Kategoriarkiv: Erfarenheter

Köpte en smoker i vår… riktig BBQ!?

Publicerad den av
3

, it som  man i USA kallar BBQ associerar vi i Sverige ofta till vardags med att bara ”grilla” d.v.s traditionell relativt snabb grillning med direkt värme och lite rök t.ex i en vanlig kupolgrill med briketter eller kol. USA är stort och jag vågar inte tala för hela landet men när man läser om seriös BBQ handlar det i de flesta sammanhang om långsam och mer ugnslik tillagning på indirekt värme med mycket mer rök och ånga och det görs i vad dom kallar Smokers.

Ibland känner jag igen mig i Solsidan när han ”tvångsgrillar” på natten och vältrar sig i utrustning. Jag har haft många olika modeller genom åren och flera olika typer, både gasol och olika typer av grillar och enklare smokers, alla fyller sitt syfte. Jag har under de senaste åren också rökt mer och mer, framför allt viltkött i mitt rökskåp vilket jag också beskrivit i tidigare blogginlägg. Ett sånt ”skåp” är perfekt för att röka lax, bogar och sidfläsk m.m men oftast beroende på konstruktion för kallt för riktigt BBQ som skall vara nånstans mellan 95 och 140 grader. Det allra enklaste sättet att grilla indirekt är att ha en stor grill där man lägger briketterna i ena änden och köttet i det andra över ett kärl med vatten. Går man över till riktiga smokers finns det flera olika modellet att välja på. Den absolut vanligaste smokern som finns att köpa i Sverige är Smoky Mountain från Weber, den är rimligt prisad och enkel att komma igång med.

Jag har länge varit sugen på att utöka utrustningen med en större smoker i riktigt tjockt gods som håller stabil temperatur. I vår vart det dags och jag slog till lite snabbare än planerat då jag insåg att en god vän och jaktkompis var återförsäljare och kunde stötta med utrustning och goda råd. Det blev en GrillSymbol 1000. Den  tar betydligt mer plats än en vanlig grill och eldas ju med ved vilket föranledde att jag fick tillbringa flera av vårens helger till att utöka altanen med en stenlagd del eftersom det inte passar så bra att hålla på med eld, varm kol och aska på den vanliga träaltanen.

20150905_132442

Man tillagar alltså långsamt t.ex spjäll, bringa, grissida och annat som har mer fett i eller på sig. Till skillnad från enklare rökskåp så röker man alltså varmare vilket också gör det lättare att skapa och variera ångan som gör att köttet tar upp röken bättre. Konstruktionen med lock och tjockt gods som håller värmen gör det också lättare att öppna och göra saker med köttbitarna utan att förlora temperaturen.

Det första man ställs inför innan man kan börja med själva tillgningen är att man måste skaffa rätt sorts ved, det fungera med all sortas lövträ men ek eller fruktträd är det som många rekommenderar. Det är ju inte självklart att få tag på och det måste sågas, klyvas och sen förvaras och torkas ordentligt, tyvärr inte bara att åka och köpa en påse på affären. Jag hade tur som fick hjälp att hugga redan torkat äppelträ för årets behov, sen har jag nu körsbär på tork inför nästa års behov. Sen måste man läras sig elda den och reglera temperaturen för att hålla rätt och jämn temperatur. Jag övade några helger innan jag bjöd hem folk, men även övningarna gav faktiskt bra resultat!

Det som förvånar mig mest är att när jag gör rimmat sidfläsk i smokern så behöver jag till skillnad från i skåpet där jag som varmast får ca 90 grader ett mycket godare (mat) fläsk som inte lika lätt blir torrt, jag har kört det till både 80 och 95 grader och det är ändå inte torrt, speciellt direkt ur smokern när det är varmt så smälter det som smör i munnen, helt otroligt gott. Gäster blir lyriska! Det är temperaturen som startar processer i vissa proteiner i fettet som då bryts ned. Kanske i kombination med att man lättare få upp en bra ånga som gör skillnaden? Jag har inte koll på detaljerna och mycket att lära! Observera att det gäller köttbitar med mycket fett i. Har även provat att köra ex.vis magert viltkött som biff ett tag för att få mer röksmak men det blir torrt och är betydligt godare att bara snabbgrilla med hög och direkt värme. Det vanligaste nötköttet som körs i smoker är bringa som har en tjock fettkappa på sig. Fett vildsvin blir också jättebra även stekar, jag rimmar det som innan rökning i skåpet i 6% saltlake, ett dygn per cm tjocklek.

Jämfört med rökskåpet ger det alltså saftigare resultat som passar bra som mat…men vill man ha till pålägg eller sitta och karva vid lägerelden på hösten så blir det bättre ”charkuterier” om man gör det lägre temperatur i skåpet så att det blir torrare och hårdare.

Det finns gott om riktigt bra forum, web-sidor och Facebookgrupper ex.vis BBQLovers. Några böcker som jag starkt rekommenderar är:

20150913_120825

Alternativa kläder för jakt – ändrade och nya kriterier för mig!

Publicerad den av
Svara

Efter att ha gnällt lite och tyckt mycket om utbudet av jaktkläder i tidigare inlägg så har jag börjat leta alternativ, som sagt så finns det en hel del bra i flera märken, men går man in på affärer är det ganska tunt urval även i Stockholm så man är ofta tvungen att beställa via nätet, ta hem och prova hemma. Det är svårt att hitta det man vill ha om man inte ska ha ett membranjaktställ i cammo med oranga inslag som även Biltema har numera. Kvinnor klagar också på brist på bra jaktkläder med snygg kvinnlig passform.

Framför allt tycker jag är det är stor brist på alternativ utan GoreTex/membran, speciellt i cammo och i fallen med membran oftast höga priser vilket gör att det är intressant att se vad det finns för alternativ bredvid de stora märkena. Jag har som sagt flera plagg jag är nöjd med framför allt från Härkila och Chevalier och dom kommer att fortsätta vara goda alternativ framåt också. Men finns det annat?…. utan att man ska behöva åka till USA och handla där utbudet är enormt.

Det är inte så att jag utesluter membran, det är ibland ett ypperligt val, men det har helt börjat dominera!? Jag vill gå vidare och argumentera för membranlösa kläder som istället är baserad på tätvävt material som är tillräckligt vindtätt och med impregnering tål regn tillräckligt bra, varför då? Jo för att ”funktionsplaggen” aldrig andas lika bra som reklamen hävdar, och jag vill inte bli svettig när jag rör på mig med rimligt tempo, det är den svetten som kyler sen när jag stannar. Oftast när man rör på sig i rimligt dåligt väder så behövs det inte. Om man inte behöver cammo så funkar förstås fritidsalternativen som t.ex Haglöf, Fjällräven m.fl, men det finns även annat om man letar.

Nya alternativa kanaler på webben – lite tips!

Det första alternativet var en web-shop som är det som Överskottslagret var en gång i tiden fast 10 ggr bättre och inte bara svenska kläder. Jag surfade runt lite och hittade snart en site som gjorde reklam på Facebook och säljer militärkläder: https://www.facebook.com/Varusteleka?fref=ts

… och vem litar inte på bra militärkläder? Problemet är att dom ofta är så rysligt fula och har dålig passform…men det finns mer än jag trodde som verkar vettigt! Varusteleka.se är en finsk site som har web-shop på svenska, med en hel del vettigt i camo:
https://www.varusteleka.se/sv/

… med den brist på lättare och billigare cammokläder bland de stora märkena kommer den siten nog att få fler besök från mig som komplement till det etablerade. Dom har bl.a också mycket prisvärda jackor, ryggsäckar och bälten. Vill man inte se ut som en commandosoldat så blandar man med annat.

En annan liknande leverantör är:
http://www.tacticalstore.se/se/grp/kamouflageklader.php

Skjorta eller tröja?

Jag tror att jag själv fastnat lite i tröjor sen bra fleece kom och glömt bort hur jäkla skönt det är med ett plagg som inte sitter åt. Använder man flerlagersprincipen som alltid är mest flexibelt så inser man att luften har en viktig funktion, den isolerar när den är uppvärmd och ventilerar bort svett och värme om man ser till att det blir ventilationshål. Nu finns det ju tröjor som inte sitter åt också och dom är att föredra tycker jag, Härkila har en trevlig som jag prövade nu på Elmia – Nite, ulltröja som är lite ledigare. Arcteryx har också en superfin mindre tight som jag haft i många år. Houdini och en del av Fjällrävens fleece är skönt men mycket sitter för tight när man rör på sig tycker jag. Tröja är överhuvudtaget ett relevant alternativ när det är lite kallare, och då som förstärkning när man sitter stilla eller det är mycket kallt.

