Jägarn i Kalahari – Svår impala, omöjlig oryx och hög gnu (4)

Varje morgon efter frukost träffas våra ph ute på altanen och planerar dagens jakt utifrån vilka djur vi söker med målet att ge oss så mycket jaktlycka det bara går!

P1020923

Det är Tisdag. Fredrik och jag och Börger är en konstellation även idag, vi ska försöka ta en Oryx åt Fredrik, eller Gemsbuck som den kallas här i Namibia. Det känns inte lika lätt för mig längre då jag har tagit 3 av 4 djur, nu kan man inte lika lätt snubbla över nåt annat lovligt djur när man misslyckas med det första.

Dsc_2592

Vi börjar dagen med det svåra, Fredrik och Oryx. På bara 2h räknar vi till över 15 st Red Hartebeest, idag när vi inte jagar dom!? Vi fick ju dock våra igår så vi ska inte klaga, men nån Oryx i skjutbart läge är svårare, dom lurar oss och vi kommer inte till skott. Precis innan lunch kommer vi till ett vattenhål där vi på håll ser djur, en stor flock Black Wildebeest och likaså några Blue Wildebeest samt några zebror och Bläsbuck.

DSC_1630 Fredrik visar sig ha lite kort i rockärmen för att se till att får mer spänning idag trots allt. Han har budgeterat för några djur utöver dom 4 som ingår i paketet och bestämmer sig snabbt för en stor Blue Wildebeest som Börger ser ut.

Vi är på ungefär 120 m avstånd och smyger försiktigt upp i ett torn medan dom fortfarande står stilla och betraktar oss, undrande vad vi är för några.

DSC_1633Fredrik lägger sig ned med sitt fasta skjutstöd precis då dom börjar röra på sig och får hjälp av Börger som pekar ut djuret. Efter bara några sekunder kommer den fritt, skottet går och det förhållandvis tunga djuret tecknar skott på ett sätt som jag aldrig sett, det hoppar säkert 2-3 m upp i luften, nåt som man aldrig ser på ett så stort djur hemma i Sverige.

IMG_3310

Fredrik sköt bra, efter stegringen kastar den iväg bara 10-15 m innan den ligger där. Vi gratulerar Fredrik, tar oss ned från tornet och går fram och beundrar den imponerande och vackra varianten av gnu. Det är en riktigt fin trofé och ett vackert skinn!

Vi kommer hem mitt på dagen och hinner ta oss lite tid att varva ned tillsammans vid poolen där vi hinner få en trevlig pratstund med Börger och höra mer om hans bakgrund och äventyr innan det är dags för lunch.

IMG_3333Vid femtiden åker vi ut igen så det blir det en kortare tur på några timmar, min tur att jaga och fokus blir på Impala, vi ser några flockar ganska snabbt ute på marken och även kort skymten av ett ”grabbgäng” med flera större bockar (ram´s) som vi sett tidigare. Det vi kan smyga på blir en av de större flockarna där det finns några med fina horn men hur vi än försöker kommer vi inte nära dom idag, vinden är svår och dom är lättstötta. Nu har vi alla fall försökt, tråkigt om det är för lätt och vi har gott om tid för fler försök.

På hemvägen träffar vi på en warthog ”sau” som med sin dåliga syn och i medvind tror att vi är några kompisar, dom ser riktigt roliga ut med sina vårtor och långa svans. Jag går närmare och ”pratar” lite med den, men den förstår inte vildsvinsspråket. Det är först när jag kommer nära som den förstår att vi inte är riktigt lämpliga lekkamrater, vi stöter också på en 2 m lång grön typ av Kobra som låter oss förstå att den inte är helt vänligt inställd.IMG_2899

Kvällen bjuder som vanligt på trevliga samtal runt elden och god mat.

Alla har haft en bra jaktdag, speciellt Jonathan som jagat med Ph´n Johan och efter några tröga och ”tomma” dagar skjutit 3 vackra vilt under samma jaktdag!

DSC_1822

Vi njuter av några drinkar och en underbar ljum Namibiakväll innan vi söker oss tillbaka till våra rum.

Godnatt Namibia!

Annonser

Jägarn i Kalahari – Double på Red Hartebeest! (3)

Vi vaknar till ännu en underbar morgon i Namibia, sval och frisk efter ett rejält nattregn som ger oss helt perfekta spårningsförhållanden. Det känns som vi varit här en vecka redan, när det händer mycket så går tiden långsamt, dagarna blir längre och man upplever det som mer tid. Frukost vid 07 som vanligt och sen snabbt iordning och samling vid bilarna. Idag ska vi växla runt för att få jaga i olika konstellationer, jag ska slå sällskap med Fredrik och den yngste PH´n Börger som gör sitt första jobb på Keerweder, han är från sydvästra Namibia och har gårdens mest erfarna spårare James till assistans för hitta runt.

IMG_3392

Först blir det fokus på Red Hartebeest som båda har kvar, vi tar plats i bilen och är snart ute på vårt område.P1030403.RW2

Från det första höga tornet vid ett vattehål får James syn på 3 stycken.

Vi ger oss iväg och jag börjar med att gå först efter Börger och James.

DSC_1565

Efter ett flera timmar långt förföljande och flera span från träden i vår väg får vi dock ge upp på dom djuren, dom har lurat oss galant och vi släpper dom för en annan del av området.

Mitt i buskaget stöter vi plötsligt på en stor Elandtjur, vårt största antilopdjur, oerhört ståtlig och respektingivande med skruvade vackra horn, dom kan bli uppåt 1000kg! Det känns som en oerhörd förmån att få se den på så pass nära avstånd som 30-40 m. Den är också det dyraste djuret på menyn och ingen av oss har tingat en sån så den får ostört skrida vidare genom buschen.

Strax efter smyger James upp i ett Shepherds tree och hans skarpa ögon får syn på en Red Hartebeest som vilar bara ca 100 m bort, bara de karakteristiska hornen sticker upp. Yes! nu har vi äntligen en bra chans. Vi smyger tyst närmare och hittar en lucka genom buskagen där jag tar stöd på trebeningen som Börger snabbt ställer upp och väntar på ca 70-80 meters avstånd från det vilande djuret.

