Jägarna hemma igen – Samlade erfarenheter från 5 östgötar

Väl hemma igen tillbaka i vardagen satte vi oss och summerade vilka minnen och intryck som sitter skarpast kvar i minnet  från vårt första besök i Sydöstra Namibia, 2 h sydöst Windhoek. Bara våra helt subjektiva åsikter och erfarenheter utifrån ett besök på en plats i detta underbara jaktland!

Per Andersnäs – Minnen för livet!

P1030405-001

Vi var där sista veckan i mars, svala nätter men på dagarna var det mellan 20 och 30 grader. Lite avsvalkande och uppfräschande regnskurar då och då och ibland riktigt dundrande åskväder eftersom det är i slutet på monsunen. Shorts var skönast på dagarna men ibland ändå ett svårt val då det i vissa jaktområden var tät buskvegetation med mycket taggiga buskar, värmen gjorde att jag vissa dagar ändå valde ta några rispor. Dom som var uppvuxna där verkar ha ärvt riktigt tjockt läderskinn på underbenen samt en vana att placera fötterna helt rätt. Hatt var att föredra före keps pga solen, jag hittade en riktigt skön tjock tyghatt därnere. Bästa möjliga solskyddsfaktor är inte fel. Välventilerade svala bomullskjortor fungerar bäst, långärmat skyddade mot buskarna och vart inte för varmt om dom satt löst, lätt att kavla upp ärmarna. Finns att få tag på både hemma och på plats. På mornar och kvällar var det skönt med nåt tjockare långärmat typ safari/militär jacka men fortfarande luftigt, inga tighta tröjor! Är man osäker är det smart att handla en del därnere i samråd med sin ph. Ullsockar av det tunnare slaget fungerade bra i mjuka kängor. Flera av oss hade köpt Courteney kängor vilka fungerade mycket bra, tillverkade i Afrika och utvecklade på plats. Dom är bra marknadsförda här hemma och kan verka som enda alternativet men därnere är dom ett av många märken på kängor för varmare väder. Köper du nåt annat så se till att välja låga ofodrade skinnkängor som andas bra, du behöver inte nån Gore-tex.

Den drygt midjehöga vegetationen med lite träd här och där döljer djuren bra men när man kommer upp lite själv och använder en bra handkikare gör den goda vilttillgången att man ganska fort kan hitta djur på lite håll. Den sandiga marken med tuvor och sten och däremellan ren rödbrun sand gör att spåren syns bra. Alla ph´s är duktiga spårare och skiljer lätt på alla arter som för en annan ändå ser ganska lika ut, speciellt i början. Skyttet blir ofta lite längre håll då man syns väl i den för det mesta låga vegetationen och djuren är varska. Ofta stannar individer till och lite nyfiket studerar inkräktare på typiskt 150 till 250 m och då gäller det att vara snabb. Jag upplever djuren generellt lite mer hårdskjutna än vårt vilt, antar att det beror på att dom evolutionärt haft en helt annan omgivning och miljö med mycket mer rovdjur och helt annat klimat!?

Tycker man om att filma är det bra att ha både en vidvinkelzoom för landskap samt en 150-600 till djuren. Jag låg lite mittemellan med min Nikonutrustning som är under uppbyggnad. Fotografering är kul som kompliment om man får dagar då viltet är skjutet och pengarna slut.

Miljön med boende, mat och service övergick mina förväntningar med råge och är nog svårslaget på framtida jaktresor, jag kan utan tvekan rekommendera Keerweder Safaris.

Ingen besvikelse på nåt plan!

Fredrik Eklund – Efter lång längtan!

DSC_1684

Jag och Pelle har i många år suttit framför brasan med en GT efter långa jaktdagar i Skottland och pratat om Afrika, det har lockat med en liknande jakt fast andra djur och trevligare klimat. För några år sen kom vi till skott och började reka. Vi tog in flera offerter, Pelle tog det avgörande steget och valde ut RES TUTA, dom gav ett bra paket med bäst pris så då var det plötsligt bokat i maj 2014. Kändes dyrt från början med vart i slutändan överkomligt och prisvärt, mkt jakt för pengarna!

Jag förbredde mig ordentligt, köpte och gick in skor, tänkte igenom kläder och läste en hel del om viltet, vägen fram med förberedelser är en kul del av ”hela” resan. Oroade sig innan för att kaliber 270W skulle vara för klent och stressade med att få in en 9.3 i Europasset men 270W fungerade ypperligt, perfekt för det vilt som vi skulle skjuta, speciellt på oftast relativt långa avstånd, mitt val av Oryx fungerade också perfekt. Mina kamerorna vart dock kvar i väskan, mobilen dög bra till många typer av bilder och jag  filmade mycket.

Jag tyckte långbyxor var att föredra med tanke på alla taggar, Courteney skorna fungerade bra, kniv behövde man knappt då andra tog hand om djuren, Kikare Zeiss 10×50 fungerade bra. Harrisbenstöden fungerade riktigt bra i fler situationer än förväntat.

Hemkommen kan man komma på sig med att bara gå och le. Eftersmaken från Namibia är ett tryggt, gästfritt land med ”riktig” jakt, klimatet var perfekt och väldigt engagerade ph som också själva uppskattade jakten. Det var äkta, vilda djur, staketen var låga så dom kunde komma och gå hur dom ville. men färre antal arter än förväntat.

Namibia gav mersmak!

Kim Funck – 270 och Harris äger!