Sista året när jag tittat på kläder för Namibia och även under vistelsen där fick jag upp ögonen för skjortor igen, får erkänna att jag glömt bort detta flexibla plagg. Rymmer luft under och det går att kavla upp ärmarna enkelt utan att det blir för tätt som med en tröja. Med en väst utanpå eller Icebreaker ullväst under är det ofta också tillräckligt varmt för en svalare morgon/kväll nedåt 5-10 grader, och även kallare när man rör på sig! Jag har börjat testa en av Fjällrävens G1000 skjortor – Grönland:
http://www.fjallraven.se/greenland-shirt

En bra stryktålig väv som ska få vara en kombo med mina nya cammobyxor, materialet är lite kraftigare än vanliga skjortor, dom behöver inte strykas och det är rätt vindtätt samt tål en del regn, och mer om man vaxar. Väven tål också en hel del slitage jmf med tröjor som är rätt känsliga för spetsiga grenar och rosbuskar.

Ytterskal, jacka eller anorak?

Jag kan inte riktigt ta på varför men anorak är ett mycket praktiskt plagg som nu verkar komma starkt. På senaste tiden har flera anoraksalternativ hittat till Sverige, bl.a Ridgeline som är praktisk och fin, men lite för stor för mig, mer ett vinterplagg. SWAZI gör grymt bra grejer, jag har både Tahinni i fleece för kyliga pass och anoraken XP då det är blött. Fjällräven har flera fina anoraker som i min smak varit lite för grova, i vår släppte dom  dock en ”Numbers anorak shirt No.1” som är lite som en grövre skjorta där man kan ta av ärmarna och har flera rejäla fickor, har precis fått hem den och den är superskön som ett plagg direkt ovanpå en ull t-shirt eller/och en skjorta/tröja. Storlekarna tog fort slut så det verkar vara fler som upptäckt den.

http://www.fjallraven.se/anorak-shirt-no-1

Det är också ett plagg som är luftigt och tåligt för tuffa tag, ska jag smygjaga drar jag en supertunn lövcammo över. De här plaggen passar ju också ypperligt för alla andra fritidsaktiviteter.

Det verkar hända saker nu från de traditionella leverantörerna av fritidskläder. Sen jag skrev om kläder senast har både Fjällräven och Norröna gjort reklam för nya plagg i jakttidningar. Fjällräven fyller på ett mindre befintligt jaktsortiment ”Drev” med ”Lappland”, dom har verkligen en historik av att göra kläder som är slitstarka och funktionella utan eller med membran, men jag tror dom behöver lära sig jaktkläder. Tillverkarna verkar ha insett att dom med mindre justeringar kan nå en stor grupp jägare. Det kommer också fler plagg som är förstärkta och täta på utsatta ställen, Norröna lanserar en hybrid-byxa som uppmärksammas i senaste Big Game magasinet.

Jag hoppas bara att Fjällräven även har färgalternativ utan orange, när man jagar djur med gott färgseende föredrar jag att ha orange som enkelt tillägg för säkerheten när behov finns, det är bara att ta på sig väst, halsduk eller mössa. Det behöver inte vara på mina huvudsakliga kläder som jag även kan vilja ha när jag smyger helt ensam i skogen.

Kul med jakt…och bra kläder!

 

PS. Sen jag skrev detta har jag rest mer till olika klimat och Sverige bjuder på mildare vintrar, nu testar jag Sitka från Huntway.se och är mycket nöjd så långt…kommer att skriva mer om det vid tillfälle DS

Jägarna hemma igen – Samlade erfarenheter från 5 östgötar

Publicerad den av
Svara

Väl hemma igen tillbaka i vardagen satte vi oss och summerade vilka minnen och intryck som sitter skarpast kvar i minnet  från vårt första besök i Sydöstra Namibia, 2 h sydöst Windhoek. Bara våra helt subjektiva åsikter och erfarenheter utifrån ett besök på en plats i detta underbara jaktland!

Per Andersnäs – Minnen för livet!

P1030405-001

Vi var där sista veckan i mars, svala nätter men på dagarna var det mellan 20 och 30 grader. Lite avsvalkande och uppfräschande regnskurar då och då och ibland riktigt dundrande åskväder eftersom det är i slutet på monsunen. Shorts var skönast på dagarna men ibland ändå ett svårt val då det i vissa jaktområden var tät buskvegetation med mycket taggiga buskar, värmen gjorde att jag vissa dagar ändå valde ta några rispor. Dom som var uppvuxna där verkar ha ärvt riktigt tjockt läderskinn på underbenen samt en vana att placera fötterna helt rätt. Hatt var att föredra före keps pga solen, jag hittade en riktigt skön tjock tyghatt därnere. Bästa möjliga solskyddsfaktor är inte fel. Välventilerade svala bomullskjortor fungerar bäst, långärmat skyddade mot buskarna och vart inte för varmt om dom satt löst, lätt att kavla upp ärmarna. Finns att få tag på både hemma och på plats. På mornar och kvällar var det skönt med nåt tjockare långärmat typ safari/militär jacka men fortfarande luftigt, inga tighta tröjor! Är man osäker är det smart att handla en del därnere i samråd med sin ph. Ullsockar av det tunnare slaget fungerade bra i mjuka kängor. Flera av oss hade köpt Courteney kängor vilka fungerade mycket bra, tillverkade i Afrika och utvecklade på plats. Dom är bra marknadsförda här hemma och kan verka som enda alternativet men därnere är dom ett av många märken på kängor för varmare väder. Köper du nåt annat så se till att välja låga ofodrade skinnkängor som andas bra, du behöver inte nån Gore-tex.

Den drygt midjehöga vegetationen med lite träd här och där döljer djuren bra men när man kommer upp lite själv och använder en bra handkikare gör den goda vilttillgången att man ganska fort kan hitta djur på lite håll. Den sandiga marken med tuvor och sten och däremellan ren rödbrun sand gör att spåren syns bra. Alla ph´s är duktiga spårare och skiljer lätt på alla arter som för en annan ändå ser ganska lika ut, speciellt i början. Skyttet blir ofta lite längre håll då man syns väl i den för det mesta låga vegetationen och djuren är varska. Ofta stannar individer till och lite nyfiket studerar inkräktare på typiskt 150 till 250 m och då gäller det att vara snabb. Jag upplever djuren generellt lite mer hårdskjutna än vårt vilt, antar att det beror på att dom evolutionärt haft en helt annan omgivning och miljö med mycket mer rovdjur och helt annat klimat!?

Tycker man om att filma är det bra att ha både en vidvinkelzoom för landskap samt en 150-600 till djuren. Jag låg lite mittemellan med min Nikonutrustning som är under uppbyggnad. Fotografering är kul som kompliment om man får dagar då viltet är skjutet och pengarna slut.

Miljön med boende, mat och service övergick mina förväntningar med råge och är nog svårslaget på framtida jaktresor, jag kan utan tvekan rekommendera Keerweder Safaris.

Ingen besvikelse på nåt plan!

Fredrik Eklund – Efter lång längtan!

DSC_1684

Jag och Pelle har i många år suttit framför brasan med en GT efter långa jaktdagar i Skottland och pratat om Afrika, det har lockat med en liknande jakt fast andra djur och trevligare klimat. För några år sen kom vi till skott och började reka. Vi tog in flera offerter, Pelle tog det avgörande steget och valde ut RES TUTA, dom gav ett bra paket med bäst pris så då var det plötsligt bokat i maj 2014. Kändes dyrt från början med vart i slutändan överkomligt och prisvärt, mkt jakt för pengarna!

Jag förbredde mig ordentligt, köpte och gick in skor, tänkte igenom kläder och läste en hel del om viltet, vägen fram med förberedelser är en kul del av ”hela” resan. Oroade sig innan för att kaliber 270W skulle vara för klent och stressade med att få in en 9.3 i Europasset men 270W fungerade ypperligt, perfekt för det vilt som vi skulle skjuta, speciellt på oftast relativt långa avstånd, mitt val av Oryx fungerade också perfekt. Mina kamerorna vart dock kvar i väskan, mobilen dög bra till många typer av bilder och jag  filmade mycket.

Jag tyckte långbyxor var att föredra med tanke på alla taggar, Courteney skorna fungerade bra, kniv behövde man knappt då andra tog hand om djuren, Kikare Zeiss 10×50 fungerade bra. Harrisbenstöden fungerade riktigt bra i fler situationer än förväntat.

Hemkommen kan man komma på sig med att bara gå och le. Eftersmaken från Namibia är ett tryggt, gästfritt land med ”riktig” jakt, klimatet var perfekt och väldigt engagerade ph som också själva uppskattade jakten. Det var äkta, vilda djur, staketen var låga så dom kunde komma och gå hur dom ville. men färre antal arter än förväntat.

Namibia gav mersmak!

Kim Funck – 270 och Harris äger!