IMG_3081

Minuterna går, blir oerhört långa och jag gillar det inte riktigt för det är ibland svårt att hålla fokus länge utan att tappa lugn och rätt andning, men det går bra, efter några minuter börjar Börger vissla och locka på den med diverse ljud för att den skall ställa sig upp, först reagerar den inte men så plötsligt ställer den sig upp, jag släpper skottet direkt, den tecknar bra och försvinner snabbt bakåt bakom en buske. Det känns bra och när vi söker oss framåt så ligger den där, helt still bara 20-30 m från skottplatsen. Ett fascinerande djur, så otroligt anpassat till sina omgivning i färg och beteende, ofta gräver dom i den röda sanden med huvud och horn och pälsen har precis samma färg som sanden. Tjuren kan väga ca 150kg levandevikt.

IMG_3113

James går efter bilen och letar sig snart tillbaka till oss genom buschen, vi tar snabbt några bilder innan vi lastar på djuret för att jaga vidare. Nu är det Fredriks tur, ganska snart får vi syn på en hel flock Red Hartebeest som vi spårar en lång stund fram till ett vattenhål där vi även stöter på några riktigt ståtliga Blue Wildebeest, bara kort efter den kontakten får vi syn på flocken och lyckas komma hyfsat nära mot vinden, närheten gör att vi tar det lugnt och smyger mycket försiktigt ivrigt spanande. Plötsligt får vi syn på dom bakom några buskar, dom står där på 80-100 m, den största tjuren anar nåt och ställer sig på en liten höjd så ryggen syns över buskarna och spanar åt vårt håll, har den fått syn på oss? Har Fredrik öppet för skott? Ett kort ögonblick går den bara nån meter åt rätt håll fri från buskaget och Fredrik tar tillfället som ges, den brakar iväg bara 20-30 m innan den faller. Kul!! Vi har tagit varsin Red med bara nån timmes mellanrum båda på ovanligt bra avstånd och bra skott, det känns klart över förväntan då vi redan varit med om att dom lurat oss flera gånger med sina skarpa ögon.

IMG_3144

Vi återvänder för lunch och kort vila. Ett rejält regn och åskväder gör att eftermiddagens jakt ställs in och istället tar vi oss tid att mäta trofeer. Alla skallar och skinn ligger i salt. Dom mäts i längd och grovlek vid roten, det visar sig att vi redan har två guld i gruppen, Pelles Oryx och Kims Springbuck, själv har jag samlat ihop 3 silver i salthögen.

IMG_3192

En trevlig middag avrundar dagen. Många av oss har redan efter 2 dagars jakt skjutit en stor del av det paket som ingår så nu blir det att börja snegla på ytterligare djur. ”Cull” dvs äldre djur och djur som har klena eller skadade horn kan fällas betydligt billigare och erbjuda trevlig jakt.

Flera av oss har också bestämt oss för att byta bort Pumba (warthog/vårtsvin) som vi inte ser mycket av mot den vackra Impala antilopen som vi redan sett flera ståtliga individer av.

IMG_2942

Framåt elva smyger jag iväg, lägger huvudet mot kudden och somnar innan jag känner örngottet, goda samtal, bra jaktkompisar, ljumma namibiakvällar, iskall GT och jakt är bra sömnmedicin!

Tack för ännu en fantastisk jaktdag!

Jägarn i Kalahari – Full jakt och dramatik första dagen! (2)

Vi vaknar till en fantastisk morgon, solen stiger precis när vi sätter fötterna på altanen för att gå bort till huvudbyggnaden och samlas vid det stora matbordet för gemensam frukost. Det ligger mycket förväntan i luften och vi känner oss redan ganska hemma efter gårdagens mjukstart och trevliga middag.

P1020925  
Direkt efter frukost bär det iväg, vi delar upp oss på olika områden och är snabbt ute på marken, bara några hundra meter från gården är det vildmark och kikaren är det redskap som stillar nyfikenheten från en fin position på bilflaket samtidigt som man parerar den stötiga bushvägen, bössan ligger också beredd om det skulle dyka upp nån schakal på vägen ut. Efter ungefär en 15-20 min är vi vid vårt område. Jag jagar idag ensam med Bennie precis som igår och vi börjar med att bara gå några hundra meter för att försiktigt smyga upp i ett jakttorn vid ett uttorkat men grönt och frodigt vattenhål.

DSC_1581

Så fort vi kommer upp ser vi vilt, jag räknar snart till 6 olika viltslag, Blue och Black Wildebeest, Oryx, Zebra, Red Hartebeest och Schakal. Det mest intressanta är en ensam oryx som  nog är den svåraste av dessa, den ligger ensam ungefär 200 m bort bland några zebror, ensamma djur går tydligen ofta tillsammans med andra för att  få hjälp med fler ögon att känna sig trygga. Jag vill inte skjuta på det avståndet och har heller ingen iver för långskott så länge vi har gott om möjligheter att smyga närmare. Tyvärr stöts snart oryxen upp av zebrorna som verkar vilja äta precis det gräs han ligger på, han lunkar sakta bortåt. Vi smyger ned från tornet och börjar leta oss åt dess håll för att om möjligt få läge,

