Jägarn i Kalahari – Afrikas spöke och Impala som blir Oryx (5)

Onsdag. Idag byter vi ph till Johan ”The running ph” en erfaren ph som jobbat länge med Bennie, kort, kraftig och snabb, springer ofta och gärna när det behövs! Fredrik ska försöka på Kudu även om det är ett svårt uppdrag, denna region upplevde förra året en rabiesliknande epidemi bland Kudu så antalet är lågt men på uppgång då de omgivande regionerna har mer som vandrar in. Kudu kallas ”Afrikas spöke” pga. att den är mycket svårjagad. VI är ute extra tidigt då dom ofta rör på sig i gryningen, dom vandrar ned från bergen och ut på slätten med mer mat för att sen gå tillbaka till bergens skydd på kvällen.

P1030424.RW2

Vi överraskas av att hitta spår nästan direkt när vi åkt ut från gården, det är svårt att bedöma storleken på tjuren men en flock kudu har på morgonen gått in på slätten nära huset och troligen betat bara 300 till 400 m från frukostbordet. Vi sitter av direkt och börjar tyst smyga på de färska spåren. Det går ganska fort framåt tills Johan tvärstannar och trycker ned oss under ett träd, vi är mycket nära dom, nästan för nära. Kudu-korna är omtalade för att t.o.m. lägga ned huvudet mot marken och titta under grenar och växtlighet och spana.

IMG_3367

Plötsligt råmar det till kraftigt riktigt nära, det är en ung tjur bara 30-40m bort som upptäckt oss och gör oss uppmärksamma på det. Precis som en råbock skäller så råmar den skarpt och högt för att markera. Vi står blickstilla i skuggan i förhoppningen att dom inte fått vind utan bara anar nåt!? Enligt Johan är det i ordning följande regler som gäller:

1. Gå rätt i vind

2. Stå i skuggan för att inte bli upptäckt, undvik också blänkande objekt. Håll bössan nedåt med armen på pipan

3. Stå stilla

Den här gången har dom kommit på oss, det brakar snabbt till när de 3-4 djuren som vi spårat springer iväg.

DSC_1688Troligen nån yngre tjur och kor vad vi kan se av spåren. Vi försöker genskjuta dom och kommer ganska snart på en lämnad kalv och strax därefter en större flock kor o kalvar som hoppar över ett ”mid fence” 180 cm högt som stänger ute gnu från tamboskap, kalvarna klarar sig precis över men en ko, kanske hon som hade den ensamma kalven blir kvar, nån tjur ser vi inte i den här flocken.

DSC_1690

Vi går tillbaka till bilen och kör vidare mot vårt ursprungliga mål, bergen där vi ska titta efter spår ned. Idag hittar vi inga spår från någon större kudu däremot en grupp djur som gått i kanten och upp i en dal. Vi måste göra ett seriöst försök och Johan väljer att förfölja dessa uppför bergssidan även om det är mycket svårt att kunna få syn på något. Vi kommer ändå ganska snart nära djuren vi spårar, vissa stunder hör vi dom och är så nära som 20-40 m men vad spelar det för roll när vi bara bara ser 10-15 m i buskaget och dom med lätthet hör oss långt innan vi kommer för nära.

P1030420

Det är svårt och utmanande att gå tyst och snabbt i den branta terrängen, balanserande mellan och på stenblock och samtidigt undvika alla taggiga buskar.

Efter nån timme är vi uppe på toppen och försöker få syn på några djur där vi har utsikt, men vi ser inget och vi inser att de djur vi spårat är alldeles för överlägsna i den terrängen för att det skall vara nån mening längre. Vi letar oss nedför bergssidan. På vägen ryser jag till lite när jag ser de stora skelettbenen som ligger i vad som uppenbarligen är en leopards tillhåll i en mindre grotta i bergssidan. Törstiga efter tufft smygande tar vi en rejäl paus vid bilen och släcker törsten ur kylväskan. Vi letar oss tillbaka längs bergssidan mot huset för en lunch och lite vila innan eftermiddagens pass.

Efter lunch och en powernap så sitter vi upp jaktbilen. Johan är på hugget som vanligt, han är engagerad och bytesmedveten som en riktigt bra jakthund, ivrig att få tillfredsställa jaktgästernas förväntningar! I eftermiddag blir det min tur igen, vi skall försöka leta upp Impala, samma område och flockar som tidigare lurat oss. Det är bara några kilometer från huset och vi får snabbt syn på delar av en av flockarna som betar i en frodig sänka i en flack dal. Vi söker upp rätt startpunkt för att komma rätt i vind och börjar smyga närmare, under ansmygningen får vi snart syn en annan flock och en fin bock men den störs av Brian, gården äldste som är chaufför idag för att komma ut, han missförstår oss och kommer körande när vi smyger i tron att vi vill ha skjuts.