DSC_1844

När ett par av mina vänner skulle förverkliga sina drömmar om att åka till Afrika för jakt och jag blev tillfrågad om jag ville följa med så tvekade jag inte en sekund. Ska jag åka någon gång i livet så är det med goda vänner och inget annat. Afrika har inte lockat mig av den enkla anledningen att jag inte kan viltet. Skulle jag få nöjet att skjuta en fin trofé så skulle jag varken förstå eller uppskatta, som att slänga pärlor på svin tänkte jag. Men ack så fel jag hade. Även de djur man upplevde tidigare som lite udda fick man en helt annan upplevelse av på plats i bushen. Red Hartebeest som jag tyckte var en lustig antilop (Koantilop på Svenska) imponerade stort på mig, resliga varska och graciösa, rent av magnifika. Jag lusläste boken ” Ask the Namibian Guide” innan jag for. Fick en samstämmig bild av kalibervalet som mer eller mindre sågade allt under 300WM för plain game. Kulval då? Jo bondat, bondat eller Barnes-X, ALLT annat helt odugligt. Vapenval? Nån sågade Blaser helt? Ops tänkte jag med min Blaser R93 i 270W. Jag jagar normalt med Sierra Game King. En helt vanlig normal blyspets. Allt var fel! Ordningssam som jag är inhandlades Nosler Partition kulor och en lämplig laddning togs fram. Kände mig trotts det lite ”busig” med att komma dragandes med mitt ärtrör i 270W. Jag kan nu konstatera att inga av de tre PH’na jag jagade med hade något ont att säga om den kombinationen. Reglerna är samma där som hemma att det primära är att skottet sitter där det ska. Ph’na själva använde 270W, 7×64 och 308W, 2 av 3 laddade med Sierra Game king. Jag var inte så inövad på att skjuta med 3 bening men det gick bra att komma in i det skyttet med.

Min vana trogen tog jag med mina långa S30 Harris benstöd. Dom har varit min bästa vän under många smygjakter både i Sverige, Kanada och Skottland. Perfekt stöd från liggande till sittande. Jag fick tre tillfällen att använda dom. En Shakal som fick bita i gräset på 300m, en Red Hartebeest på 280m och En Springbuck cull på 160. Det har jag fyra saker att tacka för. En välskjutande (i Afrika helt oduglig) Blaser R93a. Utprovad och välskjutande ammunition, Harris och Min Leica kikare med avståndsmätning. Tror faktiskt att Harris fick ett par nya kunder i Namibia.

Spårning dominerar. Det är nog först när man kommer dit och ser den röda sanden som man förstår deras möjligheter att spåra djuren. Det var relativt enkelt att lära sig några karakteristiska spår, som Redhartebeest, oryx och Gnu. Vansinnigt intressant och gav mersmak.

Maten då? Ingen högoddsare att vi åt en hel del antilopkött! Vilket kött sen, helt gudomligt!

Sist men inte minst: Klädsel? Själv hade jag långbyxor en dag och det passade inte mig. PH’na gick i kortbyxor av en anledning. Lite rivsår i början av whait-abit buskar men man lärde sig snart vilka buskar som man var tvungna att passera med försiktighet, typ 90% av dom. Sen en långärmad tunn skjorta, främst för att inte bränna sig. En tunn jacka som var skön att ta på sig på kvällar och morgnar. Kängor och tunna yllesockor. Gaters var inte nödvändiga under regnperioden då vi var där. I övrigt så har jag sällan träffat på så genuint varma människor. Något som fastnat och som jag tror är unikt är ljuset vid gryning och skymning, helt magiskt.

Afrika fick en plats i mitt hjärta, helt klart!

Pelle Forss – BBQ under södra korset!

IMG_3027 Så var det äntligen dags att se om drömmen eller fördomen skulle gå i uppfyllelse. Drömmen om en safari att minnas , med strapatser på savannen, smygande under lång spänning och svårighet, nervositet för allt främmande och okänt eller fördomen om ett jaktarrangemang för rika lönnfeta västerlänningar med iscensatta jakter och allt från bundna till drogade halvtama djurparksdjur.

Det var drömmen som slog in och efter tre dagars hårt spårande efter Kudu men endast ögonkontakt vid två tillfällen finns för mig minst en god anledning att återkomma till detta lilla paradis mitt ute i ingenting och två timmar från närmsta supermarket . Att det tagit minst sju år av velande att äntligen komma iväg hade bara en god sak med sig och det var att sonen Jonathan hunnit bli så stor och erfaren i jakten att han med glädje följde med, farsan kan ju behöva någon som håller koll på när han ska gå och lägga sig.

Resan:
Kvinnan vid incheckningen på Arlanda hanterade min väl fyllda resväska med finess och satte bara på en lapp ”heavy” och låtsades som inget alls, detta skulle visa sig inte vara riktigt lika enkelt på hemvägen vid incheckningen i Namibia såg man bara tillfället att få ytterligare 1300:- i intäkter men tack vare att jag reste med grabbar som reser lätt så fanns det plats att möblera om lite för att spara en sur utgift. Väl ombord på Air Namibia på väg ner fick jag också erfara nackdelen av att vara utvilad innan man reser och i kombination med stora förväntningar och rastlöshet blev natten lång och sömnen endast någon timme på den 10 timmar långa flighten. Något som inte verkade bekomma de övriga passagerarna på det toppmoderna planet, en titt runt om i cabinen vid 03,30 liknade mer en stor koloni med tomma knarrande svalbon skvallrade om att de flesta nog klarade resan bättre än jag. Väl nere började man ana att det kommer att bli alla tiders , ett smidigt system att få ut vapnen i tullen och inte några sura tullare som ställer massa frågor om ditt och datt utan bara ren formalia och med rätt införseldokument oc fem dollar till tullarnas fikakassa var vi straxt uppstigna i vår värds Toyota landcruiser , för övrigt den enda besvikelse denna veckan för en LandRover freak som mig men Beannie vidhöll hela veckan att sedan dom bytt ut alla Defenders mot Landcruisers så har tiden i Verkstan för reparation och underhåll gått från omfattande till obefintlig. Detta sista håller jag givetvis fortfarande för att vara helt osannolikt.

Förberedelser:
Jag gillar inte att sakna något under en resa och till skillnad från sonen så lyckades jag få med mig en massa saker för mycket, tvättservicen på Ranchen var ypperlig och således hade det bara behövts två jaktuppsättningar och två middagsuppsättningar detta med underkläder inräknat för att klara hela veckan med nytvättade kläder två ggr om dagen. Böcker/tidningar hinner man inte läsa utan det räcker med något på flyget som man kan kasta när man är klar , typ ett par korsord. Viktigaste förberedelsen var att öva hemma med att skjuta på upp till 200m stående med trebening, jag märkte redan första gången att det här var minsann svajigt och att hålla still var inte att tänka på utan bästa sättet för mig var att komma in i målet underifrån och sedan krama av straxt före bullseye. Första målet var att känna sig säker på att krossa lerduvan på 100m och sedan succesivt öka avståndet.

Vilken kaliber då?
Problemet här är ju att jag har en finfin 416 Rigby stående i vapenskåpet och den hade väl varit helt i sin ordning om det var buffeljakt vi skulle åka på! Nu fick det bli R8án och valet stod istället mellan 7×64 och 9,3×62 båda två tyska kalibrar och det måste ju passa i tyska västafrika tänkte jag och tog med båda piporna för säkerhets skull. Väl på plats efter samtal med vår ph föll valet på 7×64:an eftersom jag har bra koll på den kulbanan upp till alldeles för långa håll på friska djur, i efterhand kan jag tillägga att jag inget ångrar då allt vilt blivit på plats och att det inte spenderats några kvällar och nätter letandes skadat vilt. Jonathan som inför jakten skaffat sig och jagat in sig med en R8 i kaliber 9,3X62 hade givetvis inga problem och om man vid något tillfälle ska förorda kulans och inte skyttens prestanda så har en 250grs accubond eller en marginellt lättare oryx en klar fördel om skottet går igenom lite kvist eller buskar.

Jakten:
Att för första gången gå ut på jakt med sin ph och smyga sig på en grupp Oryx, göra sig redo, inte komma till skott och vid fjärde ansmygningen följa frambenet upp , gå in i målet och sedan krama av kändes för mig mycket ovanligt. Med så lite vetskap som jag hade om hur viltet fungerar i afrika kontra hemma i Åtvidabergs skogarna kändes det mera som målskytte. Detta avtog i slutet av veckan när man lärt sig mer om samspelet mellan olika individer och hur de mellan olika raser drar nytta av varandra för att tillsammans klara sig undan alla hot dom har i sina omgivningar.

