare, underskatta inte och förenkla. Naturen i helheten och sambanden är komplicerade, och inget är lika enkelt svart och vitt som i Disneys värld! Flytta er från TV-soffan, gå ut i skogen, njut och öka er förståelse om naturen. Prata med en jägare och se en människa som i de allra flesta fall har massor av kunskaper om natur och viltvård och massor av respekt för naturen och djuren i sin rätta miljö.

Jag är tacksam och stolt över att kunna och få vara jägare!

Kronhjortsbrunst

Jag har bara jagat 4-5 år på bra kronhjortsmarker men redan fått se brunsthjortar vid många tillfällen samt fått njuta av deras djupa bröl i olika nyanser när dom tävlar med varandra …oftast i mörkret. Men i år fick jag för första gången se hur dom klär sin krona med växtdelar när jag satt en kväll på vakjakt på våra marker. Tyvärr har jag ännu ingen separat mic som tar upp ljudet bättre och filtrerar bort vind.

Köpte en smoker i vår… riktig BBQ!?

, it som  man i USA kallar BBQ associerar vi i Sverige ofta till vardags med att bara ”grilla” d.v.s traditionell relativt snabb grillning med direkt värme och lite rök t.ex i en vanlig kupolgrill med briketter eller kol. USA är stort och jag vågar inte tala för hela landet men när man läser om seriös BBQ handlar det i de flesta sammanhang om långsam och mer ugnslik tillagning på indirekt värme med mycket mer rök och ånga och det görs i vad dom kallar Smokers.

Ibland känner jag igen mig i Solsidan när han ”tvångsgrillar” på natten och vältrar sig i utrustning. Jag har haft många olika modeller genom åren och flera olika typer, både gasol och olika typer av grillar och enklare smokers, alla fyller sitt syfte. Jag har under de senaste åren också rökt mer och mer, framför allt viltkött i mitt rökskåp vilket jag också beskrivit i tidigare blogginlägg. Ett sånt ”skåp” är perfekt för att röka lax, bogar och sidfläsk m.m men oftast beroende på konstruktion för kallt för riktigt BBQ som skall vara nånstans mellan 95 och 140 grader. Det allra enklaste sättet att grilla indirekt är att ha en stor grill där man lägger briketterna i ena änden och köttet i det andra över ett kärl med vatten. Går man över till riktiga smokers finns det flera olika modellet att välja på. Den absolut vanligaste smokern som finns att köpa i Sverige är Smoky Mountain från Weber, den är rimligt prisad och enkel att komma igång med.

Jag har länge varit sugen på att utöka utrustningen med en större smoker i riktigt tjockt gods som håller stabil temperatur. I vår vart det dags och jag slog till lite snabbare än planerat då jag insåg att en god vän och jaktkompis var återförsäljare och kunde stötta med utrustning och goda råd. Det blev en GrillSymbol 1000. Den  tar betydligt mer plats än en vanlig grill och eldas ju med ved vilket föranledde att jag fick tillbringa flera av vårens helger till att utöka altanen med en stenlagd del eftersom det inte passar så bra att hålla på med eld, varm kol och aska på den vanliga träaltanen.

20150905_132442

Man tillagar alltså långsamt t.ex spjäll, bringa, grissida och annat som har mer fett i eller på sig. Till skillnad från enklare rökskåp så röker man alltså varmare vilket också gör det lättare att skapa och variera ångan som gör att köttet tar upp röken bättre. Konstruktionen med lock och tjockt gods som håller värmen gör det också lättare att öppna och göra saker med köttbitarna utan att förlora temperaturen.

Det första man ställs inför innan man kan börja med själva tillgningen är att man måste skaffa rätt sorts ved, det fungera med all sortas lövträ men ek eller fruktträd är det som många rekommenderar. Det är ju inte självklart att få tag på och det måste sågas, klyvas och sen förvaras och torkas ordentligt, tyvärr inte bara att åka och köpa en påse på affären. Jag hade tur som fick hjälp att hugga redan torkat äppelträ för årets behov, sen har jag nu körsbär på tork inför nästa års behov. Sen måste man läras sig elda den och reglera temperaturen för att hålla rätt och jämn temperatur. Jag övade några helger innan jag bjöd hem folk, men även övningarna gav faktiskt bra resultat!