DSC_1555

Snart har vi letat upp den stora flocken och spanar ivrigt för att se om det finns nån lämplig bock bland dom, när vi spanar som ivrigast inne på ca 100 m dyker det plötsligt upp en ensam Oryx, en gammal tjur som stötts ur sin flock då han inte riktigt räcker till längre och uppfyller kriterierna för att vara ”cull”. Johan frågar mig snabbt om jag är intresserad och jag säger ja med villkoret att det blir bra jakt. Solen ligger redan lågt och det är inte helt lätt att se konturer och djur på avstånd. Han förstår vad jag menar och vi utmanar situationen genom att smyga närmare och testa hur nära vi kan komma, från buske till buske hukar vi i en snabb ansmygningen medvetna om att det bara behövs att en enda Impala ser oss för att den skall skrämmas iväg och även ta med sig Oryxen som medvetet rör sig med dom djuren för att få fler ögon till stöd. Som tur är medger marken väldigt tyst ansmygning, sätter man fötterna bredvid tuvor och stenar är den röda sanden perfekt att smyga i. Plötsligt är vi nära där Johan såg oryxen senast och vi stannar för att vänta att den skall komma fram bakom en buske, tiden står nästan stilla, dessa stunder är dom bästa, adrenalin och fokus gör att man är helt inne i situationen. Plötsligt pekar Johan åt ett annat håll 20 m åt höger, där den dyker upp och betar på bara 40 m avstånd, den har rört på sig fortare än vad vi väntat oss och kan när som helst se oss då vi från den vinkeln står lite öppet. Johan ställer snabbt upp stödet och jag lägger upp och släpper skottet innan huvudet har rest sig från gräset. Alla Impala intill får en våldsam fart åt alla håll, oryxen tecknar och rusar efter smällen. Fredrik en bit bakom oss som inte vet att vi jagat Oryx ser förvånad att det kommer en Oryx springande och tror att den är skrämd av vårt skott på Impala. Dom kommer ikapp oss och vi går tillsammans fram till skottplatsen, det är gott om lungblod, jag för in en ny patron och går bredvid Johan efter de uppenbara och djupa flyktspåren i sanden, bara 30 m bort ligger det stora djuret. Johan ställer sig på hornen innan vi går fram för att försäkra sig att den inte gör en farlig rörelse.

20150325_173859

Jag känner mig grymt nöjd och slappnar av efter den intensiva jaktupplevelsen som kröns med ännu en vacker oryx! Den har grova men lite kortare slitna horn. Det blir ett fint skinn, man får inte ta trofén av cull men skinnet går bra att få med sig. Fredrik inser nu förvånat hur det gått till, att det var en Oryx och inte Impala vi jagat sista minuterna och gratulerar.  Vi tar några snabba bilder, lastar på och åker snabbt upp för att lämna av djuret så att vi också hinner en snabb tur till berget att titta efter kuduspår och kanske kudu i skymningen.

DSC_1714Vi kommer upp precis i det vackraste skymningsljuset, åker en längre sväng längs bergssidan och sen tillbaka samma väg.DSC_1701 Vi ser tyvärr inga kudus på nära håll men både en ung tjur och några kor högt upp på bergssidan, dom är otroligt vackra och ståtliga. Lätt att förstå att dom representerar ett av de mest åtråvärda viltslagen.

Längs vägen får vi också syn på veckans första rejäla warthog, den får dock vara då ingen av oss har den på önskelistan. Konstigt nog även den vacker på sitt sätt i sitt rätta element.

DSC_1718

Vi samlas igen inför middagen och delar dagens upplevelser. Pelle har fortsatt försöka hitta Kudu med Bennie men inte lyckats trots långa spårningar och några kontakter med en stor och fin tjur.

P1020964

Kim har imponerat på våra afrikanska vänner genom att bekräfta sin skjutskicklighet och skjuta en liten schakal på 300 m, inte nåt för vem som helst men ingen konst för vår egen Ballistikprofessor som har många års träning på Skotska höglandet bakom sig.

DSC_1728

Grillmästare och barbequekungen Bennie briljerar igen ikväll och serverar helt fantastiskt kött, i lördags var Eland bäst, ikväll var det nog zebra som tog priset! Hungriga efter lång dag är det t.om tyst korta stunder när alla njuter. Tack för ytterligare en helt fantastisk jaktdag i detta underbara jaktland!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s