Sen var det det här med BBQ under södra korset. South cross är en stjärnbild som vi på våra breddgrader aldrig ser men det har haft samma betydelse för sjöfarare och allmän navigering i bushen som vår polstjärna haft för oss och under våra kvällar runt elden förstod man på de inhemska att det är A och O att känna till vilket håll man ska gå med hjälp av stjärnbilden. Att vara professionell matlagare kan ibland väcka oro hos en del värdpar så för säkerhetsskull meddelade till värden i god tid jag att vi var ett par kockar med i sällskapet . inte för jag tror det gjorde någon skillnad för får man genuint lagad mat på råvaror i världsklass tre gånger om dagen i åtta dagar så går det inte att fuska , Eland, oryx, springbuck, impala, blesbuck, black och blue wildebeast samt vårtsvin och till största delen nerlagda av oss tillredda på grillen med fantastiska tillbehör och givetvis goda viner presenterade av husets grand old man.

Namibia kommer att se oss igen!

Jonathan Forss – En ren tillfällighet och en reflex…

IMG_2899

Under det gångna året som är mitt tredje år som jägare har jag hört mer och mer prat från min far och hans kompisar om en jaktresa till Afrika. Det var av en ren tillfällighet jag hörde att de saknade en jägare för att fylla alla platser till denna resa, och i ren reflex med ”jaga först, ekonomi senare” i tanke så stack jag fram nacken och erbjöd mig att fylla den platsen.

Efter en resa på lite mindre än ett dygn så anlände sällskapet till Namibia som nu var destinationen för denna oförglömliga jaktupplevelse.
Vegetationen i den namibiska vildmarken är mycket vacker och finns i stor variation. stenöken, slätter med stora vattenhål, och buskinfesterad vildmark. Djuren är skygga och vana vid rovdjur så som gepard och schakal, vilket gör att man måste ibland ta beslut på sekunden vid skjutpinnarna.
I min upplevelse så gjorde jag bäst ifrån mig med en tyst och välplanerad Smygjakt fram till bytet så jag hade mer tid på sig att placera det dödande skottet.
I utrustningsväg så tog jag med mig tunna och välventilerade kläder, så som bomullsskjortor och kakhibyxor.
En vattentät handkikare med medelstor förstoring, för att kunna hjälpa till med spaningen.
En heltäckande hatt, så man inte bränner sig ovanpå öronen och på nacken som man annars skulle ha gjort med keps eller liknande.
Ingångna kängor med lågt skaft, jag använde mig utav ett par hikekängor med gore-tex från Timberland.
Och min Blaser R8 i 9,3×62, min bössa som jag använder för mellandistans här hemma på drevjakt.
Jag fann stor framgång med mitt val av bössa då djuren jag sköt inte sprang längre än ett par meter från skottplatsen trots deras vana att springa långt även vid den perfekta träffen med mindre kalibrar. Varken jag eller mina kamrater lyckades skada ett djur då vi alla sköt dödande skott, men man såg märkbar skillnad på hur långt djuren sprang beroende på kaliber.
I slutändan hade vi alla en minnesvärd resa som vi sent kommer glömma.
Själv sköt jag en handfull trofédjur som nästan alla visade sig vara silvermedaljörer, en utmärkt ursäkt för att komma tillbaka och ta sig ett par guld!
Back for GOLD!

Sköna, snygga OCH praktiska jaktkläder, varför finns det inte mer?

Publicerad den av
Svara

Jag har inte skrivit om kläder förut, ett svårt ämne efterson det är ruskigt subjektivt och styrs av ens egen verklighet och en egna krav…och ingen verklighet är ju densamma. Men så fick jag en kick att tycka till lite av en tröja som damp ned hemma. Som så ofta när man näthandlar såg jag såg nåt som såg väldigt fint ut på bild men sen i verkligheten visade sig vara mer det jag var rädd att det skulle vara men förnekade då jag hoppats att det skulle vara nåt annat. Jag ville ha en skön fleecetröja och dom har ju nästan försvunnit från marknaden!? Sen ville jag ha en ljus cammo inför Namibia…och ser då en jacka i fint mönster som heter ”…fleece jacket” visserligen i windstopper som jag inte behöver men jag tänker att det kan nog funka. Väntar några dagar sen kommer den…från en trevlig leverantör som t.o.m delvis tog hem den på mitt tips. Jag ser direkt att det inte är vad jag menar med fleece…helt slät hård struktur som raspar högt när jag vidrör sidan med min ärm, vilket är extra lätt hänt då den inte är speciellt figursydd. Känns inte bra att smyga sista metrarna in på en varsk bock med en sån. Sen är den precis som mycket annat med membran styv som en pappkartong, säkert väldigt vindtät men absolut inte skön. Jag ville ha en tröja för höst och vår i snygg cammo, tänker till ett tag om det ändå kan duga till nåt men packar sen in den och returnerar.

Jag tycker det är konstigt och synd att man kan göra ett bättre plagg utifrån en bra grundide, en vindtät fleecetröja i snygg cammo!? Borde det vara svårt? Varför inte bättre passform och varför inte tyst? Varför måste man ta ett mönster och ett membran som gör att man måste pynta in en rejäl slant till Mr Gore? Det borde ändå gå att göra nåt enklare, bättre och billigare? Men det finns säkert en del kommersiella skäl bakom det, jag är ju ändå inte klädproducent!
En följd blir också en undran hur ofta producenterna själva verkligen provar ut det dom producerar, har man några som testar i verkligheten? För det är så ofta man på några få sekunder hittar flera enkla förbättringar som kunde göra ett plagg till nåt man bara vägrar att släppa ifrån sig. Jag har alltid gillat snygga och bra kläder, mina första skalkläder köpte jag 1986 i Chamonix där Patagonia öppnat sin första affär i Europa och vi hade inte sett nåt liknande i Sverige, vissa av plaggen jag och kompisen handlade den kvällen använder jag fortfarande. Sen köpte jag mina första ullunderkläder i Schweiz och på Island många år innan det kom till Sverige, och efter det har inte nåt superställ kommit in i huset mer än för högintensiv träning. Som frilufts och naturnörd har jag också haft möjlighet att testa många olika typer av kläder i många typer av förhållanden, från skid och bergsbestigningar. havskajak, off-road mc, MTB, fjällvandring, fiske och jakt m.m.

Vad tycker jag är viktigt med ett plagg som skall användas till jakt?
1. Det ska förstås vara praktiskt och anpassat till jakt – vad innebär det för mig?
+ Tyst för smygjakt
+ Medge rörlighet utan att passformen är dålig
+ Det ska passa det väder och den temp jag rör mig i
+ Bra slitstyrka när man rör på sig mkt även i tuff terräng, blodar ned etc och måste tvätta ofta
+ Vettigt utseende för fåfängan (blilr bättre och bättre på marknaden)
+ Bra färger så man inte syns, gärna cammo
+ Praktiska detaljer där det behövs: Ex. tysta fickor, kardborre är helt förkastligt. Jag uppskattar även fickor som håller åt, inga ”påsar” där saker skramlar omkring
Ficka till radion på jackor med hållare för antenn etc. Dragskor nedtill på byxor och ärmar så att det inte är föryvigt och fastnar i saker eller är i vägen.
+ Priset är INTE så viktigt för är plagget riktigt bra så blir det använt mycket och länge och utslaget per tillfälle blir det inte många kronor. Däremot måste jag känna mig helt säker på att det är rätt och kommer att hålla om prislappen är hög.

2. Det ska vara tåligt mot svenskt väder och allround men hur mycket allround?
Om man jagar mycket så behöver man kläder för olika väder och olika typer av jakt, men är man t.ex alltid hundförare som alltid jagar bara 1-2 månader samma tid i ett klimat som oftast är blött o kallt så blir det enklare, bra membran kan funka ypperligt, lättskött och mycket mer funktionellt än det som fanns tidigare. Det blir även enkelt om man alltid sitter still för då är det bara att ha bra skalkläder och bylsa på sig fler lager.
Om man jagar under många olika typer av förhållanden är det ingen mening att tror att man klarar sig med ett jaktställ, det blir lätt en dålig kompromiss. Jag tycker också att cammo är allround för då kan jag ha samma plagg för smyg/vak o lock rovdjur som när jag jagar en vanlig drevjakt även om cammo inte där betyder så mycket utan mest att man är still.

Membran eller ej?
Membran är bra på att hålla ute fukt och bättre en en klassisk regnjacka på flera sätt men tro inte att det andas jättebra och då blir man vid ordentlig aktivitet istället mer eller mindre blöt inifrån vilket inte är trevligt när man stannat upp, och jakt är oftast ganska varierande. Andningsförmågan är hyfsad i början av plaggets livslängd men oftast sämre med tiden, senare tids ventilationsöppningar hjälper mycket. Men nyttan beror förstås stor roll utifrån vad man gör, hur mycket rör man på sig? Hur intensivt? Hur mycket växlar man med att stå still? Vilket väder är man mest ute i? Hur många dagar ska man vara ute och kan man byta kläder? Själv har jag varit ute på bergsbestigning men minimalt med packning då är skalkläder med membran enda alternativet att ha en enda uppsättning kläder som tål allt men inte på jakt en dag om jag vet vädret. Det börjar dyka upp ytterskalplagg som har olika typer av regnskydd på utsatta stället, membran och/eller impregneringar och sen är andra delar av plagget av material som andas bättre. Men ibland tror jag att konceptet är så marknadsfört att det säljer bara det står ”Gore” på det och att leverantörerna knappt vågar göra plagg utan den tekniken?