DSC_1844

När ett par av mina vänner skulle förverkliga sina drömmar om att åka till Afrika för jakt och jag blev tillfrågad om jag ville följa med så tvekade jag inte en sekund. Ska jag åka någon gång i livet så är det med goda vänner och inget annat. Afrika har inte lockat mig av den enkla anledningen att jag inte kan viltet. Skulle jag få nöjet att skjuta en fin trofé så skulle jag varken förstå eller uppskatta, som att slänga pärlor på svin tänkte jag. Men ack så fel jag hade. Även de djur man upplevde tidigare som lite udda fick man en helt annan upplevelse av på plats i bushen. Red Hartebeest som jag tyckte var en lustig antilop (Koantilop på Svenska) imponerade stort på mig, resliga varska och graciösa, rent av magnifika. Jag lusläste boken ” Ask the Namibian Guide” innan jag for. Fick en samstämmig bild av kalibervalet som mer eller mindre sågade allt under 300WM för plain game. Kulval då? Jo bondat, bondat eller Barnes-X, ALLT annat helt odugligt. Vapenval? Nån sågade Blaser helt? Ops tänkte jag med min Blaser R93 i 270W. Jag jagar normalt med Sierra Game King. En helt vanlig normal blyspets. Allt var fel! Ordningssam som jag är inhandlades Nosler Partition kulor och en lämplig laddning togs fram. Kände mig trotts det lite ”busig” med att komma dragandes med mitt ärtrör i 270W. Jag kan nu konstatera att inga av de tre PH’na jag jagade med hade något ont att säga om den kombinationen. Reglerna är samma där som hemma att det primära är att skottet sitter där det ska. Ph’na själva använde 270W, 7×64 och 308W, 2 av 3 laddade med Sierra Game king. Jag var inte så inövad på att skjuta med 3 bening men det gick bra att komma in i det skyttet med.

Min vana trogen tog jag med mina långa S30 Harris benstöd. Dom har varit min bästa vän under många smygjakter både i Sverige, Kanada och Skottland. Perfekt stöd från liggande till sittande. Jag fick tre tillfällen att använda dom. En Shakal som fick bita i gräset på 300m, en Red Hartebeest på 280m och En Springbuck cull på 160. Det har jag fyra saker att tacka för. En välskjutande (i Afrika helt oduglig) Blaser R93a. Utprovad och välskjutande ammunition, Harris och Min Leica kikare med avståndsmätning. Tror faktiskt att Harris fick ett par nya kunder i Namibia.

Spårning dominerar. Det är nog först när man kommer dit och ser den röda sanden som man förstår deras möjligheter att spåra djuren. Det var relativt enkelt att lära sig några karakteristiska spår, som Redhartebeest, oryx och Gnu. Vansinnigt intressant och gav mersmak.

Maten då? Ingen högoddsare att vi åt en hel del antilopkött! Vilket kött sen, helt gudomligt!

Sist men inte minst: Klädsel? Själv hade jag långbyxor en dag och det passade inte mig. PH’na gick i kortbyxor av en anledning. Lite rivsår i början av whait-abit buskar men man lärde sig snart vilka buskar som man var tvungna att passera med försiktighet, typ 90% av dom. Sen en långärmad tunn skjorta, främst för att inte bränna sig. En tunn jacka som var skön att ta på sig på kvällar och morgnar. Kängor och tunna yllesockor. Gaters var inte nödvändiga under regnperioden då vi var där. I övrigt så har jag sällan träffat på så genuint varma människor. Något som fastnat och som jag tror är unikt är ljuset vid gryning och skymning, helt magiskt.

Afrika fick en plats i mitt hjärta, helt klart!

Pelle Forss – BBQ under södra korset!

IMG_3027 Så var det äntligen dags att se om drömmen eller fördomen skulle gå i uppfyllelse. Drömmen om en safari att minnas , med strapatser på savannen, smygande under lång spänning och svårighet, nervositet för allt främmande och okänt eller fördomen om ett jaktarrangemang för rika lönnfeta västerlänningar med iscensatta jakter och allt från bundna till drogade halvtama djurparksdjur.

Det var drömmen som slog in och efter tre dagars hårt spårande efter Kudu men endast ögonkontakt vid två tillfällen finns för mig minst en god anledning att återkomma till detta lilla paradis mitt ute i ingenting och två timmar från närmsta supermarket . Att det tagit minst sju år av velande att äntligen komma iväg hade bara en god sak med sig och det var att sonen Jonathan hunnit bli så stor och erfaren i jakten att han med glädje följde med, farsan kan ju behöva någon som håller koll på när han ska gå och lägga sig.

Resan:
Kvinnan vid incheckningen på Arlanda hanterade min väl fyllda resväska med finess och satte bara på en lapp ”heavy” och låtsades som inget alls, detta skulle visa sig inte vara riktigt lika enkelt på hemvägen vid incheckningen i Namibia såg man bara tillfället att få ytterligare 1300:- i intäkter men tack vare att jag reste med grabbar som reser lätt så fanns det plats att möblera om lite för att spara en sur utgift. Väl ombord på Air Namibia på väg ner fick jag också erfara nackdelen av att vara utvilad innan man reser och i kombination med stora förväntningar och rastlöshet blev natten lång och sömnen endast någon timme på den 10 timmar långa flighten. Något som inte verkade bekomma de övriga passagerarna på det toppmoderna planet, en titt runt om i cabinen vid 03,30 liknade mer en stor koloni med tomma knarrande svalbon skvallrade om att de flesta nog klarade resan bättre än jag. Väl nere började man ana att det kommer att bli alla tiders , ett smidigt system att få ut vapnen i tullen och inte några sura tullare som ställer massa frågor om ditt och datt utan bara ren formalia och med rätt införseldokument oc fem dollar till tullarnas fikakassa var vi straxt uppstigna i vår värds Toyota landcruiser , för övrigt den enda besvikelse denna veckan för en LandRover freak som mig men Beannie vidhöll hela veckan att sedan dom bytt ut alla Defenders mot Landcruisers så har tiden i Verkstan för reparation och underhåll gått från omfattande till obefintlig. Detta sista håller jag givetvis fortfarande för att vara helt osannolikt.

Förberedelser:
Jag gillar inte att sakna något under en resa och till skillnad från sonen så lyckades jag få med mig en massa saker för mycket, tvättservicen på Ranchen var ypperlig och således hade det bara behövts två jaktuppsättningar och två middagsuppsättningar detta med underkläder inräknat för att klara hela veckan med nytvättade kläder två ggr om dagen. Böcker/tidningar hinner man inte läsa utan det räcker med något på flyget som man kan kasta när man är klar , typ ett par korsord. Viktigaste förberedelsen var att öva hemma med att skjuta på upp till 200m stående med trebening, jag märkte redan första gången att det här var minsann svajigt och att hålla still var inte att tänka på utan bästa sättet för mig var att komma in i målet underifrån och sedan krama av straxt före bullseye. Första målet var att känna sig säker på att krossa lerduvan på 100m och sedan succesivt öka avståndet.