Det som förvånar mig mest är att när jag gör rimmat sidfläsk i smokern så behöver jag till skillnad från i skåpet där jag som varmast får ca 90 grader ett mycket godare (mat) fläsk som inte lika lätt blir torrt, jag har kört det till både 80 och 95 grader och det är ändå inte torrt, speciellt direkt ur smokern när det är varmt så smälter det som smör i munnen, helt otroligt gott. Gäster blir lyriska! Det är temperaturen som startar processer i vissa proteiner i fettet som då bryts ned. Kanske i kombination med att man lättare få upp en bra ånga som gör skillnaden? Jag har inte koll på detaljerna och mycket att lära! Observera att det gäller köttbitar med mycket fett i. Har även provat att köra ex.vis magert viltkött som biff ett tag för att få mer röksmak men det blir torrt och är betydligt godare att bara snabbgrilla med hög och direkt värme. Det vanligaste nötköttet som körs i smoker är bringa som har en tjock fettkappa på sig. Fett vildsvin blir också jättebra även stekar, jag rimmar det som innan rökning i skåpet i 6% saltlake, ett dygn per cm tjocklek.

Jämfört med rökskåpet ger det alltså saftigare resultat som passar bra som mat…men vill man ha till pålägg eller sitta och karva vid lägerelden på hösten så blir det bättre ”charkuterier” om man gör det lägre temperatur i skåpet så att det blir torrare och hårdare.

Det finns gott om riktigt bra forum, web-sidor och Facebookgrupper ex.vis BBQLovers. Några böcker som jag starkt rekommenderar är:

20150913_120825

Alternativa kläder för jakt – ändrade och nya kriterier för mig!

Efter att ha gnällt lite och tyckt mycket om utbudet av jaktkläder i tidigare inlägg så har jag börjat leta alternativ, som sagt så finns det en hel del bra i flera märken, men går man in på affärer är det ganska tunt urval även i Stockholm så man är ofta tvungen att beställa via nätet, ta hem och prova hemma. Det är svårt att hitta det man vill ha om man inte ska ha ett membranjaktställ i cammo med oranga inslag som även Biltema har numera. Kvinnor klagar också på brist på bra jaktkläder med snygg kvinnlig passform.

Framför allt tycker jag är det är stor brist på alternativ utan GoreTex/membran, speciellt i cammo och i fallen med membran oftast höga priser vilket gör att det är intressant att se vad det finns för alternativ bredvid de stora märkena. Jag har som sagt flera plagg jag är nöjd med framför allt från Härkila och Chevalier och dom kommer att fortsätta vara goda alternativ framåt också. Men finns det annat?…. utan att man ska behöva åka till USA och handla där utbudet är enormt.

Det är inte så att jag utesluter membran, det är ibland ett ypperligt val, men det har helt börjat dominera!? Jag vill gå vidare och argumentera för membranlösa kläder som istället är baserad på tätvävt material som är tillräckligt vindtätt och med impregnering tål regn tillräckligt bra, varför då? Jo för att ”funktionsplaggen” aldrig andas lika bra som reklamen hävdar, och jag vill inte bli svettig när jag rör på mig med rimligt tempo, det är den svetten som kyler sen när jag stannar. Oftast när man rör på sig i rimligt dåligt väder så behövs det inte. Om man inte behöver cammo så funkar förstås fritidsalternativen som t.ex Haglöf, Fjällräven m.fl, men det finns även annat om man letar.

Nya alternativa kanaler på webben – lite tips!

Det första alternativet var en web-shop som är det som Överskottslagret var en gång i tiden fast 10 ggr bättre och inte bara svenska kläder. Jag surfade runt lite och hittade snart en site som gjorde reklam på Facebook och säljer militärkläder: https://www.facebook.com/Varusteleka?fref=ts

… och vem litar inte på bra militärkläder? Problemet är att dom ofta är så rysligt fula och har dålig passform…men det finns mer än jag trodde som verkar vettigt! Varusteleka.se är en finsk site som har web-shop på svenska, med en hel del vettigt i camo:
https://www.varusteleka.se/sv/

… med den brist på lättare och billigare cammokläder bland de stora märkena kommer den siten nog att få fler besök från mig som komplement till det etablerade. Dom har bl.a också mycket prisvärda jackor, ryggsäckar och bälten. Vill man inte se ut som en commandosoldat så blandar man med annat.

En annan liknande leverantör är:
http://www.tacticalstore.se/se/grp/kamouflageklader.php

Skjorta eller tröja?