DSC_1742

På vägen så tvärstannar Bennie plötsligt, backar och trycker tillbaks mig bakom en buske, bara 80-90 m bort ligger en jättefin Springbuck och vilar vid roten av en buske. Vi tittar försiktigt fram mellan grenarna för att inte oroa den, jag har fritt skottfält men har tyvärr inte med mig mitt skjutstöd, stående eller fritt känns lite osäkert på det avståndet, en Springbuck är bara lite större än ett rådjur och jag vill ha en bra träff, känner mig heller inte helt lugn så här 1a skottet. Bennie märker att jag inte andas helt lugnt och då det börjar bli lite brått för Springbucken anar nåt så erbjuder han mig att skjuta från hans rygg, han lägger sig snabbt ned på mage och jag tar stöd precis som djuret reser sig upp med framsidan mot oss, skottet går direkt innan den hinner börja fly och faller ihop på plats av skottet som tar lite högre än jag tänkt nära ryggraden. Vi stannar och tar det lugnt, massor av vilt runtomkring oss och det kan gott bli fler chanser så vi fortsätter att smyga sakta framåt. Mitt på den öppna ytan bakom bocken vid vattenhålet står en plötsligt en stor black wildebeest och fnyser argt åt oss på drygt 100 m. Enligt Bennie är det troligtvis den största vi kommer att se den veckan. Tankarna yr i huvudet, har jag råd med den? Den står fortfarande och fnyser med fronten mot oss för att visa sitt missnöje över vårt intrång på dess domäner, hur många sekunder har jag på mig?. Bennie har skjutstödet uppe och jag tänker ”va fa…n” lägger an siktar på stickhålet och skjuter, men känner i skottet att jag haft alldeles för brått och ryckt av skottet som passerar till höger, Bennies vana sinnen både ser nedslaget och noterar det uteblivna dova anslaget som så tydligt signalerar träff i djur. Förbannat….jag skäms och vill helst göra som strutsen…uppenbarligen lite för lättstressad och ivrig i skottögonblicket. Den ståtliga tjuren är snabbt långt borta, vi går fram för att säkra våra teorier och det är inte tillstymmelse till blod på skottplatsen. Vi tar ganska snabbt rätt på Springbucken och tar lite bilder,

P1020906Bennie tillkallar bilen och vi lastar upp den på flaket innan vi fortsätter jaga, restan av förmiddagen försöker vi hitta den Oryx vi såg men ser mest Black Wildebeest. På hemvägen ser vi flera vackra Impalabockar från bilen. Jag skäms fortfarande för bommen men försöker skaka av mig misstaget innan det är dags för en god Lasagne och sen lite kort vila på rummet innan vi ger oss ut igen vid tretiden på eftermiddagen.

Ute på området och ivrigt spanande från bilen får vi syn på två Red Hartebeest varav en riktigt fin tjur. Vi smyger mot dom men jag får fort en bra lektion i hur vaksamma dom är, gång på gång sticker det bruna karakterisktiska huvudet upp ovan vegetationen och ser oss redan på 3-400 m, en stark vind gör det extra svårt, vi backar och gör ordentliga lovar för att komma rätt i vind men dom lurar oss 3 gånger på raken.

DSC_1764

Mitt i jakten på dessa går vi också på en Oryx som lurar oss och snabbt försvinner spårlöst i vegetationen. Det kommer plötsligt en ordentlig regnskur och åskan dundrar respektfullt en bit bort. En stund senare nu nära skymmningen är vi vid ett nytt vattenhål och smyger där upp i ett torn, mellan 100 och 200 Springbuck står i bakkant och även några enstaka Bläsbuck.

Plötsligt ser vi en ensam Oryx komma från vänster, mycket troligt den vi skrämde förut, den går på drygt 150 m men börjar plötsligt gå bortåt. Bennie undrar om jag känner mig trygg med att ta den, jag gör mig klar och tar stöd vid sidostolpen, tyvärr hinner den gå en bra bit men stannar ändå fint och den stora kroppen känns inte svår på 200 m. Jag släpper skottet som tar men troligen lite lågt för den stannar inte utan haltar halvspringande iväg, jäklar… nu är det brått vi vill inte tappa en Oryx strax innan mörkret. Jag skjuter snabbt två skott till på 250 m, ett av dom tar, den stannar och det syns blod i munnen, den lägger sig ned på drygt 300, eftersom den fortfarande är oroande pigg vill Bennie att jag fortsätter, ett skott till som tar men den reser ändå på sig och går en bit till tills den lägger sig på 390, jag håller upp ordentligt och får in ytterligare en träff, den reser sig igen och haltar upp bakom en buske på drygt 450 m där den lägger sig, vi går snabbt ned från tornet och tar oss över den öppna ytan medan den ligger och betraktar oss, inne på 100 m har jag den i siktet men bara huvudet så Bennie vill gå till höger så vi har halsen, då reser den ännu en gång på sig och brakar iväg in i buskarna, Bennie ropar på bilen med hunden som kommer på några minuter. Vi hör den igen springa en kort bit och brakande lägga sig och släpper hunden som snabbt hittar den och börjar skälla, vi springer fort fram och ser precis hunden flyga bakåt för att undvika de sylvassa hornen vilket den inte helt lyckas med.

P1030398

Jag skjuter fångskott, mitt absolut sista jag har med mig och den lägger ned huvudet. Efteråt räknade vi till två skott i lung o hjärtrakten, ett genom frambenet bakifrån och det två långskotten i bakdelen varav ett alldeles precis intill ryggraden, vilket otroligt segt djur!

20150322_190229

Men det är med en stor lättnad vi gratulerar varandra för att vi redde ut det. Bennie erkänner att han önskat sitt vapen ett kort ögonblick i tornet men berömmer mig för att jag höll huvudet kallt och träffade på de långa avstånden. Vi tar lite bilder och hittar hundhår på hornen, det är en stor och fin tjur med grova fina horn, nästan 90 cm långa. Hunden har bara en mindre skada men hade riktig tur som klarade sig.

Min andra dag innehåller nästan lite för mycket dramatik…omtumlad tar vi plats i bilen för hemfärd.

IMG_2847 Dsc_2418

 

Alla samlas för några drinkar innan vi samlas vid elden, berättar dagens historier och avnjuter ännu en god middag tillsammans.

Dsc_2777

Det stör mig alltid enormt att inte skjuta bra men första dagen i ny miljö pch stora förväntningar gör tydligen att man inte riktigt är lika lugn som för det mesta annars. Min PH´s avslutande ord ”Enjoyed hunting with you today!” lugnar mig dock när jag lägger huvudet på kudden för att somna några sekunder senare.

Jägarn från skogen till Kalahari – vi anländer till Keerweder (1)

Nästan ett år efter att vi bestämt oss för resmål, resa och ingående vilt så samlas vi en ruggig marsdag tidig morgon i Pelles rymliga Landy strax utanför Linköping, 5 förväntansfulla jägare fyller bagaget och tar plats. I väntan på bussen till flyget med bagaget i högsta hugg fångar jag 3 gubbar och en grabb, lite frusna men förväntansfulla!