Vilken kaliber då?
Problemet här är ju att jag har en finfin 416 Rigby stående i vapenskåpet och den hade väl varit helt i sin ordning om det var buffeljakt vi skulle åka på! Nu fick det bli R8án och valet stod istället mellan 7×64 och 9,3×62 båda två tyska kalibrar och det måste ju passa i tyska västafrika tänkte jag och tog med båda piporna för säkerhets skull. Väl på plats efter samtal med vår ph föll valet på 7×64:an eftersom jag har bra koll på den kulbanan upp till alldeles för långa håll på friska djur, i efterhand kan jag tillägga att jag inget ångrar då allt vilt blivit på plats och att det inte spenderats några kvällar och nätter letandes skadat vilt. Jonathan som inför jakten skaffat sig och jagat in sig med en R8 i kaliber 9,3X62 hade givetvis inga problem och om man vid något tillfälle ska förorda kulans och inte skyttens prestanda så har en 250grs accubond eller en marginellt lättare oryx en klar fördel om skottet går igenom lite kvist eller buskar.

Jakten:
Att för första gången gå ut på jakt med sin ph och smyga sig på en grupp Oryx, göra sig redo, inte komma till skott och vid fjärde ansmygningen följa frambenet upp , gå in i målet och sedan krama av kändes för mig mycket ovanligt. Med så lite vetskap som jag hade om hur viltet fungerar i afrika kontra hemma i Åtvidabergs skogarna kändes det mera som målskytte. Detta avtog i slutet av veckan när man lärt sig mer om samspelet mellan olika individer och hur de mellan olika raser drar nytta av varandra för att tillsammans klara sig undan alla hot dom har i sina omgivningar.

Sen var det det här med BBQ under södra korset. South cross är en stjärnbild som vi på våra breddgrader aldrig ser men det har haft samma betydelse för sjöfarare och allmän navigering i bushen som vår polstjärna haft för oss och under våra kvällar runt elden förstod man på de inhemska att det är A och O att känna till vilket håll man ska gå med hjälp av stjärnbilden. Att vara professionell matlagare kan ibland väcka oro hos en del värdpar så för säkerhetsskull meddelade till värden i god tid jag att vi var ett par kockar med i sällskapet . inte för jag tror det gjorde någon skillnad för får man genuint lagad mat på råvaror i världsklass tre gånger om dagen i åtta dagar så går det inte att fuska , Eland, oryx, springbuck, impala, blesbuck, black och blue wildebeast samt vårtsvin och till största delen nerlagda av oss tillredda på grillen med fantastiska tillbehör och givetvis goda viner presenterade av husets grand old man.

Namibia kommer att se oss igen!

Jonathan Forss – En ren tillfällighet och en reflex…

IMG_2899

Under det gångna året som är mitt tredje år som jägare har jag hört mer och mer prat från min far och hans kompisar om en jaktresa till Afrika. Det var av en ren tillfällighet jag hörde att de saknade en jägare för att fylla alla platser till denna resa, och i ren reflex med ”jaga först, ekonomi senare” i tanke så stack jag fram nacken och erbjöd mig att fylla den platsen.

Efter en resa på lite mindre än ett dygn så anlände sällskapet till Namibia som nu var destinationen för denna oförglömliga jaktupplevelse.
Vegetationen i den namibiska vildmarken är mycket vacker och finns i stor variation. stenöken, slätter med stora vattenhål, och buskinfesterad vildmark. Djuren är skygga och vana vid rovdjur så som gepard och schakal, vilket gör att man måste ibland ta beslut på sekunden vid skjutpinnarna.
I min upplevelse så gjorde jag bäst ifrån mig med en tyst och välplanerad Smygjakt fram till bytet så jag hade mer tid på sig att placera det dödande skottet.
I utrustningsväg så tog jag med mig tunna och välventilerade kläder, så som bomullsskjortor och kakhibyxor.
En vattentät handkikare med medelstor förstoring, för att kunna hjälpa till med spaningen.
En heltäckande hatt, så man inte bränner sig ovanpå öronen och på nacken som man annars skulle ha gjort med keps eller liknande.
Ingångna kängor med lågt skaft, jag använde mig utav ett par hikekängor med gore-tex från Timberland.
Och min Blaser R8 i 9,3×62, min bössa som jag använder för mellandistans här hemma på drevjakt.
Jag fann stor framgång med mitt val av bössa då djuren jag sköt inte sprang längre än ett par meter från skottplatsen trots deras vana att springa långt även vid den perfekta träffen med mindre kalibrar. Varken jag eller mina kamrater lyckades skada ett djur då vi alla sköt dödande skott, men man såg märkbar skillnad på hur långt djuren sprang beroende på kaliber.
I slutändan hade vi alla en minnesvärd resa som vi sent kommer glömma.
Själv sköt jag en handfull trofédjur som nästan alla visade sig vara silvermedaljörer, en utmärkt ursäkt för att komma tillbaka och ta sig ett par guld!
Back for GOLD!
Annonser

Jägarn i Kalahari – Last cull and last call (8)

Lördag, sista jaktdagen! Jag kommer ihåg att det var en lite sorgsen känsla på morgonen att det snart skulle vara slut. Samma team men ny dag och nytt vilt, på programmet idag är att ta bort en Springbuck som Bennie anser har för dåliga anlag, den passar perfekt för Kim som valt att ta en ”cull” Springbuck och utöver spännande jakt får ännu ett vackert skinn.

DSC_1584

På vägen ut är det som vanligt gott om vilt av olika sort,  idag springer en stor zebraflock över vägen framför oss och vi får en del vackra bilder.

Dsc_2695

Pärlhönsen struttar också omkring som vanligt framför bilen. Kunde varit i en disney film.

Väl framme parkerar vi några hundra meter från vattenhålet och smyger tyst redan från första början då vi är ganska nära. När vi kommer ut till platsen där bocken siktats tidigare så är den det första djuret vi ser, vi inser nog alla att det inte blir någon lång jakt idag.

DSC_1849-001

Han står kaxigt och blänger på oss och undrar vad vi gör på hans domäner, Kim sjunker snabbt ner på marken och kryper försiktigt och lågt fram läge bredvid en buske en bit från Börger som övervakar.