Jag tror att jag själv fastnat lite i tröjor sen bra fleece kom och glömt bort hur jäkla skönt det är med ett plagg som inte sitter åt. Använder man flerlagersprincipen som alltid är mest flexibelt så inser man att luften har en viktig funktion, den isolerar när den är uppvärmd och ventilerar bort svett och värme om man ser till att det blir ventilationshål. Nu finns det ju tröjor som inte sitter åt också och dom är att föredra tycker jag, Härkila har en trevlig som jag prövade nu på Elmia – Nite, ulltröja som är lite ledigare. Arcteryx har också en superfin mindre tight som jag haft i många år. Houdini och en del av Fjällrävens fleece är skönt men mycket sitter för tight när man rör på sig tycker jag. Tröja är överhuvudtaget ett relevant alternativ när det är lite kallare, och då som förstärkning när man sitter stilla eller det är mycket kallt.

Sista året när jag tittat på kläder för Namibia och även under vistelsen där fick jag upp ögonen för skjortor igen, får erkänna att jag glömt bort detta flexibla plagg. Rymmer luft under och det går att kavla upp ärmarna enkelt utan att det blir för tätt som med en tröja. Med en väst utanpå eller Icebreaker ullväst under är det ofta också tillräckligt varmt för en svalare morgon/kväll nedåt 5-10 grader, och även kallare när man rör på sig! Jag har börjat testa en av Fjällrävens G1000 skjortor – Grönland:
http://www.fjallraven.se/greenland-shirt

En bra stryktålig väv som ska få vara en kombo med mina nya cammobyxor, materialet är lite kraftigare än vanliga skjortor, dom behöver inte strykas och det är rätt vindtätt samt tål en del regn, och mer om man vaxar. Väven tål också en hel del slitage jmf med tröjor som är rätt känsliga för spetsiga grenar och rosbuskar.

Ytterskal, jacka eller anorak?

Jag kan inte riktigt ta på varför men anorak är ett mycket praktiskt plagg som nu verkar komma starkt. På senaste tiden har flera anoraksalternativ hittat till Sverige, bl.a Ridgeline som är praktisk och fin, men lite för stor för mig, mer ett vinterplagg. SWAZI gör grymt bra grejer, jag har både Tahinni i fleece för kyliga pass och anoraken XP då det är blött. Fjällräven har flera fina anoraker som i min smak varit lite för grova, i vår släppte dom  dock en ”Numbers anorak shirt No.1” som är lite som en grövre skjorta där man kan ta av ärmarna och har flera rejäla fickor, har precis fått hem den och den är superskön som ett plagg direkt ovanpå en ull t-shirt eller/och en skjorta/tröja. Storlekarna tog fort slut så det verkar vara fler som upptäckt den.

http://www.fjallraven.se/anorak-shirt-no-1

Det är också ett plagg som är luftigt och tåligt för tuffa tag, ska jag smygjaga drar jag en supertunn lövcammo över. De här plaggen passar ju också ypperligt för alla andra fritidsaktiviteter.

Det verkar hända saker nu från de traditionella leverantörerna av fritidskläder. Sen jag skrev om kläder senast har både Fjällräven och Norröna gjort reklam för nya plagg i jakttidningar. Fjällräven fyller på ett mindre befintligt jaktsortiment ”Drev” med ”Lappland”, dom har verkligen en historik av att göra kläder som är slitstarka och funktionella utan eller med membran, men jag tror dom behöver lära sig jaktkläder. Tillverkarna verkar ha insett att dom med mindre justeringar kan nå en stor grupp jägare. Det kommer också fler plagg som är förstärkta och täta på utsatta ställen, Norröna lanserar en hybrid-byxa som uppmärksammas i senaste Big Game magasinet.

Jag hoppas bara att Fjällräven även har färgalternativ utan orange, när man jagar djur med gott färgseende föredrar jag att ha orange som enkelt tillägg för säkerheten när behov finns, det är bara att ta på sig väst, halsduk eller mössa. Det behöver inte vara på mina huvudsakliga kläder som jag även kan vilja ha när jag smyger helt ensam i skogen.

Kul med jakt…och bra kläder!