20150320_112544

Kim Funck, Fredrik Eklund, Pelle Forss och hans son Jonathan Forss också jag själv Per Andersnäs. Vi har köpt 7 dagars jakt på Keerweder Safaris i Namibia via RES TUTA i Sverige. Som vanligt är det en grym känsla att få komma iväg, att med alla uppdämda förväntningar ha det precis framför sig!

20150320_151909

Nästan precis 24h senare via Frankfurt landar vi utanför Windhoek Namibias huvudstad, lite tröttare men glada över att vara framme inklusive all packning och våra käraste ägodelar, en hög med Blasers.

20150321_072954

Vi blir hämtade av två av våra tre PH’s Bennie och Johan som tar oss till en god frukost inne i stan samt förbi en affär med jaktkläder där vi kompletterar lite innan vi tar fart ut mot Keerweder Farm 2 h sydöst Windhoek. Vi checkar in i fina rum i en vacker byggnad på en höjd i kanten av den ca 7000 ha stora egendomen på randen av Kalahari inte så långt från Botswana.

DSC_1451

Efter lunch bär det direkt av ut till skjutbanan för att kolla av bössorna och att vi kan skjuta, efteråt får vi veta att dom tidigt insåg att dom inte behövde ta med sig egna vapen utan kände sig trygga med vår förmåga. Bennie som är huvudman på gården går också igenom säkerheten och information kring jakten och upplägg.

DSC_1447

De djur vi alla har i vårt grundpaket är Oryx (Gemsbuck), Warthog, Springbuck och Red hartebest, dessutom har några innan bestämt sig för Zebra och ev. Kudu som tillägg. Man kan under veckans gång växla ut och ändra sig genom att välja andra djur från en prislista och betala ev. merkostnad. På den finns även billigare ”cull” som är djur som skall skjutas av för dålig trofé, köttbehov eller annan anledning för ca 2000 kr. De trofédjur som väljs ut ur paketet eller tillägg kostar mellan 3.500 för de billigaste till kring 10.000 för Zebra, Gnu och Kudu och upp till 15.000 för Eland som är dyrast. Vi har inte efterfrågat några rovdjur men kan skjuta Shakaler utan kostnad.

DSC_1446

Direkt efter skjutbanan ger vi oss redan denna första dag ut för att mjukstarta jakten den sena eftermiddagen, ingen tid att förlora! Vi sitter upp på bilarna med våra PH ger oss ut på marken för att lära oss omgivningarna, se vilt och jaga om vi får tillfälle. Ingen av oss har varit i Afrika och jagat förut och allt är nytt, växtlighet och djurliv liknar förstås ingenting vi är vana vid och ögonen är stora, kikarna får jobba och de första dagarna studerar man extra vetgirigt allt som rör på sig och naturen med sin mestadels buskhöga, torra – karga växtlighet. Alla växter har små blad för att behålla vätska i värmen och många av buskarna är taggiga och vassa att gå för nära, den värsta ”waitabout” har hullingar som fastnar och går in djupare och man försöker gå förbi utan att lyda den… vänta en stund, dra ut taggen eller helst respektfullt undvika dess grenar.

DSC_1603I vegetationen finns det diverse giftiga ormar som man ska ha respekt för, både svart mamba, div. kobror och pufformar, men dom är utrustade så att vi klarar oss bra om vi direkt åker till sjukhus i Windhoek ifall nåt skulle hända.
Jag får ensam följa med Bennie första kvällen, vädret är underbart, som svenska sommar nu i slutet av monsunperioden innan deras vinter, det har kommit regn och ska komma mer så det är ovanligt grönt, snart har man passerat snittet som bara ligger på 8 regndagar/år.

DSC_1458

Redan denna första kväll kan jag från bilen och en lång promenad i bushen räkna ihop 5 olika vilt: Impala, Red Hartebeest, Springbuck, Blue Wildebeest (en typ av Gnu) och några Warthogs som springer omkring i buskaget ganska likt våra vildsvin.

När vi börjar gå förvånas jag först av det som är den stora skillnaden mot vår svenska smygjakt, först tror jag Bennie är lite arrogant för han ser sig inte om så mycket utan går omkring och tittar på marken? Efter en stund inser jag att det är spår han tittar efter. Marken tillåter med sin röda sand god spårkvalité och man spårar mycket mer än vad vi gör i kombination med att man klättrar upp i lämpliga träd och spanar för att sen smyga an.

DSC_1594

Två av oss har jaktlycka redan första kvällen, Pelle skjuter en fantastisk Oryx och Fredrik skjuter en schakal. Efter att med 3 timmar i buschen stillat den värsta jakthungern och fått se hur det ser ut så kör vi tillbaka till gården, fortfarande fulla av förväntan och iver, det vi har längtat efter så länge känns redan överträffat av det vi ser! Hungriga och lite trötta efter en lång dag samlas vi för middag så fort vi duschat och bytt om.

Dsc_2352

Vi sitter runt en eld i den fina trädgården på altanen och pratar om dagen medan Bennie grillar och hans fru och hennes föräldrar dukar fram. Tillsammans med familjen i tre generationer avnjuter vi sen en fantastiskt middag, vi får bl.a Eland som är det bland det absolut godaste vi ätit från en grill och då är 2 st i gänget kockar! Vi njuter av måltiden, gott vin och trevliga samtal innan kvällen blir sen och vi varvar ned framför nån drink och letar oss till rummen efter lång resa och händelsrik dag för att vara pigga i morgon då det blir full jakt!

DSC_1471

Vad är väl en vecka i Afrika…och hur förbereder man sig?

Satt som vanligt ett tag och dividerade med mig själv om rubriken men fastnade för den som ganska talande visar mitt ständiga problem med Jante så fort jag skall skriva nåt som andra läser. Vad är väl en bal på slottet…eller vad är väl en resa till Afrika? Kan det vara nåt som nån vill läsa om?