DSC_1852Jag smyger in i buskarna bakom och får en bra vy över både jägare och byte där jag hinner ta några bilder. Kim vilar inte på lagrarna utan skjuter den i stickhålet på ca 150 m. Den kastar bakåt och springer en bit på det sista hjärtslaget innan den faller och blir stilla på plats.

DSC_1860Vi går fram och det är lätt att se att det är en ganska gammal och stridbar bock som tagit en del fighter både på hornen och huvudet. Hornen har inte dom utlägg dom riktigt ska ha men är vackra ändå. Vi tar lite bilder innan vi packar in och återvänder för tidig lunch. Nu har vi inte några fler djur på menyn vilket känns lite tomt efter all spänning, men det är ändå sista jaktdagen så vi har haft att göra hela vägen. På hemvägen i samma område ser vi helt färska cheetaspår, ungefär samma storlek som lospår hemma, dom har senaste veckorna sett flera olika grupper cheeta som är ett vanligt rovdjur här. Vi njuter av vädret vid poolen ännu en dag och läser innan det blir dags för lunch då dom andra ansluter från sin jakt. Kim och Fredrik åker ut en sväng och jagar fågel men har inte så mycket kontakt med fjäderfän som dom hoppats på. På kvällen gör vi ett försök igen på schakal vid ett nytt vattenhål, Kim, Fredrik och jag sprider ut oss, Börger och Bennie kör igång lockmaskinen och spanar från tornet.

20150328_181721

Länge hör vi dom bara i fjärran och det är lugnt förutom några Springbuck som korsar den öppna ytan framför oss, men så snart det skymmer börjar det svara schakal precis framför oss, jag hoppar till när en av dom skriker precis framför mig bara 30 m bort, hinner bara få upp geväret för att försöka hitta den i kikaren då en eldsflamma och skarp smäll från Fredrik gevär fäller en schakal bara 40 m bort. Den som jag såg är nog mer en schakalraket just nu.

IMG_3504

Sen blir det snart för mörkt så vi samlas. Bennie, Börger och Kim har hört Leopard tydligt bara nära oss så dom tyckte också att det var smart att packa ihop, dom anses ändå i sällsynta fall vara ett farligt rovdjur även för oss.

IMG_3441

Innan middagen samlas vi som vanligt runt elden för att höra lite historier. Fredrik berättar nöjt hur det gick till när han fällde en otroligt vacker zebra under dagen. Sen avnjuter vi ännu en fantastisk middag med Bennies barbeque och tillbehör från hans fru och duktiga svärmor i köket. Vi njuter bl.a av mycket god zebra som sköts tidigt i veckan och diskuterar stjärnbilder på södra halvklotet.

Dsc_2756IMG_3513
Tack för denna vecka med massor av spänning och jaktlycka kära Namibia, imorgon blir det packning och resa!

Dsc_2760

Jägarn i Kalahari – Kim skjuter och jag bommar (7)

Fredag, idag är det skifte igen inför de sista två jaktdagarna. Jag ska jaga med Kim som jag känner allra bäst i gänget, vi jagar i samma jaktlag hemma och delar också ett starkt intresse för smygjakt vilket gör att vi tillbringar en hel del tid ihop hemma i Östergötland. Jag kallar honom ibland Professor Krut eftersom det inte han vet om vapen, ballstik och handladdning inte är värt att veta.

DSC_1441

Själv har jag inget kvar men Kim har lyckats sprida ut och har sin Impala kvar och troligen sen också en Springbuck – cull som är det billigaste bytet, så det kommer att hända saker! Vi jagar med Börger som ph och James som spårare, vilka vi lärt känna tidigare i veckan. För egen del kommer jag mest att fotografera och snylta på Kims spänning så gott det går.

IMG_3411

Vi ger oss av direkt till samma område jag tidigare i veckan tillbringade stor del av både onsdag och torsdag i hasorna på impalaflockarna, för att se vad dagen bjuder.

Ganska snart hittar vi den stora flocken och förföljer den ett tag för att se om det finns nån tillräckligt fin bock bland alla djuren, efter en stund får vi klart för oss att den innehåller minst 2 st, en mindre och en större. Dom håller sig i samma dal och det är mycket buskage och inte lätt att komma in i läge. Vi smyger försiktigt och jag som inte ska skjuta är en bit bakom för att inte röja nåt. Två tre gånger ställer Börger upp stödet och Kim gör sig beredd men ingen av gångerna kommer den stora bocken i läge. Vi börjar nästan misströsta lite men så kommer vi in från rätt håll mot vinden, smyger närmare och kommer in på bra avstånd kring 100m. Plötsligt börjar dom misstänka nåt och blir lite oroliga så att flocken börjar röra på sig men då ställer sig bocken att spana precis åt vårt håll så att vi tydligt ser de fina hornen. Bara huvudet och del av halsen sticker upp bakom en buske då den misstänksamt betraktar oss som står helt stilla.

DSC_1484

Jag smyger mycket försiktigt upp bakom Börger och Kim med kameran och tänjer på gränsen för vad som är säkrast för att inte störa jakten. Kim inser samtidigt att läget är tillräckligt bra och inte blir bättre, då busken som är mellan honom och stickhålet är precis framför bocken så vet han att det går bra att skjuta genom. Han sänker sig ned till där han uppskattar stickhålet och släpper skottet innan bocken insett faran och börjat rör på sig, det distinka träffljudet följer på knallen och talar om att det träffat. Vi småspringer fram, alltid lika spännande, och den fina bocken ligger stilla precis bakom busken. Tyvärr gick det för fort för att jag skulle hinna få till skärpan på videon med teleobjektiv och grenar överallt så min filmning vart en bom, men det viktigaste skottet gick bra!

DSC_1844

En bra träff framifrån tar så mycket vitala organ att även om det inte går precis i hjärtat eller ryggraden faller djuren mycket snart. Vi packar in i bilen som James snart hämtat och tar så tidig ”lunch” att vi kan unna oss en tidig öl vid poolen som skänker svalka och vila. Det är första gången på hela veckan som jag fått någon tid över att läsa. Känns nästan som en helt vanlig semester, Natasha Illum Berg, vår svenska kvinnliga yrkesjägare i Tanzania passar perfekt som författare i den miljö vi befinner oss.