 

PS. Sen jag skrev detta har jag rest mer till olika klimat och Sverige bjuder på mildare vintrar, nu testar jag Sitka från Huntway.se och är mycket nöjd så långt…kommer att skriva mer om det vid tillfälle DS

Jägarna hemma igen – Samlade erfarenheter från 5 östgötar

Väl hemma igen tillbaka i vardagen satte vi oss och summerade vilka minnen och intryck som sitter skarpast kvar i minnet  från vårt första besök i Sydöstra Namibia, 2 h sydöst Windhoek. Bara våra helt subjektiva åsikter och erfarenheter utifrån ett besök på en plats i detta underbara jaktland!

Per Andersnäs – Minnen för livet!

P1030405-001

Vi var där sista veckan i mars, svala nätter men på dagarna var det mellan 20 och 30 grader. Lite avsvalkande och uppfräschande regnskurar då och då och ibland riktigt dundrande åskväder eftersom det är i slutet på monsunen. Shorts var skönast på dagarna men ibland ändå ett svårt val då det i vissa jaktområden var tät buskvegetation med mycket taggiga buskar, värmen gjorde att jag vissa dagar ändå valde ta några rispor. Dom som var uppvuxna där verkar ha ärvt riktigt tjockt läderskinn på underbenen samt en vana att placera fötterna helt rätt. Hatt var att föredra före keps pga solen, jag hittade en riktigt skön tjock tyghatt därnere. Bästa möjliga solskyddsfaktor är inte fel. Välventilerade svala bomullskjortor fungerar bäst, långärmat skyddade mot buskarna och vart inte för varmt om dom satt löst, lätt att kavla upp ärmarna. Finns att få tag på både hemma och på plats. På mornar och kvällar var det skönt med nåt tjockare långärmat typ safari/militär jacka men fortfarande luftigt, inga tighta tröjor! Är man osäker är det smart att handla en del därnere i samråd med sin ph. Ullsockar av det tunnare slaget fungerade bra i mjuka kängor. Flera av oss hade köpt Courteney kängor vilka fungerade mycket bra, tillverkade i Afrika och utvecklade på plats. Dom är bra marknadsförda här hemma och kan verka som enda alternativet men därnere är dom ett av många märken på kängor för varmare väder. Köper du nåt annat så se till att välja låga ofodrade skinnkängor som andas bra, du behöver inte nån Gore-tex.

Den drygt midjehöga vegetationen med lite träd här och där döljer djuren bra men när man kommer upp lite själv och använder en bra handkikare gör den goda vilttillgången att man ganska fort kan hitta djur på lite håll. Den sandiga marken med tuvor och sten och däremellan ren rödbrun sand gör att spåren syns bra. Alla ph´s är duktiga spårare och skiljer lätt på alla arter som för en annan ändå ser ganska lika ut, speciellt i början. Skyttet blir ofta lite längre håll då man syns väl i den för det mesta låga vegetationen och djuren är varska. Ofta stannar individer till och lite nyfiket studerar inkräktare på typiskt 150 till 250 m och då gäller det att vara snabb. Jag upplever djuren generellt lite mer hårdskjutna än vårt vilt, antar att det beror på att dom evolutionärt haft en helt annan omgivning och miljö med mycket mer rovdjur och helt annat klimat!?

Tycker man om att filma är det bra att ha både en vidvinkelzoom för landskap samt en 150-600 till djuren. Jag låg lite mittemellan med min Nikonutrustning som är under uppbyggnad. Fotografering är kul som kompliment om man får dagar då viltet är skjutet och pengarna slut.

Miljön med boende, mat och service övergick mina förväntningar med råge och är nog svårslaget på framtida jaktresor, jag kan utan tvekan rekommendera Keerweder Safaris.

Ingen besvikelse på nåt plan!

Fredrik Eklund – Efter lång längtan!

DSC_1684

Jag och Pelle har i många år suttit framför brasan med en GT efter långa jaktdagar i Skottland och pratat om Afrika, det har lockat med en liknande jakt fast andra djur och trevligare klimat. För några år sen kom vi till skott och började reka. Vi tog in flera offerter, Pelle tog det avgörande steget och valde ut RES TUTA, dom gav ett bra paket med bäst pris så då var det plötsligt bokat i maj 2014. Kändes dyrt från början med vart i slutändan överkomligt och prisvärt, mkt jakt för pengarna!