Hur brukar jag klä mig?
Jag tycker själv att flerlagersprincipen är enda alternativet med ull underst kalla årstiderna ibland även Icebreakers tunna 150 varmare årstider, mellanlager om det behövs och ev. förstärkning som väst och slutligen ytterlager mot vind och väta anpassat till väder och temp. Då är det också lätt att ta av och på lager, t.ex en väst eller dunjacka när man fikar. Jag rör oftast på mig delar av dagen och då är alltid andningen mycket viktig så man inte blir fuktig innifrån. Den enda gången jag själv tycker att jag kan försaka bra andning mot hyfsad andning och bra tålighet mot dåligt väder är nog om jag skall gå en hel dag i varierad blöt och tät terräng t.ex med hund i riktigt riktigt dåligt väder, men hur ofta är det, inte ofta. Är det bara dåligt väder så är det oftast inte värre regn än att många andra alt där t.ex utsatta delar har membran eller bra impregnering som andas mycket mycket bättre och gör att man håller sig hyfsat torr under och ullen värmer ganska bra även lite fuktig. Bättre att ha ett lite fuktigt ytterplagg än att vara dyblöt under av svetten som inte slipper ut. Sen tycker jag att styvheten och ibland prassligheten är en stor nackdel med många membranplagg, dom är helt enkelt inte sköna när man vant sig med andra kläder, men det finns undantag.

Vad tycker jag att proucenter av jaktkläder skall titta mer på?
+ Bättre egna cammomönster, att betala Gore för deras mönster tycker jag känns tveksamt…för att sticka ut hakan lite
+ Sätt membran på utsatta stället alt behandla med impregnering som går att förnya
+ Gör fler alt. utan membran som gör att plagget blir styvt som en papplåda och inte andas mer än skapligt efter första 2-3 tvättarna. Så länge man inte går i spöregn hela dagen vilket man gör sällan så behöver man andra trevligare alt. Man ska väl inte köpa ett jaktställ som bara är hyfsat för att man var tionde gång behöver nåt som tål även tungt regn?
+ Hyfsat figursydd passning så att det inte blir bylsigt
+ Titta på vad producenterna för fritidskläder gör och anpassa den designen till jakt, steal with pride!

Lite grövre kläder av riktigt bra kvalite blir oftast också snyggare med tiden, håller dom för tuffa tag så ”går man liksom in dom”. Riktigt kul att vissa leverantörer också går tillbaka och börjar prova ut förbättringar av gamla klassiska material. Exempelvis imgregnerad loden (grov ull) som Härkila lanserade förra året. Tänk på kostnaden per år eller tillfälle när du köper ett plagg!

Det finns flera producenter som har insett detta men även dom gör mig besvikna ibland. Varför gör man inte lite färre modeller och varianter och lägg lite tid på att prova ut dom själva ordentligt!? Varför tittar inte fler på det som görs på andra sidan Atlanten, jag har inte provat mycket från Under Armour så jag vet hur dom fungerar men designen är bättre än det mesta man hittar i Sverige, ta intryck och förbättra för vårt klimat.

Ibland går det också att hitta ”friluftskläder” t.ex:
Fjällräven, har blivit mycket bättre de senaste åren på att göra både bra och snygga kläder utan membran.
Lundhags, praktiska, funktionella och bra kvalite.
Klättermusen, känns grymt utprovade och hög kvalite men högt i pris, dock inte i längden.
Houdini, gör snygga lättare kläder som är sköna, inte alltid det mest tåliga förstås, bra mellanlager.
Alla dessa gör mer eller mindre kläder som faktiskt passar för jakt men det är sällsynt då dom jobbar mot andra krav (förutom Fjällrävens jaktkollektion ”Drev”) t.ex kardborre slinker ofta in där det inte behövs. Dom har dock kommit mycket längre än många andra vad gäller praktiskt men ändå snyggt och slitstarkt samt vädertåligt utan att vara pappmembran i allt. Har även en jaktkompis som jagar i Blåkläder som verkligen tål hårda tag!

Vad har jag då själv? Förutom en hel del bra friluftsplagg ur sortimentet ovan så har jag en hel del bra Chevalier (gör mer o mer bra grejer, trevlig balans mellan traditionell utformning och praktiska detaljer, vettiga priser och många snygga plagg), Härkila (riktigt bra kvalite, känns vältestat men mycket membran, tuff prisnivå ibland) och Under Armour samt Cabelas från USA, tyvärr lite för mycket syntet från det landet. Närmast kroppen är Icebreaker helt suverän kvalité, liksom Aclima. I kategorin skor finns det många alternativ, stövlar är otroligt användbart och det kommer fler och fler bra modeller för olika temperaturer. Bland kängor så gillar jag Meindl, när jag smyger har jag vid torrt väder provat och varit nöjd med barfotalöpskor. Själv anser jag Gore-tex i skor vara problematiskt och onödigt, en välbehandlad skinnsko tål väta jättebra och andas riktigt bra, en Gore-tex sko andas minimalt ..och torkar långsammare om du får in vatten uppifrån. Men visst om du ska välja en sorts sko för olika väder vid längre tur på fjället och dina fotleder inte klarar stövlar, då är Gore-tex ett bra alternativ. När jag jagar behöver jag oftast stövlar för olika typer av vattensamlingar, ska jag gå på tuffa hyggen och svårt underlag blir det höga kängor som stödjer mer.

Blir snart mer skrivet om kläder känner jag!

Åteljakt tips o tricks del 1

Publicerad den av
Svara

Nu i nov-dec börjar åtelsäsongen, vissa kanske säger att det är året runt men jag tycker det blir mer intressant på de mörkare perioderna av året då man inte kan lägga tid på smyg och vak. Däremot kör vi våra åtlar året runt så dom står aldrig still. På våren-sommaren kan det bero på närliggande jordbruk om man skjuter på dom eller ej, att ha vildsvinen vid åteln är självklart bättre än på begärliga grödor, och låter man dom vara ifred där så har man garanterat mindre på åteln. Man behöver heller inte den jakten i de fallen utan har fullt upp att bevaka och skyddsjaga på åkrarna.

Tänkte mig detta som början till en guide för nyblivna åteljägare. Vi har några i vårt lag som precis har tagit jägarexamen och åteljakt är ett bra sätt att under mer kontrollerade former både studera djur och/eller skjuta predatorer och vildsvin. Min tanke var att skriva ned lite enklare regler, tips och tricks här som sen kan utökas efterhand.

Själv har jag bara byggt och jagat på åtel i 4-5 år och som alltid finns det mycket att lära. Ska man likna det vid nåt så är det ändå ganska likt smyg och vakjakt, samma regler gäller för ansmygningen och vakplats m.a.p vind och man har oftast väldigt gott om tid till bra stöd och bra skott. När jag började med jakt på åtel hade jag fördomen att det var enkelt och lite fegt att skjuta djuren vid en ”foderplats”…men jag har hunnit ändra åsikt när jag insett hur mycket jobb det är och hur pass svårt det ändå är, samtidigt som det är ett säkert och kontrollerat sätt att hålla koll på och begränsa vildsvin och de skador de gör på jordbruk etc. Sen tycker jag inte att det är rätt att mata för mycket och sprida fel sorts mat men det finns många sätt och spelar förstås roll hur mycket man också skjuter. En näve bra mat i rimlig mängd som t.ex majs ökar inte stammen utan ser till att man vet var dom är och kan jaga dom på ett sätt som är säkrare än de andra alternativen som finns. P1020528

Några viktiga faktorer för lyckad åteljakt:

Nummer 1 för mig är att det blåser rätt så att min vittring inte för lätt sprider sig från koja/vakplats till spridaren. Det absolut vanligaste problemet jag historiskt råkat ut för är att oroliga grisar känner vittring och inte går fram. Sitter jag i början på veckan och funderar på att avsätta en kväll så börjar jag med att titta på väderprognosen med vindriktning och styrka. För lite för inte bort min vittring och för mycket gör att djuren trycker, kring 2-4 m/s tycker jag är perfekt om den ligger från spridare mot vakplats. Vädret påverkar på många sätt, kyla gör t.ex att dom behöver mer mat och kommer mer regelbundet, efter busväder och längre ”tryckande” i skogen är det också större sannolikhet att dom kommer ut den första kvällen med bättre väder. Jag upplever också att fullmåne med för bra ljus gör dom skyggare och mer försiktiga jämfört med molningt.