20150326_151115

Vid 3-tiden ger vi oss ut igen, vi har bestämt oss för att ta med några bekväma stolar och ta plats i ett jakttorn i ett av de mer välbesökta vattenhålen för att se om vi får nån chans på shackal. Börger har tagit med lockmaskinen och kör igång dom hemska schakalskriken efter en stund, vi hör några riktiga på lite distans men ingen kommer nära. Det visar sig bli en relativt händelselös kväll, vi njuter ändå av utsikten med några strutsar en fin bläsbuck som undrar vad vi gör, och det ljumma namibiska höstvädret.

DSC_1893

Vid mörkrets inbrott letar vi oss hemåt och delar middag med alla andra. Dom har alla haft en bra dag och det finns som vanligt flera historier att berätta.

IMG_2999

Pelle fällde både en respektingivande warthog, samma som vi såg och fotograferade vid berget häromkvällen samt en riktigt stor Red Hartebeest i guldklass.

IMG_3018

Det har varit en skön dag med bra jakt om än kort och lite tid att läsa och reflektera, känns bra att varva ned lite från de första intensiva dagarna som kontrast. Somnar bra även efter en sån här dag, miljön och sällskapet är suveränt!

DSC_1818

Jägarn i Kalahari – Impala i farten (6)

Torsdag, Vi har 3 jaktdagar kvar, idag är vi samma team, Fredrik och jag med Johan – The running ph. Vi ska göra ett nytt försök på Kudu, än ger vi inte upp!

DSC_1739

Vi är uppe riktigt tidigt, innan soluppgången, ses vid 6 för kaffe och skorpa och sen iväg till bergen för att om möjligt se någon på väg ned i gryningen.

DSC_1744

Först kollar vi av ett vattenhål för att se som om det varit djur där igår kväll eller tidigt idag, sen kör vi vägen och kollar efter spår. Men det fortsätter vara svårt!

Vi ser först några kor och sen en ung tjur på 350 m som lugnt och lite kaxigt betraktar oss från en bergskam, men inget närmare och tyvärr inga spår efter någon stor kudutjur.

DSC_1757
När vi kammat av den sträckan vi har så vänder vi hemåt för en riktig frukost. Nu har vi i alla fall gjort flera seriösa försök och Fredrik som inte är missnöjd börjar tänka ut vilka alternativ han har på sin önskelista. Nästa mål blir nog en zebra för hans del medan jag fortfarande har kvar min Impala.

Vi äter en god frukost med dom andra innan vi ger oss ut igen. Nu är det Impala som gäller igen. Vi förföljer flera flockar men kommer inte i läge, påminner lite om tidigare försök. Johan är klart frustrerad att vi inte kommer nära och det känns tufft. P1020935

Vi ser gott om andra djur, en Monitor lizzard, en typ av leguan men köttätande och en Leopard gam. Utan att ha nått vårt mål så åker vi hem för lunch när solen är som starkast mitt på dagen. Vi hinner ta en kort vila på sängen och hämta kraft innan vi ger oss ut igen. Nu måste det bli nåt!

DSC_1759

Vi stannar på en höjd med bilen så fort vi kommit in i området, snart så ser vi en Impalaflock igen och är precis på väg att gå efter dom när jag 300 m bort av en ren tillfällighet och envishet får syn på det herrgäng jag sett flera gånger tidigare men som vi inte ens kommit nära. Idag är det tre fina Impala bockar och mitt ibland dom en Bläsbuck som slagit följe, dom är troligen stötta av nåt och småspringer åt vårt håll men snett bortåt, Johan får syn på dom också och vet intiutivt direkt hur vi skall göra för att genskjuta dom. Vi sticker iväg fort, småspringer genom buskaget utan att bullra för mycket, efter bara några minuter och några hundra meter är vi nära deras uppskattade flyktväg och Johans skarpa blick får syn på dom mellan några buskar en bit bort. Han ser ut ett djur, det sista och hittar snabbt en korridor mellan några buskar. När det tredje djuret springer genom luckan är han precis uppe med stödet och beordrar mig i läge, jag osäkrar i rörelsen och lägger upp precis som den sista bocken dyker upp med sidan i luckan som inte är större än djuret och Johan visslar fast den och precis i samma sekund släpper jag också skottet. Yes! Fort och rätt….

20150326_164808

IMG_2974

Det lyser om Johan när han glatt tittar på mig och berömmer mig för det snabba skottet, perfekt samarbete och timing! Han har också sett att det tagit bra, vi småspringer fram och det är ljust blod på plats, jag för ändå in en patron och är beredd att fånga av om det skall behövas men bara 20 m bort ligger den vackraste Impala. Som vanligt är det med blandade känslor av stor ödmjukhet och framgång jag lägger handen på den och känner värmen från det vackra djuret. Större jaktglädje har jag nog inte ändå inte känt tidigare under veckan. Alla försöken och alla gånger vi blivit lurade i kombination med att jag själv fick syn på dom och med Johans intuition och ett riktigt bra samarbete så lyckades vi äntligen tillsammans ta bocken. Senare visade det sig vara ett riktigt fin trofé bara 6mm från guld. Efter bilder med Johan som har en otrolig blick för vinklar och ljus så lastar vi på och ger oss iväg igen. Dagen är inte slut än!

DSC_1783Nu ska vi försöka hitta nåt åt Fredrik igen, det är dock inte så mycket ljus kvar, efter en stund får vi syn på en fin warthog som vi smyger på men det är svårt i buskaget och den verkar ha flytt längre än vi trodde så efter en kort tur får vi ge upp.

DSC_1794

Kvällen är underbart ljum och känslan som infinner sig efter att ha krönt dagen med lyckad jakt är obeskrivlig, solnedgången möter oss på hemvägen och Afrika är som allra vackrast. Vid brasan får vi höra dagens historier. Alla har haft en bra dag, Pelle har också skjutit en vacker Impala och James såg en cheeta vilket inte är lätt att få se även om dom finns i för stort antal på marken.

DSC_1809

Godnatt Afrika och tack för att jag fick en så vacker Impala bock!