Jag har alltid njutit av Sverige och sett hur mycket som finns att upptäcka och lära på hemmaplan. Jag har också haft turen att få uppleva många sorters natur och jakt från Lappland, Nordnorge ned till Skåne och allra mest i mellansveriges viltrika klövdjursmarker runt där jag bor i Linköping. Har faktiskt inte haft nåt stort sug efter utlandet förrän på senare år och då mest efter snabba drevjakter på vildsvin som jag ser som en riktig utmaning nära det jag fått provsmaka de senaste åren på hemmaplan. Jag vart därför både överraskad och lite smickrad då en ganska nybliven jaktkompis frågade mig om jag ville hänga med honom och hans gamla jaktkompisar till Namibia i år, helt omöjligt att tacka nej även om det inte stod högst på min önskelista…men när jag insett vad det handlade om så bubblade äventyret snabbt upp till toppen på listan och jag ser verkligen fram emot resan. Spänningen förstärks nog av att det är en kontinent jag aldrig besökt.
Under vintern har jag plöjt Lasse Berg´s fantastiska böcker om evolutionen och Homo sapiens vagga som är i Kalahariöknen vilket också ökat mitt intresse för den region där vi skall jaga om några veckor. Sen har vi delat på en bok där ett stort antal PH´s från Namibia delar med sig av sina arfarenheter och ger råd till en jaktresenär.

De djur som ingår i vårt paket är: Oryx, Warthog, Springbuck, Red Hartebeest sen kan man förstås köpa till, Kudu hade varit fantastiskt men det får nog vänta tills nästa resa om det blir nån fler. Namibia är ett jaktland med lite folk och mycket vilt, det mesta går att jaga, en av de få länder där det även finns gott om rovdjur som t.ex Cheeta. Namibia är också ett exempel som verkligen visar att välskött jaktturism är det bästa sättet att vårda sina viltstammar, grannländer där regimen förbjudit jakt har helt kollapsat sina viltstammar då fattig lokalbefolkning inte ser nån nytta med viltet och själva jagar slut på dom eller inte hjälper till att bekämpa tjuvjakten.

Det ska bli oerhört spännande att jaga djur man inte ens sett tidigare i en natur man inte varit i, med vegetation och beteendemönster man inte upplevt. Spännande också att möta en helt annan jaktkultur och spännande att besöka ett så pass främmande land i en världsdel och breddgrader så långt ifrån vårt nordiska klimat. Vi åker dit precis i slutet av monsunen innan deras vinter sista veckan i mars.

Hur förbereder man sig, vilka frågor finns hos mig? Några av dom

Vilken kaliber och vilken ammunition passar?
> Bra långhållskaliber med lite extra tryck i då djuren är stora. Böckerna säger helst 300 och uppåt men 270W duger och en sån har jag som jag gärna använder! Har laddat partition 150gr med perfekt träffbild – Check
PS. Tänk om man hade en gammal klassisk Rigby studsare i grövre kaliber, läste om dom i senaste Vapen-tidningen, en dröm! DS

Vilka kläder och skor som både klarar kalla morgnar och heta dagar underlag och vegetation?
> Bilder visar mycket khaki mest mörkt, böckerna om Namibia säger mörkare, olivgrönt eller brunt. Inte lätt när det mesta man har är för kallare väder. Membran för vind och vatten behövs inte utan blir för varmt, kraftigare tyger är trevlig som skydd mot taggar o buskar…så tunn syntet är heller inte attraktivt. Jag har köpt ett par Härkila Oryx som är bruna i kraftigare bomull, vill man ha se fler alt så skall Ralph Lauren ha en del bra grejer. Har också inhandlat ett par Courteney kängor och gaiters som skall fungera bra i den terrängen, håller på att gå in dom! Vi kommer även se vad som finns på plats, skjortor, solskydd m.m har jag – check!

Vilken utrustning i övrigt:
>Triggerstick finns på plats men jag tar med mitt, bra kikare förstås, enklare rygga för dagen. Europeiskt jaktpass när man kommer åter in i EU

Jag vill fotografera, vad ska man prioritera för saker?
>Får med systemkamera med några tele, tar en kompakt med vidvinkel för landskap och porträtt

Den 20de mars bär det av! Tänkte blogga lite därnere om man vill följa våra äventyr. Vet inte tillgång till 3-4G och Wifi så det kanske blir i efterskott, fokus skall vara på jakten och upplevelser, inte internet och dokumentation!

Referenser:
Ask the Namibian guides, Diana Rupp

ask-the-namibian-guides
https://www.adlibris.com/se/bok/ask-the-namibian-guides-9781571573643

Septemberjakt på älg i Lappland och kron i Norge

Förväntansfulla som barn inför julafton så lämnar vi Linköping strax efter åtta en fredag i september. Med mig har jag min gode vän och jaktkompis Janne. Vi ska ut på höstens stora jaktresa, två numera Linköpingsbor bördiga från Norrland sätter sig i bilen för att som första etapp nå byn Bellvik i sydligaste Lappland. Det har varit tradition i många år att redan i september ”tjuvstarta” älgjakten genom att bege sig dit den börjar först. I år har det blivit en mer diger planering med även ett andra stopp. Namsos i Norge där vi blivit inbjudna av min vän Bo till nordens nordligaste kronhjortsbestånd. Efter många timmar och bara några korta stopp för att äta anländer vi sen kväll till första etappen på vår resa, älgjakt i Lappland hos min morbror Hasse. Det är mörkt när vi stiger in stugan på släktgården som Hasse bebor med sin sambo Ingeborg och tre gråhundar. Där packar vi in och tänder snabbt en brasa för att torka upp fukten innan vi förbereder oss inför lördagens tidiga uppstigning och stupar i säng i storstugan framför brasan, vi somnar långt innan elden brunnit ut.

Dag 1 – Bellvik i Lappland

Morgondimma

Sugna på skog och jakt går det lätt att komma upp, vi tar en snabb frukost, greppar mackor och kokar kaffe till termosen innan vi kör iväg mot samlingen i jaktstugan. Samlade runt kaminen och jaktledare Hasse väntar vi på att dimman ska lätta. Nog fa…n kunde man sovit lite längre tänker jag lite morgontrött. Den vanliga lite korthuggna och ”manliga” jägarstämningen infinner sig snabbt när folk bekantar sig och pejlar in vad det är för sörlänningar som dykt upp.