Nummer 2 är att veta vilken tid eller vilka tider dom brukar komma, det kan vara både regelbundet och mindre regelbundet över året. Troligen beroende på annan tillgång på attraktiv föda!? En bra åtelkamera med mms är en bra hjälp att kunna vara förberedd både på vilka tider dom brukar komma såväl som vilka individer som troligen kommer. Det underlättar att känna igen sällskapen och undvika att skjuta fel djur. Ofta kan man även se vilket håll dom kommer ifrån vilket är viktigt om man inte vill lägga vittring över deras väg fram, speciellt äldre suggor och galtar går ofta stora rundor runt spridaren och kan täcka av stora delar av möjliga vägar fram. Mitt tålamod är inte det bästa så att bara chansa går sällan bra eftersom man då ofta kan få sitta många timmar och ens vittring hinner spridas om det bara är lite fel vind eller virvlar inne i skogen.

Nummer 3 är åtelns kondition med attraktiv mat, oftast ren majs och bra laddade batterier som ger vettig belysning och att spridaren fungerar som den ska. Ansmygningen måste ta hänsyn till vinden både m.a.p spridare/återplats såväl som grisarnas troliga väg fram till åteln. Tänk också på att vara så tyst det bara går, ofta kan dom ha lega nära en åtel även om dom lika ofta kommer långväga och går en matrunda förbi ett antal fodrings och/eller åtelplatser Kan man komma lite tidigare då ofta andra djur kommer före vildsvinen, t.ex hare eller rådjur så är deras varslande och flykt det bästa tecknet på att andra djur är på väg fram. Då kan man helt avslappnat sitta tillbakalutad och vänta på att harens öron reser på sig och den varslar in mot en del av skogen där det kommer andra djur. När man väl hör djuren själv så är det mycket lätt att höra om det är vildsvin som kommer. Kvällar då det är onödigt att åka ut är exempelvis efter att hundar jagat igenom området, men efter 2-3 d är det som vanligt igen, samma sak om det ändrats nåt, t.ex att belysning varit släckt och man laddat om batteriet så är det inte alltid dom kommer fram direkt. Men vildsvin kan bete sig mycket olika på olika marker beroende på vad dom är vana vid och utsatta för i sin omgivning, deras beteende varierar kraftigt. Dom verkar också känna bra om det är en människa i närheten eller om det bara varit nän där och fyllt på för några timmar sen.

Personlig utrustning:

Vanlig kikare, helst ljusstark förstås, mycket trevliga att sitta tillbakalutad och ha en översikt med den utan att behöva använda vapnet

Ljusstark kikare på vapnet som helst ska vara inskjutet/kontrollerat exakt hur det skjuter på det avstånd man sitter på, ju mer perfekt skott ju mindre risk för onödiga eftersök i mörkret. Tänk på att den kikaren inte alltid är lämplig för att fånga av på nära håll om du behöver gå en bit i mörker på ett djur som inte är dött.

En flaska att pinka i om du sitter i koja

Lite matsäck är inte dumt men i tysta förpackningar

Ha mörka kläder, tänk på att åtelbelysningen sprider ljus även mot kojan!

Se till att ha bra koll på kojan med inredning, stol och stödet etc så att man inte i mörkret slår i nåt och bullrar. Glöm inte att stänga av ljudet på mobilen och dra ned ljusstyrkan till minimum.

Annat:

Man kan skriva mycket mer:

+ Olika sätt att bygga spridare och kojor?

+ Placering av åtlar, mix av foderplatser där man inte skjuter och åtlar där man skjuter?

+ Vilken mat man väljer, hur mycket och hur ofta?

+ Olika sätt att ”krydda” med lockmedel eller t.ex jäst majs?

En bra ny video är:

https://video-ams2-1.xx.fbcdn.net/hvideo-xfa1/v/t42.1790-2/11371698_710426309102549_1065425813_n.mp4?oh=b308a58308b7b984a50ae26595f1b60a&oe=557A15CA

+ Placering av belysning och typ är viktigt för att se och urskilja rätt djur?

+ Placering av koja m.a.p vind och för att se bra utan att vara för nära + Vilka indvider ska man skjuta och när?

+ Hur kan man säkra upp att man väljer rätt individ, vanliga misstag och orsak?

Vi kan fylla på med det! Kommentera gärna med ytterligare tips eller synpunkter på det som är skrivet!

Att hålla samman jaktlag…enkelt eller svårt?

Publicerad den av
Svara

Sitter över lunchen (inspirerad av en kommentar på FB) och reflekterar över hur mycket onödigt tjafs det ibland är i föreningar, jaktlag och andra sammanslutningar. Ett jaktlag är ett sammanhang som jag tror är extra känsligt för det är så stor del av livet för många med massor av nedlagd tid, kött och hundar etc.

Jag tror att dom flesta av oss kan anstränga sig lite mer och börja ha mer acceptans för varandra och olika ideal, olika etik, olika intressefokus olika prioriteringar olika mål etc. Hur och varför?

Vi är ju väldigt beroende av varandras beteende och värderingar när vi gör saker tillsammans, det är en utmaning att samarbeta. Som människor är vi strikt evolutionärt byggda för att umgås och ”jobba” tillsammans i grupp men forskning visar att vi fungerar och trivs bäst med 3-4 personer i taget. Så generellt har vi en utmaning inbyggd i oss.

Det mesta har fungerat bra i de jaktlag jag har haft förmånen att delta, men varje litet tjafs eller bråk förstör mycket stämmning. Nåt som slår mig är också att de flesta skiljaktigheter man drabbats eller berörts av har varit baserade på trivialiteter som t.ex obefintlig eller dålig kommunikation och missförstånd men i grunden också onödig irritation baserat på olika synsätt som istället ofta borde accepteras, eller bara lämnas till en jaktledare att besluta om. Det är också vanligt med helt olika förväntningar och mål med det man gör, kommunicerar man dom så underlättar det, lite enkel feedback eller en fråga kan se till att man lätt kommer överens…men ofta går folk runt varandra och surar istället.

Hur många har inte varit i nåt jaktlag där hundförarna tittar snett på varandra och sina hundar av olika anledningar, olika former av avundsjuka, brist på bekräftelse brist på erfarenhet och förmåga. Istället för att stötta och lära varandra!  Stolthet, Jante och idealiserande av den egna förmågan försvårar ofta dialog tror jag. Som ni vet kan man säga att nåns fru eller syster är….men inget illa om någons hund:-)

Hur många har inte varit i ett jaktlag där folk tittar snett eller snackar bakom ryggen på någon som skjuter för mycket…eller för lite!?

Det är så lätt att gnälla på andra som inte beter sig som man själv vill eller tycker att man ska bete sig, det handlar mycket om värderingar och egna ideal och oskrivna regler som inte delats.

Sociala medier speglar en grund till konflikter bra på så vis att folk säger åsikter som dom i vanliga sammanhang håller för sig själva och bara tänker. Ett enkelt ex idag, en person skriver om Vildsvinsfeber 6:

”….ett enda stort sponsorjippo och övningsskytte med levande måltavlor. Nej, någon jaktfilm det är det inte!”

…ÄR DET INTE?

Social medier är på nåt vis den perfekta kanalen för att vräka ur sig åsikter och subjektiva ideal som att det vore sanningar (detta ex var så bra för det var inte alls allvarligt…men typiskt), uppenbarligen anser många att man får tycka vad man vill om det som faller en in, i detta fall en film man inte ens sett (den är inte släppt)…och jag har själv ingen åsikt men i en sån mening har man på ett kick sågat nåt man inte vet nåt om samt tagit på sig rollen att vara den outnämnda domaren som har rätten att bedömma vad som är jakt och inte!?…bara ett exempel, och inget ont om den som skrev det, hen är i gott sällskap:-) … men man ser det lite för ofta, inte öppet för diskussioner eller dialog utan som en sanning istället för att ”jag tycker…” Om man är beredd att ta en diskussion så är det ok, och ibland fungerar det men oftast blir det helt ”tyst” eller tjafsigt bråk i snabba kommentarer.