Jägarn i Kalahari – Afrikas spöke och Impala som blir Oryx (5)

Onsdag. Idag byter vi ph till Johan ”The running ph” en erfaren ph som jobbat länge med Bennie, kort, kraftig och snabb, springer ofta och gärna när det behövs! Fredrik ska försöka på Kudu även om det är ett svårt uppdrag, denna region upplevde förra året en rabiesliknande epidemi bland Kudu så antalet är lågt men på uppgång då de omgivande regionerna har mer som vandrar in. Kudu kallas ”Afrikas spöke” pga. att den är mycket svårjagad. VI är ute extra tidigt då dom ofta rör på sig i gryningen, dom vandrar ned från bergen och ut på slätten med mer mat för att sen gå tillbaka till bergens skydd på kvällen.

P1030424.RW2

Vi överraskas av att hitta spår nästan direkt när vi åkt ut från gården, det är svårt att bedöma storleken på tjuren men en flock kudu har på morgonen gått in på slätten nära huset och troligen betat bara 300 till 400 m från frukostbordet. Vi sitter av direkt och börjar tyst smyga på de färska spåren. Det går ganska fort framåt tills Johan tvärstannar och trycker ned oss under ett träd, vi är mycket nära dom, nästan för nära. Kudu-korna är omtalade för att t.o.m. lägga ned huvudet mot marken och titta under grenar och växtlighet och spana.

IMG_3367

Plötsligt råmar det till kraftigt riktigt nära, det är en ung tjur bara 30-40m bort som upptäckt oss och gör oss uppmärksamma på det. Precis som en råbock skäller så råmar den skarpt och högt för att markera. Vi står blickstilla i skuggan i förhoppningen att dom inte fått vind utan bara anar nåt!? Enligt Johan är det i ordning följande regler som gäller:

1. Gå rätt i vind

2. Stå i skuggan för att inte bli upptäckt, undvik också blänkande objekt. Håll bössan nedåt med armen på pipan

3. Stå stilla

Den här gången har dom kommit på oss, det brakar snabbt till när de 3-4 djuren som vi spårat springer iväg.

DSC_1688Troligen nån yngre tjur och kor vad vi kan se av spåren. Vi försöker genskjuta dom och kommer ganska snart på en lämnad kalv och strax därefter en större flock kor o kalvar som hoppar över ett ”mid fence” 180 cm högt som stänger ute gnu från tamboskap, kalvarna klarar sig precis över men en ko, kanske hon som hade den ensamma kalven blir kvar, nån tjur ser vi inte i den här flocken.

DSC_1690

Vi går tillbaka till bilen och kör vidare mot vårt ursprungliga mål, bergen där vi ska titta efter spår ned. Idag hittar vi inga spår från någon större kudu däremot en grupp djur som gått i kanten och upp i en dal. Vi måste göra ett seriöst försök och Johan väljer att förfölja dessa uppför bergssidan även om det är mycket svårt att kunna få syn på något. Vi kommer ändå ganska snart nära djuren vi spårar, vissa stunder hör vi dom och är så nära som 20-40 m men vad spelar det för roll när vi bara bara ser 10-15 m i buskaget och dom med lätthet hör oss långt innan vi kommer för nära.

P1030420

Det är svårt och utmanande att gå tyst och snabbt i den branta terrängen, balanserande mellan och på stenblock och samtidigt undvika alla taggiga buskar.

Efter nån timme är vi uppe på toppen och försöker få syn på några djur där vi har utsikt, men vi ser inget och vi inser att de djur vi spårat är alldeles för överlägsna i den terrängen för att det skall vara nån mening längre. Vi letar oss nedför bergssidan. På vägen ryser jag till lite när jag ser de stora skelettbenen som ligger i vad som uppenbarligen är en leopards tillhåll i en mindre grotta i bergssidan. Törstiga efter tufft smygande tar vi en rejäl paus vid bilen och släcker törsten ur kylväskan. Vi letar oss tillbaka längs bergssidan mot huset för en lunch och lite vila innan eftermiddagens pass.

Efter lunch och en powernap så sitter vi upp jaktbilen. Johan är på hugget som vanligt, han är engagerad och bytesmedveten som en riktigt bra jakthund, ivrig att få tillfredsställa jaktgästernas förväntningar! I eftermiddag blir det min tur igen, vi skall försöka leta upp Impala, samma område och flockar som tidigare lurat oss. Det är bara några kilometer från huset och vi får snabbt syn på delar av en av flockarna som betar i en frodig sänka i en flack dal. Vi söker upp rätt startpunkt för att komma rätt i vind och börjar smyga närmare, under ansmygningen får vi snart syn en annan flock och en fin bock men den störs av Brian, gården äldste som är chaufför idag för att komma ut, han missförstår oss och kommer körande när vi smyger i tron att vi vill ha skjuts.

DSC_1555

Snart har vi letat upp den stora flocken och spanar ivrigt för att se om det finns nån lämplig bock bland dom, när vi spanar som ivrigast inne på ca 100 m dyker det plötsligt upp en ensam Oryx, en gammal tjur som stötts ur sin flock då han inte riktigt räcker till längre och uppfyller kriterierna för att vara ”cull”. Johan frågar mig snabbt om jag är intresserad och jag säger ja med villkoret att det blir bra jakt. Solen ligger redan lågt och det är inte helt lätt att se konturer och djur på avstånd. Han förstår vad jag menar och vi utmanar situationen genom att smyga närmare och testa hur nära vi kan komma, från buske till buske hukar vi i en snabb ansmygningen medvetna om att det bara behövs att en enda Impala ser oss för att den skall skrämmas iväg och även ta med sig Oryxen som medvetet rör sig med dom djuren för att få fler ögon till stöd. Som tur är medger marken väldigt tyst ansmygning, sätter man fötterna bredvid tuvor och stenar är den röda sanden perfekt att smyga i. Plötsligt är vi nära där Johan såg oryxen senast och vi stannar för att vänta att den skall komma fram bakom en buske, tiden står nästan stilla, dessa stunder är dom bästa, adrenalin och fokus gör att man är helt inne i situationen. Plötsligt pekar Johan åt ett annat håll 20 m åt höger, där den dyker upp och betar på bara 40 m avstånd, den har rört på sig fortare än vad vi väntat oss och kan när som helst se oss då vi från den vinkeln står lite öppet. Johan ställer snabbt upp stödet och jag lägger upp och släpper skottet innan huvudet har rest sig från gräset. Alla Impala intill får en våldsam fart åt alla håll, oryxen tecknar och rusar efter smällen. Fredrik en bit bakom oss som inte vet att vi jagat Oryx ser förvånad att det kommer en Oryx springande och tror att den är skrämd av vårt skott på Impala. Dom kommer ikapp oss och vi går tillsammans fram till skottplatsen, det är gott om lungblod, jag för in en ny patron och går bredvid Johan efter de uppenbara och djupa flyktspåren i sanden, bara 30 m bort ligger det stora djuret. Johan ställer sig på hornen innan vi går fram för att försäkra sig att den inte gör en farlig rörelse.

