Fredag, idag är det skifte igen inför de sista två jaktdagarna. Jag ska jaga med Kim som jag känner allra bäst i gänget, vi jagar i samma jaktlag hemma och delar också ett starkt intresse för smygjakt vilket gör att vi tillbringar en hel del tid ihop hemma i Östergötland. Jag kallar honom ibland Professor Krut eftersom det inte han vet om vapen, ballstik och handladdning inte är värt att veta.

Själv har jag inget kvar men Kim har lyckats sprida ut och har sin Impala kvar och troligen sen också en Springbuck – cull som är det billigaste bytet, så det kommer att hända saker! Vi jagar med Börger som ph och James som spårare, vilka vi lärt känna tidigare i veckan. För egen del kommer jag mest att fotografera och snylta på Kims spänning så gott det går.

Vi ger oss av direkt till samma område jag tidigare i veckan tillbringade stor del av både onsdag och torsdag i hasorna på impalaflockarna, för att se vad dagen bjuder.

Ganska snart hittar vi den stora flocken och förföljer den ett tag för att se om det finns nån tillräckligt fin bock bland alla djuren, efter en stund får vi klart för oss att den innehåller minst 2 st, en mindre och en större. Dom håller sig i samma dal och det är mycket buskage och inte lätt att komma in i läge. Vi smyger försiktigt och jag som inte ska skjuta är en bit bakom för att inte röja nåt. Två tre gånger ställer Börger upp stödet och Kim gör sig beredd men ingen av gångerna kommer den stora bocken i läge. Vi börjar nästan misströsta lite men så kommer vi in från rätt håll mot vinden, smyger närmare och kommer in på bra avstånd kring 100m. Plötsligt börjar dom misstänka nåt och blir lite oroliga så att flocken börjar röra på sig men då ställer sig bocken att spana precis åt vårt håll så att vi tydligt ser de fina hornen. Bara huvudet och del av halsen sticker upp bakom en buske då den misstänksamt betraktar oss som står helt stilla.

Jag smyger mycket försiktigt upp bakom Börger och Kim med kameran och tänjer på gränsen för vad som är säkrast för att inte störa jakten. Kim inser samtidigt att läget är tillräckligt bra och inte blir bättre, då busken som är mellan honom och stickhålet är precis framför bocken så vet han att det går bra att skjuta genom. Han sänker sig ned till där han uppskattar stickhålet och släpper skottet innan bocken insett faran och börjat rör på sig, det distinka träffljudet följer på knallen och talar om att det träffat. Vi småspringer fram, alltid lika spännande, och den fina bocken ligger stilla precis bakom busken. Tyvärr gick det för fort för att jag skulle hinna få till skärpan på videon med teleobjektiv och grenar överallt så min filmning vart en bom, men det viktigaste skottet gick bra!

En bra träff framifrån tar så mycket vitala organ att även om det inte går precis i hjärtat eller ryggraden faller djuren mycket snart. Vi packar in i bilen som James snart hämtat och tar så tidig ”lunch” att vi kan unna oss en tidig öl vid poolen som skänker svalka och vila. Det är första gången på hela veckan som jag fått någon tid över att läsa. Känns nästan som en helt vanlig semester, Natasha Illum Berg, vår svenska kvinnliga yrkesjägare i Tanzania passar perfekt som författare i den miljö vi befinner oss.

Vid 3-tiden ger vi oss ut igen, vi har bestämt oss för att ta med några bekväma stolar och ta plats i ett jakttorn i ett av de mer välbesökta vattenhålen för att se om vi får nån chans på shackal. Börger har tagit med lockmaskinen och kör igång dom hemska schakalskriken efter en stund, vi hör några riktiga på lite distans men ingen kommer nära. Det visar sig bli en relativt händelselös kväll, vi njuter ändå av utsikten med några strutsar en fin bläsbuck som undrar vad vi gör, och det ljumma namibiska höstvädret.

Vid mörkrets inbrott letar vi oss hemåt och delar middag med alla andra. Dom har alla haft en bra dag och det finns som vanligt flera historier att berätta.

Pelle fällde både en respektingivande warthog, samma som vi såg och fotograferade vid berget häromkvällen samt en riktigt stor Red Hartebeest i guldklass.

Det har varit en skön dag med bra jakt om än kort och lite tid att läsa och reflektera, känns bra att varva ned lite från de första intensiva dagarna som kontrast. Somnar bra även efter en sån här dag, miljön och sällskapet är suveränt!