Jag förbredde mig ordentligt, köpte och gick in skor, tänkte igenom kläder och läste en hel del om viltet, vägen fram med förberedelser är en kul del av ”hela” resan. Oroade sig innan för att kaliber 270W skulle vara för klent och stressade med att få in en 9.3 i Europasset men 270W fungerade ypperligt, perfekt för det vilt som vi skulle skjuta, speciellt på oftast relativt långa avstånd, mitt val av Oryx fungerade också perfekt. Mina kamerorna vart dock kvar i väskan, mobilen dög bra till många typer av bilder och jag  filmade mycket.

Jag tyckte långbyxor var att föredra med tanke på alla taggar, Courteney skorna fungerade bra, kniv behövde man knappt då andra tog hand om djuren, Kikare Zeiss 10×50 fungerade bra. Harrisbenstöden fungerade riktigt bra i fler situationer än förväntat.

Hemkommen kan man komma på sig med att bara gå och le. Eftersmaken från Namibia är ett tryggt, gästfritt land med ”riktig” jakt, klimatet var perfekt och väldigt engagerade ph som också själva uppskattade jakten. Det var äkta, vilda djur, staketen var låga så dom kunde komma och gå hur dom ville. men färre antal arter än förväntat.

Namibia gav mersmak!

Kim Funck – 270 och Harris äger!

DSC_1844

När ett par av mina vänner skulle förverkliga sina drömmar om att åka till Afrika för jakt och jag blev tillfrågad om jag ville följa med så tvekade jag inte en sekund. Ska jag åka någon gång i livet så är det med goda vänner och inget annat. Afrika har inte lockat mig av den enkla anledningen att jag inte kan viltet. Skulle jag få nöjet att skjuta en fin trofé så skulle jag varken förstå eller uppskatta, som att slänga pärlor på svin tänkte jag. Men ack så fel jag hade. Även de djur man upplevde tidigare som lite udda fick man en helt annan upplevelse av på plats i bushen. Red Hartebeest som jag tyckte var en lustig antilop (Koantilop på Svenska) imponerade stort på mig, resliga varska och graciösa, rent av magnifika. Jag lusläste boken ” Ask the Namibian Guide” innan jag for. Fick en samstämmig bild av kalibervalet som mer eller mindre sågade allt under 300WM för plain game. Kulval då? Jo bondat, bondat eller Barnes-X, ALLT annat helt odugligt. Vapenval? Nån sågade Blaser helt? Ops tänkte jag med min Blaser R93 i 270W. Jag jagar normalt med Sierra Game King. En helt vanlig normal blyspets. Allt var fel! Ordningssam som jag är inhandlades Nosler Partition kulor och en lämplig laddning togs fram. Kände mig trotts det lite ”busig” med att komma dragandes med mitt ärtrör i 270W. Jag kan nu konstatera att inga av de tre PH’na jag jagade med hade något ont att säga om den kombinationen. Reglerna är samma där som hemma att det primära är att skottet sitter där det ska. Ph’na själva använde 270W, 7×64 och 308W, 2 av 3 laddade med Sierra Game king. Jag var inte så inövad på att skjuta med 3 bening men det gick bra att komma in i det skyttet med.

Min vana trogen tog jag med mina långa S30 Harris benstöd. Dom har varit min bästa vän under många smygjakter både i Sverige, Kanada och Skottland. Perfekt stöd från liggande till sittande. Jag fick tre tillfällen att använda dom. En Shakal som fick bita i gräset på 300m, en Red Hartebeest på 280m och En Springbuck cull på 160. Det har jag fyra saker att tacka för. En välskjutande (i Afrika helt oduglig) Blaser R93a. Utprovad och välskjutande ammunition, Harris och Min Leica kikare med avståndsmätning. Tror faktiskt att Harris fick ett par nya kunder i Namibia.

Spårning dominerar. Det är nog först när man kommer dit och ser den röda sanden som man förstår deras möjligheter att spåra djuren. Det var relativt enkelt att lära sig några karakteristiska spår, som Redhartebeest, oryx och Gnu. Vansinnigt intressant och gav mersmak.

Maten då? Ingen högoddsare att vi åt en hel del antilopkött! Vilket kött sen, helt gudomligt!

Sist men inte minst: Klädsel? Själv hade jag långbyxor en dag och det passade inte mig. PH’na gick i kortbyxor av en anledning. Lite rivsår i början av whait-abit buskar men man lärde sig snart vilka buskar som man var tvungna att passera med försiktighet, typ 90% av dom. Sen en långärmad tunn skjorta, främst för att inte bränna sig. En tunn jacka som var skön att ta på sig på kvällar och morgnar. Kängor och tunna yllesockor. Gaters var inte nödvändiga under regnperioden då vi var där. I övrigt så har jag sällan träffat på så genuint varma människor. Något som fastnat och som jag tror är unikt är ljuset vid gryning och skymning, helt magiskt.