20150325_173859

Jag känner mig grymt nöjd och slappnar av efter den intensiva jaktupplevelsen som kröns med ännu en vacker oryx! Den har grova men lite kortare slitna horn. Det blir ett fint skinn, man får inte ta trofén av cull men skinnet går bra att få med sig. Fredrik inser nu förvånat hur det gått till, att det var en Oryx och inte Impala vi jagat sista minuterna och gratulerar.  Vi tar några snabba bilder, lastar på och åker snabbt upp för att lämna av djuret så att vi också hinner en snabb tur till berget att titta efter kuduspår och kanske kudu i skymningen.

DSC_1714Vi kommer upp precis i det vackraste skymningsljuset, åker en längre sväng längs bergssidan och sen tillbaka samma väg.DSC_1701 Vi ser tyvärr inga kudus på nära håll men både en ung tjur och några kor högt upp på bergssidan, dom är otroligt vackra och ståtliga. Lätt att förstå att dom representerar ett av de mest åtråvärda viltslagen.

Längs vägen får vi också syn på veckans första rejäla warthog, den får dock vara då ingen av oss har den på önskelistan. Konstigt nog även den vacker på sitt sätt i sitt rätta element.

DSC_1718

Vi samlas igen inför middagen och delar dagens upplevelser. Pelle har fortsatt försöka hitta Kudu med Bennie men inte lyckats trots långa spårningar och några kontakter med en stor och fin tjur.

P1020964

Kim har imponerat på våra afrikanska vänner genom att bekräfta sin skjutskicklighet och skjuta en liten schakal på 300 m, inte nåt för vem som helst men ingen konst för vår egen Ballistikprofessor som har många års träning på Skotska höglandet bakom sig.

DSC_1728

Grillmästare och barbequekungen Bennie briljerar igen ikväll och serverar helt fantastiskt kött, i lördags var Eland bäst, ikväll var det nog zebra som tog priset! Hungriga efter lång dag är det t.om tyst korta stunder när alla njuter. Tack för ytterligare en helt fantastisk jaktdag i detta underbara jaktland!

Jägarn i Kalahari – Svår impala, omöjlig oryx och hög gnu (4)

Varje morgon efter frukost träffas våra ph ute på altanen och planerar dagens jakt utifrån vilka djur vi söker med målet att ge oss så mycket jaktlycka det bara går!

P1020923

Det är Tisdag. Fredrik och jag och Börger är en konstellation även idag, vi ska försöka ta en Oryx åt Fredrik, eller Gemsbuck som den kallas här i Namibia. Det känns inte lika lätt för mig längre då jag har tagit 3 av 4 djur, nu kan man inte lika lätt snubbla över nåt annat lovligt djur när man misslyckas med det första.

Dsc_2592

Vi börjar dagen med det svåra, Fredrik och Oryx. På bara 2h räknar vi till över 15 st Red Hartebeest, idag när vi inte jagar dom!? Vi fick ju dock våra igår så vi ska inte klaga, men nån Oryx i skjutbart läge är svårare, dom lurar oss och vi kommer inte till skott. Precis innan lunch kommer vi till ett vattenhål där vi på håll ser djur, en stor flock Black Wildebeest och likaså några Blue Wildebeest samt några zebror och Bläsbuck.

DSC_1630 Fredrik visar sig ha lite kort i rockärmen för att se till att får mer spänning idag trots allt. Han har budgeterat för några djur utöver dom 4 som ingår i paketet och bestämmer sig snabbt för en stor Blue Wildebeest som Börger ser ut.

Vi är på ungefär 120 m avstånd och smyger försiktigt upp i ett torn medan dom fortfarande står stilla och betraktar oss, undrande vad vi är för några.

DSC_1633Fredrik lägger sig ned med sitt fasta skjutstöd precis då dom börjar röra på sig och får hjälp av Börger som pekar ut djuret. Efter bara några sekunder kommer den fritt, skottet går och det förhållandvis tunga djuret tecknar skott på ett sätt som jag aldrig sett, det hoppar säkert 2-3 m upp i luften, nåt som man aldrig ser på ett så stort djur hemma i Sverige.

IMG_3310

Fredrik sköt bra, efter stegringen kastar den iväg bara 10-15 m innan den ligger där. Vi gratulerar Fredrik, tar oss ned från tornet och går fram och beundrar den imponerande och vackra varianten av gnu. Det är en riktigt fin trofé och ett vackert skinn!

Vi kommer hem mitt på dagen och hinner ta oss lite tid att varva ned tillsammans vid poolen där vi hinner få en trevlig pratstund med Börger och höra mer om hans bakgrund och äventyr innan det är dags för lunch.

IMG_3333Vid femtiden åker vi ut igen så det blir det en kortare tur på några timmar, min tur att jaga och fokus blir på Impala, vi ser några flockar ganska snabbt ute på marken och även kort skymten av ett ”grabbgäng” med flera större bockar (ram´s) som vi sett tidigare. Det vi kan smyga på blir en av de större flockarna där det finns några med fina horn men hur vi än försöker kommer vi inte nära dom idag, vinden är svår och dom är lättstötta. Nu har vi alla fall försökt, tråkigt om det är för lätt och vi har gott om tid för fler försök.