Jag hörde en jaktkompis säga nåt bra för nåt år sen… till mig som jag tog åt mig av ”Tänk inte så j..a mycket…”…det är ett bra och enkelt exempel på attityd, va inte så kritiska mot varandra och anse er inte sitta på sanningar om hur saker ska gå till och vara, vi har alla olika erfarenheter, bakgrund och ideal …inse det och ha för den delen åsikter men döm inte. Ett enkelt synsätt, döm inte andra för snabbt och kategoriskt, och titta inte snett. Ta upp det face-to-face och stå för din feedback, är det kritik så ta det enskilt. Ser du nån som du ändå (trots din vidgade acceptans:-) tycker är en ”klantskalle” i nåt avseende, försök lära ut det du tycker är ett bättre sätt. Inte alltid det går…men försök. Om andra försöker lära dig nåt, ta åt dig, var öppen för andra angreppsätt och åsikter så kommer nog andra oftare att vara öppen för det du föreslår. Som en av mina ungar säger till mig ibland ”Man tycker olika….” …och som komplement, fungerar alltid: Gör som du vill på ett sätt som inte drabbar andra och acceptera att andra göra saker på andra sätt om det inte felaktigt drabbar dig.

Om du tycker att några viktiga saker är fel i ditt jaktlag, ta upp det med jaktledare och försök få respons, lobba vänligt och snyggt med andra vad dom tycker utan att snacka skit. Då har du i alla fall försökt, funkar det inte, försök hitta andra grupper som passar dina värderingar bättre …men jobba för bra stämmning där du är och står, var tolerant mot andra. Det sociala och stämmningen är grunden för trevlig och effektiv jakt i jaktlag.

Vore detta lätt skulle vi alltid vara överens om allt:-) Försöker verkligen själv lära mig detta! Dom som känner mig ska inte känna sig utpekade, inget av detta är på något vis baserat på egna erfarenheter utan rent hypotetiskt!

Tur eller otur? … kan man hjälpa jaktlyckan?

Publicerad den av
Svara

Senaste åren har jag reflekterat en hel del över vad som är viktigast för att fälla vilt när man har chansen, ha jaktlycka och ge ”turen” större utrymme?

I de flesta lag träffar man på nån eller några jägare som fäller betydligt mer än alla andra, ibland mer än dom andra tillsammans, allt för ofta upplever jag att det reduceras till ”tur”. Som ateist, realist och viss kunskap inom sannolikhetslära har jag alltid förundrats över att vissa uppenbarligen verkar tror att det hänger på nån sorts ”tur”, även om det för många förstås bara är ett uttryckssätt. Det klart slumpen kan spela en i händerna, speciellt med nåt så oberäkneligt som djur. Men i längden är jag övertygad om att det jämnar ut sig och oftast kommer de personer som har tur att fortsätta ha ”tur” även om de flesta av oss kan ha längre perioder av både ”tur och ”otur”. Så…vad tror jag det finns för faktorer som gör att man har ”tur”? Hur mycket talang är det? Är det hårt och envist arbete för att bygga erfarenhet och intuition? Jag tror mest på det sistnämnda som många andra färdigheter i livet!

I grunden spelar det förstås väldigt stor roll hur mycket man jagar och hur bra marker, kvaliten på hundar i laget, egen hund? Jaktledning och organisation etc. som gör att man har mer eller mindre chans att få viltkontakt, vilket ger skottchanser och bygger erfarenhet, men i den stund du har djuret framför sig så är det bara upp till dig! Det gäller att vara förberedd och i de fall man inte räcker till förstås hålla inne med skottet och njuta av kontakten…varje djurkontakt är lärorik och samlar man på sig dessa erfarenheter leder det till mer fält vilt senare. Ett oskjutet skott kommer alltid att vara bättre än ett dåligt skott! Är du väl förberedd så får du fler chanser att skjuta lyckade skott med din förmåga och dina kunskaper när ögonblicket kommer! Är du inte förberedd så kommer du att ha ”tur” mycket mycket sällan.

Själv behöver jag i alla fall all ”tur” jag kan få men jag sliter för att hjälpa den! Sen får vi som är lite mer jaktidioter än andra får inte glömma att jaktlycka är nåt subjektivt, för väldigt många inklusive mig själv är det massor av jaktlycka att bara sitta på pass en septembermorgon och se solen stiga upp, höra hundars drevskall eller för den delen att höra om och dela andras jaktlycka vid lägerelden med en god kopp kaffe i handen!

Men … får jag inte också lyckan att fälla vilt lite då och då så blir jag definitivt lite tjurig, bara att erkänna!

För dig som jagat ett tag är nog det mesta skåpmat…men kanske nåt nytt och fyll gärna på med kommentarer om du har några hemligheter du vill dela med dig av!

1. Långsiktiga förberedelser som sker under året för att lyfta färdigheter och göra att man kan utnyttja fler tillfällen

+ Träning i skytte, som simulator, jaktstigar, 22a/luftgevär etc. Det finns massor av roliga saker utöver älgbanan ändå är det svårt att få vissa att göra ens den!? Skytte är en färskvara, dom som säger annat snackar skit, sen kan olika jägare ha olika lägsta nivå. Oavsett nivå så är ödmjukheten inför sin förmåga den absolut viktigaste egenskapen som gör att du skärper dig och tar de chanser du klarar. Jag anser också att är man bara en skaplig skytt så är allt det andra nedan viktigare. I början av jaktkarriären och för icke jägare faller mycket av fokuset på skyttet eftersom det är det man förstår lite av, medan man har ännu inte insett alla andra saker som är viktiga. En person som skjuter fullt på älgbanan men som i sin iver rycker av skottet under jakten är betydligt sämre ”skytt” än den som bara sköt godkänt men med sin erfarenhet släpper skottet rätt vid jakttilfället.

+ Studera djur så mycket du kan, deras beteende både ostörda så väl som skrämda lär dig jättemycket nyttigt inför jakten. Stora delar av året jagar jag med kameran, nyttigt och bra med ytterligare anledningar att ta sig ut.

+ Lära sig sin mark genom att vara ute så du förstår mer av djurens beteende bättre med växlar, daglegor etc. Inför smygjakt studera var djuren rör sig och tänk igenom ansmygningar, reka stigar, diken etc.

DSC_1303

+ Lär dig vad djuren äter och när, vad lockas dom av och vad får dom att ligga kvar i skogen? Här har jag själv mycket kvar eftersom jag är uppväxt i skogarnas Norrland.

Listan kan göras lång men alla är viktiga sysselsättningar som är en del av ”jakten” och gör att man ökar sitt utbyte. Det jag tänkte fokusera på i detta inlägg är dock snarare det som vi närmar oss nu när hundjakten börjar snart, är framför allt hur man ökar sin chans att fälla viltet när det står där framför dig och samtidigt göra det på ett säkert och sätt så att resten av dagen inte går till eftersök!? Det finns förstås många sätt men jag tror inte att något av de i mina ögon viktiga moment jag väljer att lyfta fram här är nåt man kan helt försumma om man vill stå där njuta av Dianas kyss innan dagen är slut och i längden ha ”turen” att fälla en stor andel av det vilt man möter!

2. Förberedelser innan jakttillfället?

+ Ha bra koll på din utrustning! Väl ihopskruvat och förstås väl inskjutet vapen, laddad radio och kläder efter väder så man inte fryser utan kan sitta riktigt still.

+ Ha lite koll på PM om du kan, med frekvens ev pilotton och tillåtet vilt innan så att morgonens genomgång blir repetition. Glöm inte att lyssna av var andra sitter och hur hundförarna skall gå etc. Det är inget man helst frågar om på radion sen! När nån säger på radion att dom observerat vilt så är det bra att veta var det är.

+ MInimera dina doftspår, enklast är att använda oparfymerad tvål, shampoo, antipersperant etc. Se till att kläder är vädrade etc. Det finns även ämnen att köpa som tar bort lukt.

+ Ha så bra koll på marken som möjligt med pass och terräng, inte så lätt om man är gäst förstås. Läs in dig på kartan och ha gärna en GPS med passen så du kan nå alla pass utan hjälp och slipper stå o fråga på radion.

+ Vad har du fått för typ av pass, nån speciell utrustning som krävs? t.ex vid långa håll kan en skjutkäpp göra stor skillnad, tänk bara på att varje pryl kan också vara i vägen om det går fort, vilket det oftast gör!

+ På väg till passet och innan start, repetera för dig själv vilket vilt som är tillåtet och viktiga kännetecken, om kor/hindar suggor t.ex är tillåtna tänk igenom viktiga faktorer såsom hur när och du kan göra troligt att hon inte har en kalv, kultingar. Om du jagar något viltslag för första gången, hur skiljer du dom från olovligt?

+ Om du är i nytt lag eller gäst, vilka är hundförarna, jaktledaren och varifrån kommer dom, vilken riktning? Hur ser hundarna i laget ut?

3. Viktiga faktorer för att tidigt se djur?

Jag tycker själv att man oftast har flest chanser tidigt på pass eller på vägen dit!

1. Var ljudlös, var luktlös…var tyst, var osynlig och var ljudlös! Prata inte i radion i onödan och var försiktig med matsäck och ståltermosar. Metalliska ljud som när du laddar är perfekt att göra så tidigt som du får ur säkerhetsynpunkt, t.ex på väg till passet, det hörs lätt flera hundra meter.