P1030149

Senaste dygnet har det regnat 120 mm här i skogslandet som ofta får ta mycket vatten när det sista från Atlantens regnväder släpps av efter färden över norska och svenska fjällen. Det är tredje veckan man jagar på lagets 4300 ha SCA-skog innan tre veckors uppehåll under brunsten. De flesta tjurarna har fejat och vissa luktar redan brunst Man har fällt fem av de sex vuxna man har tilldelat innan man nyttjar den fria kalvtilldelningen som jaktmotivation på senhösten när hundkarlarna ofta går ensamma. Framåt halv nio börjar det klarna, de som har längst och några som skall ro till passen lämnar en halvtimme innan vi ger oss iväg.

Ångloket

Iväg ut i skogen. Jag har fjäskat mig till att följa med morbror som går med hund och Janne släpps av på ett myrpass innan Hasse o jag åker upp till Fågelberget och börjar gå ned för bergssidan nordväst in mot marken. Dubbelchampion och gråhunden Pass söker snabbt ut terrängen, långsamt går vi efter för att låta honom få fritt spelrum- Plötsligt blir det ett stick på pejlen och han har uppenbarligen inte bara hittat spår utan fått upp djur, 250, 400, 1, 2.5 km, snabbt iväg på en skogsväg. Hasse tror det är stortjuren som föredrar vägen pga. stora horn. Spänningen stiger när man får bilderna på näthinnan av stortjurarna på uppåt 400 kg slaktvikt som skjuts då och då häruppe nära Strömsundsregionen där vi har Sveriges största älgar.

P1030160

Älgstammen har långsamt hämtat sig efter att ha fått utstått hårt jakttryck kring 08-09, och lite tuffare avskjutning på björn senaste åren gör att även kalvarna har ökat i antal.

Plötsligt står vi på en vacker hällhöjd och blickar ned över ungskogen och pejlen visar att hunden lovar in mot oss igen. Hasse fräser till mig att vara tyst och påminner om hur långt före hunden älgen kan vara, plötsligt bryts tystnaden och det brakar till ordentligt bland ungtallarna. Ett stort djur kommer rakt emot oss på 200-300 m, jag hör det först eftersom Hasses öron fått utstå 50 års jakt och över 300 älgar utan hörselskydd. Det brakar något otroligt i en tyst skog när så stora djur kommer frustande som gamla ånglok i ungskogen. Spänningen är intensiv när det närmar sig så snabbt och springer rakt mot oss, kroppen och alla sinnen står plötsligt på helspänn, den tunga säkringen trycks upp då det kan gå riktigt fort snart. Men precis på 50-70 s avstånd svänger djuret av och går parallellt med klippkanten fortfarande osynlig i ungskogen nedanför oss och buktar bortåt. Om den bara sprungit in 20 m till hade vi fått läge på den. 2-3 minuter senare kommer hunden och det bär av bortåt igen, vapnet säkras och kroppen slappnar av igen för att snabbt utbyta ögonkontakt med blandad besvikelse och samtidig förtjusning av att ha fått den magiska stunden med spänningen när så stora djur kommer så nära. Den kan inte ha fått vind eftersom det var helt stilla och knappast hört oss med det tempot genom riset, troligen en helt planenligt flyktväg. Vi rapporterar till Janne att han skall vara beredd om det kommer förbi, en kort chatt på mobilens sms fungerar ibland bättre än otydligt radiosnack häruppe där det är långa avstånd. 15-25 minuter senare simmar den över den 200 meter strida ån, 300 meter från en passkytt. Det var inte en oxe utan ko med kalv, men den lilla ”lögnen” gav fantasin rejält med spänningsbränsle och en ko med kalv hade heller inte varit tråkigt att få på sig. Den vet precis hur den ska ta sig från hunden genom att ta sig till vattnet, och på andra sidan jagar vi inte idag så nu är det väntan på hunden som gäller, vi avnjuter kaffe och äggmacka under tiden, efter att ha tagit bakspåret viker den plötsligt av går den på spåret igen? Senare visar det sig att den hittat nya älgar som tyvärr drar längs sjökanten åt ett håll där ingen passar av.

Rejäla tandpetare

Den andra hundföraren rapporterar en björnriven älgkalv 2km bort, den har bara ätit mycket lite av en kalv som fått ordentligt med stryk, alla ben pekar åt olika håll och den har brutit rejäla bitar av en tall intill, kanske den bröt lite tandpetare att rensa tänderna med… skulle skrönan kunna säga efteråt. Klockan är kring 13 och det är för sent för att hinna med något mer så vi samlas för att summera dagen och vad som hänt innan vi skiljs åt för att proviantera och förbereda morgondagen.

Dag 2 – Björn

Unghunden och Björnmamman

Uppe 6 igen, men idag blir det kanske tidig start då vi inte har dimma! Förhoppningen stämmer, vi kommer ut redan halv 8, fyra passkyttar och tre ute och går med två hundar på drygt 2000 av de 4200 ha som laget på drygt 10 personer förfogar över till en kostnad som är en tiondel av vad vi betalar i mellansverigem, men då får man i och för sig nöja sig med 6-7 v jakt, men kött blir det då den stora arealen ger många djur och dom är stora jämfört med älgarna söderut.

Vinden är bra idag på Röjningsberget. Det blir upptag redan efter 15 minuter. Vi har den två år gamla unghunden med oss som ännu inte fått ned någon älg även om det varit nära, det bär snabbt av men p.g.a. av sin iver o omognad släpper det ganska fort, vi hoppas att han ändå fått fart på något som sen springer på Janne som sitter en bit nedanför. Bara 20 min senare är det friskt ståndskall i skogen, men det låter inte riktigt som det brukar, och det bär inte alls av. Har han verkligen lyckats ställa älg? Eller skäller han på tjädertuppen som nyss vart skrämd? Plötsligt upphör det och han kommer tillbaka och söker kontakt. Vad kan det vara? Efter några lovar runt oss och fram till husse är han ute igen och skäller en bit bort, bara max 100 meter ifrån oss. Vi går försiktigt närmare utan att gå för fort eller nära, då kommer han kutande igen fram till husse som märker att han inte riktigt vågar och följer med in för att stötta med sin närvaro. Jag får stå kvar eftersom vi redan är lite för nära och en man är nog så svårt i det täta riset. Hasse kommer in på 20-30 m och hör plötsligt ett morrande och ser något brunt bara 10 m från hunden, Björn! Det är en hona med ungar som därför inte går undan utan står på sig, Hasse visslar på mig så att vi inte ska stå ensamma om det händer något, jag söker mig snabbt men inte så tyst fram till honom eftersom jag tror att djuren redan gått, plötsligt går honan iväg och det prasslar i riset bakom henne efter en eller två små ungar, inte undra på att unghunden var lite spak, men han stod ändå på sig den lille tuffingen. Vi går igenom det täta riset och ser tydligt att dom huserat ett tag i området som björnarna gör när dom har ungar, flera legor och grävda gropar där dom letar mat och ”rösen” fulla av bärrester.