Afrika fick en plats i mitt hjärta, helt klart!

Pelle Forss – BBQ under södra korset!

IMG_3027 Så var det äntligen dags att se om drömmen eller fördomen skulle gå i uppfyllelse. Drömmen om en safari att minnas , med strapatser på savannen, smygande under lång spänning och svårighet, nervositet för allt främmande och okänt eller fördomen om ett jaktarrangemang för rika lönnfeta västerlänningar med iscensatta jakter och allt från bundna till drogade halvtama djurparksdjur.

Det var drömmen som slog in och efter tre dagars hårt spårande efter Kudu men endast ögonkontakt vid två tillfällen finns för mig minst en god anledning att återkomma till detta lilla paradis mitt ute i ingenting och två timmar från närmsta supermarket . Att det tagit minst sju år av velande att äntligen komma iväg hade bara en god sak med sig och det var att sonen Jonathan hunnit bli så stor och erfaren i jakten att han med glädje följde med, farsan kan ju behöva någon som håller koll på när han ska gå och lägga sig.

Resan:
Kvinnan vid incheckningen på Arlanda hanterade min väl fyllda resväska med finess och satte bara på en lapp ”heavy” och låtsades som inget alls, detta skulle visa sig inte vara riktigt lika enkelt på hemvägen vid incheckningen i Namibia såg man bara tillfället att få ytterligare 1300:- i intäkter men tack vare att jag reste med grabbar som reser lätt så fanns det plats att möblera om lite för att spara en sur utgift. Väl ombord på Air Namibia på väg ner fick jag också erfara nackdelen av att vara utvilad innan man reser och i kombination med stora förväntningar och rastlöshet blev natten lång och sömnen endast någon timme på den 10 timmar långa flighten. Något som inte verkade bekomma de övriga passagerarna på det toppmoderna planet, en titt runt om i cabinen vid 03,30 liknade mer en stor koloni med tomma knarrande svalbon skvallrade om att de flesta nog klarade resan bättre än jag. Väl nere började man ana att det kommer att bli alla tiders , ett smidigt system att få ut vapnen i tullen och inte några sura tullare som ställer massa frågor om ditt och datt utan bara ren formalia och med rätt införseldokument oc fem dollar till tullarnas fikakassa var vi straxt uppstigna i vår värds Toyota landcruiser , för övrigt den enda besvikelse denna veckan för en LandRover freak som mig men Beannie vidhöll hela veckan att sedan dom bytt ut alla Defenders mot Landcruisers så har tiden i Verkstan för reparation och underhåll gått från omfattande till obefintlig. Detta sista håller jag givetvis fortfarande för att vara helt osannolikt.

Förberedelser:
Jag gillar inte att sakna något under en resa och till skillnad från sonen så lyckades jag få med mig en massa saker för mycket, tvättservicen på Ranchen var ypperlig och således hade det bara behövts två jaktuppsättningar och två middagsuppsättningar detta med underkläder inräknat för att klara hela veckan med nytvättade kläder två ggr om dagen. Böcker/tidningar hinner man inte läsa utan det räcker med något på flyget som man kan kasta när man är klar , typ ett par korsord. Viktigaste förberedelsen var att öva hemma med att skjuta på upp till 200m stående med trebening, jag märkte redan första gången att det här var minsann svajigt och att hålla still var inte att tänka på utan bästa sättet för mig var att komma in i målet underifrån och sedan krama av straxt före bullseye. Första målet var att känna sig säker på att krossa lerduvan på 100m och sedan succesivt öka avståndet.

Vilken kaliber då?
Problemet här är ju att jag har en finfin 416 Rigby stående i vapenskåpet och den hade väl varit helt i sin ordning om det var buffeljakt vi skulle åka på! Nu fick det bli R8án och valet stod istället mellan 7×64 och 9,3×62 båda två tyska kalibrar och det måste ju passa i tyska västafrika tänkte jag och tog med båda piporna för säkerhets skull. Väl på plats efter samtal med vår ph föll valet på 7×64:an eftersom jag har bra koll på den kulbanan upp till alldeles för långa håll på friska djur, i efterhand kan jag tillägga att jag inget ångrar då allt vilt blivit på plats och att det inte spenderats några kvällar och nätter letandes skadat vilt. Jonathan som inför jakten skaffat sig och jagat in sig med en R8 i kaliber 9,3X62 hade givetvis inga problem och om man vid något tillfälle ska förorda kulans och inte skyttens prestanda så har en 250grs accubond eller en marginellt lättare oryx en klar fördel om skottet går igenom lite kvist eller buskar.