2. Finns det alternativa vägar till passet, planera m.a.p vind och att inte lägga doftspår på fel ställe så att du själv går där du förväntar dig att viltet skall komma. Fråga andra om du är ny på marken!

3. Om du har möjlighet så ta dig gärna till ditt pass före andra, stå still och vänta på att andra som inte är tysta stöter djur på dig. Svårt att bedömma om man ska gå fort för att komma fram till pass och kunna vara helt tyst eller gå försiktigt. Det spelar förstås in om du har gott om tid på dig och/eller om man får jaga på väg till pass. Bedöm det från tillfälle till tillfälle…men alltid onödigt att bullra för mycket, en trampad grov gren hörs jättelångt!

4. Om du kör/åker bil, tryck igen dörren, om det inte går lämna den öppen! Speciellt på hjortmarker och/eller storskog där djuren är van med tystnad är det oerhört viktigt. Strategin hur olika passkyttar tar sig till pass kan vara nyckeln till en lyckad jakt på kronjort.

5. Innan du går ut på öppna ytor, kolla av ytan och dess ”gränser” …och var beredd innan du kliver ut att du kan stöta djur som ligger i kanten eller är på väg ut. ”Scanna” snabbt av innan du tar fram kikare och tittar noggrannt, har du ett djur nära så gäller det att se det innan det ser dig.

DSC_1296

4. Att tänka på när man väl är på pass?

1. Tänk säkerhet: Var står dina passgrannar, förbjudna riktningar? Var har du kulfång och var har du inte? Kan du röra dig nånting m.a.p säkerheten. 5-10 m kan räcka för att se ner i en ravin och det behöver absolut inte vara fel.

2. Reka platsen: Vilka avstånd har du till olika punkter och vilka kan du med din förmåga skjuta på? Välj ut hållpunkter, och för varje tänkt sannolik punkt som du tror att djuren kommer ifrån, vilka lägen är bra att skjuta på (t.ex på väg upp ur ett dike etc) Då slipper du fundera på det sen!

Varifrån kan du förvänta dig viltet från hundar/drevkedja? Hur blåser det?…ofta går djuren upp i vind. Jagar grannarna? Kom ihåg att djuren inte så sällan kan komma bakifrån, dom vet inte om att drev/hundar är på väg eller är stötta av annat. Tänk på att klövdjur ofta går högt för att ha översikt och få vind av olika hot, dom stannar ofta och lyssnar efter t.ex förföljare, då har man perfekt skottläge. Rävarna däremot kommer oftast längst med kanter och diken.

4. Placering och troliga vägar för djuren: Kan du skjuta på djur i rörelse och hur fort får dom komma på olika avstånd för att du skall kunna släppa ett bra och säkert skott. Eller är villkoret att dom kommer lungt, stannar eller att du kan vissla fast dom? (Kan du inte bedöma avstånd, köp en avståndsmätare om du har möjlighet, ger bra träning även att senare klara sig utan) Om du fått pass vid en väg eller kant mot hygge, mosse tänk på att om du kan ställa dig innanför kanten där djuren kommer och har sikt så kan du få syn på djuret i tid när det fortfarande smyger och kanske stannar och spanar/lyssnar i kanten innan det kastar sig ut snabbt på den snabba ytan. Det kan kännas attraktivt att stå där man ser långt men kommer dom fort är det ändå sämre än att ha chans att se dom tidigt, bättre att se ett djur som går lugnt än 4 djur som springer fort på håll!

5. Har du ordning på grejerna: Om du har kikarsikte, vilken förstoring är bäst att börja med, själv har jag beroende på sikt ofta på lägsta för kommer djuren nära har du aldrig tid att ställa om! Ha inte på linsskydd och annat i onödan, bara nåt som du kan glömma bort och få imma bakom.

6. Använd din hörsel, bästa sinnet vi har då vi inte har djurens luktsinne. En bruten gren är oftast första varslet av vilt, skrämda fåglar kan vara samma signal, Själv föredrar jag ljuddämpare just för att aktiva hörselskydd aldrig kan tävla med fria öron.

7. Om du sitter i torn, vilka rörelser är ok och vilka stöd har du? En knakande planka kan lätt förstöra det bästa läge när du vrider dig för att få in djuret i siktet!

5. Vid kontakt med vilt?

+ Stå helt still (alltid viktigare än ev. cammodress) eller om du har möjlighet, hitta tidigt när djuret tittar bort ett stöd genom att gå ned på knä eller stötta mot närmaste träd. Här har du i rörelsen mer nytta av att ha rätt kläder och olika vilt har olika bra syn och färgseende! Kan du lära dig att skjuta stående utan speciellt stöd så har du en fördel jmf med att röra dig!

Det är ruskigt många bedömningar som skall göras på kort tid, det är här erfarenhet gör skillnad, men också hur förberedd du är genom att tänkt igenom scenarier innan. Glöm inte att om du inte hinner bedömma läget och är osäker på din förmåga, ett oskjutet skott gör ingen skada.

+ Kan du snabbt bedöma vilket vilt det är och om det är tillåtet? Ibland kan man veta vilslag redan på det man hör!? Ju snabbare du gör det ju snabbare kan du göra övriga bedömingar.

+ Säkerheten först, vilka platser kan du skjuta djuret på, där det står eller ditåt det går…vänta inte på ett perfekt läge, det kommer sällan!

+ Kan ett tillåtet hondjur ha lämnat sin kalv..kan kultingar vara kvar i diket bakom?

+ Vilka skottvinklar och träffpunkter är möjliga på djuret?

+ Vilken fart har djuret, vilken framförhållning krävs för säkert skott, tyvärr sällan älgarna kommer rakt sidledes på 80m. Om man jämför träffbild så kan ett vildsvin på 30 m gissningsvis jämföras med en älg på uppåt 120m. Jag tycker att man skall ha erfarenhet och vara i bra trim innan man skjuter på löpande vildsvin på drevjakt.

+ Vilket avstånd kan du skjuta på med ditt stöd eller utan, din kaliber, din ammunition, dina riktmedel etc. Generellt tycker jag att om man inte känner sig trygg med att i den ställning man står kunna träffa precis där man vill så är det får långt avstånd!

+ Lätt stötta djur kan du oftast stanna för ett säkert skott genom att vissla eller locka på rätt sätt, ett otroligt lätt sätt att få ett mer ”perfekt” läge.

6. Efter skottet, efter passet?

Har du möjlighet, stressa inte fram till fält vilt även om du får, låt det ligga, det kommer ofta fler djur, behöver det avfångas, gör det och gå tillbaka om du inte måste börja ta ur.

Om du har möjlighet och ni får skjuta på väg från pass, vänta lite tills andra börjar gå och bullrar i skogen så händer det att stöts ut djur som tryckt under jakten.

Även när du själv reser dig från en tyst och osynlig position så kan du välja att göra ljud som stöter ev djur i din närhet innan jakten blåses av, typiskt på hyggen och högt gräs kan djur trycka länge om inte hundarna varit i närheten.

 

Slutord:

När läget kommer ökar du dina chanser ofantligt om du kan osäkra, sikta och skjuta på nån sekund, oftast får du bara en chans, speciellt om djuret ser dig. Då hänger allt på hur van du är med ditt vapen och om du hunnit igenom alla bedömningar ovan på kort tid innan tillfället dyker upp eller att du nått den mognad att du har det i ryggmärgen. Just det tillfället kommer inte igen…men säkert nåt liknande som blir lättare när du upplevt detta. Kom ihåg, det perfekta läget kommer sällan eller aldrig, du måste veta vilka träfflägen som funkar på vilket viltslag, en rak bredsida inträffar så sällan att det blir ofta inget om du inte vet vilka andra lägen som funkar på djuret, för dig och för ditt vapen/kaliber/kula. Sen finns det förstås många lägen där en bogträff är enda godkända alternativet, men ex snett höger bakifrån är oftast ok. där sitter levern medan snett bakifrån vänster blir buk (”älgklockan” är bra och viktig repetition).

Sist men inte minst, det är dina misslyckanden som du ofta lär dig mest av, så ha respekt för dina och andras, döm inte andra för snabbt och inse vikten av att vara ute mycket, uppleva mycket och våga prova nya grepp utan att äventyra säkerhet. Det är så man lär sig. Med tiden kommer du att få större och större andel tur och det häftiga med jakt såsom mycket annat är att det finns så otroligt mycket att lära, ingen blir nånsin fullärd! Varje ny terräng och varje nytt vilt är en stor utmaning, njut av din jakt!

Skitjakt!

 

PS. Tycker du att listan är skitlång och att det mesta är dravel men du skjuter massor ändå på trevliga jakter…så njut av din intuitiva kompetens och erfarenhet 🙂 DS