P1020327

Dubbelsmäll och enkelpang

Vi går vidare en bra bit genom skog, över myrar och skogsholmar, unghundens sök är inte det bästa än så vi hjälper honom runt området. Ett kort stopp vid en saltsten med macka och kaffe ger energi att orka vidare i den blöta terrängen som inte orkat sluka allt regn som fallit senaste dagarna. Vi kommer upp på höjderna där vi bara har en enda passkytt inom en halvmil. Plötsligt smäller det 2 skott högt alldeles intill oss? Några få sekunder senare kommer en älgtjur som ser helt frisk ut i fullt sken bara 20 meter bort i kanten mot närmaste myren med bara en tunn trädbarriär skog mellan oss och den. Jag hinner bara få upp min bössa och snabbt försöka bedöma om skottet är tillräckligt bra med allt ris och älgens höga fart då det smäller från Hasses bössa, han behövde ingen betänketid för att skjuta sin 305te älg, dock blir det lite chockartat då han bara står 2 m snett bakom mig som glömt hörselskydden och 30.06 kulan susar förbi med en kraftig tryckvåg innan den klipper älgens ryggrad så han landar pladask med bakdelen i myrkanten, och plötsligt är unghunden inte oskuld längre efter 40 meter improviserat och spontant drevskall mot något han knappt han uppfatta vad det var, men husse är lika stolt ändå! Jag skakar snabbt av mig tryckvågen, med ett ringande öra inser jag att radions hörsnäcka räddat min hörsel den här gången. Nästa gång ska nog jag som har dämpare se till att skjuta först, eller ha hörselskydd kanske;-)

P1020336

Vi går fram och medan Hasse försöker binda den ivriga hunden skjuter vi fångskott mot den unga pinntjuren som har helt nyfejjade horn, en för området liten tjur på 180-200 kg som nog varit på benen 3 år. Passkytten som bommat meddelar glatt sin lycka över att vi fällt den så han slipper fundera på ev. bom eller skadeskjutning halva kvällen.

Storälgen och stövarjägarna

Dagen har innehållit det mesta man vill och behöver uppleva, björn, älg överraskningar och grym action, och jag har också fått några riktigt bra bilder till min planerade jaktartikel. På Radion får jag veta att stackars Janne nyss upplevt bland det häftigaste man kan uppleva i älgskog, han satt 15-20 min och hörde ett stort djur gå omkring med horn som skrapar träd och knäcker grenar, sakta på väg ut på vägen och i skottläge. Högsta puls! När det plötsligt bullrar längs vägen och fram kör fram en husbil, ut kommer två småländska stövarjägare med en karta och undrar om dom kan jaga hare där med sitt nyss inköpta småviltsdagkort? Muttrande och med tyglad upprördhet och ilska förklarar han ändå sansat att det inte är läge för vi jagar älg och har hundar lösa på skogen. Han tipsar dom till skogen vi var i igår samtidigt som han undrar om inte stövarjägare ändå är lovliga när dom beter sig så otroligt osmart att dom kör fram och kommer ut till jagande jägare. (Efteråt är dom förlåtna för vi fick veta att dom borde ha haft information vid jaktstugan)

Efter att ha kommit hem och bytt kläder så har vi lyxen att få avsluta den händelserika dagen med god älggryta hos gode vännen, björn och älgjägaren Magnus och hans trevliga fru Pernilla inne i Dorotea, det blir många trevliga jakthistorier innan vi letar oss hem till brasan och stugan.

På besök i värdens nordligaste kronhjortrevir – Otterøya i Namdal

Måndag morgon kör vi via Gäddede över fjället till Namsos. Förutom att det alltid är slående vackert, speciellt med höstfärgerna så är det alltid lite deprimerande att se alla övergivna gårdar, på norska sidan är det betydligt mer efterhållet då dom har en mycket frikostigare glesbygdspolitik med mera direktstöd, man kan säkert diskutera länge vad som är rimligt men jag undrar verkligen hur det ser ut i Sverige om 20-30 år då alla som ändå bor här nu är borta, då de flesta av ungdomarna flyttar. För mig har det ett mycket stort värde att hela Sverige lever, hur vi sen ser till att hjälpa fram förutsättningarna är en annan inte helt enkel sak. Just nu gör vi i sorgligt lite.

P1020344

Vi når Namsos på eftermiddagen och hälsas välkomna av Bo och hans hundar. Dom är ett av 3 jaktlag som delar på ett område ägt av kyrkan på ön Otterøya som har nordens nordligaste Kronhjortsbestånd. Under kvällen kör vi runt för att se hur mycket kronhjort som är ute, det är ganska fullt på vissa vallar men dom kommer ut sent, på våra marker först framåt 21-22. Jaktstugan ligger i en brant dal mitt på ön, otroligt vacker och brant terräng för en svensk som mest varit i berg som är betydligt hårdare nedslipade av inlandsisar. Vi packar in, gör iordning våra sängar, tänder upp kaminen och lägger oss tidigt efter ytterligare en lång dag i bilen.

Tisdag

Magiska myren

Efter frukost är vi på väg ned från stugan för att ta en rundtur på ön när vi får se ett fantastiskt ljus över en frusen myr mellan dalgångens branta sidor, lystet gör vi vårt bästa för att fånga de magiska ögonblicken som radas upp i det underbara ljusspel som bildas i frosten och dimman mellan de spretiga träden innan solen rullat vidare från bergskammen och den magiska stunden är över. Resultatet blir över förväntan bra, speciellt från Jannes proffsoptik och vana kameraöga.