Jakten:
Att för första gången gå ut på jakt med sin ph och smyga sig på en grupp Oryx, göra sig redo, inte komma till skott och vid fjärde ansmygningen följa frambenet upp , gå in i målet och sedan krama av kändes för mig mycket ovanligt. Med så lite vetskap som jag hade om hur viltet fungerar i afrika kontra hemma i Åtvidabergs skogarna kändes det mera som målskytte. Detta avtog i slutet av veckan när man lärt sig mer om samspelet mellan olika individer och hur de mellan olika raser drar nytta av varandra för att tillsammans klara sig undan alla hot dom har i sina omgivningar.

Sen var det det här med BBQ under södra korset. South cross är en stjärnbild som vi på våra breddgrader aldrig ser men det har haft samma betydelse för sjöfarare och allmän navigering i bushen som vår polstjärna haft för oss och under våra kvällar runt elden förstod man på de inhemska att det är A och O att känna till vilket håll man ska gå med hjälp av stjärnbilden. Att vara professionell matlagare kan ibland väcka oro hos en del värdpar så för säkerhetsskull meddelade till värden i god tid jag att vi var ett par kockar med i sällskapet . inte för jag tror det gjorde någon skillnad för får man genuint lagad mat på råvaror i världsklass tre gånger om dagen i åtta dagar så går det inte att fuska , Eland, oryx, springbuck, impala, blesbuck, black och blue wildebeast samt vårtsvin och till största delen nerlagda av oss tillredda på grillen med fantastiska tillbehör och givetvis goda viner presenterade av husets grand old man.

Namibia kommer att se oss igen!

Jonathan Forss – En ren tillfällighet och en reflex…

IMG_2899

Under det gångna året som är mitt tredje år som jägare har jag hört mer och mer prat från min far och hans kompisar om en jaktresa till Afrika. Det var av en ren tillfällighet jag hörde att de saknade en jägare för att fylla alla platser till denna resa, och i ren reflex med ”jaga först, ekonomi senare” i tanke så stack jag fram nacken och erbjöd mig att fylla den platsen.

Efter en resa på lite mindre än ett dygn så anlände sällskapet till Namibia som nu var destinationen för denna oförglömliga jaktupplevelse.
Vegetationen i den namibiska vildmarken är mycket vacker och finns i stor variation. stenöken, slätter med stora vattenhål, och buskinfesterad vildmark. Djuren är skygga och vana vid rovdjur så som gepard och schakal, vilket gör att man måste ibland ta beslut på sekunden vid skjutpinnarna.
I min upplevelse så gjorde jag bäst ifrån mig med en tyst och välplanerad Smygjakt fram till bytet så jag hade mer tid på sig att placera det dödande skottet.
I utrustningsväg så tog jag med mig tunna och välventilerade kläder, så som bomullsskjortor och kakhibyxor.
En vattentät handkikare med medelstor förstoring, för att kunna hjälpa till med spaningen.
En heltäckande hatt, så man inte bränner sig ovanpå öronen och på nacken som man annars skulle ha gjort med keps eller liknande.
Ingångna kängor med lågt skaft, jag använde mig utav ett par hikekängor med gore-tex från Timberland.
Och min Blaser R8 i 9,3×62, min bössa som jag använder för mellandistans här hemma på drevjakt.
Jag fann stor framgång med mitt val av bössa då djuren jag sköt inte sprang längre än ett par meter från skottplatsen trots deras vana att springa långt även vid den perfekta träffen med mindre kalibrar. Varken jag eller mina kamrater lyckades skada ett djur då vi alla sköt dödande skott, men man såg märkbar skillnad på hur långt djuren sprang beroende på kaliber.
I slutändan hade vi alla en minnesvärd resa som vi sent kommer glömma.
Själv sköt jag en handfull trofédjur som nästan alla visade sig vara silvermedaljörer, en utmärkt ursäkt för att komma tillbaka och ta sig ett par guld!
Back for GOLD!