På hemvägen träffar vi på en warthog ”sau” som med sin dåliga syn och i medvind tror att vi är några kompisar, dom ser riktigt roliga ut med sina vårtor och långa svans. Jag går närmare och ”pratar” lite med den, men den förstår inte vildsvinsspråket. Det är först när jag kommer nära som den förstår att vi inte är riktigt lämpliga lekkamrater, vi stöter också på en 2 m lång grön typ av Kobra som låter oss förstå att den inte är helt vänligt inställd.IMG_2899

Kvällen bjuder som vanligt på trevliga samtal runt elden och god mat.

Alla har haft en bra jaktdag, speciellt Jonathan som jagat med Ph´n Johan och efter några tröga och ”tomma” dagar skjutit 3 vackra vilt under samma jaktdag!

DSC_1822

Vi njuter av några drinkar och en underbar ljum Namibiakväll innan vi söker oss tillbaka till våra rum.

Godnatt Namibia!

Jägarn i Kalahari – Double på Red Hartebeest! (3)

Vi vaknar till ännu en underbar morgon i Namibia, sval och frisk efter ett rejält nattregn som ger oss helt perfekta spårningsförhållanden. Det känns som vi varit här en vecka redan, när det händer mycket så går tiden långsamt, dagarna blir längre och man upplever det som mer tid. Frukost vid 07 som vanligt och sen snabbt iordning och samling vid bilarna. Idag ska vi växla runt för att få jaga i olika konstellationer, jag ska slå sällskap med Fredrik och den yngste PH´n Börger som gör sitt första jobb på Keerweder, han är från sydvästra Namibia och har gårdens mest erfarna spårare James till assistans för hitta runt.

IMG_3392

Först blir det fokus på Red Hartebeest som båda har kvar, vi tar plats i bilen och är snart ute på vårt område.P1030403.RW2

Från det första höga tornet vid ett vattehål får James syn på 3 stycken.

Vi ger oss iväg och jag börjar med att gå först efter Börger och James.

DSC_1565

Efter ett flera timmar långt förföljande och flera span från träden i vår väg får vi dock ge upp på dom djuren, dom har lurat oss galant och vi släpper dom för en annan del av området.

Mitt i buskaget stöter vi plötsligt på en stor Elandtjur, vårt största antilopdjur, oerhört ståtlig och respektingivande med skruvade vackra horn, dom kan bli uppåt 1000kg! Det känns som en oerhörd förmån att få se den på så pass nära avstånd som 30-40 m. Den är också det dyraste djuret på menyn och ingen av oss har tingat en sån så den får ostört skrida vidare genom buschen.

Strax efter smyger James upp i ett Shepherds tree och hans skarpa ögon får syn på en Red Hartebeest som vilar bara ca 100 m bort, bara de karakteristiska hornen sticker upp. Yes! nu har vi äntligen en bra chans. Vi smyger tyst närmare och hittar en lucka genom buskagen där jag tar stöd på trebeningen som Börger snabbt ställer upp och väntar på ca 70-80 meters avstånd från det vilande djuret.

IMG_3081

Minuterna går, blir oerhört långa och jag gillar det inte riktigt för det är ibland svårt att hålla fokus länge utan att tappa lugn och rätt andning, men det går bra, efter några minuter börjar Börger vissla och locka på den med diverse ljud för att den skall ställa sig upp, först reagerar den inte men så plötsligt ställer den sig upp, jag släpper skottet direkt, den tecknar bra och försvinner snabbt bakåt bakom en buske. Det känns bra och när vi söker oss framåt så ligger den där, helt still bara 20-30 m från skottplatsen. Ett fascinerande djur, så otroligt anpassat till sina omgivning i färg och beteende, ofta gräver dom i den röda sanden med huvud och horn och pälsen har precis samma färg som sanden. Tjuren kan väga ca 150kg levandevikt.

IMG_3113

James går efter bilen och letar sig snart tillbaka till oss genom buschen, vi tar snabbt några bilder innan vi lastar på djuret för att jaga vidare. Nu är det Fredriks tur, ganska snart får vi syn på en hel flock Red Hartebeest som vi spårar en lång stund fram till ett vattenhål där vi även stöter på några riktigt ståtliga Blue Wildebeest, bara kort efter den kontakten får vi syn på flocken och lyckas komma hyfsat nära mot vinden, närheten gör att vi tar det lugnt och smyger mycket försiktigt ivrigt spanande. Plötsligt får vi syn på dom bakom några buskar, dom står där på 80-100 m, den största tjuren anar nåt och ställer sig på en liten höjd så ryggen syns över buskarna och spanar åt vårt håll, har den fått syn på oss? Har Fredrik öppet för skott? Ett kort ögonblick går den bara nån meter åt rätt håll fri från buskaget och Fredrik tar tillfället som ges, den brakar iväg bara 20-30 m innan den faller. Kul!! Vi har tagit varsin Red med bara nån timmes mellanrum båda på ovanligt bra avstånd och bra skott, det känns klart över förväntan då vi redan varit med om att dom lurat oss flera gånger med sina skarpa ögon.

IMG_3144

Vi återvänder för lunch och kort vila. Ett rejält regn och åskväder gör att eftermiddagens jakt ställs in och istället tar vi oss tid att mäta trofeer. Alla skallar och skinn ligger i salt. Dom mäts i längd och grovlek vid roten, det visar sig att vi redan har två guld i gruppen, Pelles Oryx och Kims Springbuck, själv har jag samlat ihop 3 silver i salthögen.

IMG_3192

En trevlig middag avrundar dagen. Många av oss har redan efter 2 dagars jakt skjutit en stor del av det paket som ingår så nu blir det att börja snegla på ytterligare djur. ”Cull” dvs äldre djur och djur som har klena eller skadade horn kan fällas betydligt billigare och erbjuda trevlig jakt.

Flera av oss har också bestämt oss för att byta bort Pumba (warthog/vårtsvin) som vi inte ser mycket av mot den vackra Impala antilopen som vi redan sett flera ståtliga individer av.

IMG_2942

Framåt elva smyger jag iväg, lägger huvudet mot kudden och somnar innan jag känner örngottet, goda samtal, bra jaktkompisar, ljumma namibiakvällar, iskall GT och jakt är bra sömnmedicin!

Tack för ännu en fantastisk jaktdag!