P1020411

Vi åker vidare ut mot havet tills vi efter några laxodlingar når ett just nu nedstängt och öde semesterparadis. Bakom några större öar är havet öppet ända ut till Shetlandsöarna. Efter en eftermiddag med lite proviantering inne i Namsos centrum så bjuds det på underbar rådjursgryta hos familjen Fredriksen med deras fantastiska utsikt över fjärden in mot Namsos.

Dag 1 – Otterøya

Upp på toppen

Idag är det jakt! Vi går upp strax efter fem, packar snabbt en macka och kaffe för att söka upp stigen upp mot bergets topp i mörkret, med pannlampor letar vi oss upp längs en brant stig ca 400 höjdmeter upp till toppen, lätt andfådda och varma möts vi däruppe av ljuset och en magisk utsikt. Första timmarna erbjuder vakjakt över dalen, inte mycket till möjliga skottlägen men om vi ser något kan hundkarlarna driva djuren mot oss. Efter ett par timmar i kallt morgonväder och ivriga ögon så får vi nya direktiv att posta om på radion, vi sätter oss på andra sidan mot en vacker dal där de två hundkarlarna skall gå in och försöka få tag på djur. Jag och Henning täcker av 3 raviner som leder upp till toppen om djuren försöker fly den vägen, en Basset får snart upp något som visar sig vara rådjur, dom går förbi två passkyttar som inte fått något läge innan det bär av ut från området och hunden får hämtas. Oskar som går med tax spårar och får upp en älg som visar sig vara ko, tilldelningen är tjurar och kalvar. Efter 2 h till blåses det av och vi går tillbaka till stugan och en lunchfika.

P1030176

Fakta: Otterøya ( 64° 28′ 0” N) Ön som är 25-30 km lång ligger utanför samhället Namsos 20 mil norr om Trondheim och har värdens nordligaste stam av Kronhjort, ca 1400 djur. Årliga avskjutningen är ca 300-400.

Efter kort uppehåll i värmande sol ska vi jaga av en mindre såt där det ofta står hjort, vi kör någon km och går så tyst vi kan när vi passar ut, hundarna drar mycket ivrigt redan på myren fram emot passen och där dom ska gå in och det visar sig snart att en flock stod precis i kanten och hör oss tidigt, dom går ut framför 3 passkyttar innan dom kommit fram och ledarhinden står med bredsidan framför resten av djuren som inte är tillgängliga i sluttningen så vi måste avstå skott. Efter en kort genomgång med hundar som har nosen fulla av goda lukter och frustrerade jägare samlas vi vid Skallepasset och går igenom händelserna.

P1030181

Tillbaka vid stugan har vi gäster förberett Pulled Pork på vildsvin med senapssås som vi snabbt värmer på en morikka för att fylla på pitabröd och dela ut till hungriga norrmän.

Spetsbøkken och bil-Janne!

På kvällen blir det vakjakt efter Kronhjort, man har en spetshjort, en hind och 2 kalvar på tilldelningen. Som gäst fick jag ynnesten att bevista ett av de bästa passen där man har riktiga vakkojor som vi har på åtlarna i Sverige, tyst smyger jag in i en liten enmanskoja med lucka ut mot den grönaste vall, långt innan jag väntar mig besök kommer en spetshjort långsamt gående ut på vallen, jag får vänta medan den går bakom träd och hinner noga kolla av att den har spetsar samt mäta avstånd och ta stöd ordentligt, så fort den kommer fritt går mitt skott, tyvärr lite långt bak pga. att det var nästan 140 m och inte bästa stöd, men tillräckligt bra, den rusar 10 meter och blir stående rakt mot mig nigande, då den vänder upp släpper jag ett andra skott, vill inte släppa minsta risk att den går iväg till grannen när jag är som gäst på andra marker, då rusar den snabbt iväg och faller 5 m därifrån i ett stort dike. Under tiden visar det sig att Janne som suttit 300 m bort i en annan koja har väntat på samma sätt att en smalhind skall komma i fritt läge då det plötsligt kommer en bil och hinden sticker, andra gången inte gillt för min gode vän!

Jag ringer Bo som kommer ned och hundarna får träna innan vi drar upp hjorten och tar ur den i mörkret som nu snabbt fallit över den bergiga och kalla terrängen.

Äntligen

Påföljande dag tar vi oss en efterlängtad sovmorgon utan vak, upp 7 för frukost för att samlas nere i dalen vid kyrkan där vi pratar igenom placering och strategi för en större såt där det ofta är mycket kronhjort. Jag får följa den erfarna älgjägaren Knut som kommit på besök med sin gråhund, redan på vägen ut stöter vi på hjort, jag får nästan skottläge på ett ekipage men kan inte skilja på hind och kalv. Det är massor av vältrafikerade växlar som visar hur mycket hjort som gillar de här delarna av marken. När alla är utplacerade går Bo och Knut igenom marken, hjortarna är svåra och smiter snart ut långt. Efter en halvtimme smäller ett skott, det är Janne som fått på sig ko o kalv på 40 meters avstånd, kalven faller på ett välriktat skott och äntligen fick Janne utdelning efter alla bilincidenter. Innan Janne ens får tillstånd att lämna passet har Knut som var nära redan tagit ur kalven och jakten fortsätter en stund för att sen blåsas av då vi inser att hjortarna lämnat den vältrafikerade skogen. Vi samlas och gratulerar Janne som är nöjd.

P1030198

Efter lunch fåt vi upp på höjderna igen för att passa av ett större område och hundkarlarna går nedifrån vägen upp mot oss, det är en stor såt och svårt att veta vad som händer, det är djur som rör på sig men ingen kontakt och resultatet blir påfyllt lager av vacker utsikt och frisk luft, efter 2-3 timmar samlas vi sen eftermiddagen nere vid stugan och ljuger ihop oss om vad som hänt och kunde hänt.

Hemåt fullt med troféer

Bästa troféerna är alltid jaktminnen och sådana har vi fått många med oss när vi vänder hemåt denna gång. Vi gör oss iordning direkt på eftermiddagen för att komma iväg och avverka en del av de 110 mil vi har till Linköping. Med oss har vi även några hjärtan för rökning och tunga som skytten får i de här trakterna. Trofén av pinnhjorten får också hänga med för montage även om den inte är stor eftersom den är så tätt kopplad till unika jaktminnen i denna fantastiska miljö.